Motivering (skydd): Hakarps kyrka är uppförd 1694 på platsen för en medeltida timmerkyrka.
Bygget bekostades till stor del av dåvarande ägaren till
det närbelägna Hakarps säteri, Nils Arvidsson Hägerfl ycht. Denne
bekostade även en stor del av inredningen och har fått sin gravkammare
under koret. Kyrkan blev en s.k. patronatskyrka knuten
till säteriet. Den svagt rosaputsade stenkyrkan är uppförd enligt en
grekisk korsplan i linje med tidens ideal. Det spåntäckta taket har
över korsmitten en sluten lanternin i två våningar med huv och
spira, likaså ett karakteristiskt uttryck för barocken. Exteriörens enda
förändringar består i fönstrens gjutjärnsbågar och det välanpassade
vapenhuset från 1994 i väster, utfört med rödfärgad brädpanel.
Interiören har i allt väsentligt kvar sin ursprungliga barockkaraktär
med inslag av renässans, sistnämnda tydligast i form av altaruppsats
och predikstol, ursprungligen tillverkade för Eksjö stads kyrka. De
plana brädtaken är dekorerade 1729 av Edvard Orm och står för
den kanske största delen av intrycket. Denne har även utfört de
bibliska gestalterna på de båda sidoläktare som är viktiga delar av
rumsligheten. Den slutna bänkinredningen har kvar dörrar och gavlar
från byggnadstiden, med ursprunglig bemålning framtagen. Även
dessa utgör en omistlig del av rummets gestaltning. Dock är norra
korsarmens bänkar avlägsnade till förmån för en körplats. Andra
värdefulla delar av inredningen utgör 1700-talsaltarringen och den
gustavianska orgelläktaren med orgelfasad i samma stil. Ett särdrag
hos ett antal kyrkor kring södra Vättern är de s.k. dopänglarna från
1700-talet, den härstädes ännu i bruk. Flera gravminnen i form av
påkostade huvudbaner och ett epitafi um minner om kyrkans gynnare,
släkten Hägerfl ycht. Från den föregående medeltidskyrkan är
ett romanskt triumfkrucifi x och ett senmedeltida altarskåp bevarade.
Delar av kyrkans väggar och takstol har återanvänts i nuvarande
takstol. Bl.a. fi nns några stockar med senmedeltida fi gurmålningar
använda i tornkonstruktionen. Dessa är av ett mycket högt värde.
Klockstapeln är uppförd 1747 och är en smäcker konstruktion med
spånklädda och tjärade delar. Trapphuset är inbyggt med en bitvis
mer än sekelgammal tjärad lockpanel. Den krönande huven med
spira är klädd med svart plåt. Två av klockorna är medeltida, varav
den ena har bevarad manuell ringning, idag en ovanlighet.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkan med intilliggande prästgård, säteri, f.d. skola och lärarbostad
utgör en samlad kyrkomiljö med tydlig godsprägel.
- Kyrkans föga förändrade exteriör representerar de få stenkyrkor
som uppfördes i länet under 1600-talet.
- Takens spåntäckning har ett högt autenticitetsvärde.
- Interiörens sammanhållna prägel från byggnadstiden, med karaktärsskapande takmålning, är av nationellt intresse.
- Bevarad inredning från 1600- och 1700-talet.
- Inventarier från medeltiden och 1700-talet.
- Byggnadsdelar från föregående medeltidskyrka i takstolen utgör
omistliga historiska dokument.
- Den föga förändrade klockstapeln med två medeltida klockor.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Centraltorn, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2007)
Hakarps kyrka är uppförd 1694. Kyrkan har en grekisk korsplan
med jämnstora armar åt norr, väster, söder och öster. Koret utgör
den östra korsarmen och har i vinkeln mot den norra en sakristia.
I väster står ett vapenhus från 1994. Ingångarna är genom vapenhuset
och södra korsarmen.
Egentlig sockel saknas, men murverkets nedre del av oregelbunden
marksten är blottat. Fasaderna bär en slätputs med svagt rosabruten
kalkfärg. Gavelröstena i väster och öster är klädda med kluven och
tjärad spån. På södra korsarmen sitter en inmurad kalksten med
byggnadsåret ovanför porten. I korsarmarnas hörn märks ankarslutar.
Vapenhuset vilar på en gråmålad betongsockel och har rödfärgad,
slät brädpanel. Huvudingången är placerad på vapenhusets
södra sida. Den har en pardörr från 1944 med svart fiskbenspanel
och överljus i form av lunettfönster. Framför porten är en vinklad
kalkstenstrappa och en handikappramp av betong med smidesräcke.
En sidoingång till källaren finns på norra sidan med rundbågig port
i likartat utförande. Korsarmsporten är en rundbågig pardörr från
1944 med samma fiskbenspanel och en äldre kalkstenstrappa. Varje
korsarm har två stora rundbågsfönster i djupa smygar med blyavtäckta
solbänkar av stenhällar. Fönstrens svartmålade gjutjärnsbågar
är från 1894 och har diagonal spröjsning samt till stor del handblåsta
glasrutor. De är tillverkade av Husqvarna AB. I korfönstren sitter
svagt färgat antikglas från 1944. Vapenhusets vitmålade fönsterbågar
ansluter i utförandet till kyrkans karaktär. Kyrkan bär ett korstak,
valmat över korsarmarna i norr och söder. Detta täcks av kluven,
tjärad spån. De svartmålade profilerade takfötterna är ursprungliga.
Över korsmitten reser sig ett fyrkantigt torn i två våningar. Nedre
delen är klädd med kluven och tjärad spån. Den övergår via en
karnisprofilerad huv till den övre delen. Denna är klädd med rödfärgad
brädpanel och har i varje sida två svartmålade luckor. Tornet avslutas
med en åttkantig spira som kröns av en förgylld tupp. Tornets takfall
är likaså täckta med kluven och tjärad spån. Sakristian har ett
pulpettak med samma täckning. Alla takfallen har hängrännor av
blyplåt och stuprör av vit plåt. Vapenhuset bär ett valmat sadeltak
med spåntäckning som kyrkan i övrigt och takfönster.
Interiören präglas ännu till stor del av byggnadstidens ideal, det
vill säga en blandning av renässans och barock, 1600-talets och
det tidiga 1700-talets stora stilar. Det rör som en ren korskyrka i
linje med barockens ideal. I västra korsarmen fi nns en orgelläktare
fl ankerad av två sidoläktare som sträcker sig in i angränsande korsarmar.
Predikstolen är placerad på nordöstra hörnet. Kyrkorum-
met upptas helt av bänkar, med undantag av norra korsarmen, vars
kvarter defi nieras av mitt- och tvärgång. Över dessa och kvarteren
hänger ljuskronor i barock. Den norra korsarmen är tagen i anspråk
som körplats medelst gradänger med lösa stolar och två pianon.
Moderna svarta plåtarmaturer och mikrofoner hänger ovan detta.
Tyvärr har ytan fått karaktär av allmän uppställningsplats, vilket
stör intrycket av kyrkorummet.
Golvet utgörs av slipade furubräder från 1971 som är såpskurade.
I koret ligger golvet ett trappsteg högre och ännu ett steg inom
altarringen. Väggarna bär kvastad, vitkalkad puts. I en av de västra
fönstersmygarna har en provyta med ursprungligt muralmåleri
tagits fram. Porten mot vapenhuset i väster består av en pardörr
från 1994 med furuspont i ljusgrå lasyr. Södra porten behandlas
ovan. Till sakristian sitter en ursprunglig järndörr i en djup rundbågssmyg. Fönstren har fastskruvade innerbågar av järn från 1971.
Kyrkorummets olika delar har plana brädtak från byggnadstiden.
Över korsmitten är en plafond med hålkäl, vars sidor stöttas av
åtta gråmarmorerade kolonner från 1805. Hela taket är dekorerat
av Edvard Orm 1729. I norra korsarmen skildras Paradiset
med syndafallet och i södra korsarmen Helvetet. Ovan läktaren
kan man betrakta såväl Kristi uppståndelse som hur de döda på
Hakarps kyrkogård stiger ur sina gravar på den yttersta dagen. Yttersta
domen är återgiven i korsmittens plafond med basunblåsande
änglar i hålkälet. Scenerna omges av målad barockdekor i form av
det s.k. Bérains band. Ovan koret har Treenigheten gestaltats. Den
profi lerade taklisten bär meanderbård och färguppläggning i bruna
nyanser. Orms målningar ligger på en relativt hög konstnärlig nivå,
fj ärran de samtida bygdemålarna i länet. Stundom uppnås en skrämmande
realism, som i helvetesskildringen. Det är tydligt hur Orms
lärjunge Johan Kinnerus lät sig infl ueras om man tittar på dennes
senare målningar i Brandstorps kyrka, vilka uppvisar fl era direkta
paralleller, men har en mer naiv prägel.
Det väggfasta, murade altaret är från 1953. Altaruppsatsen är tillverkad
för Eksjö stads kyrka, enligt inskription 1636, och sedermera
inköpt till Hakarp 1699. Den är ett utpräglat renässansarbete av
hög kvalitet. Pjäsen är uppdelad i två våningar med scener i relief.
Dessa skildrar Syndafallet, Abraham och Isak samt evangelisterna
och Kristi liv. Krönpartiet utgörs av Uppståndelsen. Som dekor
förekommer kolonnetter, olika ansiktsmasker och kvinnobyster.
Den hårt restaurerade bemålningen består av grå marmorering,
förgyllning och kulörta färger. Den halvrunda, slutna altarringen är
sannolikt från 1700-talet. Utförandet är i form av en balustrad med
svarvade dockor i troligen ursprunglig grå marmorering. Grinden
har bevarade smidesgångjärn. Knäfallet är skinnklätt. Predikstolen är
från samma tid som altaruppsatsen och likaså inköpt från Eksjö stads
kyrka. Även här rör det sig om ett typiskt renässansarbete. Korgens
sidor är smyckade med reliefer av evangelisterna och hörnen med
karyatider och änglahuvuden. Den ursprungliga trappskärmen är
prydd med arkader och profeter i halvskulptur. Ljudtaket är rikt utstyrt
med allegoriska kvinnogestalter, representerande olika dygder,
samt lejonmasker. Målningen ansluter till den på altaruppsatsen.
Den slutna bänkinredningen består idag av sex kvarter. Ryggar
och sitsar, liksom jugendgavlarna mot sidogångarna i långhuset är
från 1914 och målade i brun lasyr. Mot mitt- och tvärgång är dörrar
och gavlar från byggnadstiden. Dörrarna har typiska fyllningar
och utskjutande gångjärn i smide. Gavlarna bär karakteristiska
renässanspilastrar med maskaroner. Även bänkskärmarna är från
byggnadstiden och utgörs av ramverk med fyllningar. Skärmar,
gavlar och dörrar har framtagen ursprungsbemålning med brun
strukturlasering och röd-svart fl äckmarmorering i fyllningarna.
Några av dörrarna har numrering. Av norra korsarmens bänkkvarter
har endast skärmarna lämnats kvar. I koret fi nns bänkar i norra
respektive södra hörnet. Orgelläktaren är samtida med orgelfasaden
från 1784, byggd av orgelbyggaren Per Schiörlin, Linköping,
i gustaviansk stil. Läktaren bärs av fyra kolonner i mörkbrun lasyr.
Bröstningen är ett svagt pärlgrått målat ramverk med fyllningar
samt enkla listverk och instrumentdekor i förgyllning. Dekoren är
snidad av bildhuggaren N Hammarstrand, Linköping. Orgelfasaden
är sammanbyggd med bröstningen och består av fem pipfält, varav
tre tureller. Bemålningen är samma som på bröstningen och dekoren
i form av bl.a. festonger är förgylld. Dagens orgelverk är byggt
1982 av Nils Hammarberg och omfattar 18 stämmor fördelade
på två manualer och pedal. Spelbordet är inbyggt på södra sidan.
Iögonenfallande strålvärmare är idag monterade över detsamma,
en olämplig anordning även med tanke på risk för lokala torkskador
på takmåleriet. De båda sidoläktarna är från byggnadstiden
och vilar på murkonsoler och bjälkar förankrade i de takbärande
kolonnerna. Deras bröstningar utgörs av ramverk i återställd brun
strukturlasyr. Fyllningarna är målade av Orm med profeter och
apostlar, däribland även Martin Luther. Två fyllningar med kungarna
David och Salomo är upphängda under läktarna, troligen från
en ursprunglig orgelläktare. Den norra läktaren var ursprungligen
avsedd för gevärsfaktoriets arbetare och den södra för drängar och
ungdom. Någon bänkinredning fi nns inte längre kvar på läktarna.
Uppgången sker via två symmetriska trappor från 1914 med vita
fyllningsskärmar i jugend. Under trapporna är skrubb respektive
källartrappa. 1994 har nya dörrar och bokbord anbringats.
Kyrkorummet uppvisar en rikedom av inventarier. Från den föregående
kyrkan stammar ett romanskt triumfkrucifi x och ett troligen
svensktillverkat altarskåp från senmedeltid med bl.a. skildringar
av de nordiska helgonen St. Olof, St. Erik och St. Sigfrid. Dessa
båda pjäser är placerade mellan fönstren i norra korsarmen. Flera
gravminnen berättar om socknens adel under stormaktstid. I korets
södra vägg är ett målat kalkstensepitafi um från 1702 över assessor
Nils Arvidsson Hägerfl ycht fastsatt, ovanför nedgången till
dennes gravkammare. Hans huvudbaner i barock från samma tid
är nu upphängt i norra korsarmen tillsammans med två anvapen.
Sonen, landshövding Arvid Hägerfl ychts (död 1751) huvudbaner
hänger över södra porten. Det är ett högklassigt och helt förgyllt
bildhuggeriarbete i sen barock med ett annat formspråk än faderns
akantusprydda vapen. I södra korsarmen hänger ett akantusprytt
huvudbaner över Joachim Ehrenpreus (död 1741), direktör för ge-
värsfaktoriet i Huskvarna. Dennes gravkammare är belägen under
golvet. Vidare är en gravhäll i kalksten över kyrkoherde Wettersteen
(död 1709) uppsatt i norra korsarmen. Ett särskilt intresse tilldrar
sig korets snidade dopängel från 1759, en företeelse typisk för en
handfull kyrkor kring södra Vätterbygden. Ängelns ursprungliga
hissanordning är ännu i bruk. På norra korväggen hänger en olja
på duk med mötet i Emmaus, ett sannolikt holländskt barockarbete
i ursprunglig, rikt snidad ram. Nummertavlorna är av 1700-
talstyp.
Sakristian är tunnvälvd och vitputsad med tegelgolv och betsad
skåpsinredning i furu från 1971 längs östväggen. Vapenhuset är
i två våningar med källare. I norr är en trappa med spjälräcke i
gråbetsat trä. Golvet är av hyvlad kalksten. Väggarna är – utom
kyrkans västvägg – klädda med stående gråbetsad furuspont. I väster
är kapprum, handikapptoalett och ett mindre samlingsrum. På
övervåningen och i källaren fi nns rum för kör. I det f.d. pannrummet
under kyrkans västra del fi nns idag förråd och textilförvaring.
Den Hägerfl ychtska gravkammaren under korgolvet nås via en lucka
och en stentrappa. Till den välvda och putsade kammaren för en
rostangripen, ursprunglig järndörr. Golvet är av sand. Endast en
1700-talskista av koppar fi nns idag kvar. En luftkanal som tycks
vara igensatt fi nns i kammarens ena sida. På kyrkans vind kan man
iakttaga fl era furubjälkar från den föregående, medeltida träkyrkan,
vilka återanvänts bl.a. som stolpar i tornresningen. Ett antal av dessa
har rester av senmedeltida målningar med bl.a. helgonfi gurer. Troligen
rör det sig om mäster Amunds skola. Några av målningarna
har vid okänt tillfälle fyllts i med grov blyerts och blå krita. På en
av bjälkarna kan nederdelen till en fönsteröppning beskådas. Ett
antal hanbjälkar har urtagningar som bör ha haft snedsträvor eller
sparrsaxar, med stor sannolikhet delar av medeltidskyrkans takstol.
På vinden fi nns även en ovanlig träkonstruktion för nedsänkning
av takkronorna, eventuellt från kyrkans byggnadstid.
Fasadkulör (2007): Rosa
Byggnadsdel (2007): Kor - Öster
Inventeringsår 2016
1694 revs en nedgången medeltida timmerkyrka till förmån för en
ny kyrka av sten. Denna fi nansierades dels genom rikskollekt, dels
genom frikostig donation av ägaren till Hakarps säteri, generaltullinspektören Nils Arvidsson Hägerfl ycht. Det har föreslagits att
Erik Dahlberg gjort ritningarna, men för detta fi nns inga belägg.
Dock är byggnaden helt i linje med barockens ideal och skiljer sig
därmed från den vanliga landsortskyrkan i plan och uppbyggnad.
Hägerfl ycht inköpte 1699 för kyrkans räkning en altaruppsats
och predikstol från Eksjö stads kyrka. Även en femstämmig orgel
skänktes. I gengäld för sin stora insats för kyrkans tillkomst fi ck
släkten Hägerfl ycht gravplats under koret och patronatsrätt knuten
till säteriet, d.v.s. rätt att utse kyrkoherde. Sistnämnda förhål-
lande varade in i 1800-talet. 1729 dekorerades tak och läktarbröst
av ”konterfejaren” Edvard Orm från Jönköping. Fram till 1747
var klockorna upphängda i tornet, men p.g.a. att det inte klarade
tyngden så fl yttades de detta år till en nyuppförd klockstapel. För
att stötta tornkonstruktionen tvingades man 1805 sätta in kolonner,
varvid några gravkammare fi ck fyllas igen. Samma år fi nns
uppgift om rödfärgning av spåntak. 1783 lät man orgelbyggaren
Per Schiörlin, Linköping, besiktiga orgelverket, vilket han fann irreparabelt. Följande år färdigställde han en ny orgel om 12 stämmor.
För fasadens bildhuggeri svarade N Hammarstrand, Linköping. En
renovering av orgeln gjordes 1864 av Erik Nordström. 1837 togs
västra och östra gavelröstenas spånklädsel bort och ersattes med
revetering. 1857-58 renoverades kyrkan. Nya ekspån lades på taken
och inredningen vitmålades i sin helhet med detaljer i förgyllning.
Den Ehrenpreusiska familjeläktaren i södra korsarmen revs, liksom
en liten läktare ovanför orgelläktaren.
1894 gjordes en stor restaurering i anslutning till kyrkans 200-årsjubileum. Arbetet leddes av ingenjör Algot Friberg, Länsmuseets
grundare. Fönstren fi ck nya bågar av gjutjärn, skänkta av Husqvarna
AB, vilka ersatte träbågar från 1795 med grönt glas. Fasaderna spritputsades i vitt och ett litet vindfång av trä byggdes framför västporten.
De gamla dörrarna utbyttes. Den ursprungliga färgsättningen
på altaruppsats och predikstol togs fram av O Månsson, Jönköping.
Altarskåpet nymålades med ledning av ursprungliga färgrester. Bänkar
och kolonner dekorerades. 1904 byggdes ett nytt orgelverk av P
L Åkerman & Lund, Stockholm, omfattande 15 stämmor. Sedermera
ombyggdes detta 1948 av Olof Hammarberg, Göteborg, för
att slutligen omdisponeras av Johannes Künkel, Lund, 1964.
Åren 1913-14 skedde en ny restaurering efter program av arkitekt
Georg A Nilsson, Stockholm. Uppvärmning med en varmluftsanläggning
infördes, varvid ett pannrum grävdes in under kyrkans
västra del. Nytt golv lades in. Bänkarna gjordes bekvämare med
nya sitsar och ryggar, varvid avståndet mellan dem ökades genom
pålimning av gavlarna. Läktaren försågs med nya trappor och bänkar.
För den inre ommålning stod målaremästare C J Rolander,
Klevshult, vilken målade bänkinredningen i marmorering och på
kyrkostämmans uppdrag även uppdrogs att ommålad altaruppsats
och predikstol ”till mera öfverensstämmelse såväl med sannolikt
ursprungligt skick som med färgtoneringen i det hela”. Det rörde
sig egentligen om en nymålning utan hänsyn till den redan framtagna
ursprungliga bemålningen, vilket Friberg sedan påpekade.
Takmålningarna klarade sig undan dylika ingrepp, med undantag
av viss bättring i västra korsarmen. 1925 ommålades bänkarna på
nytt under ledning av arkitekt Göran Pauli och takmålningarna
konserverades av konservator C L Lundin, Söderala. Det rörde
sig om en lätt rengöring och retuschering. 1935 återbördades ett
triumfkrucifi x från Statens Historiska Museum.
1944-45 skedde ny restaurering ledd av konservator Sven Wahlgren.
Direkta orsaken var den sotiga neddamning som varmluftssystemet
orsakade. Vid borttagning av innerväggarnas färg framkom muralmåleri,
dock för fragmentariskt för att rekonstruera. Väggarna
kalkades därför om i gulbrunt bruten ton. Sothinnan på takmålningarna
avlägsnades, släppande färg fästes och skador prickades i.
Läktarbröstmålningarna rengjordes från fernissa och retuscherades
något. Den från länsmuseet återbördade dopängeln konserverades
liksom huvudbaneren. Vidare insattes antikglas i korfönstren och
ytterportarna utbyttes. 1953-54 elektrifi erades belysningen. Den
dominerande altaruppsatsen sänktes något i samband med bygge
av nytt altare. Sakristian fi ck nytt golv. Varmluftsuppvärmningen
ersattes med direktverkande el. 1967-68 omspånades tornet. 1969
anskaff ades utan tillstånd en kororgel, byggd av Johannes Künkel,
Lund.
1970-71 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Per Rudenstam,
Huskvarna. Eluppvärmningen ersattes av ett nytt varmluftssystem
av dansk modell, aldrig tidigare prövad i en svensk
kyrka. Nya golv lades in och isolerades samtidigt. Fönstren försågs
med innerbågar. I norra korsarmen avlägsnades bänkarna till förmån
för en körplats, dit fl yttades även kororgeln som målades.
Den bakre bänkraden i mittskeppet avlägsnades. Sakristian fi ck
ny skåpsinredning. Kompletterande belysning i form av moderna
pendlar upphängdes över bänkarna. Takmålningar och altarskåp
konserverades av Sven Wahlgren. Denne tog även fram bänkarnas
ursprungliga färgsättning. Väggarna rengjordes. Utvändigt så nedknackades
den skadade spritputsen och originalputsen togs fram,
vilken befanns vara avfärgad med rosa kalkfärg. Putsen lagades med
kalkbruk och kom efter en lång diskussion att avfärgas i enlighet
med den ursprungliga färgsättningen. Därvid kom gavelröstena
att återfå sin spånklädsel. Vidare omdanades källaren till väntrum
med toalett. 1981 gavs tillstånd för ett nytt orgelverk på villkor
att det anpassades efter 1700-talsfasaden. Det nya verket byggdes
av Nils Hammarberg, Göteborg. 1991 fl yttades kororgeln till Per
Brahegymnasiet, sedermera ersattes denna av en annan kororgel
från Huskvarna kyrka.
1991 kunde man konstatera att varmluftsanläggningen orsakat
omfattande uttorkningsskador på takmålningarna, särskilt allvarligt
var det ovanför orgelläktaren. Vidare hade bindemedel som
använts vid konserveringen 1970 orsakat en mjölkig beläggning i
mittplafonden. Åtgärdandet av detta blev en viktig del av 1994 års
restaurering, även den ledd av Per Rudenstam. Man återgick till en
uppvärmning genom el med bänkvärmare av typ EVECO, vilket
skulle ge en mer lokal uppvärmning och skona takmålningarna.
Takmålningarnas konservering leddes av konservator Leif Berg
från länsmuseet. Omfattande fästning och retuschering krävdes
och beläggningen i mittplafonden avlägsnades. Även altaruppsats
och predikstol m.m. sågs över. Golven slipades och väggarna fi ck ny
kalkavfärgning. De moderna armaturerna över bänkarna fl yttades
till körplatsen och ersattes av mässingskronor från Fong i Gränna.
Sidoläktarna återfi ck en äldre brun lasyr och orgelläktaren sin tidigare
gråvita ton. För att lösa de praktiska bristerna i kyrkan bestämde
man sig för att en tillbyggnad var det enda möjliga. Detta gjordes
i form av ett vapenhus vid västra gaveln, i utförandet anslutande
till kyrkans byggnadstid genom rödfärgad brädpanel och spåntäckt
tak. Där inrymdes nya samlingsrum och handikappanpassad toalett.
Befi ntlig källare omdanades till textilförvaring. Västporten fl yttades
för att bli ytterdörr till vapenhuset och nya dörrblad insattes mot
kyrkorummet. En handikappramp ordnades i anslutning till entrén.
Fasadernas puts lagades och avfärgades med kalkfärg i samma ton
som innan. Spåntaken tjärströks och tornets lanternin ommålades
med röd färg, från att ha varit vitstruken. Solbänkarna avtäcktes
med blyplåt. 1999 förbättrades dräneringen kring kyrkan p.g.a.
putsskador. Putsens nedersta del blästrades därvid bort så att en
sockelmarkering skapades. 2006 fl yttades kororgeln till det nyrestaurerade gravkapellet på Garpa skans.
År 1694 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, korsarmar, sakristia och torn
År 1694-2007 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Algot Friberg
Hantverkare - Målare: C J Rolander, Klevshult
Konservator: C L Lundin
Konstnär: Edvard (Evert) Orm
Orgelbyggare: Erik Nordström
Arkitekt: Georg Alfred Nilsson
Arkitekt: Göran Pauli
Entreprenör: Ingemar Holmström
Orgelbyggare: Johannes Künkel
Konstnär - Bildhuggare: N Hammarstrand
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
Hantverkare: O Månsson
Orgelbyggare: Pehr Schiörlin
Arkitekt: Per Rudenstam
Hantverkare - Målare: Rune Håkansson
Konservator: Sven Wahlgren
Byggmästare: Y E Nilsson
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
Kyrkogårdarna i Huskvarna och Hakarps församlingar. ISBN: .
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(1894). Hakarps kyrka – ett minnesblad från dess 200-åriga jubileum. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Lindstam, Ragnar. (1924). Hakarps kyrkas och församlings historia. ISBN: .
Lindstam, Ragnar. (1944). Hakarps kyrka. Till tvåhundrafemtioårsjubileet 1694- 1944. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
Till minnet av Hakarps kyrka 300 år 1694-1994.. ISBN: .
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin