Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Öttums kyrka och sedan medeltid brukade kyrkogård ligger i en by kring ett vägskäl på Varaslätten. Söder om kyrkogården finns en äldre skola samt ålderdomlig timrad parstuga med hembygdsmuseum.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Den rektangulära kyrkogården kantas av en kallmur med åtskilligt stenmaterial från den föregående romanska kyrkan och grindstolpar av kalksten samt smidesgrindar. Trädrad och grusgångar med stenramsgravar bidrar till kyrkogårdens karaktär. På kyrkogården finns en sandstenskolonn från gamla kyrkan.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Salkyrkan uppfördes 1872 av byggmästare Johannes Larsson från Varola. Det är en välbevarad nyklassicistisk anläggning med drag av nygotik i lanterninens spetsiga spira. Kyrkan är ett gott exempel på denna tids kyrkobyggande i landskapet. Exteriören har ursprungliga rundbågade fönster och portar, samt hörnkedjor och frontespis av sandstenskvadrar från den gamla kyrkan. Det breda långhuset har fullbrett rakt kor med smalare sakristia i öster. Interiören är föga förändrad, med undantag för en grund läktarunderbyggnad från 1950-talet då även den harmoniska färgsättningen tillkom. På de symmetriska sakristidörrarna vilar korväggens stora rundbågsfond med målat sydländskt landskap. Karaktäristiskt är även tredingstaket. Av ursprunglig inredning återstår mantelkors, altarring, predikstol, bänkinredning och läktare med närmast intakta bänkrader. Från medeltidskyrkan härrör en dopfunt med figurreliefer tillskriven 1100-talsmästaren Othelric, två klockor och tre liljestenar. Den pneumatiska orgeln tillverkades år 1935 av Nordfors & Co. i Lidköping.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan är uppförd på en medeltida kyrkplats i en samlad kyrkby med skolbyggnad och hembygdsgård. - Kyrkans föga förändrade exteriör är ett gott exempel på de nyklassicistiska sockenkyrkorna. - Skiffertaket utgör ett regionalt särdrag.
- Interiörens bevarade karaktär och inredning sedan byggnadstiden.
- Medeltida dopfunt, klockor och liljestenar.
- Kyrkogård med stödmur, stenmaterial från gamla kyrkan, grindstolpar, smidesgrindar, trädrad, grusgångar och stenramsgravar.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Salkyrkan från 1872 ligger med koret åt öster i mitten av en rektangulär kyrkogård. Denna omges av stödmurar, i vilka återfinns en hel del huggen sandsten från den gamla kyrkan (i söder finns ett kolonnskaft). På insidan står en rad av askar, lönnar och almar, sannolikt samtida med kyrkan. Muren har en central öppning i varje väderstreck. Den västra har grindstolpar av kalksten med klot. Dessa bär en smidd pargrind av samma slag som även finns i söder. Sistnämnda bärs av två tjärade trästolpar med fasade krön, täckta av svart plåt. Samma grindstolpar är i öster och bär en smidd pargrind, sannolikt från 1950-tal, varför det kan antas att trästolparna är av den åldern, medan kalkstensstolparna och övriga grindar är samtida med kyrkan. Norra öppningen saknar grind. Från öppningarna löper raka grusgångar som omger kyrkan. I öster bildar de ett litet rutnät med stenramsgravar. I gången fram till västporten ligger gjutna plattor. Direkt sydväst om tornet står ännu ett kolonnskaft i sandsten från den gamla kyrkan. Den är liksom ovannämnda ungefär 3 dm i diameter och av nästan en meters höjd. Sannolikt har de varit delar av en portomfattning.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en romansk anläggning från 1100-talet av finhuggna sandstenskvadrar. Mycket information om dess utseende ges av fotografi från 1870 i Västergötlands museum. Där syns att kyrkan hade långhus med ett lägre och smalare rakt kor av ansenlig längd. Takfallen var mycket branta. I väster var ett bastant senmedeltida torn av gråsten, ridande på långhusgaveln. En välvd sakristia var sannolikt av medeltida ursprung. Interiören hade ett plant dekorerat brädtak. I altaret förefaller en relikgömma ha funnits.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Västergötlands museum.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin