Motivering (skydd): Bredestads kyrka har en lång och skiftande historia som på olika sätt satt sina spår. Kyrkans äldsta och till stora delar okända historia från tidig medeltid avspeglar sig genom långhus, kor och absid. Från denna tid är murverk i östra delen av långhuset, koret samt absiden värdefulla autentiska spår. Dessa delar utgör fortfarande kärnan i kyrkan. Till det ålderdomliga intrycket bidrar även den ursprungliga avsaknaden av en avsatt sockelmarkering samt den branta lutningen på sadeltaket. Vid 1600-talets slut byggs kyrkan till mot väster och ett högt västtorn med klockformad huv och spetsig spira uppförs. Kyrkan har dessförinnan fått en tidsenlig barockinredning i form av en predikstol och en stor altaruppsats, samt att fönstren också vid detta - eller ett tidigare - tillfälle förstorats. Tornet utgör idag en karakteristisk siluett för Bredestads kyrka, och dess spånbeklädnad har en obruten kontinuitet sedan 1600-talets slut då det uppfördes.
Interiören i kyrkan bär spår från flera tidsepoker. Från tidig medeltid framträder det ursprungliga långhuset, koret och absiden som tydligt avläsbara delar. Även det medeltida triumfkrucifixet på sin ursprungliga plats vittnar om denna kyrkans äldsta tid i interiören. Altaruppsatsen från 1697 på norra långhusväggen har troligen tillkommit och bekostats av offergåvor till kyrkan under dess period som vallfarts- och offerkyrka under slutet av 1600-talet och är därmed ett av få synliga spår från denna sed. Wisteniusorgel från 1700-talets mitt med välbevarad orgelfasad och återskapad färgsättning är ett kulturhistoriskt värdefullt vittnesmål från denna tid. Från 1700-talets mitt eller tidigare härrör troligen också de rester av väggmåleri som fragmentariskt visas på korets södra vägg i form av framtagen draperimålning. Brädtaket och dess himmelsmåleri inramat av meanderfriser från slutet av 1700-talet vittnar om sin tids nyklassicistiska ideal. Av kulturhistorisk värdefulla spår från senare tider hör bland annat tegelgolvet från 1890-talet och inte minst det bemålade korfönstret från 1922 som är ett av få visuellt tydliga tidsskikt från 1900-talet.
Det samlade intrycket av kyrkans interiör är att den präglas av hög ålder och flera under årens lopp måttfulla tillägg och anpassningar till respektive tids användning och stilideal. I stort sett har den bevarat en medeltida präglad rumslighet, uttryckt genom de enkla och välavgränsade volymerna och tjocka murverken. Inventarier, inredning och takmåleri är viktiga och värdefulla delar av kyrkans historia, flera av dessa är också förknippade med kyrkans funktion som offerkyrka omkring 1600-talets slut och den närmast följande tiden. Ingen epok dominerar utan istället är varje tidsskikt är ett kulturhistoriskt värdefullt spår som visar på lång kontinuitet i användandet av kyrkan. På vinden förvaras flera äldre inventarier som är tagna ur bruk och förknippade med kulturhistoriska värden genom den historia de berättar om hur kyrkan användes i äldre tid.
Sammanfattning
- Bredestad kyrka präglas av hög ålder, där östra delen av långhuset samt kor och absid utgör autentiska byggnadsdelar från tidig medeltid. Dessa innehåller ursprungligt material i murverk och grund, av högt värde som primärkälla för kunskapen om kyrkans äldsta delar.
- Utvidgningen mot väster och tornet med sin spetsiga spira och klockformade tornhuv är en del av kyrkans karakteristiska siluett sedan 1690-talet. Spånbeklädnaden har kontinuitet sedan tornet uppfördes.
- Västlig utbyggnad med torn, samt altaruppsats och en del andra inventarierna från 1600-talets slut och närmast följande tid, har troligen tillkommit som följd av gåvor till kyrkan under dess period som offerkyrka och är därmed värdefulla vittnesmål om denna sed. Offerkyrkor och därmed förknippade vallfartsseder var ett särpräglat men inte helt ovanligt inslag som det annars finns få konkreta spår från idag.
- Kyrkan präglas inte av någon enskild epok utan istället vittnar inventarier, inredning och arkitektur om ett långvarigt användande av kyrkan, där varje tidsskikt utgör ett kulturhistoriskt värdefull avtryck.
- Kyrkans orgel har en orgelfasad byggd av Jonas Wistenius 1753, i ursprungligt skick och med återskapad ursprunglig färgsättning.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Absid - Öster, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Takryttare, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2004)
Kyrkan förmodas ha uppförts under tidig medeltid, med långhus, ett grunt kor och halvrund absid i öster. Långhuset byggdes till mot öster under 1690-talet, möjligen som ett resultat av alla offerpengar som skänktes till kyrkan. Den västra delen försågs då också med torn med en klockformad huv och spetsig spira. Kyrkan är uppförd av gråsten med spritputsade fasader, den senare uppförda sakristian på norra sidan och vapenhuset är uppförda av tegel och spritputsade. Hörnor, fönster- och dörröppningar och kanten mot taklisten artikuleras genom slätputsades partier. Huvudingång finns i vapenhuset mot väster samt en ingång i mitten på södra långhusväggen. Taket är ett brant sadeltak täckt med svartmålad plåt, tornhuven och spiran är dock såsom ursprungligen klädda med tjärad spån. Fram till 1890-talet var även resten av kyrkans tak klädda med spån vilket syns av spikmärken på underlagsbrädorna på vinden. Varje byggnadsdel avtecknar sig tydligt i exteriören genom olika storlek och takhöjd.
Interiören präglas av ett enkelt och luftigt kyrkorum, väl upplyst av stora fönsteröppningar och vitkalkade väggar i slätputs. Väster om södra ingången finns en ristning i kalkputsen som tillkom vid restaureringen 1963. Den markerar på södra och norra långväggen skarven mellan det äldre långhuset och dess västra tillbyggnad från 1690-talet. Markeringen gjordes också för att det skulle gå enklare att laga de ofta förekommande sprickorna i putsen som uppstod på grund av skarven. De senaste renove-ringarna har inte framhävt eller själv satt någon enskild tidsprägel på interiören utan istället har de varit återhållsamma och låtit kyrkans inventarier och inredning prägla kyrkorummet. Väggarna är enkla och oartikulerade, taket är målat med ett centralt himmelmotiv omgivet av två fält med grön marmorering mot vit bakgrund, inramade av meanderfriser. Takmålningarna är troligen utförda några decennier efter kyrkans Wisteniusorgel från 1753 som präglar den västra delen av kyrkan. Orgelverket ändrades 1945, samtidigt återskapade man den ursprungliga färgsättningen av orgelfasaden. Predik-stolen är enligt inskription målad 1648 och utförd av en okänd mästare. Dock påminner den mycket om predikstolen i Askeryds kyrka som utfördes 1642 av mäster Hans Been, Västervik och målad av "mäster Aron". Från 1697 är den rikt skulpterade altartavlan som nu är upphängd på norra långhusväggen. Från kyrkans äldsta tid hänger ett triumfkrucifix från 1200-talets slut över triumfbågen. I koret finns också ett brädtak med en inramad marmorering av samma sort som i långhuset. Korfönstret på östra väggen är en glasmålning från restaureringen 1922, gjord av Ove Leijonhufvud och Yngve Lundström och utförda av N P Ringströms glasmästarverkstad i Stockholm. Golvet lades om på 1890-talet med tegel i kvadratiska plattor.
Takmåleriet med sina grönmarmorerade fält och rödaktiga meanderramar har troligen bildat grund för ett färgschema som under det sena 1800-talet gick mer i grönt och rött än vad vi idag upp-fattar. Det röda tegelgolvet från 1890-talet och de grönmarmorerade pelarna under orgelläktaren är ett uttryck för detta liksom det grönskimrande korfönstret från 1922 med Kristus i klarlysande röd mantel i mitten. Övrig inredning såsom predikstol, och orgelfasad underströk färgerna genom att vara målade i ljust grått, nästan vitt, med guldförgyllda detaljer. Den medvetet grönt- och rödpräglade färgskalan har idag tonats ner genom olika separata åtgärder. Bland annat har predikstol och orgelfasad återfått sina ursprungliga mer mustiga och flerdelade färger, men även genom att pelare och bänkinredning har målats om i olika nyanser av varmt grått. Till intrycket bidrar även att tegelgolvet till stora delar är täckt av en brun matta samt att takmåleriet i sitt nuvarande skick är nedtonat på grund av ytsmuts. Av pelarna till orgelläktaren finns idag en med bevarad grönmarmorering kvar, inne i utrymmet under läktaren.
Fasadkulör (2004): Vit
Byggnadsdel (2004): Absid - Rundad, Sakristia - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår 2001
Om Bredestads kyrkas äldsta historia är fortfarande mycket okänt. Enligt en beskrivning från 1829 kallar man den i trakten för "offerkyrka" och utifrån detta drogs då slutsatsen att kyrkan, speciellt koret, skulle ha sitt ursprung i ett hedniskt "avgudahus" eller offerkyrka. Några belägg för detta finns dock inte utan troligen har traktens dåvarande vana att kalla den för offerkyrka sin grund i 1600-talet. Då vallfärdade man till Erkestorps källa i Flisby socken för att genom vattnet bli botad från sjukdomar, speciellt vid midsommartid. Efter besöket vid källan passerade man Bredestad och offrade till kyrkan för att ytterligare förstärka källvattnets effekt. Vid ett prostting i Bredestad 1696 skrevs det in i klockarens arbetsinstruktioner att han skulle svara för och redovisa offergåvorna. Liknande offerkyrkor förekom på ett antal ställen i Sverige, men främst i Småland och Västergötland och är helt och hållet en efterreformatorisk företeelse som florerar under 1600- och 1700-talet, ibland under längre tid.
Kyrkan förmodas ha uppförts under tidig medeltid, med långhus, ett grunt kor och halvrund absid i öster. Långhuset byggdes till mot väster under 1690-talet, möjligen som ett resultat av alla offerpengar som skänktes till kyrkan. Den västra delen försågs då också med torn med en klockformad huv och spetsig spira. Fram till 1890-talet var kyrkans tak klädda med spån vilket syns av spikmärken på underlagsbrädorna på vinden.
Väster om södra ingången inne i kyrkan finns en ristning i kalkputsen som tillkom vid restaureringen 1963. Den markerar på södra och norra långväggen skarven mellan det äldre långhuset och dess västra tillbyggnad från 1690-talet. De senaste renoveringarna har inte framhävt eller själv satt någon enskild tidsprägel på interiören utan istället har de varit återhållsamma och låtit kyrkans inventarier och inredning prägla kyrkorummet. Takmålningarna är troligen utförda några decennier efter kyrkans Wisteniusorgel från 1753 som präglar den västra delen av kyrkan. Orgelverket ändrades 1945, samtidigt återskapade man den ursprungliga färgsättningen av orgelfasaden. Predikstolen är enligt inskription målad 1648 och utförd av en okänd mästare. Från 1697 är den rikt skulpterade altartavlan som nu är upphängd på norra långhusväggen. Från kyrkans äldsta tid hänger ett triumfkrucifix från 1200-talets slut över triumfbågen. I koret finns också ett brädtak med en inramad marmorering av samma sort som i långhuset. Korfönstret på östra väggen är en glasmålning från restaureringen 1922, gjord av Ove Leijonhufvud och Yngve Lundström och utförda av N P Ringströms glasmästarverkstad i Stockholm. Övriga åtgärder under 1900-talet omfattade främst vård- och underhållsåtgärder samt förbättrade värmesystem.
År 1697 Specifika inventarier - altartavla
År 1703 Specifika inventarier - kyrkklocka
Den större av två kyrkklockor gjuts om.
År 1750-1753 Fast inredning - orgel
6-stämmig orgel installeras.
Orgelbyggare: Jonas Wistenius
År 1778 Specifika inventarier - kyrkklocka
Omgjutning av kyrkklocka.
År 1813 Specifika inventarier - kyrkklocka
Omgjutning av kyrkklocka.
År 1860-1861 Specifika inventarier - altartavla
Framställer Kristi korsfästelse i skulturarbete.
År 1864 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt orgelverk med åtta stämmor, fasaden lämnas oförändrad.
Orgelbyggare: Erik Nordström
År 1921-1922 Fast inredning - glasmålning
Målningen signerad Ove Leijonhufvud, kartonger dock uppgjorda av Yngve Lundström.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
Konstnär: Yngve Lundström
År 1936 Teknisk installation - värme
Lågtrycksånga installeras med väggradiatorer, nytt pannrum, ny skorstensstock i östra gaveln.
År 1945 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt orgelverk med tolv stämmor.
År 1963 Specifika inventarier - dopfunt
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings läns arkiv. (JLST)
Antikvarisk topografiska arkivet, Stockholm, genom kopior i länsstyrelsens arkiv. (ATA)
.
Allvin, Jonas, Beskrifning öfver Mo samt N:a och S:a Wedbo härader i Jönköpings län, Jönköping, 1857.
Björkman, Sten, mfl (red.), Svenska gods och gårdar. del XXV, Småland: Jönköpings län (östra delen), Uddevalla 1941.
Brunius, Carl Georg, Konstanteckningar under en resa 1849 från Lund om Linköping och Strengnäs till Fahlun och åter om Uppsala, Stockholm och Vexi, Lund 1851.
Carlsson, Sten L., Sveriges kyrkorglar, Lund 1973.
Erixon, Sigurd, mfl, (red.) Sveriges bebyggelse : statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Jönköpings län, del III, Uddevalla 1952
Fredriksson, Gunnar, Kort beskrivning av Bredestads kyrka, Aneby u.å.
Hederström, Christine, Värdefulla byggnader och miljöer i Aneby kommun, Aneby 1994
Våra kyrkor och griftegårdar i ord och bild, del IV, utgiven av Eksjö-Nässjö och Sävsjötidningen, Eksjö 1930.
.
(1930). Våra kyrkor och griftegårdar i ord och bild.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin