Motivering (skydd): LYSE KYRKA uppfördes 1911-12 strax intill sin 1909 nedbrunna föregångare. Denna, som idag står kvar som ruin, hade i sin tur 1851 efterträtt en medeltida föregångare. Den nya kyrkan placerades på en intilliggande höjd, på en delvis med stödmurar uppbyggd terrass, och är idag omgiven av kyrkogårdsdelar av olika ålder, ruinen efter den gamla kyrkan, och församlingshem och ekonomibyggnader.
Allt tillsammans bildar en väl sammanhållen KYRKOMILJÖ med ett framträdande läge i landskapet. Kyrkomiljön har medeltida rötter men är framförallt präglad av perioden 1851-1952, även om församlingshem och ekonomibyggnader i och för sig är uppförda senare. Miljön kring Lyse kyrka utgör en kulturmiljö i Lysekils kulturmiljövårdsprogram.
KYRKOGÅRDARNA innehåller flera för varje del karaktäristiska element. För de äldsta delarna är det murarna, grindarna, de täta gravkvarteren med många höga och halvhöga vårdar, de grusade gångarna, lövträdsplanteringen, samt den förhållandevis välbevarade RUINEN med tillhörande ännu kvarstående f d sakristia. Mellankyrkogården är enkel i sin utformning, med en strikt rutnätsindelning. För 1952 års kyrkogård är kvartersplaneringen i kombination med häckar och träd viktig, liksom grindarna med årtalet i.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkomiljön:
- Den gamla kyrkogårdens murar, stödmurar och grindar, liksom träd och grusade gångar. - De karaktärsskapande gravvårdarna på den gamla kyrkogården, liksom enstaka gravvårdar med hög ålder. - Den medeltida gravvården.
- Ruinen på den gamla kyrkogården, med såväl blottade murar som putsade partier. Den utgör dessutom fast fornlämning.
Inventeringsår (1999)
Se Historik
Inventeringsår (2003)
LYSE KYRKA ligger på en terrass med grusplan och med stödmurar av tuktad granit åt söder och väster. Söder om terrassen går en landsväg, och i slänten norr om kyrkan växer oxelträd, tallar, buskar m. m. Öster om kyrkplanen ligger samlade i en grupp ett församlingshem, två personal- och ekonomibyggnader, samt ett äldre kyrkstall. Stallet har rödmålad locklistpanel, och pulpettak under tegel. Norr om kyrkan ligger två av kyrkogårdens olika delar, och mellan dessa två löper dessutom en mindre grusväg.
Söder om landsvägen ligger LYSES GAMLA KYRKOGÅRD. Den utgörs i sin tur av två delar, dels den äldsta delen som har medeltida ursprung, och dels en utvidgning från början av 1900-talet. På den äldsta delen ligger ruinen efter Lyses gamla kyrka. DEN ÄLDSTA DELEN av gamla kyrkogården sluttar mot söder och är delvis terrasserad, omgärdas av en låg torvtäckt kallmur, i väster i form av terrasseringar mot en bäckravin och i söder i form av en terrassering mot den utvidgning som ligger nedanför, i nivå med den omgivande åkermarken. Utmed kanterna växer buskar och oxelträd. Ingång i norr mellan murade stolpar, öppnad med järngrindar. Oregelbundna kvarter med tätt placerade gravar på gräs och grus mellan grusade gångar. Höga och medelhöga stenar av ganska varierande utformning, flertalet med låga grusfyllda stenramar. På kyrkogården bl a en liggande häll (i det nordöstra hörnet) daterad 1677. Dessutom några smidesstängsel och järnkors. Inne i ruinen ligger en medeltida gravvård, formad som ett kistlock. Troligen från 1100-1200-tal.
DEN NÄST ÄLDSTA DELEN är en utvidgning åt söder från början av 1900-talet. På grund av dåliga markförhållanden kom denna endast till sparsam användning. Den är omgärdad av en låg tuktad häck med oxlar och kastanjer. Ingång i öster, öppnad med järngrind mellan stenstolpar. En sluttande grusgång utgör förbindelsen med den äldre kyrkogården. Fyra större gräskvarter mellan raka grusgångar. Gravarna ligger glest och består i huvudsak av enkla resta stenar och smärre rektangulära stenramar. Gravsten i kyrkogårdens södra del över tyska och engelska sjömän, döda i Nordsjöslaget 1916.
Norr om kyrkan ligger den NÄST YNGSTA DELEN av kyrkogården, invigd på 1920-talet. Den är omgärdad av en låg tuktad häck. I söder mot kyrkberget växer också en rad av större lövträd. Ingång i öster genom en dubbel järngrind mellan klotkrönta stenstolpar. Gräskvarter mellan grusgångar i rutnätssystem, dubbla ryggvända täta gravrader.
DEN YNGSTA DELEN ligger intill den föregående, på östra sidan om en mindre grusväg. Den är inhägnad av en torvtäckt stenmur mot vägen, i övrigt av tuktad häck. Ingång i sydväst mellan kraftiga närmast kubiska murstolpar med krönkors, öppnad med en dubbel järngrind med årtalet 1952. Kyrkogården har en långsmal form, med gravkvarter på gräs mellan grusgångar i rutmönster och med mestadels låga tämligen likformiga resta stenar i räta dubbelrader Ceremoniplats med träkors i södra delen vid ingången.
RUINEN efter 1800-talskyrkan ligger på äldsta delen. Rektangulär plan med tresidig avslutning i öster. Helt kvarstående murar av tuktad granit med rester av kalkputs, och höga rundbågiga fönsteröppningar. Putsade tegelomfattningar kring ingångarna i norr och väster. Över norra ingången finns årtalet 1851 i järnsmide Två igenmurade rektangulära dörröppningar mot f d sakristia i norr. Murat altarbord. Gräs på marken. Murarna har torvtäckta krön. En stor del av sydsidan är bevuxen med murgröna.. I mitten står en minnessten med inskription: "Här stod även Lyse gamla kyrka från 1300-talet". På norrsidan finns kyrkans f d sakristia, som senare nyttjats som bårhus, och nu som förråd. Vita spritputsade murar, tak täckt av tegel, och rundbågiga spröjsade träfönster.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - LYSE
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1273, år 1900: 3810, år 1995: 1744
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Lysekil utbruten omkring 1700.
LÄGE OCH OMGIVNING - Lyse kyrka ligger enskilt, på ett bergsparti, med den gamla kyrkoruinen i sydväst. Den nuvarande kyrkan från 1911-12 uppfördes ett femtiotal meter nordost om den gamla kyrkan, vars murar ännu står. Läget är högre än den gamla kyrkplatsen. Inuti 1800-talskyrkans långshus står en minnessten över socknens medeltida kyrka. Kyrkplatserna, som gränsar till varandra, ansluter till en å som passerar direkt väster om de båda kyrkorna och till en medeltida bytomt i öster. Närheten till vattnet är påfallande, ca 400 m söder om kyrkan ligger havsviken Trälebergs kile som, med tanke på landhöjningen, tidigare måste ha legat helta nära kyrkan. Kyrkan ligger på Kyrkebys ägor, vars bebyggelse ligger ca 1,8 km väster om kyrkan. Till kyrkomiljön hör ett församlingshem och 1800-talskyrkans sakristia användes en tid som bårhus. Sydväst om kyrkan ligger viss villabebyggelse. Socknen består av kustbygd med öppna odlingsmarker i sprickdalarna. Lyse ligger ca 30 km väster om Uddevalla.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltidskyrka av sten, men i övrigt okänd utformning. Kyrkorummet var utsmyckat med målningar av Christian Schönfeldt från 1702. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
II: Ny stenkyrka uppfördes 1851, men brann 1909. Ruinen konserverades 1931. De helt kvarstående murarna är av granit. Kyrkan byggdes enskeppig med tresidigt avslutat korparti mot öster och med tegelomfattade portaler mot norr och söder. Den norra har årtalet 1851 av smide. Nio rundbågiga fönster finns. Altaret är murat. Långhuset har en minnessten med inskriptionen "Här stod även Lyse gamla kyrka från 1300-talet". Sakristian i norr har ombyggts till bårhus och står under tak men används för närvarande inte.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes på ny plats 1911-12 efter ritningar av arkitekt Sigfrid Ericson. Kyrkan är enskeppig med ett kor i öster, lägre och smalare än långhuset och med absidial avslutning, en sakristia i norr samt ett torn i väster.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören har inslag av romansk landskyrkoarkitektur, jugend och nygotik. Fasader av blottad, rödgrå granit. Under takskägget löper en fiskbensmönstrad fris. På några ställen är fasaderna dekorerade med grunda ristningar i ljusgranit, företrädesvis mönstrade som bandflätor. Flertalet fönster är rundbågiga. Långhuset och en västra delen av koret har sadeltak. Absiden täcks av ett valmtak. Ingång i väster via tornets bottenplan, som fungerar som vapenhus. Ytterligare en portal för menigheten återfinns i mittpartiet av långhusets sydmur och en tredje, mindre ingång i dess östmur söder om koret. Även interiören uppvisar en stilblandning, kanske främst inspirerad av medeltiden. Murarna är vitputsade. Långhuset täcks av en öppen takstol vars bindbjälkar med polykrom dekor. Övergången mellan högmurar och tak markeras av en profilerad list med ornamentik i rödsvart. Koret har putsat tegelvalv. Både triumfbågen och korbågen är rundbågiga. Triumfbågens västra sida och långväggarnas övre partier är dekorerade med målningar al secco med vegetativa motiv. Altartavlan av skulpterad ek utfördes 1911, figurerna i relief av Henry Nilsson och ramverk av Harald Petersson. Den sistnämnde är även mästare till predikstolen från 1912. Under triumfbågen hänger ett krucifix, även detta från kyrkans byggnadstid och från denna tid härrör också läktaren i väster. Vid en restaurering 1979 tillkom inbyggnader under läktaren. Vissa ombyggnader gjordes i sakristian. Ny, öppen bänkinredning byggdes i långhuset. Nytt golv lades.
Dopfunt av rödgrå granit, komponerad av Sigfrid Ericson 1912. Orgel, byggd i Göteborg 1912. Orgelfasad med växtdekor i blått och guld med basunblåsande ängel.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.
Kyrkor i Bohuslän, inventering 1979-83. Bohusläns museum stencil 1979-83.
Bohusläns museums arkiv
Antikvarisk Topografiska Arkivet.
Kyrkor i Bohuslän. Inventering 1981-83. Del 2. Bohusläns museum (stencil)..
Claesson, Claes: Våra kyrkor. Uddevalla 1958.
Gardell, Sölve: Sepukralminnen från medeltidens Bohuslän. Göteborgs och Bohus läns fornminnesförenings tidskrift 1932-33. Göteborg 1933.
Hallbäck, Sven Axel: Medeltida dopfuntar i Bohuslän. Vänersborg 1961.
Jacobsson, John: Göteborgs och Bohus läns kyrkor i ord och bild. Skara 1933, sid. 129 f.
Rhedin, E.A.: Lyse kyrka. Julhälsning r 1912, sid. 96 fr.
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin