Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Kullings-Skövde kyrka ligger i utkanten av tätorten och stationssamhället Vårgårda. Närmiljön som en gång utgjordes av en fornminnesrik hedmark präglas idag av villor och industrier. Några enstaka gårdar kvarstår av den utskiftade kyrkbyn. Direkt i väster ligger en modern kyrkogårdsexpedition från 1973.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården omges till stor del av kallmurar och trädrader samt har i söder en stiglucka från 1955 och i öster en smidesgrind med stenstolpar. Åt norr är en utvidgning från 1900-talet. Det till stor del rätvinkliga nätet av gångar är glest och asfalterat. Söder om kyrkan finns några kvarter med rätvinkliga grusgångar. Ett stort antal av gravarna har grusad yta och olika sorters inramningar. Vidare finns två gjutjärnskors, en liljesten och två resta stenar från järnålder. På kyrkogården står ett bårhus från 1952, liksom stigluckan ritad av arkitekt Axel Forssén.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Den tidigmedeltida kyrkan är 1828 försedd med ett fullbrett, absidavslutat kor. Detta tillsammans med 1859 års tunga torn med flack lanternin och de stora rundbågsfönstren ger kyrkans exteriör en klar empireprägel. Sakristia tillkom vid Axel Forsséns genomgripande restaurering 1931. Interiören präglas av olika tiders tillägg och ändringar. Endast rumsligheten återstår av nyklassicismens kyrkorum. Balustradformad altarring och läktarbröst är från 1890-talet liksom orgelfasaden. Den öppna bänkinredningen och predikstolen i 20-talsklassicism tillkom vid Forsséns restaurering 1931 liksom en glasmålning (ursprungligen placerad i absiden) och det välvda takets plywoodbeklädsel (nu under glasfiberväv). Detta år försågs absiden med tidstypiska fresker av Gunnar Erik Ström. Vid 1973-74 års genomgripande renovering doldes absidfreskerna och absidfönstret bakom en vägg. Interiörens harmoniska färgsättning från 1931 ersattes vid detta tillfälle av den nuvarande övervägande vita med helt täckmålad inredning. Predikstolens dekor slopades. Vapenhuset omgestaltades helt. Altarskåpet snidades 1986 av Kjell Sjögren och utgör med sina starka färger fokus i kyrkorummet. Framträdande är även en madonna och ett triumfkrucifix, vilka liksom dopfunt och storklocka är medeltida. Under läktaren sitter två gravhällar från 1600-talet, varav en porträttgravsten. En äldre altarprydnad i form av Thorvaldsens Kristus finns även.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Medeltida murverk är ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkans exteriör representerar empirestilens kyrkotyp.
- Bevarad inredning från 1890-talet.
- Predikstol och ljudtak från 1931.
- Gunnar Erik Ströms fresker.
- Medeltida träskulptur, dopfunt och klocka.
- Gravhällar från 1600-talet.
- Kyrkogård med stenmur, trädrad, stiglucka, smidesgrindar, bårhus, liljesten, bautastenar samt gravar från 1800-talet och tidigt 1900-tal.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2005)
Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydöstra delen av en rektangulär kyrkogård, vidgad åt norr 1926 och 1969. Kyrkogården omges till sina äldre delar av en kallmur av gråsten (varav den östra är en stödmur mot den högre liggande vägen) och till sin yngre del av en lövhäck i väster och en tallhäck i norr och öster. Kring kyrkogårdens båda delar löper rader av lövträd med varierande åldrar, till stor del lönn. Kyrkogården har fyra ingångar. Den i östra änden av södra sidan har en stiglucka. Den i öster är placerad strax norr om kyrkan och har en smidd pargrind från 1800-talets senare del. Dess grindstolpar är av huggen granit med rundade krön. På motsvarande plats i väster finns en öppning i muren, liksom i höjd med kyrkans västport. Dessa öppningar saknar grindar och stolpar. Från stigluckan leder en gång fram till västporten, vilken kantas av några äldre lövträd. Övriga gångar är rätvinkliga och flertalet asfalterade. Gången direkt norr om kyrkan har en ung allé av lövträd. Söder om kyrkan återstår ett välbevarat gravparti från förra sekelskiftet med små rätvinkliga kvarter och grusgångar. Här står bl.a. en till hälften nedgrävd liljesten. Norr om tornet finns en nedgång till pannrum av betong från 1931. Ett stycke nordost om kyrkan står två resta stenar från järnålder. I den yngre delen av kyrkogården finns en centralt placerad minneslund från 2000 med lyktor och en trävägg med korsformig genombrytning, sistnämnda från 1986. Gravarna ligger i nord-sydliga rader i kyrkogårdens äldre del och i företrädesvis öst-västliga i den yngre. I norr kantas de av lövhäckar. I söder och öster är ett stort antal gravar med grusad yta, de flesta har stenram, tre stycken järnkätting och ytterligare tre järnstaket. Vidare märks två klöverbladskors av gjutjärn från sent 1800-tal liksom två rundade granitstenar direkt norr om kyrkan. Dessa båda är sannolikt från 1600-talet och placerade i anslutning till varandra. Norr om kyrkogårdens västra ingångar står ett bårhus. Ett par ytor med soptunnor och vattenkranar är delvis dolda med sentida spaljéer av omålat trä.
STIGLUCKA - Stigluckan är uppförd 1955 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén. Den har en sockel av huggen granit. Stigluckans fasad bär vitkalkad spritputs och en slätputsad omfattning kring en öppning med stickbågigt krön. I öppningen sitter en smidd pargrind. I gavelröstena är slätputsade grekiska kors. Stigluckan bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel och svarta vindskidor avtäckta med svart plåt. Yttre gavelröstet har i toppen en sentida, rund glasarmatur.
Inventeringsår 2003
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Hallbäck, Sven-Axel, Medeltida dopfuntar i Älvsborgs län, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1963
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin