Motivering (skydd): Månsarps kyrka är uppförd 1853 på ny plats, efter ritningar av
arkitekt Johan Adolf Hawerman, Överintendentsämbetet. Den
är till exteriören en stilren empirekyrka med rundat kor och lanterninförsett torn. De vitputsade murarna genombryts på typiskt
vis av stora, symmetriskt placerade rundbågsfönster. Unik i ett
nationellt perspektiv är lanterninens genombrutna gjutjärnsspira,
vilken skänkts av Tabergs bergslag och minner om ortens betydelsfulla
järnmalmsbrytning. Medan exteriören är föga förändrad
– med bl.a. ursprungliga fönsterbågar – så har interiören fått en
ny karaktär under 1900-talet. Av empiretidens kyrkorum återstår
själva rumsligheten med fl ackt brädvalv samt predikstol, sluten
bänkinredning och läktare, förvisso viktiga delar av helhetsintrycket.
Blickfång utgör korvalvets fi gurmåleri, utfört 1957-58
av konstnären Waldemar Lorentzon från Halmstadsgruppen. Till
denna målning har de förändringar av koret som utfördes 1977-78
anpassat sig i form och färg. Då omdanades koret till ”lillkyrka”
med typiska drag som fristående altare, fl yttbar altarring, ambo och
kororgel. Ny altarprydnad blev ett altarskåp av Hans Fagerström.
Vid samma tillfälle gjordes två stora läktarunderbyggnader som
bidragit till kyrkorummets förändring. Det mest påtagliga brottet
mot det nyklassicistiska ursprunget utgör dock interiörens varma
färgsättning med kraftigt ockrafärgade väggar. Innerfönster med
blyinfattade antikglas tillkom på 1950-talet. Läktarorgeln är byggd
1857 av A Rosenberg och har trots om- och tillbyggnad ett högt
musikhistoriskt värde. Den tidigare altartavlan hänger på rummets
ena långsida och dess arkitektoniska omfattning förvaras liksom den
ursprungliga altarringen och nummertavlorna på vinden. Om den
gamla kyrkan minner sakristians järnklädda port.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkans föga förändrade exteriör utgör en god representant för
den stilrena, nyklassicistiska sockenkyrkotypen.
- Lanterninens särpräglade gjutjärnsspira.
- Interiören präglas av olika tiders ideal, där korets lillkyrka speglar
vår tids önskemål om fl exiblare kyrkorum.
- Bevarad inredning från byggnadstiden i kyrkorum och på vind.
- W Lorentzons takmålning och H Fagerströms altarskåp.
- Rosenbergorgeln från 1875.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rundat, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2007)
Månsarps kyrka är uppförd 1853 av gråsten i empirestil. Långhuset
övergår i öster i ett rundat, något smalare kor. Vid nordsidan ansluter
innan övergången en sakristia. Vid västgaveln reser sig ett torn.
Sockeln är något utkragande, murad av i princip otuktad granit.
Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar kring hörn
och muröppningar. Avfärgningen är utförd med gulbruten vit kalkfärg.
Tornets och läktarens bjälklag är förankrade med ankarslutar.
Ovan västra ingången i tornet sitter en inmurad kalkstensplatta med
inskription om byggnadsår och regent. Klockvåningen har i varje
sida två rundbågiga ljudöppningar med luckor från byggnadstiden.
Dessa är klädda med rödbrunt avfärgad panel. Västporten har kvar
byggnadstidens pardörr i empire med helfranska fyllningar, avfärgad
i rödbrunt. Portsmygen har överljus i form av en karakteristisk
lunett. Framför porten ligger en granithäll med anslutande, svagt
sluttande, gatstensklädda ytor, en handikappanpassning utförd
2001. Den andra ingången är genom en mittport på södra långsidan.
Denna har en nytillverkad pardörr med fi skbenspanel i samma kulör.
Även här fi nns överljus i form av en lunett. Sakristians ingång har
en järnklädd dörr som suttit i gamla kyrkan, sannolikt från 1700-
talet. Kyrkans stora rundbågsfönster sitter i fyra jämna axlar. De
två mellersta av korets fönster är igenmurade. De rödbrunt avfärgade
fönsterbågarna är från byggnadstiden och infattar till stor del
handblåsta glasrutor med blyspröjs. Solbänkarna är avtäckta med
vit plåt. Långhuset bär ett flackt sadeltak med täckning av diagonallagd
skiffer, vilket även gäller för sakristians valmade sadeltak.
Kortaket är rundat med skiffertäckning. Takfötterna är av gråmålat
trä med karnisprofil. Tornets takfot är utformad med konsoler.
Tornet bär en fl ack, skiffertäckt huv, från vilken en lanternin med
fasade hörn reser sig. Denna är artikulerad med lisener och tandsnitt
samt rundbågsfönster. Väggarna är klädda med ljust gråmålad
plåt. På lanterninen står en genombruten spira av åtta svartmålade
gjutjärnsbalkar som kröns av ett förgyllt kors på kula. Balkarna är
skänkta av Tabergs åtta hyttelag och är gjutna vid Huseby bruk av
malm från berget.
Interiören har en nyklassicistisk rumslighet, men präglas till stor del
av förändringar företagna under 1900-talets andra hälft, framför allt
en ny varm färgsättning. Långhuset övergår via små förtagningar i
det rundade koret. I väster står en orgelläktare med underbyggnader.
Mitt-, tvär- och sidogångar definierar de fyra bänkkvarteren.
Predikstolen är placerad i nordost och har på motsatt sida en kororgel.
Över bänkkvarteren hänger sex ljuskronor av mässing. Koret
är ordnat som lillkyrka med lösa stolar. Över denna hänger fyra
ljusramper av mässing från 1992, vilka bildar en cirkel. I tvärgången
står en ljusbärare i smide.
Golvet består av mörkt fernissade furubräder från 1922. Det ligger
högre i koret och bänkkvarteren. Altaret står på ett podium. Upp
till koret är i mittgången en ramp av smala bräder. Väggarna bär
en kvastad puts med fl ammig avfärgning i ockraton. Entrén från
vapenhuset i väster har ett vindfång med halvfranska svajdörrar från
1922. Dessas ramverk är hållna i grå ton med beiga fyllningar och
uppläggning i rödbrunt och blått på listerna. Denna färgsättning
upprepas på en stor del av kyrkorummets inredning. Till sakristian
leder en ursprunglig halvfransk dörr i grått. Fönstren har innerbågar
av grått trä från 1922 med blyinfattat, svagt färgat antikglas från
1954, i korfönstren även patinerat. Över kyrkorummet vilar ett ursprungligt fl ackt brädvalv, avfärgat i vitt med grå brytning. Taklisten
är utformad som ett tandsnitt med beige kulör. Korets hjälmvalv är
dekorerat 1957-58 av Waldemar Lorentzon från Halmstadsgruppen.
Motivet Kristi återkomst är skildrat mot en grå botten. Ovan
en grupp av bedjande människor från alla världsdelar tronar en
stor Kristusfi gur inom en mandorla. På sidorna skildras scener ur
gamla och nya testamentet. I tidens anda fi nns lokal anknytning i
form av en arbetare, en fl icka i häradsdräkt, den lokale kyrkoherden
och Tabergs silhuett i scenen med Bergspredikan. Formspråket är
stiliserat med stram konturteckning och enhetliga fält med kraftiga
färger, typiskt för Lorentzons monumentalmåleri.
Koret är helt omgestaltat 1978 med ny stram inredning. Det fl yttbara
altaret består av tre kraftiga träskivor, målade i rödbrunt med
förgyllda kanter. Den likaså fl yttbara altarringen utgörs av sektioner
med smala reglar i beigt och guld som bär en stoppad överliggare,
vilken liksom knäfallet är skinnklädd. Samma färgsättning som altaret
har ambon, dopaltaret och de båda nummertavlorna. Rödbrunt,
beigt och guld går även igen på kororgelns kubiska fasad med träpipor.
Även denna är från 1978 och byggd av Johannes Künkel, Lund,
samt omfattar sex stämmor med pedalverk. Framför korväggen står
ett altarskåp från 1978 med reliefer snidade av Hans Fagerström,
Halmstad. Korpus skildrar Korsfästelsen medan fl yglarna återger
Dopet och Nattvarden. Den varma färgsättningen är samstämd
med takmålningen, vilket även gäller nämnda korinredning. Predikstolen
är från kyrkans byggnadstid och har uppgång från sakristian.
Den femsidiga korgen bär rödbruna fyllningar med förgyllda
kristna emblem i relief. Ramverket är grått och avslutas nedåt med
en kraftig, förgylld vulst. Basen pryds av reliefer och en pinjekotte.
Ljudtaket är utformat med strålsol, duva och lambrekäng samt
kröns av ett förgyllt kors på kula. Muröppningen fl ankeras av två
gråmålade träpilastrar. Bänkinredningen kvarstår också från kyrkans
byggnadstid. Ryggar och sitsar är ombyggda 1922 och avfärgade i
grått. Mot mittgången sitter dörrar med halvfranska fyllningar och
tidstypiskt utskjutande gångjärn. Gavlarna pryds av räffl ade pilastrar
med romb och tandsnitt, kännetecknande för många empirekyrkor
i bygden, liksom bänkkvarterens rundade hörn. Mot tvärgång och
kor är skärmar med fyllningar. Ramverket är hållet i en varmgrå
ton medan pilastrar och fyllningar är beiga. På lister är uppläggning
i rödbrun, grön och blå lasyr. Den ursprungliga läktaren vilar på
tolv räffl ade kolonner (varav fyra nu i underbyggnaderna) i grön
lasyr med rödbruna accenter. Över mittgången gör läktaren en
rundad utkragning. Läktarbröstet utgörs av ett ramverk med halvfranska
fyllningar, målat i överensstämmelse med bänkkvarteren.
På läktargradängerna står idag lösa stolar. Orgeln är ursprungligen
byggd 1857 av August Rosenberg, Vadstena. Vid en stor ombyggnad
av Th . Frobenius 1936 utökades antalet stämmor från tolv till
19 (varav åtta av de gamla har återanvänts) och trakturen gjordes
pneumatisk. Stämmorna är fördelade på två manualer och pedal.
Två crescendoverk fi nns. Spelbordet gjordes fristående 1936, men
man kan ännu se skyltarna till registerandragen där det gamla satt,
vilket också visar verkets ursprungliga disposition. Orgelfasaden är
ett uttryck för 1800-talets nystilar med sina romanska bågmotiv
och vimpergkrönta piptureller. Färgsättningen är i grå toner med
förgylld dekor. Läktarunderbyggnaderna från 1978 rymmer i söder
samlingsrum och läktartrappa (byggd 1954), i norr kapprum med
elcentral, handikapptoalett, städskrubb och stolförråd. Väggarna
– som endast nödtorftigt dragits in bakom den främre kolonnraden
– är klädda med slätspont i gråblå lasyr och har halvfranska
pardörrar mot mittgången.
Bland kyrkans inventarier märks främst den föregående altartavlan
från 1899, som nu hänger på norra långsidan. Det är en olja på duk
målad av Carl Jonson från Bredaryd på temat ”Kommen till mig…”
Den tillhörande kolonnomfattningen och frontonen med strålsol,
vilka är från 1853, förvaras nu på vinden liksom de ursprungliga
nummertavlorna med lyror och altarringen. Dopfunten av sandsten
med evangelistsymbolerna i relief är huggen 1930. Ett snidat litet
1700-talskrucifi x kommer från gamla kyrkan.
Sakristian har egen ingång i väster med vindfång och trappa till
pannrum, ordnat 1922. En toalett i nordvästra hörnet tillkom 1978.
Längs östra väggen är fasta textilskåp från samma år. En linoleumklädd
trappa leder upp till predikstolen. Golvet består av fernissade
bräder och väggar bär beige färg. Vindfångets vägg är klädd med
ljusbrun slätspont och bär ett bönealtare. Det ursprungliga plana
brädtaket är brunbetsat. Vapenhuset har golv av polerade kalkstensplattor
från 1954. Väggarna är målade med en tät beige färg. Vindfånget
till långhuset har en halvfransk pardörr från byggnadstiden,
dock försedd med moderna handtag och nödutgångstrycken. Det
ursprungliga plana brädtaket är vitmålat med roller. I rummet står
cafébord och bokhylla. Tornets andra våning nås via två ursprungliga
halvfranska dörrar från läktaren. I tornkammaren förvaras den
ursprungliga altartavlan, en enkel oljemålning föreställande ett svepekors
mot mörkblå fond. I rummet är skåp för körkåpor. På den
tredje våningen fi nns ett äldre trampverk till klockorna och en lucka
till vinden. Klockorna hänger i den fj ärde våningen. Storklockan är
omgjuten 1806 av Jonas Magnus Fries, Jönköping. Lillklockan är
omgjuten 1894 av Joh. A. Beckman, Stockholm. Båda har elektrisk
ringning. Även lucköppningen är automatiserad. Lanterninen är
invändigt klädd med rödfärgad panel, på vilken olika reparationer
och dylikt noterats sedan 1800-talet.
Fasadkulör (2007): Vit
Byggnadsdel (2007): Kor - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår 2016
1846 beslutade sockenstämman att låta bygga en ny kyrka emedan
den gamla var för trång och därtill förfallen. Man kontrakterade
byggmästare Peter Pettersson i Tåå som då arbetade med uppförandet
av Åkers kyrka. Denna kom också att stå som förebild för
Månsarps kyrka. De ritningar som sändes in till Överintendentsämbetet
modifierades 1848 av arkitekt Johan Adolf Hawerman.
Det var denna ritning som sedan följdes vid uppförandet 1853-54,
med undantag för lanterninens gjutjärnsspira, skänkt av bergslaget.
Inspirationen till denna bör ha kommit från den nygotiska gjutjärnsspira
som Riddarholmskyrkan fick 1838. Kyrkorummet försågs
1857 med en 12-stämmig orgel, byggd av August Rosenberg,
Vadstena. 1899 utbyttes den mycket enkla altartavlan mot en ny,
målad av Carl Jonson, Bredaryd.
1922 restaurerades kyrkan under ledning av Jönköpings stadsarkitekt
August Atterström. Ritningarna omarbetades och kompletterades
något av arkitekt Gunnar Wetterling vid Byggnadsstyrelsen.
En varmluftsanläggning (Ebbes bruk) installerades med pannrum
under sakristian, vilken gavs en egen ingång där en järnklädd dörr
från gamla kyrkan återanvändes. Nya golv lades in i kyrkorummet.
Korets två mellersta fönster igenmurades och alla fönster fick
innerbågar med färgat glas. Altaret kläddes med fyllningspanel,
likaså altarringens insida. Bänkarna gjordes bekvämare genom
ökat avstånd och nya sitsar. Ett vindfång ordnades mot porten från
vapenhuset. Sakristian fick ny inredning och predikstolstrappa.
Sprickor i korväggen åtgärdades genom en dragjärn runt koret.
Innertaket isolerades med sågspån. Interiören ommålades i diskret
vitt och grått. Exteriörens puts fick en ny avfärgning och snickerierna
oljemålades. 1930 införskaffades en dopfunt. 1936 om- och
tillbyggdes orgelverket av Theodor Frobenius, Danmark. Antalet
stämmor utökades till 19, orgeln gjordes pneumatiskt, fick fristående
spelbord och sannolikt även befintligt crescendoverk. Åtta av
de gamla stämmorna tycks ha bibehållits oförändrade. 1939 ommålades
interiören enligt förslag från Jönköpings stadsarkitekt Göran
Pauli. Väggarna kalkades i ljusbrun ton medan fönstersmygar och
kor hölls vita. Taket målades med matt oljefärg i blågrå brytning.
Den befintliga marmoreringen på taklisten rengjordes.
1948 gavs tillstånd för elektrisk uppvärmning, vilken ersatte varmluftsanläggningen. 1953-54 skedde nästa restaurering, denna gång
projekterad av ingenjör Erik Persson på Johannes Dahls arkitektfirma,
Tranås. Fasadernas puts lagades med KC-bruk och ommålades
med kalkfärg. Fönstersmygarna fick nya solbänkar eftersom
de gamla saknade droppnäsa. De nya kom dock att muras in helt
horisontalt. Kyrkorummet försågs med nya elektrifierade armaturer.
Korgolvet utökades och innerfönstren fick blyinfattat antikglas. Tre
bänkrader togs bort i bak, vilket lämnade plats för en ny läktartrappa
samt förråd och elcentral. I vapenhuset revs de befi ntliga trapporna
och nytt golv av kalksten lades in. Interiören ommålades i gråbeiga
toner. 1957-58 försågs korvalvet med dekor av Waldemar Lorentzon
från Halmstadsgruppen. Den nya målningen samspelade dock illa
med den befi ntliga altaruppsatsen. I syfte att mildra dissonansen
borttogs krönet till denna. Interiören ommålades. Väggarna vitmålades
med grå brytning, valvet målades i gråblått och bänkarna
i ljusgrått med grågröna lister och gulgröna speglar. Altarringen
avfärgades i grått och violett.
1971 genomfördes en omfattande fasadrenovering. Skadad puts
lagades och ny avfärgning skedde med kalkfärg. Exteriör plåt och
snickerier oljemålades. Skador på skiff ertaken åtgärdades. 1977-
78 genomgick interiören en kraftig omdaning under ledning av
arkitekt Lars Löfstedt, Jönköping. Huvudpunkten var skapandet
av en ”lillkyrka” i koret, i syfte att uppnå större intimitet vid de
vardagliga förrättningarna. Som ett led i detta ersattes det befi ntliga
altaret av ett fl yttbart för att möjliggöra mässa ”versus populum” och
även en ny, fl yttbar altarring tillverkades. Ambo och en sexstämmig
kororgel (Johannes Künkel) tillverkades i anslutning till dessa. För
att få bort den estetiska splittringen i koret ersattes den befi ntliga
altaruppsatsen av ett altarskåp, samstämt med Lorentzons målning.
Konstnär var Hans Fagerström, Halmstad. Korbänkarna för präst
och kyrkvärd avlägsnades för att ge plats åt körverksamhet, vilket
även gällde den främre bänkraden. Två stora rum avskildes under
läktaren för samlingsutrymme, kapprum, stolförråd och handikapptoalett.
Interiören ommålades varvid väggarna omputsades
och målades i mörk ockraton. Sakristian försågs med toalett och
nya textilskåp. Klockornas ringning elektrifi erades. Vid mittporten
placerades en föga harmonierande handikappramp av metall.
I samband med arbetena rengjordes takmålning och f.d. altartavla
av konservator Ola Westerudd, Jönköpings läns museum.
1989 reparerades ytterfönstren. 1992 kompletterades belysningen i
koret för att underlätta läsning i ”lillkyrkan”. En ljusring i mässing
ritades av arkitekt Per Rudenstam och tillverkades vid V Fongs gelbgjuteri, Gränna. 1994 utbyttes den föråldrade eluppvärmningen mot
ett nytt elektriskt system från Nordisk Kirkevarme, Horsens. Detta
möjliggjorde en mer diff erentierad uppvärmning, skonsammare för
bemålad inredning och orgel. Samma år omlades skiff ertäckningen
på tornhuv och långhus. Lanterinens plåtklädsel lagades och ommålades.
Fasaderna avfärgades med KC-färg, eftersom den befi ntliga,
svagt cementhaltiga, putsen var i gott skick. Solbänkarna gavs fall av
vit plåt. 2001 handikappanpassades västporten på ett förtjänstfullt
sätt och den gamla metallrampen kunde avlägsnas.
År 1853-1854 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn
Arkitekt: Johan Adolf Hawerman
Byggmästare: Petter Pettersson (Persson), Tå, Sandhult
År 1857-2001 Ändring
Ändring - För specifika händelser se pdf.
Byggmästare: A. Gustafsson
Arkitekt: August Atterström
Orgelbyggare: August Rosenberg
Hantverkare - Målare: Bertil Almlöf
Konstnär: Carl Jonson
Byggmästare: C. Gustafsson
Arkitekt: Erik Persson
Arkitekt: Gunnar Wetterling
Arkitekt: Göran Pauli
Konstnär: Hans Fagerström
Byggmästare: Hjalmar Johansson
Orgelbyggare: Johannes Künkel
Arkitekt: Lars Löfstedt
Konservator: Ola Westerudd
Hantverkare - Målare: Paul Franzén
Arkitekt: Per Rudenstam
Orgelbyggare: Theodor Frobenius
Konstnär: Waldemar Lorentzon
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1846 nybyggnad (J A Hawerman); 1848 nybyggnad (J A Hawerman).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Samuelsson, B, Månsarps kyrka, u å (ca 1980); Sjöström, I, Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2)..
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Lindstam, R. (1943). Om kyrkor som försvunnit.... ISBN: .
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Andersson , Magnus. kyrkogårds- och fastighetschef, Månsarps församling.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Hawerman,Johan Adolf:Arkitekt"; "Pettersson (Persson), Tå, Sandhult,Peter:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin