Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Trons kapell med begravningsplats är centralt beläget i Vänersborg vid sjön Vassbotten tillsammans med flera angränsande officiella byggnader; järnvägsstationen, Vänersborgs sjukhus och Högskola.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Stadens äldsta, separata begravningsplats anlades här redan 1808 och gavs en monumental utformning, av vilket inget återstår idag. Den östra delen har kvar en parkliknande karaktär från det sena 1800-talet, medan den västra halvan tillfördes kring 1930 och har kvar sina symmetriska kvartersindelningar, cypresser och dammar. Stenmurarna började läggas 1932-33. Högvuxna trädrader omger tomten utom i väster. Armaturen är inte av standardmodell utan egenartad och troligen från 1970-talet.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kapellkrematoriet uppfördes gemensamt av Älvsborgs läns landsting och Svenska Eldbegängelseföreningen i Vänersborg och invigdes 1931, ritat av arkitekt A.E. Kumlien. Byggnaden har ett upphöjt läge med en förgård åt öster, vilket i samklang med klassiserande gavelfält och stram exteriör ger byggnaden en tempelliknande karaktär. Arkitekturen uppvisar huvudsakligen 1920-talsklassicism. Kapellexteriören är intakt sedan uppförandet, men har åt norr en välbevarad, tidstypiskt modernistisk tillbyggnad med klockstapel från 1964. En pendang till denna kan ses i krematoriets skorsten på motsatt sida. Interiören i kapellet ändrades till viss del sannolikt 1964; frontonen, sidodörrarna, den infällda takarmaturen i cirkel över kisthissen och troligen även den hängande armaturen tillkom, altaret ändrades och altartavlan ersattes med ett kors. Bänkinredningen är avlägsnad, ersatt med stolar. Rumsligheten präglas däremot av tillkomsttiden och de två tidsskikten harmonierar med varandra. Den ursprungliga ljusa färgsättningen med en kontrasterande stjärnhimmel i koret har ersatts med en sentida mörk färgsättning. Orgelns placering i koret och ett angränsande rum är en ovanlig lösning. Tillbyggnaden med samlingslokaler har också en välbevarad och tidstypisk interiör.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Begravningsplatsens lokalhistoriska värde såsom stadens första, separata griftegård.
- Exteriörens välbevarade karaktär sedan uppförandet, huvudsakligen i 1920- talsklassicism.
- Norra tillbyggnadens och klockstapeln välbevarade, modernistiska prägel från tillkomsttiden, där material, tak- och fönsterutformning är viktiga
komponenter.
- Bevarade in- och utvändiga dörrar från 1930- och 1960-talen.
- Kapellinteriörens harmonierande två tidsskikt av inredning och inventarier med samma arkitektoniska stilblandning som exteriören.
- Norra tillbyggnadens bevarade altarinredning, entré- och fönsterpartier.
Inventeringsår (2002)
Trons kapell består av kapellkrematoriet i mitten, en låg utbyggnad med tre sadeltak åt norr och en klockstapel högre än kapellet inlemmat i nordöstra hörnet, samt en låg, lång krematoriedel åt söder med en hög skorsten vid östra sidan. Längan är utbyggd åt väster intill kapelldelen. Arkitekturen är i viss mån funktionalistiskt formren och avskalad, men uppvisar främst kvardröjande 1920-talsklassicism i form av klassiserande gavelfält likt frontoner, samt plana taksprång och den stora, stenomfattade, djupt indragna och mörka porten åt öster. Byggnaden ligger i suterräng med två våningar åt väster med tre ingångar. I nordvästra hörnan leder en trappa upp till den gamla expeditionens entré åt väster. Tillbyggnaden åt norr med samlingssalar och klocktorn talar tydligt sin tids modernistiska språk i form och materialval. Krematorie- och personalbyggnaden är präglad av flera ombyggnader och har en besöksentré mitt på utbyggnaden åt väster, en personalentré i norr invid kapellet och sekundära ingångar i östra fasaden.
FASAD - Ljusgul, sprutad ädelputsfasad med vita, slätputsade fönsteromfattningar som kragar ut något. I liv med fasaden är släta stensockelskivor. Gavlarna har en fronton med likadana listverk som takfoten. Runt fasaden löper en enkel, slätputsad, ljus takgesims. Den norra tillbyggnaden är uppdelad på tre likadana partier vars östra hälft är glasad och den västra är putsad i en beige ton. Dess västfasad har på bottenvåningen tuktade stenblock runt en entré, som löper samman med trappmuren i hörnan. Sockeln åt norr lutar inåt nedtill och är klädd med liggande, ohyvlade, svartmålade bräder, skodda med en plåtkant upptill.
FÖNSTER - Kapellets båda långsidor har fyra höga, smala enluftsfönster med spröjsar på insidan och färgade glas. De sitter i grunda, raka smygar. Källaren har åt söder två enluftsfönster. Västgaveln har ett runt fönster, blyspröjsat till cirklar och strålar, med plåtbleck på nedre smyghalvan. På bottenvåningen är tre stående, smala, rektangulära enluftsfönster med plåtbleck i grupp med blyspröjsar i ytterbågen, ett med råglas, övriga med klarglas. Samtliga har vitmålade snickerier. Norra utbyggnadens fönsterpartier täcker halva fasaden i full höjd. De har fyra vertikala axlar delade i tre horisontala axlar i vitmålade snickerier. Nederst sitter mörka cementfiberskivor och de två övre skiften har smala enluftsfönster. Södra utbyggnaden har flera perspektivfönster och åt öster ett delvis igensatt betongglasfönster samt två helt igensatta öppningar bredvid.
PORT - Kapellet har en djupt indragen originalport med två dörrblad av lackad ek med kvadratiska, små kassetter och ett litet, svängt, figurativt metallvred. På ena dörrbladet är ett runt titthål med glas. Smygen är klädd med släthuggna stenskivor, och den utkragande omfattningen är plåtavtäckt. En hög trappa av sten med spensliga smidesräcken leder upp till porten. En sentida lift är anordnad vid södra sidan. Samlingssalens originaldörr är enkel och tidstypisk med svart cementfiberskiva nedtill och glas upptill med likadana sidoljus och ett rektangulärt trätrycke. De båda expeditionsentréerna i väster har varsin likadan enkel dörr i en putsad smyg. Dörrbladet har urfräst dekor liknande huvudportens kassetter med tunt, mjukt, välformat vitmetallvred. De kan vara tillkomna vid någon av renoveringarna. Kistmottagningen har en tvåbladig kopparplåtdörr i stenmuren. Personalingången på gamla obduktionsdelen sitter i en smal stenomfattning och har en tvåbladig dörr, troligen från 1960-talet, med höga, smala glas i ett kraftigt träramverk med vertikala, träklädda metallstag och sparkplåtar nedtill. Besöksentrén har en djupt indragen, sentida entrédörr av glas och grå aluminium, samt en plåtport.
TAK - Alla byggnadsvolymerna har plåttäckta sadeltak. Kapelldelens tak är utformat likt en plan skiva med djupa taksprång, varpå ett lika brett sadeltak anbringats vilket tillsammans bildar en långt utskjutande ram till gavelfältet. Norra utbyggnaden har koppartäckta sadeltak med förskjuten hakfals, vilket troligen även kapelldelen har. Södra tillbyggnaden har svart plåt i bandtäckning och flera ventilationsskorstenar. Kapelldelen har ståndrännor och originalstuprör av kopparplåt mitt på långsidorna. På östnocken sitter ett metallkors och i väster finns en plåtskorsten.
KLOCKSTAPEL - Klocktornet är sammanbyggt i söder och väster med kapellets tillbyggnad och har fasader av två betongskivor på sidorna, förenade av ett krönande, flackt, kopparplåtklätt sadeltak i liv med fasaden. Mellan fasaderna sitter, ungefär i mitten i djupled, en betongvägg med små kvadratiska gluggar, lika medeltida bomhål. Strax under taket hänger en klocka som skyms åt öster av ett kraftigt dimensionerat trägaller av lodräta, vitmålade, kantställda bräder som i överkant tillsammans ger en nedåt rundad form. Åt väster döljs klockan av ett kort fasadstycke av betong med lodräta glipor. Nord- och sydfasaderna pryds av kors i nedsänkt relief. I höjd med tillbyggnadens tak sitter ett vitmålat gallertak över en femsidig stenbrunn med vattenutkastare, engagerade i klocktornets mittenvägg. Brunn och trägaller är sannolikt yngre än klocktornet, troligen 1980-tal.
Själva kapellet har sin entré i öster och är förbundet i nordväst med den övriga byggnaden via en trappor belagda med gummimattor ned till expeditionsingången. Härifrån nås också orgelrummet via en terrazzotrappa (cementmosaik). Gången till krematoriet har en grön kakelvägg med röda kors. Nedervåningen rymmer krematorium med bårhus och den gamla obduktionsavdelningen i södra längan innehåller nu bland annat reningsverk och personalutrymmen. Ett litet visningsrum finns i anslutning till dess besöksentré åt väster. Det var tidigare dubbelt så stort, men halva rummet har tagits i anspråk till kontor, sannolikt 1964. Väggarna i besöksrummet är mörkt grönmålade och på norra sidan är en tredelad träboasering i vita listverk, med vinkelbruten överkant i mitten över ett stort förgyllt kors och ett väggfast altare. Sidostyckena har samtida, omsorgsfullt och mjukt utformade lampetter. Nedre våningen byggdes om 1990 när NCC tog över efter sjukhuset och obduktionsavdelningen gjordes om.
Utbyggnaden i norr rymmer tre små rum, två samlingsrum med toaletter och ett nyligen inrett vilorum längst i väster, den gamla expeditionen, där en entré finns åt väster. I det östra rummet står ett kalkstensaltare mot östväggen på en röd stensockel med täckta sidor och disken i liv med dessa. Överkanterna är rundade och upptill är en meanderbård ristad. På altaret står ett metallkors på en kalkstensplint. Till den välbevarade entrén i väster är ett tidstypiskt, smalt vindfång med smal teakstavspanel nedtill och rutor upptill i dörren, samt tre sidoljus i teakbågar i vitmålade ramverk. Dörren har ett rektangulärt trycke med urfrästa spår. Golven täcks av smala, rektangulära stenskivor. Väggarna har målad glasfiberväv och taket har smal spåntad panel, ohyvlad och vitmålad. Ett takfönster med armerat glas i ytterbågen finns i de västra takfallen. Fönstren åt norr är fasta i partier om fyra smala fält delade av en tjock vågrät post till åtta rutor. Fönsterbrädorna är av mahognylaserat trägaller. Innerdörrarna är släta, enkla teakdörrar med ett elegant svängt vitmetallvred, likadant som i kapellet. Vilorummet har två stora glasrutor med räfflat glas i västväggen och i dörren.
Observerat: fuktlukt och -skador över altaret.
LÅNGHUS - Kapellet har ett rektangulärt, stort rum med ett smalare utrymme i väster, som här benämns kor. Interiören präglas av tillkomsttiden och tillägg från 1960-talets renovering. Korvalvet är brett och högt med rak hjässa. På var sida finns i västväggen en dörr, vilka högst sannolikt tillkom vid renoveringen vid 1960-talets mitt, eftersom dörrarna är likadana i tillbyggnaden som då gjordes. Den södra dörren leder till ett helt litet utrymme för prästen och ett orgelrum längs hela den västra kapellgaveln. Den norra dörren sitter i en grund utbyggnad som leder till förbindelsetrapporna. I öster är ingången i en i rummet utskjutande, vitmålad omfattning med ett enkelt listverk upptill, likt ett stiliserad arkitrav. Mitt framför koret är en kisthiss från 1964 av grå kalksten med fernissad träfodring på insidan och ett staket på långsidorna av sentida metallstänger och ljushållare med plastklädda kedjor. Vid södra sidan står ett piano med pall, samt en ljusbärare. Väggarna är osmyckade , endast en fransförsedd applikation i lila toner hänger på norra väggen. Färgsättningen av arkitekt Per Molnit är mustigt dov och sannolikt tillkommen vid renoveringen på 1970-talet.
GOLV - Rektangulära stenskivor av röd kalksten och en grå stenlist i liv med väggen. VÄGG - Slätputsad och målad vägg målad med organisk färg i brungrönt. Runt valvet är ett kraftigt listverk. Över valvet är en fronton som inte är ursprunglig utan tillkommen vid okänd tidpunkt, med en vit cirkel mitt i tympanon med ett förgyllt "INRI". Rakt under fönstren är elementnischer med vita smidesgaller, likadana som de utvändiga smidesstaketen.
PORT - En tvåbladig, stor originaldörr med tre liggande rektangulära fyllningar på varje blad och mellan dem rundlar med en svarvad mittknopp med skålning. Ett runt titthål finns i ena bladet.
INNERDÖRRAR - Enkla, släta, omålade trädörrar med likadant välformade vitmetallvred som i norra tillbyggnaden från 1964 och sannolikt samtida med denna. Dörromfattningen fortsätter över dörren till att inrama en slät träyta där psalmnumren hängs.
FÖNSTER - Varje långsida har tre högt placerade, stående, rektangulära originalfönster i grunda smygar, med öppningsbara, kopplade tvåglasfönster och blyspröjsade flerfärgade antikglas i ytterbågen. Innerbågen är ospröjsad och har äggformade vridhakar i gulmetall. Fönsterbänkarna är av polerad marmor och sluttar kraftigt.
TAK - Plant tak målat mörklila, troligen på glasfiberväv. Åtta runda, infällda armaturer, troligen tillkomna 1964, sitter i en cirkel över kisthissen. En vitmålad takgesims, mycket flackt profilerad, markerar tydligt övergången mellan tak och vägg. Armatur med djärv design, även den sannolikt från 1960-talet, hänger ned från taket och består av sju sammansatta fyrsidiga "boxar" sammansatta i sicksack. Varje box har vita plast- eller opaka glasskivor på två sidor och mässingsskivor på två sidor. På kortsidorna är metallbågar vari linorna fäster.
KOR - Över hela korets bredd är till halva höjden ett slags korskrank, en vägg med konkavt, sammetsdraperat mittparti med altare framför, pilasterliknande gavlar och korta raka sidostycken av omålat trä, troligen alm eller ek. Det djupröda sammetstyget är lagt overlock och av fästbandet upptill att döma är det ursprungligt. Orgelns pipor syns ovanför väggen.
GOLV - Korgolvet är upphöjt cirka 20 centimeter och av samma sten som det övriga golvet. VÄGG - Som ovan, gråmålad.
PORT - Saknas
FÖNSTER - Saknas
TAK - Som ovan
FAST INREDNING
ALTARE - Altaret är troligen från 1964, med grå marmorskiva och sidorna täckta av träskivor likt panel med glipor och tre utsågade kors och cirklar. Det står på en svart träsockel. Diskens baksida är välvd efter väggen.
BÄNKINREDNING - Den ursprungliga bänkinredningen är avlägsnad, troligen under renoveringen på 1960-talet. Idag står kopplade stolar i två kvarter med nio rader, något riktade mot varann. De är av alm eller ek och har stoppade, klädda sitsar och tre tvärslåar mellan bensargarna i enkel och robust utformning.
PREDIKSTOL - Saknas
ORGEL - Orgeln är placerad i rummet bakom koret, där organisten kan följa vad som sker i kapellet via en tv-monitor. Fasaden består av fyrkantiga träpipor på sidorna och runda metallpipor i mitten, satta i en taggig form mot ett spensligt trägaller. Orgeln är inte skildrad på tidiga avbildningar av koret, men den förefaller vara installerad inte så långt därefter.
LÄKTARE - Saknas
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARPRYDNAD - I mitten av den böjda väggen sitter ett stort omålat träkors med en smal ram av samma träslag. Sannolikt tillkom det 1964.
ALTARRING - Saknas
NUMMERTAVLA - Se ovan
VAPENHUS - Saknas
SAKRISTIA - Från dörren med titthål i sydväst kommer man till ett litet utrymme för prästen med tvättställ, spegel och skrivpulpet. Där hänger en skiss av Hjorths altartavla, som enligt anteckningarna på baksidan är bestämd till att pryda prästens rum i kapellet enligt ägarna, Elbegängelseföreningen i Vänersborg. En dörr leder till det rektangulära gavelrum där orgelns spelbord står och taket täckts i norr av ett intrikat rörsystem till orgelpiporna. Ett fönster finns i respektive väster och söder. Väggen är utbyggd till en garderob i öster. En dörr leder till terrazzotrappan i nordväst.
GOLV - Plastmatta i gråsvart, sannolikt från 1964, med en vitmålad golvlist, lätt profilerad upptill. VÄGG - Som långhus, målad i brunt, grågrönt och den böjda östväggen i grönt. Elementnischer finns under fönstren. PORT - Saknas
INNERDÖRR - Alla tre dörrarna är enkla, släta teakdörrar sannolikt från 1964 med elegant svängda vitmetalltrycken. FÖNSTER - I västväggen sitter ett runt, pivåhängt tvåglasfönster i vidgad nisch med en öppningsbar, kopplad båge, där den yttre rutan är blyspröjsad i cirklar med strålar och gultonat antikglas och den inre är ospröjsad med klarglas. Fönsterbräda av marmor. Fönstret är sannolikt original. I söder är ett likadant fönster som dem i kapellet.
TAK - Plant, målat lila.
TORN - Saknas
Fasadkulör (2002): Beige
Antal våningar (2002): 01, 02, Souterrängvåning
Byggnadsdel (2002): Kors, Portal, Trappa
Inventeringsår 2020
Kapellkrematoriet uppfördes 1929-31 gemensamt av Älvsborgs läns landsting och Svenska Eldbegängelseföreningen i Vänersborg. Som ett led i lasarettets utvidgning hade landstinget beslutat att uppföra en byggnad med likbod och obduktionssal. Den cirka ett gamla år lokala eldbegängelseföreningen föreslog 1929 att ett krematorium skulle ingå i byggnaden och ritningar hade gjorts av arkitekt A.E. Kumlien, Stockholm. Han hade varit medhjälpare till arkitekt E. Stenhammar när sjukhuset byggdes till 1922 (Stenhammar avled 1927). Eldbegängelseföreningen verkade för att ersätta jordbegravningen med kremation (likbränning) och förebar såväl ekonomiska som sanitära argument. De hade vid den här tiden fått ökat gehör och föreningen i Vänersborg hade 1929 cirka 200 medlemmar. Landstinget fann idén mycket god och samarbetet fastslogs i augusti nämnda år. Villkor var att kapellkrematoriet skulle uppföras på landstingets fastighet och att äganderätten helt tillkom landstinget. Kapellet invigdes 18 april 1931.
Landstinget bekostade inventarier och krucifix, medan eldbegängelseföreningen gav medel till altartavla och takmålning. Det är troligen den stjärndekor i kortaket som framgår av ett fotografi som avses. Gösta Sundvall var den som dekorerat sjukhuset och kunde i så fall möjligen ha kommit ifråga för uppdraget. Fotografiet är troligen taget snart efter kapellets färdigställande och visar att rummet hade mycket ljusa väggar och tak. Dagens cirkel av infälld armatur i taket över kisthissen fanns ej. Orgeln var ännu inte installerad bakom korskranket. Det fanns inte heller tympanon över valvet eller sidodörrar som idag. Både prästutrymme och orgelläktare var dock med i ursprungsritningarna. Fast, öppen bänkinredning i mörk ton, stod längs långsidorna riktade framåt och tre bänkar på var sida om kisthissen, vända mot denna. Bänkarna hade bokbrädor och raka gavlar med en slät fyllning. Inredningens formspråk var mer traditionellt än byggnadens och framträder mörk mot det ljusa rummet. Tre höga, mycket kraftfylla ljusstakar med trattformad, korsprydd ljushållare, klot nedtill och skuren dekor runt den fyrkantiga basen, flankerade kisthissen på var sida. Ingen armatur annat än små ljuslampetter syns på fotografiet och en stjärnbeprydd nummertavla satt norr om koret och en tavla med en ängel på södra sidan. En smal och hög altartavla nådde över korskranket, som var tygklätt bakom altaret, och kröntes av ett kors mitt ovanpå ramen.
I prästutrymmet finns idag en skiss till en altartavla i triptyk från 1931 av Holger Hjorth, Stockholm. En kommentar av eldbegängelseföreningen på baksidan omtalar att tavlan var starkt ifrågasatt. En akvarell i en av samlingssalarna från 1932 av Hjorth visar koret med höga, gyllene prydnader på pilastrarna och samma altartavla med tre sektioner, likt ett altarskåp, förgylld och med kors ovanpå. Motivet är den uppståndne, strålande Kristus i mitten med en tillbedjande församling runt honom i dunkel. Tavlan på fotografiet kan sägas vara en komprimerad, mer dramatisk version av samma motiv med en atletiskt byggd Kristus svävande ovanför folksamlingen och med en fladdrande svepning framför benen. Av utförandet att döma är även altartavlan på fotografiet gjord av Hjorth, men huruvida triptyken kom till stånd och i så fall senare placerades i kapellet är ej utrett. Altaret var textilklätt med fransar nedtill och med likadant klädd knäpall framför.
Fotografier från 1931 visar att kapellets exteriör då i huvudsak var likadan. En tillbyggnad med samlingslokaler åt norr med vidbyggd klockstapel i nordöst tillkom 1964, då Vänersborgs kommun övertog huvudmannaskapet. Åt söder sammanbyggdes kapellet med landstingets obduktionsavdelning och en ny incinerator och kisthiss tillkom. En hög skorsten är fogad till denna byggnadsvolyms östra sida. Sannolikt var det även 1964 som dörröppningarna till rummen längs kapellets västra gavel tillkom, eftersom dörrarna är av samma typ som i tillbyggnaden. När orgeln installerades är oklart. Nuvarande altare och altarprydnad tillkom av sin utformning att döma också vid denna tid.
1976-77 utfördes en grundlig renovering då nya personalutrymmen, ny expedition, väntrum, bårhus och krematorieutrymmen tillfördes och kapellet målades om. Trots alla förnyelser upplevdes byggnadens struktur av de anställda som gammaldags med smala och många trappor och inte handikappvänlig. Man anmärkte också på att parkeringsplatserna var få, trots att krematoriet betjänade ett stort område där även Dalsland och Bohuslän ingick.
Ombyggnader har vidtagits av undervåningen och krematoriet under 1990-talet, sedan obduktionsavdelningen flyttats ur byggnaden. 1996 planerades en ny entré till samlingslokalerna och från dem en trapplift för handikappade med genomgång till kyrksalen, en fällbar stege på klocktornet och skärmtak till expeditionsentrén med mera, som ännu inte genomförts.
År 1929-1931 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Trons kapell uppförs på lasarettets mark i anslutning till begravningsplatsens västra sida. Landstinget bekostade inventarier och krucifix.
Arkitekt: A.E. Kumlien
År 1931 Invigning
Gravkapellet med krematorium invigs 18 april.
År 1931-1932 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Eldbegängelseföreningen gav medel till takmålning. En stjärndekor gjordes i koret. Sundvall var den som hade dekorerat sjukhuset 1922 och kunde i så fall möjligen ha kommit ifråga även för detta uppdrag.
Konstnär - Dekormålare: Artist Gösta Sundvall
År 1931 Fast inredning - bänkinredning
År 1931 Specifika inventarier - altartavla
Skisser till en altartavla i triptyk utförs av Hjorth, men blir starkt ifrågasatt och kom möjligen aldrig till stånd. En hög, smal altartavla med liknande motiv och troligen av samme konstnär syns på ett tidigt fotografi. Eldbegängelseföreningen gav medel till altartavlan.
Konstnär: Holger Hjorth, Stockholm
År 1931-1940 Fast inredning - orgel
Orgeln installeras sannolikt snart efter invigningen.
År 1964 Specifika inventarier - altartavla
Sannolikt är det nu som altartavlan byts mot nuvarande kors.
År 1964 Teknisk installation
Ny incinerator och kisthiss installeras.
År 1964 Fast inredning - altare
Sannolikt är det nu som altaret byts mot nuvarande.
År 2012 Underhåll - exteriör
Utvändig putslagning och avfärgning på kapell och krematorium, ommålning av tak och fönster
samt omfogning av trappa, sockel och terrass.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Material från Regionarkivet i Vänersborg: Fotografier troligen från 1931, samt landstingsbeslut från höstlandstinget år 1929 om uppförande av krematorium vid Vänersborgs lasarett; Anteckningar på tavlor i kapellet av Eldbegängelseföreningen i Vänersborg; Fotografier från 1931 i kapellets sakristia..
Nyckelord: Religionsutövning, Kapell, Gravkapell, "Hälso-, sjuk- och socialvård","Sjukhus";"Religionsutövning","Krematorium", "Piper,Fredrik Magnus:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin