Motivering (skydd): Svarttorps kyrka är uppförd på ny plats 1870 av den fl itige kyrkobyggmästaren P A Pettersson från Värsås efter ritningar av arkitekt
Ludvig Hedin vid Överintendentsämbetet. Kyrkans arkitektur är en
sen exponent för nyklassicismen, vilken karakteriseras av den strikta
symmetrin med rundbågiga muröppningar, tempelgavlar och absidformig
sakristia. De beigt spritputsade fasaderna artikuleras genom
släta hörnkedjor, gesims och rusticering. Tornets lanternin avslutas
på tidstypiskt vis med en spetsig spira, ett nygotiskt drag.
Interiören är liksom exteriören föga förändrad sedan byggnadstiden.
Kyrkorummet har behållit sin ursprungliga nyklassicistiska karaktär,
ljus och spatiös. Dekorationen är koncentrerad till altarväggen med
dess triumfbågsinramade nisch och svepekors. Altararrangemanget
har en stor betydelse för upplevelsen av rummets strama värdighet.
Det är sällan man påträff ar detta oförvanskat i tidens kyrkor. Väggarna
och takets fl acka valv indelas i fält av putsade band. Inredningen
är till stor del ursprunglig och åtminstone sedan sekelskiftet
huvudsakligen målad i vitt och guld. Om den gamla sockenkyrkan
minner en romansk dopfunt av Bestiarius och en renässanspredikstol,
sistnämndas nuvarande museala placering i kyrkorummet är
främmande för interiörens karaktär. Vidare fi nns bl.a. en dopängel
och tre, sannolikt senmedeltida, klockor bevarade. Setterquistorgeln
från 1871 har ett högt musikhistoriskt värde som ett exempel på
sin tids romantiska verk. Det enda påtagliga senare tillskottet till
kyrkorummet utgör två läktarunderbyggnader.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkans föga förändrade exteriör representerar den nyklassicistiska
sockenkyrkotypen.
- Interiörens väl bevarade karaktär och inredning från uppförandet.
Nya tillägg som splittrar intrycket har varit få.
- Inredning och inventarier från den gamla sockenkyrkan.
- Setterquistorgeln från 1871.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2007)
Svarttorps kyrka från 1870 har en nord-sydlig orientering. Långhuset
övergår i söder utan markering i ett fullbrett kor som avslutas
med en sakristia i form av en rundad absid. Vid långhusets nordgavel
reser sig ett torn. Arkitekturen är ett mycket sent exempel på
renodlad nyklassicism, även om en tendens till nygotik uttrycks i
tornets spira. Vid västra långsidan finns ett nedgrävt pannrum från
1937 med svart plåttak och hög skorsten, klädd med svart plåt.
Sockeln är av kanthuggen granit med skråkant. Fasaderna bär en
finkornig spritputs med rik artikulering i slätputs. Kyrkans hörn
är markerade genom omfattningar med kvaderrustik, vilket även
gäller för tornet, där de får karaktär av pilastrar och mot takfoten
bär rundbågiga fasadavslutningar. Långhusets båda mittportaler är
accentuerade genom rusticerade risaliter, krönta av tempelgavlar.
Fasaderna är avfärgade med en beige kalkfärg. Runt hela kyrkan och
över tornkroppen löper en gemensam takgesims av vitmålat trä med
tandsnitt (på tornet putsad). Genom denna gesims bildar röstena
tempelgavlar. På tornets nordfasad är en kalkstensplatta inmurad
med förgylld inskription om uppförandet. De rundbågiga tornluckorna
med röd fjällpanel är framhävda med omfattande pilastrar.
Kyrkans tre entréportar utgörs av parställda fyllningsdörrar av oljad
teak från 1958 med överljus. Sakristians pardörr tillkom 1997 som
en kopia av den gamla. Även denna portsmyg har överljus. Kyrkans
murar genombryts av stora rundbågsfönster, på långsidorna i sex
axlar. De rödbrunt avfärgade fönsterbågarna med spröjs och ramverk
i trä är från byggnadstiden och en stor andel av glasrutorna är
handblåsta. Fönsterblecken är av kopparplåt. Kyrkan bär ett flackt
sadeltak med svartmålad plåt i skivtäckning, på absiden med valmad
rundning. Tornkroppen har en takfot av vitmålat trä med konsoler.
Taket är utformat som en brant huv med åttkantig lanternin med
rundbågsöppningar och spira krönt av förgyllt kors på kula. Takfall
och lanternin är inklädda med kopparplåt. Vattenavledning i form
av ståndrännor och stuprör finns på långhuset.
Interiören har i stort bibehållit sin ursprungliga nyklassicistiska
prägel med stor rymd och sparsmakad dekor. Långhuset övergår
utan markering i koret i söder. Altarväggen är rak, men med en
rundad nisch för altaret, en s.k. exedra. Passagen till sakristian sker
genom en numera asymmetriskt placerad dörr öster om altaret.
Kyrkorummets ingångar är symmetriskt ordnade i norr, väster och
öster. Mitt- och tvärgång samt sidogångar definierar fyra bänkkvarter.
Över mittgången hänger ljuskronor av mässing. I norr finns
en orgelläktare med något indragna underbyggnader från 1993.
Predikstolen är placerad i sydost. Tvärs över koret sitter på låg höjd
en iögonenfallande kabel med lampor.
Golvet består av fernissade smala furubräder från 1958. I koret ligger
golvet ett trappsteg högre och i altarnischen ännu ett steg högre.
Väggarna är slätputsade och artikulerade genom putsad bröstlist
och gesims i höjd med fönsterkrönen. Detta indelar väggytorna i
fält. Gesimsen är rikt profilerad och löper runt hela kyrkorummet.
På altarväggen går den samman med nischens omgivande triumf
bågsmotiv i form av pilastrar och rundbåge. Väggarna är målade
med en gråbruten vit tät färg, något ljusare på listverken. Väggarna
är dock kraftigt nedsotade, särskilt ovanför de vattenburna radiatorerna.
Påtaglig sprickbildning syns i altarnischens hjälmvalv. Läktarunderbyggnadernas väggar är klädda med gråmålad träfi berskiva
och har rundbågsnischer med marmorerade stelar. Dessa är kopior
av de putsade stelar som finns på den nu inbyggda nordgaveln.
Kyrkorummets portar utgörs av halvfranska pardörrar från byggnadstiden,
avfärgade i ljusgrå nyanser. Sakristian har en slät, ljusgrå
lamelldörr från 1958. Fönstrens innerbågar av ljusgrått trä tillkom
1942. Det putsade taket har en flack valvform med fältindelning
genom breda tvärgående lister och smalare längsgående. Fälten är
avfärgade i ljus gråblå kulör och listerna i vit. Liksom väggarna har
taket sprickbildning och nedsotning.
Inredningen är i sin helhet från byggnadstiden. Det väggfasta, breda
altaret utgörs av ett ramverk med fyllningar och pilastrar, avfärgat i
en gråbruten vit färg med förgyllning på listverken. Altaret är samkomponerat med en putsad fonddekoration. Denna utgörs av två
räffl ade pilastrar som bär en arkitrav och en fronton med förgylld
strålsol. Mellan pilastrarna är ett fält med målade skyar, vilket tjänar
som bakgrund till ett förgyllt träkors med svepning som står på
altaret. Den halvrunda altarringen är ett ramverk med fyllningar,
avfärgad helt i vitt. Grindarna är borttagna. Knäfall och armstöd
är klädda med röd plysch. Predikstolen har en femsidig korg på
smäcker bas. Sidorna har fyllningar med dekorativa listverk och
hörnen markeras av kolonetter. Överliggaren pryds av en palmettfris.
Trappan har ett räcke med svarvade spjälor. Det åttakantiga
ljudtaket kröns av ett kors på kula. Hela predikstolen är målad i
vitt med förgyllda lister och dekor. Bänkinredningen är öppen med
stoppade ryggar och sitsar, klädda med grå textil. Gavlarna ä artikulerade
med fyllningar och en rik kontur. Mot kor och tvärgång
är skärmar med halvfranska fyllningar. Bänkarna är målade i lila
med ljusgrå fyllningar. På fl era ställen fi nns färgbortfall till följd av uttorkning, vilket till viss del även kan sägas om altarringen. Läktaren
vilar på sex träpelare med blågrå marmorering på vit botten.
Över mittgången är en utkragning för orgelns fristående spelbord.
Läktarbröstet utgörs av ett ramverk med fyllningar i överensstämmelse
med altarring och predikstol. Det är målat i vitt med förgyllt
listverk. Läktarbänkarna är ersatta av lösa stolar och golvet klätt med
heltäckningsmatta. Läktarunderbyggnaderna från 1993 rymmer i
väster ett kapprum med ny läktartrappa och handikappstoilette och
i öster ett samlingsrum med altare. Orgeln är byggd 1871 av E A
Setterquist, Örebro. Verket omfattar 15 stämmor fördelade på två
manualer och pedal. Efter en ombyggnad 1958 är verket restaurerat
1998 varvid dess romantiska klang återställts. Orgelfasaden är
ett uttryck för det senare 1800-talets klassicism med rundbågsfält
räffl ade pilastrar och rik dekor i form av palmetter, voluter, urnor
och krönande lyra. Färgsättningen är svagt ljusgrå med dekor och
listverk i förgyllning. Spelbordet är det ursprungliga och även den
gamla trampbälgen fi nns kvar i restaurerat skick.
Bland kyrkans inventarier märks främst den romanska dopfunten
av mäster Bestiarius med sina karakteristiska fabeldjur på cuppan.
Från medeltiden stammar även det triumfkrucifi x som hänger under
läktaren. Kristusgestaltens återgivande talar för en datering till
1200-talet. I vapenhuset förvaras en romansk sandstensskulptur av
gamla kyrkans skyddshelgon St. Laurentius, vilken suttit inmurad i
koret därstädes. Bevarat är även en vindfl öjel med helgonets attribut,
ett halster. I långhusets nordöstra hörn är den gamla kyrkans
predikstol placerad som museiföremål, till föga fördel för kyrkorummets
karaktär. Det är dock en högklassig renässanspjäs i ek med
rika intarsiainläggningar och ett lika rikt utstyrt platt ljudtak. Som
upphovsman har man ansett Per Brahes bildhuggare Johan Werner
d.y. I samlingsrummet hänger en dopängel i bondbarock från
1700-talet. Upphovsmannen är okänd, men den är närmast identisk
med ängeln i Bredestads kyrka. Schematiskt fi nns likheter med en
grupp dopänglar av Jöns Lindberg från 1700-talets andra hälft i
sydöstra Västergötland. I rummets fönstersmyg står några putti och
kartuscher som prytt gamla predikstolens ljudtak. Dessa är dock
senare tillkomna än ljudtaket eftersom de är i barockstil. Kanske är
de gjorda av altaruppsatsens upphovsman Anders Ekeberg omkring
1700. I övrigt kan av inventarier omnämnas korets ursprungliga,
snidade nummertavlor liksom ett golvur i bondbarock.
Den halvrunda sakristian rymmer skrivbord och textilskåp. Golvet
bär heltäckningsmatta och väggarna är vitmålade. Det plana,
vitmålade brädtaket är från byggnadstiden. Två 1700-talsporträtt
skildrar makarna Beth. Vapenhuset har en troligen ursprunglig
trappa i norr med gråmålade steg och dekorativt spjälräcke. Under
trappan är en elcentral bakom en sentida brädvägg. Golvet består
av hyvlade kalkstensplattor. Väggarna är ljust gråmålade. Det plana,
svagt ljusgrå brädtaket är från byggnadstiden. På andra våningen
är en passage till läktaren, ombyggd 1958. På tredje våningen står
ekådrade skåp med böcker. De dekorativa räckena mot trappor
och fönstersmygar är bevarade på båda våningarna. På fjärde våningen
hänger klockorna. Det rör sig om tre stycken med likartad
utformning. De saknar inskription men kan formmässigt dateras
till 1500-talet. Alla har elektrisk ringanordning av äldre modell.
Även lucköppningen är automatiserad.
Fasadkulör (2007): Beige
Byggnadsdel (2007): Kor - Fullbrett, Kor - Söder, Torn - Norr
Inventeringsår 2016
Svarttorps kyrka uppfördes 1869-70 av den i Västsverige flitige
kyrkobyggmästaren A Pettersson från Värsås, efter ritningar av arkitekt
Ludvig Hedin vid Överintendentsämbetet. Orienteringen i
nord-sydlig riktning bestämdes av grundförhållandena. Först 1871
fullbordades orgelverket av E A Setterquist, Örebro. Troligen 1937
ersattes uppvärmning med järnkaminer av centralvärme genom
lågtrycksånga, med pannrum tillbyggt som källare vid västsidan.
1942 lämnades tillstånd för insättning av innanfönster. 1952 installerades
elektriskt ljus.
På 1950-talet upplevdes kyrkan som för stor i relation till församlingens
litenhet, kyrkoherden ville ha ett intimare kyrkorum. En
restaurering sattes igång 1958 efter program av arkitekt Ärland
Noréen, Byggnadsstyrelsen. Men sedan denne p.g.a. sjukdom inte
kunde fullfölja arbetet övergick restaureringen till arkitekt Börje
Blomé, vilken gjorde vissa kompletteringar och ändringar i det
ursprungliga förslaget. Nya ytterdörrar tillverkades av teak och de
gamla blev innerdörrar i vindfång. Kyrkorummet fick nytt, isolerat
golv, högre liggande i koret. Innertaket isolerades med mineralull.
Bänkarnas ryggar gavs lutning och sitsarna breddades. Predikstolen
sänktes. Altarringens ändar kapades och grindarna borttogs. Den
västra av sakristidörrarna i altarväggen igenmurades, varvid väggens
symmetri blev lidande. Ena trappan i vapenhuset revs. Läktarbänkarna
ersattes av lösa stolar och en ny passage mellan läktare och
torn ordnades i samband med att orgelhuset flyttades bakåt för
att ge plats åt kör. Orgeln byggdes om av Frede Aagaard varvid
tre nya bälgar tillkom. Fem av stämmorna omarbetades i syfte att
ge en ljusare klang. Interiören ommålades av målaremästare Einar
Ström, Tenhult, i samråd med konservator Sven Wahlgren. Bänkinredningens
ekådring ersattes av en blågrå kulör. 1959 lagades
fasadputsen och fick en ny avfärgning. Fönsterbänkar och gesimser
avtäcktes med kopparplåt och yttertrapporna omlades. Snickerier
oljemålades. Slutligen 1960 omtäcktes tornet med ny kopparplåt
och nya stuprör i samma material uppsattes.
Kyrkorummets uppvärmning orsakade stora variationer i luftfuktigheten,
vilket ledde till torkssprickor i orgelns väderlådor. Tidvis
var den ospelbar. 1971 renoverades verket av Johannes Künkel,
Lund. Väderlådorna renoverades och övriga delar fick en översyn.
Det tycks som om större delen av de 1958 omarbetade stämmorna
försågs med nya pipor eftersom de gamla var ”misshandlade”.
1994 gjordes läktarunderbyggnader, ritade av Bo Wiksfors arkitektkontor,
Huskvarna. Den väggdekoration som därvid doldes
kopierades på de nya väggarna. Den gamla kyrkans predikstol fick
en museal placering i kyrkorummets nordöstra hörn. 1997 omputsa-
des hela exteriören till följd av omfattande skador, troligen orsakade
av felaktigt färgval 1959 (”Torkofl ex”?). Långhusets plåttäckning
utbyttes mot ny skivtäckning likt befi ntlig. Sakristian gavs en ny
ytterdörr, utförd i likhet med den gamla. Alla exteriöra snickerier
ommålades, dörrarna oljades och fönstren fi ck nya vinkelbeslag.
För projekteringen stod Bo Wiksfors. 1998 restaurerades orgeln av
Åkerman & Lund, varvid den återfi ck sin romantiska klang.
År 1868-1870 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn
Arkitekt: Ludvig Hedin
År 1871-1998 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitektkontor: Bo Wiksfors
Arkitekt: Börje Blomé
Hantverkare - Målare: Einar Ström
Orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist
Orgelbyggare: Frede Aagaard
Orgelbyggare: Johannes Künkel
Byggmästare: Sven Isaksson
Konservator: Sven Wahlgren
Arkitekt: Ärland Noreen
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
Borg, Raine. (2002). Smålands medeltida dopfuntar I-II. ISBN: .
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Lindstam, R. (1943). Om kyrkor som försvunnit.... ISBN: .
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2002). Svarttorps kyrka. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Hedin,Ludvig:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin