Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Lena kyrka ligger på en ny kyrkplats på en åsrygg mellan Älgaråsen och Lenadalen. Kyrkbyn är utskiftad. Invid kyrkogården finns postmodernt församlingshem och personalbyggnad samt kyrkstall och likvagnsbod från tidigt 1900-tal.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården omges i söder och öster av kallmurar med jordvall samt trädrad på insidan, i väster av granhäck och i norr av stödmur. I söder finns en smidesgrind med granitstolpar. Raka grusgångar med askalléer speglar det tidiga 1900-talets ideal. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, de flesta har stenram med grusad yta. Vidare finns en familjegrav från sent 1800-tal med staket och vård av gjutjärn. I det nordöstra hörnet står en transformatorkiosk från 1950.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Den tidstypiska vitputsade salkyrkan är uppförd 1835 i empirestil som gemensam för socknarna Lena, Bergstena och Fullestad. Karaktäristiskt är dess stora rundbågsfönster och lanternin med flackt tak. På långhusgaveln sitter två gravhällar, varav en porträttgravsten. Interiören präglas av nyklassicismens ljus och enkelhet med en harmonisk färgsättning i främst vitt och grått tillkommen vid restaurering 1957. Det breda kyrkorummet täcks av ett flackt tunnvalv och har i korväggen en exedra med mantelkors, vilket är karaktäristiskt för epoken men sällan har bevarats. Av ursprunglig inredning återstår i övrigt en sluten altarring, läktare och rund predikstol. Arkitekt Torben Gruts renovering 1909 har satt avtryck i form av öppen bänkinredning, ljudtak, portar och nummertavlor. Orgeln och dess stramt hållna fasad från 1957 smälter väl in.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans framträdande läge i landskapet med intilliggande kyrkstall och likvagnsbod. - Kyrkans föga förändrade exteriör utgör en god representant för empiretidens stilrena kyrkotyp. - Gravhällar från 1600-talet.
- Interiörens huvudsakliga prägel av byggnadstidens ideal.
- Bevarad inredning från byggnadstiden och 1909 års renovering.
- Orgel och enhetlig färgsättning från 1957.
- Kyrkogårdens stenmur, grusgångar, smidesgrindar, trädrader och stenramsgravar samt gjutjärnsvårdar.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2005)
Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydöstra delen av en rektangulär kyrkogård som sluttar svagt åt nordväst. I söder och öster begränsas kyrkogården av kallmurar av gråsten med jordvall på insidan. I norr är en kallmurad stödmur och i väster en tät ridå av granar. De två ingångarna är belägna i söder, varav den östra framför kyrkans mittport och den västra i höjd med dess torn. Den östra har en smidd pargrind från omkring 1900 och två grindstolpar av tuktad granit med krönande stenklot. Den västra har ej kvar sin enkla grind utan enbart dess två grindstolpar av tuktad granit. Från öppningarna leder raka grusgångar fram till kyrkan och omsluter denna för att därefter fortsätta bakom kyrkan. Längre åt norr sammanlänkas de av en tvärgång. Gångarna anlades 1910. På insidan av murarna och längs de båda nord-sydliga gångarna norr om kyrkan är rader av askar, planterade 1839. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, i nordväst kantade av barrhäckar. I sydväst och öster är flertalet gravar med stenram och grusad yta. Öster om koret märks två familjegravar från 1800- och 1900-tal tillhöriga familjen von Mentzer, den ena med gjutjärnsstaket och den andra med granitkors och en nygotisk gjutjärnsvård. Framför kyrkans södra långsida står ett antal gatlyktor från 1972 med råglas. I kyrkogårdens nordöstra hörn står ett litet uthus.
Inventeringsår 2002
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Lena, Bergstena och Fullestads gemensamma kyrka, stencil, 1994
Skara stift i ord och bild, 1949
Wennerblad, Ernst, Skara stifts kyrkor under de sista årtiondena av 1800-talet, 1902
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin