Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Kvänums kyrka ligger tillsammans med en mindre by på ett skogsklätt impediment i Varaslättens fullåkersbygd, något söder om det f.d. stationssamhället Kvänum. Till miljön hör en prästgård.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården har tre tydliga årsringar, varav den senaste från 1953 har bårhus och minneslund. Kyrkogården omges av en kallmur med grindstolpar och järngrindar. Den sydvästra har tjänat som förebild för de övriga. En lindallé ger karaktär åt anläggningen.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Salkyrkan från 1867 är ritad av Axel Nyström och har en välbevarad eklektisk exteriör med ursprungliga fönster. Det fullbreda raka koret har sakristia i öster. Interiören bär en mer renodlat nyklassicistisk prägel. Detta märks väl i altarets rundbågade nisch. Stramheten är relativt ostörd och ursprunglig inredning är bevarad i form av altarring, predikstol, bänkinredning och läktare, även om de båda sista ombyggdes vid Adolf Niklassons renovering 1948. En ny altarprydnad skars vid detta tillfälle och en läktarunderbyggnad tillkom, vilken sedan utvidgats. I vapenhuset förvaras den gamla kyrkans läktarbröst och tidigmedeltida dopfuntscuppa.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan är uppförd på ny plats och bildar tillsammans med prästgård en mindre kyrkomiljö. - Kyrkans föga förändrade exteriör är en god representant för 1800-talets eklektiska sockenkyrkor, med såväl ursprungliga fönster som portar.
- Skiffertaket är ett regionalt särdrag.
- Interiörens huvudsakliga prägel av byggnadstidens nyklassicistiska ideal. - Bevarad ursprunglig inredning.
- Bröstning, lillklocka och medeltida dopfunt från gamla kyrkan.
- Kyrkogården har en klart urskiljbar äldre och yngre del, kallmurar, grindar med stolpar och bårhus.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Salkyrkan ligger med koret åt nordost i det västra hörnet av en rektangulär kyrkogård. Denna del av kyrkogården bildar en platå med stödmurar. I nordost är en långsmal utvidgning från 1953. Sistnämnda omges av en barrhäck medan kyrkogården i övrigt begränsas av en kallmur av gråsten. I västra hälften är rader av gamla lönnar. Kyrkogården har fyra ingångar. En mitt för var och en av kyrkportarna och två i det östra hörnet av den senaste utvidgningen. De förra har stolpar av kalksten med klot (den sydvästra har sentida lyktor istället för klot) och smidda stickbågade pargrindar med löv. De senare har stolpar av granit med klot och smidda pargrindar som gjorts i likhet med nämnda. Kyrkogården indelas av ett fåtal rätvinkliga grusgångar, varav den från sydvästra grinden har cementplattor. Gången till mittporten kantas av en lindallé. Upp till platån med kyrkan är stentrappor med järnräcken. I den senaste utvidgningens norra del är en minneslund med springbrunn och små lövträd. I nordost är ett bårhus. Gravarna ligger i rader nordost-sydväst. I den äldsta delen är få gravar och i den yngsta kantas de av lövhäckar. Bland gravarna finns ett stort antal vårdar från omkring 1900, en del med stenramar.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Henricson, Olof, Stora Wånga, 1978..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin