Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarterets främsta kuturhistoriska värde är kopplat till de enskilda
gravvårdarna. Kvarterets norra del har förmodligen varit ämnat för
allmänna linjen och det fåtal gravvårdar som påminner om detta
gravskick bör även framledes få stå kvar. Allmänna linjen-vårdar är
viktiga att bevara eftersom de bidrar till att skildra den sociala bredden
i samhället och på kyrkogården. Även mer påkostade vårdar
har kulturhistoriska värden särskilt de två grusgravarna och de med
titlar, orts- och gårdsnamn som påminner om och speglar bygden.
Till dessa hör även vårdar med person- och lokalhistoriskt värde.
Kvarter B
Kvarterets kulturhistoriska värde hänger samman med de välbevarade
och påkostade gravvårdarna, deras storlek, förekomsten
av titlar samt grusgravarna med omgärdningar. Grusgravar som
på det här sättet följer korets form är ovanligt. Grusbäddarna bör
bevaras. Äldre gravvårdar bör ej avlägsnas däremot kan nya gravar
tillåtas där gravrätterna gått ut och det idag inte finns några vårdar.
De nya vårdarna bör hålla sig till de karaktäristiska dragen bland
övriga vårdar.
Kvarter C
Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet
placerade gravvårdar av liknande utseende i kronologiskt
upprepade rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till
denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet,
karaktären är dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl
företrädd på de flesta kyrkogårdar i landet. Förutom detta ligger
det kulturhistoriska värdet i stenar med titlar och orts- eller gårdsnamn,
samt de vårdar som är resta över personer av lokal- eller
personhistoriskt intresse.
Kvarter D
Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till kvarterets tidstypiska
utforming och till vårdar med person- eller lokalhistoriskt
värde samt karaktären av skogskyrkogård.
Minneslunden
Minneslunden har en diskret och enkel framtoning, det kulturhistoriska
värdet är främst förknippat med estetiska värden samt dess
roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut.
kyrkogården
i dess helhet
Månsarps kyrkogård anlades 1853-54 i samband med kyrkobygget
och den är relativt ung sett ur kyrkogårdsperspektiv. Kyrkogården
är tydligt uppdelad i två, den ursprungliga delen runt kyrkan
och den nya i norr, invigd 1964. Den äldre delen har en likartad
prägel över hela kyrkogården dock med olika inslag. Närmast kyrkobyggnaden, både i norr och söder, fi nns ett större inslag av mer
högresta och påkostade vårdar, runt kyrkans kor fi nns grusgravar
och i öster har planterats rygghäckar mellan efterkrigstidens lägre
vårdar. Dessa inslag visar på kyrkogårdens historia och utveckling
och bör bevaras. Stenmuren runt gamla kyrkogården, trädkransen
och smidesgrindarna är representativa för landsortskyrkogården
och bör bevaras. Trädkransen kan med fördel kompletteras. Under
1960-talet utvidgades kyrkogården och 1992 försågs den med en
minneslund för att kunna svara mot önskemål om moderna rationella
och anonyma gravar. Den nya kyrkogården har en tidstypisk
och modern prägel. Den skiljer sig tydligt från den äldre genom
dess lätta skogskaraktär och detta är ett drag att värna.
Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården
- Skillnaden mellan den nya mer skoglika och den gamla, mer reglerade,
kyrkogården är viktiga att bevara.
- Stenmur, grindar och trädkrans runt gamla kyrkogården är viktiga
som betydelsefulla delar av landsortskyrkogårdens utformning.
Rygghäckarna på den äldre delen av kyrkogården har en viktig
strukturell betydelse.
- Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras, helst på
plats.
- Vårdar med titlar utgör historiska dokument som berättar om
yrken och social sammansättning i socknen under gången tid.
- Gruset i form av gravar och gångar, är en viktig beståndsdel på
landsortskyrkogården. Grusgravar som placerats öster om kyrkan
och som följer korets form som på Månsarps kyrkogård är mycket
ovanligt.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Månsarps kyrkogård breder huvudsakligen ut sig norr om kyrkan
och är delad i två delar – den gamla och den nya kyrkogården – av
den forna norrmuren. Runt kyrkan och öster om församlingsgården
finns flest stora och påkostade gravvårdar och runt kyrkans kor finns
ett antal grusgravar. På den resterande kyrkogården är det betydligt
vanligare med mindre och yngre gravvårdar, de flesta med en låg
och bred form som blev modern under första hälften av 1900-talet.
Den östra delen av kvarteret präglas av rygghäckar av skogslind. På
den nya kyrkogården invigdes den östra delen 1964 och den har en
modern karaktär med likartade gravvårdar placerade i en vid båge
mot väster. Den västra delen består av minneslunden och urngravarna
som omger den, och stenröset i nordväst.
Omgärdning
Den gamla kyrkogården är omgärdad av en kallmurad skalmur i
huggen granit med omväxlande riktigt stora och små stenar. Muren
är cirka 1 meter hög och på den växer mossa och sedumväxter.
Den är förmodligen ursprunglig. Längs den västra gränsen finns
ett järnstaket som är fäst i en sockel av kvaderhuggen granit. Den
nya kyrkogården omgärdas av ölandstok i öster, i norr en hög
granhäck och ett staket. I väster finns ett murparti runt ingången
bestående av kalksten och cementfog och mot församlingsgården
en avenbokshäck.
Ingångar
Kyrkogården har fem ingångar, varav fyra med grind. Huvudingången
är ursprunglig och ligger öster om kyrkan. Den består av ett
smitt grindpar som tillverkades 1836 till den nuvarande ödekyrkogården.
I smidesmönstret ingår texten ”Månsarp 1836” målad i vitt,
i övrigt är grindarna svartmålade. Grindstolparna har en smal form
med bågformad avslutning upptill och är tillverkade i skrädhuggen
kalksten. I söder fi nns en ingång som, enligt äldre kartmaterial,
tillkom någon gång mellan 1912 och 1960. En smidd, svartmålad
järngrind är fäst i huggna grindstolpar av granit. I öster finns två
ingångar varav en ursprunglig. Dess grindpar har samma utformning
som staketet i väster. Grindarna är fästade i grindstolpar av huggen
granit, krönta med granitklot. Den andra östra ingången har ingen
grind utan fungerar främst som förbindelse till bårhus och redskapsbod.
I nordväst finns den femte ingången. Grindstolparna, liksom
det omgivande murpartiet, är murade i kalksten med cementfog.
De svartmålade järngrindarna har ett modernt uttryck.
Vegetation
Vegetationen skiljer sig åt på nya och gamla kyrkogården. Längs
gamla kyrkogårdens södra och västra gräns växer idag en rad av
lönnar, av vilka de äldsta skulle kunna vara ursprungliga. Det trädvårdsprogram som togs fram 1991 märks av genom att fem yngre
lönnar fi nns planterade, förmodligen som ersättning för äldre. I
öster, väster mot församlingsgården och längs muren som delar
kyrkogården växer oxlar. På gamla kyrkogården fi nns pelaralmar
runt kyrkan, längs de två grusgångarna och på den norra delen.
Den nya kyrkogårdens vegetation är mer naturlik, med granar och
tallar som stod på platsen innan kyrkogården anlades. I väster, vid
ingången, har planterats ett antal körsbärsträd. Minneslunden och
stenröset ramas in av avenbokshäckar.
Gångsystem
Dagens gångsystem är enkelt och består av en rak gång från kyrkogårdens
ingång i väster till kyrkans entré där den delar sig och
går runt kyrkan. En gång leder till ingången i söder, en leder från
kyrkans kor till den östra muren och en går parallellt med denna
till ingången i öster. På den nya kyrkogården finns en grusgång från
ingången i öster till ingången i gamla kyrkogårdens norra mur, längs
den västra kanten av gravkvarteret från 1964, via minneslunden
fram till ingången i väster. Gångarna består av oljegrusblandning
belagd med ett lager naturgrus.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Månsarps kyrkogård skiljer sig inte så mycket
från dem på andra kyrkogårdar. Gravvårdarna skiftar i utformning
och historia men är förhållandevis väl samlade kvarter för kvarter.
De äldsta och mest påkostade gravvårdarna finns i kvarter B med
en stor andel högresta och monumentala vårdar. Kvarteret är även
kompletterat med gravvårdar från vår egen samtid. Kvarter A är
uppblandat med äldre och yngre vårdar som har den tidstypiska
låga och breda formen, de yngsta ofta med asymmetrisk kontur
och naturstensliknande förebilder. Här finns också ett par vårdar
som skulle kunna härledas till allmänna linjen. De norra kvarteren
C och D innehåller enbart vårdar från 1900-talets senare hälft och
början av 2000-talet.
Beskrivning av enskilda kvarter, för att se uppdelning, se pdf.
Kvarter A
Kvarteret är kyrkogårdens största och innefattar området söder om
kyrkan, hela den östra och norra delen av gamla kyrkogården till
strax väster om sakristian. I söder och en bit öster om kyrkan är
karaktären öppen med gravvårdarna placerade i rader på en gräsbevuxen
yta. Längre österut har rygghäckar av skogslind planterats
som bakgrund till gravvårdarna som står i dubbla rader. Gravvårdarna
spänner tidsmässigt över en lång period med ett visst överslag
av vårdar från 1980-90-talen. Intrycket är ett kvarter med splittrad
tidsprägel som ändå hålls ihop av just detta samt gravvårdarnas
likartade utformning.
Gravvårdstyper
Huvuddelen av gravvårdarna i kvarteret är tillkomna och uppsatta
under 1900-talets mitt eller senare. De präglas av låga och breda
proportioner, enkel utformning och lågmäld profi l. Flertalet har
förenklade eller uttalade klassicistiska inramande element som tympanonfält eller pilastrar. De yngre, från 1990-talet och framåt, har
en mer naturstenslik form som gärna är asymmetrisk. Blandat med
dessa förekommer även äldre vårdar, den äldsta från 1859, av mer
högrest karaktär. I norr fi nns ett par gravvårdar som skulle kunna
vara rester av allmänna linjen. Dessa utmärker sig genom sin begränsade
storlek, att de är ensamgravar och att de står i kronologisk
ordning men tyvärr är gravvårdarna för få för ett säkert avgörande.
Två grusgravar, en med stenram och en med måbärsomgärdning,
förekommer i kvarteret. Titlar förekommer, som väntat med detta
tidsspann, på endast ett fåtal av vårdarna, bland andra bergsmannen,
hemmansägaren, stationsmästaren och häradsdomaren. Komplet-
tering av gravraderna kan gärna ske, vårdarna bör då utformas efter
de karaktäristiska dragen på omgivande gravvårdar.
Kvarter B
Kvarter B innefattar området nordväst om kyrkans ingång, resterande
område norr om kyrkan och de gravvårdar som finns mellan
grusgångarna i norr samt grusgravarna öster om koret. Kvarteret
är det med fl est stora och påkostade gravvårdar bevarade och det
är dessa som ger det huvudsakliga intrycket av kvarteret. Åldern på
gravvårdarna sträcker sig från 1902- 2000 utan att något årtionde
kan sägas dominera.
Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar innehåller en blandning av vårdar från 1902
till 2000. Spridningen är stor mellan de större äldre vårdarna, med
både högresta och lägre dimensioner, och de yngre gravvårdarna
som har det för vår tid typiska mindre formatet med låga och breda
proportioner. Flera kraftiga stenkors finns i kvarteret, liksom polerade
stenobelisker. Den äldsta daterade grusgraven är från 1928,
och på en gravkarta från 1912 finns inga grusgravar vid kyrkans kor.
Grusbäddarna är inramade av låga måbärshäckar. Titlar är vanligt
förekommande och finns på knappt hälften av gravvårdarna, nämnas
kan hemmansägare, fabrikör, patron, fastighetschef, adjunkt
och nämndeman.
Kvarter C
Kvarter C invigdes 1964 efter ritningar av stadsträdgårdsmästaren
trädgårdsarkitekten Ivar Andersson. Kvarteret är öppet och enhetligt,
på en gräsbevuxen yta står enkla rader av gravvårdar i en vid
halvcirkel vänd mot väster. I öster avgränsas kvarteret av en häck
av ölandstok och i väster av en grusgång.
Gravvårdstyper
Kvarteret är väldigt enhetligt vad gäller gravvårdar. Eftersom
kvarteret tillkom så pass sent fi nns inga gravvårdar äldre än 1964.
Gravvårdarna är typiska för sin tid, det vill säga enkelt utförda med
breda och låga proportioner. Ett fåtal mer utsmyckade vårdar fi nns
men huvudsakligen är vårdarna moderna. Titlar förekommer väldigt
sparsamt som brukligt är på gravvårdar från denna tid. Från
och med 1990-talet ändras utformningen till mer fria former med
asymmetriska naturstenar som förebilder.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D ligger vid minneslunden på den nya kyrkogården. Gravvårdarna
är placerade i halvcirklar runt minneslunden som anlades
1992 liksom det omgivande kvarteret. Till kvarteret hör en asklund
som anlades 2005.
Gravvårdstyper
Att kvarteret är så pass ungt avspeglas i utformningen av gravvårdarna
som har ett likartat, modernt uttryck med högre och smalare
stenar med asymmetrisk form inspirerad av naturstenar. Vårdarna
har ingen eller enkel dekoration.
Minneslunden
Allmän karaktär
En minneslund anlades 1992 på den nya kyrkogården. Den är
placerad innanför en cirkelformad avenbokshäck och består av en
gräsbevuxen yta med bänkar placerade mot ett järnstaket i norr.
Framför bänkarna fi nns blomhållare och blomsterplanteringar.
Inventeringsår 2016
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan ligger på en svag höjd nordost om platsen för dess föregångare, en träkyrka från 1714, som revs då kyrkan byggdes 1853-54, och som i sin tur ersatt en medeltida träkyrka. Johan Adolf Hawerman vid ÖIÄ omarbetade 1846 det lokala ritningsförslaget. Efter kritik från församlingen gjorde Hawerman ett nytt förslag 1848, vilket sedan följdes av byggmästaren, Peter Pettersson i Tåå. Invigningen förrättades 1857 av biskop Christoffer Isaac Heurlin. Exteriören är oförändrad och utmärks av den ovanliga gjutjärnsspiran, donerad och utförd av fem hyttlag vid bruk i trakten. Interiören är omgestaltad under 1900-talet, dels i koret, dels genom ändrad färgsättning och läktarunderbyggnad.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med halvrunt kor i öster, torn i väster, sakristia i norr. Byggd i sten, spritputsad i vitt med slätputsade lisener och omfattningar. Lanternin plåtklädd, vitmålad, spira i gjutjärn. Svart skiffer på långhusets och sakristians tak, plåt på tornets.
EXTERIÖR - Byggd efter ritning 1848 men förenklad i fråga om listverk m m. Ursprungligen fem fönster i koret, varav mittfönstret blint, nu endast de två yttersta öppna. Entréer i väster och mitt på sydsidan. Hög lanternin i trä, med genombruten gjutjärnsspira, som ersatte ritningens slutna.
INTERIÖR - Rumsformen, de slutna bänkkvarteren, predikstolen och orgeln vittnar om byggnadstidens stil, medan i övrigt inslag från 1950- och 70-talen är förhärskande. I absidvalvet bibliska scener, målade 1958 av Waldemar Lorentzon i starka röda, orange, blå, turkosa och gröna färger. Altarprydnaden utgörs av ett altarskåp från 1977, som ersatte en äldre målning, uppsatt 1899, och nu placerad på nordväggen. Denna satt i en troligen ursprunglig altaruppsats med gråmarmorerade kolonner och överstycke med strålsol. Strålsolen avlägsnades 1958, resten 1977. Elegant predikstol från 1840-talet med högt placerat ljudtak med lambrequin, målad i brunt och grått med gyllene dekor och duva. Orgeln, ursprungligen byggd 1857 av August Rosenborg, Vadstena, har fasad med goticerande drag. Läktaren slät barriär. Lunettfönster i västväggen. Läktarunderbyggnad med panelklädda väggar som lämnar främre läktarstöden fria.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2016
Månsarps kyrkogård anlades 1853-54 i samband med att den nya
kyrkan byggdes. Endast en utvidgning har förekommit, 1960, då
gravplatser och ett urngravsområde inrättades norr om den gamla
kyrkogården. Den nya kyrkogården invigdes 1964. I samband med
utvidgningen togs en ingång upp i den norra kyrkogårdsmuren
så att ett sammanhang skapades mellan de båda kyrkogårdarna.
Av äldre kartmaterial framgår att en ingång skapades i den södra
kyrkogårdsmuren mellan 1912 och 1960, dock är det osäkert när
exakt detta skedde. För att föryngra den ursprungliga trädkransen
upprättades ett trädvårdsprogram 1991 av Lennart Angselius. 1992
anlades minneslund och urngravsområdet på den nya kyrkogården
och 1999 lades ett antal grusgångar igen. 2005 anlades ett stenröse
för urngravar i nordväst på den nya kyrkogården.
År 1960-2006 Ändring
För specifika händelser se pdf.
Arkitekt: Ivar Andersson
Obestämd yrkestillhörighet: Lennart Angselius
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1846 nybyggnad (J A Hawerman); 1848 nybyggnad (J A Hawerman).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Samuelsson, B, Månsarps kyrka, u å (ca 1980); Sjöström, I, Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2)..
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Lindstam, R. (1943). Om kyrkor som försvunnit.... ISBN: .
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Andersson , Magnus. kyrkogårds- och fastighetschef, Månsarps församling.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin