Motivering (skydd): Hjärtums kyrka och kyrkby är belägen på en rullstensås fem kilometer norr om Lilla Edet i Bohusläns inland. Till anläggningen hör bårhus, förrådsbyggnad och församlingshem. Den muromgärdade kyrkogården, som är av medeltida ursprung, har idag endast fyra gravar och är inte använd för begravningsändamål sedan 1800-talet. Då den främst består av öppna gräsbevuxna ytor med solitära, högsträckta cypresser och barrträd, har den en relativt anspråkslös karaktär.
Hjärtums kyrka har medeltida anor men EXTERIÖREN karakteriseras idag av tillbyggnaderna av långhuset på 1690-talet, av sakristian (före detta gravkor) från 1672 och tornet från sekelskiftet 1900. Det nuvarande utseendet fick kyrkan vid en renovering 1900-01 under ledning av Adrian Peterson, då de gamla vapenhusen revs och tornet tillkom. Samtidigt inreddes gravkoret till sakristia. Det långsträckta långhuset med låga väggar och det tunga, branta takfallet, som tillkom 1726-28, har en tidigt nyklassicistisk karaktär. Det högsträckta tornet är ett tydligt tillägg i historiserande stil. Södra och norra långhusväggarnas mittersta partier innehåller rester av bevarat murverk från medeltiden, liksom östra korväggen.
INTERIÖREN uppvisar stilinslag från olika perioder och har ett flertal praktfulla inventarier från både medeltid (dopfunt), renässans (äldre altaruppsatsen), barock (nuvarande altaruppsatsen) och rokoko (predikstolen). Rumsgestalten och det högsträckta taket med treklövervalv är kvar sedan ombyggnaden 1726-28. Altaret, bänkinredningen och orgeln härstammar från 1961-62 liksom läktarunderbyggnaderna. Altarringen är numera (i omarbetat skick) den enda kvarvarande representanten i kyrkorummet från den stora omdaningen 1900-01. Trots att interiören företräds av vitt skilda konstriktningar från 1600-, 1700- och 1900-talen förefaller kyrkorummet både harmoniskt och stilmässigt väl sammanhållet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkomiljön bildar ett sockencentrum med kontinuitet sedan medeltiden.
- Kyrkoanläggningens träd, kvarvarande gravvårdar, kallmurar, grusade gångar och smidesgrindar. - Kyrkans delvis bevarade medeltida murverk samt den medeltida dopfunten utgör omistliga historiska dokument. - Treklövervalvet.
- Inredningen från 1600- och 1700-talen har höga kulturhistoriska värden.
- Tilläggen från 1960-talet harmonierar väl med den äldre inredningen.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2004)
Hjärtums kyrka och kyrkby är högt belägen på en rullstensås. Norra sidan av kyrkoanläggningen gränsar till en slybevuxen sluttning medan blandad villabebyggelse ansluter i söder och öster. Ett hundratal meter väster om kyrkan ligger en skola. Sydöst om kyrkan ligger församlingshemmet, som ursprungligen tjänat som ålderdomshem. En asfalterad parkering ligger mellan församlingshemmet och kyrkogårdens östra mur, en mindre parkering finns även strax väster om kyrkogården.
Kyrkogården med medeltida anor har formen av en oregelbunden fyrhörning och omges av en trädkrans av lövträd samt en kallmur med enkla smidesgrindar åt söder, väster och norr. Dess sträckning härstammar troligen från 1800-talets mitt. Förutom ett antal gravstenar som står uppställda mot muren vid kyrkogårdens nordvästra hörn finns endast fyra gravvårdar kvar på kyrkogården idag, samtliga belägna längs med östra kyrkogårdsmuren. En av dessa är en sarkofag som tidigare funnits i gravkoret.
Cirka en kilometer öster om kyrkan ligger den nuvarande kyrkogården som togs i bruk under 1820-talet i samband med en koleraepidemi. Denna kyrkogård har utvidgats i början på 1930-talet samt kring 1970. I början av 1950-talet uppfördes här ett begravningskapell efter ritningar av arkitekt Knut Nordenskjöld.
Vid sekelskiftet 1900 beslutades det att endast ett fåtal gravar skulle få finnas kvar på kyrkogården kring kyrkan, övriga gravstenar togs bort liksom klockstapeln som stod sydost om koret. Sedan dess domineras anläggningen av öppna, gräsbevuxna ytor med enstaka högvuxna, solitära barrträd och cypresser. Öster om sakristian är de mörka träden emellertid tätt placerade, vilket ger en skogsliknande karaktär i denna del. Längs med norra kyrkogårdsmuren löper en allé av lövträd. Asfalterade, grustäckta gångar leder runt kyrkan och till grindarna. En sådan gång finns även i allén längs norra muren.
Bårhuset, som delvis är inbyggt i en slänt, är beläget strax nordväst om kyrkogården. Det uppfördes i betong 1960 efter ritningar av arkitekt Georg Rudner. Fasaden är granitklädd och pryds av ett enkelt kors i metall, placerat intill den kopparklädda dubbeldörren som vetter mot väster. Taket är flackt och gräsbevuxet.
Till anläggningen hör även en brunmålad, panelad och enkel förrådsbyggnad, belägen utanför östra kyrkogårdsmuren.
Prästgården till Hjärtums kyrka ligger ett hundratal meter norr om kyrkan, delvis skymd i ett skogsparti. Huvudbyggnaden är uppförd år 1890 i ett- och ett halvt plan och har den för prästgårdar traditionella sexdelade salsplanen. Byggnaden är klädd i profilerad locklistpanel och har ett tegeltäckt sadeltak. Prästgården med tillhörande ekonomibyggnader är av Älvsborgs länsmuseum utvärderad år 1996 som en kulturhistoriskt värdefull och viktig del i bebyggelsemiljön kring Hjärtums kyrka.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995: HJÄRTUM
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1581, år 1900: 3002, år 1995: 3291
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt, vid vägen i norra utkanten av Hjärtums samhälle. Norr om kyrkan, ca 200 m, återfinns prästgården från 1890. Sydost om kyrkan ligger församlingshemmet, tidigare ålderdomshem. En knapp kilometer söder om kyrkan ligger fastigheten Klockarelunden. En separat begravningsplats är belägen drygt en halv kilometer sydväst om kyrkan, omgiven av ett fornlämningsområde med gravar och högar. Öster om kyrkan passerar Göta älv vars stränder består av öppna odlingsmarker. Landskapet präglas av dalgångsbygden vid älven och den kuperade skogsmarkerna i väster. Hjärtum ligger i Göta älvdal, ca 15 km sydväst om Trollhättan.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långsträckt långhus med tresidigt avslutat korparti, rund sakristia i öster och torn i väster. De äldsta murpartierna härrör sannolikt från äldre medeltid. Av långhuset och det smalare, rakslutna koret återstår ännu partier i söder, norr och öster. Ett gravkor med kupol och lanternin tillbyggdes på medeltidskyrkans östgavel 1672 (används sedan 1900 som sakristia). Vid en restaurering 1961 påträffades utanför medeltidskyrkans västgavel ovanligt kraftiga grundmurar, som kan förmodas härröra från raserat vapenhus. Vid en ombyggnad 1695-96 förlängdes nämligen kyrkan ca nio meter åt väster samt ett nytt vapenhus i trä tillbyggdes. Samtidigt vidgades koret till långhusets bredd och erhöll tresidig avslutning, en för trakten allmän typ vid denna tid. Ett vapenhus av trä tillkom i söder 1749. Åren 1900-01 förlängdes långhuset åter i väster och ett torn restes vid den nya västgaveln (de två vapenhusen i trä revs). Förändringarna 1900-01 skedde efter ritningar av arkitekt Adrian Crispin Peterson.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör har förändrats i flera etapper. 1726-28 höjdes sadeltaket och fick sitt branta fall mot de jämförelsevis låga murarna. 1763 upptogs tre fönster i norra långmuren. Sin nuvarande karaktär erhöll exteriören vid restaureringen 1900-01. I väster uppfördes tornet av tegel, krönt av lanternin och spira. Nya fönster upptogs i västpartiet och de gamla utvidgades. Ingång i väster via tornets bottenplan, som fungerar som vapenhus. Kyrkorummets nuvarande treklövervalv av trä slogs 1726-28. Från denna period härrör även de äldsta delarna av läktaren i väster. Dess fältindelade barriär visar målningar som troligen utförts 1741. De har sedermera varit övermålade under en tid. Vid restaureringen 1900-01 kläddes innerväggarna med panel som brunmålades i kvadermönstring, sedermera borttagen, liksom valvets schablonmålningar. Läktaren ombyggdes till sin nuvarande, trekantiga form. Ny, öppen bänkinredning anskaffades (senare utbytt). Flera av sekelskiftets förändringar avlägsnades vid restaurering 1960-61, under ledning av arkitekt Georg Rudner. Väggpanelen och schablonmålningen borttogs. Nuvarande altaret murades. Än en gång utbyttes bänkinredningen mot en ny, öppen. Under läktaren byggdes skrudkammare och elcentral. Interiören uppvisar således stilinslag från olika perioder och har praktfulla inventarier från flera perioder. Den nuvarande, arkitektoniskt uppbyggda altaruppsatsen är skänkt till kyrkan före 1726. Den översta delen, stående Kristus, utfördes 1757 då den äntligen blev målad. Predellan och näst översta reliefen troligen utförda av Johan Joachim Beckman, som även snidat predikstolen från 1758. Den ursprungliga målningen på altaruppsats, predikstol och läktarbarriär framtogs vid restaureringen 1960-61.
Dopfunt av sandsten med uttömningshål från 1200-talets mitt eller andra hälft. Äldre altaruppsats, utförd 1625-26 av Hans Snickare och Johan Målare i Kungälv. Sidostyckena är moderna. Den hänger nu på annan plats i kyrkan.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.
Antikvarisk-topografiska arkivet. Regionmuseum Västra Götalands topografiska arkiv..
Wadell, M-B: Hjärtums och Västerlanda kyrkor. Sv K vol 122. 1968. .
Wadell, Maj-Brit (1968): "Hjärtum och Västerlanda. Sveriges kyrkor volym 122". .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin