Motivering (skydd): Askeryds kyrka är en medeltida stenkyrka med tillbyggda korsarmar av trä från 1600-talets slut. Från den medeltida ursprungsbyggnaden är stomme och grund kvar med en stor andel autentiskt byggnadsmaterial i ursprunglig byggnadsteknik. Sedan medeltid har kyrkan ändrats vid ett flertal tillfällen varav den största och idag mest påtagliga ändringen är tillbyggnaden av de två korsarmarna från 1690-talet. Korsarmarna och deras läktare är påtagliga uttryck för befolkningsökningen i socknen på 1600-talet, och den därtill kopplade utrymmesbristen i kyrkan. Efter tillbyggnaden vittnar idag fönsteröppningar om en kontinuerlig förstoring av fönstren fram till 1806 då de fick dagens form och storlek. I exteriören är de enkla byggnadsvolymerna och de branta sadeltaken de mest påtagliga karaktärsdragen varför material och utförande kopplade till detta är extra viktiga att värna om.
Långhuset och dess välbevarade kalkmålningar är tydliga spår från kyrkans medeltida ursprung. Kalkmålningarna tillhör några av de sista kalkmålningar som utfördes innan reformationen avslutar medeltidens bildvärd, och är både i kvalitet och omfång ovanligt väl bevarade. Nästan samtida med kalkmålningarna är altarskåpet från 1400-talets slut, nu åter placerat i koret, som också har ett stort kulturhistoriskt värde såsom en av de äldsta inventarierna i kyrkan. Kyrkan har många påkostade inventarier som alla genom sin närvaro berättar om olika epoker. Av dessa kan nämnas predikstolen från 1642, dopfunten från 1653 och den tredelade altartavlan från 1660 som vittnar om försök att modernisera interiören kort före utvidgningen på 1660-talet.
De senaste renoveringarna har syftat till att återskapa mer av en medeltida atmosfär i kyrkan och har varit försiktiga med att ändra befintliga material eller tillföra nya element. Detta är en stor del av upplevelsen av kyrkan som en ålderdomlig miljö och viktigt att slå vakt om inför kommande åtgärder.
Sammanfattning
· Ursprungliga långhusets murverk och stomme samt grundläggning är autentiska spår från uppförandet vid 1200-talets början. Dessa är värdefulla som källmaterial för kunskap om den ursprungliga kyrkan och eventuell föregångare på platsen.
· Kyrkans exteriör präglas av det medeltida långhuset med kor och tillbyggda korsarmar från 1660-talet. Exteriören är välbevarad från denna tidpunkt och visar genom denna utvidgning på 1600-talets befolkningsökning och behov av större utrymme.
· Karaktäristiska drag i exteriören är de vitkalkade fasaderna med låg sockel samt den branta resningen på sadeltaket.
· Långhusets och korets kalkmålningar från 1500-talets början är genom sin omfattning, sitt välbevarade skick av stort konst- och kulturhistoriskt värde. Släktskap med kalkmålningar från Mäster Amunds skola i Östergötland förankrar byggnaden regionalt.
· Inventarier berättar om kyrkans långa användande som gudstjänstrum; bland dessa märks framför allt kyrkdörren från 1200-talet, altartavlan och triumfbågskrucifixet från 1400-talet, predikstol och dopfunt från 1600-tal, Wisteniusorgeln från 1700-talet samt Zetterquistorgeln från 1800-talet. Från 1900-talet är bänkinredning, viss armatur tydliga spår.
· Klockstapeln och det fristående fd gravkoret är väsentliga delar av kyrkomiljön och har lång kontinuitet.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2004)
Askeryds kyrka har en korsformad plan med rakt avslutat kor i öster av samma bredd som långhuset. I norr och söder finns tillbyggda korsarmar från 1660-talet. Kyrkans långhus och kor är medeltida där västra delen av långhuset utgör de äldsta delarna som uppfördes på 1200-talets början. Koret är från 1300-talet och sakristian med tunnvalv norr därom uppfördes på 1400-talet. Samtliga medeltida delar är uppförda av gråsten i murverk och kalkputsade. Korsarmarna från 1660-talet uppfördes av liggande knuttimmer och reveterades med vit kalkputs. Norra korsarmen var för kvinnor och södra för män. Fasaderna är spritputsade med släta omfattningar runt hörn samt fönster- och dörröppningar. Kyrkan har ett brant sadeltak klätt med svartmålad plåt från 1970-talet.
Interiören präglas främst av de framtagna kalkmålningarna på väggar och i valven. Den medeltida kyrkan valvslogs i början av 1500-talet och från samma tid eller något senare härrör kalkmålningarna. Dessa har tillskrivits Sven målare ifrån Jönköping som verkade i Mäster Amunds skola, generationen efter denne. Målningarna är välbevarade - i korets återges olika figurframställningar av bland annat olika helgon och evangelister. Långhusets målningar berättar längst i väster historien om jungfru Marias föräldrar och i öster återges olika scener ur skapelseberättelsen. Även på väggarna finns måleri men dessa har till största delen låtits vara övertäckta med befintligt kalklager.
Kyrkans golv är ett lackat brädgolv av äldre ursprung, det lades om och trossbotten byttes ut 1933 men man bevarade brädor och smidda spik. I norra korsarmen står Wisteniusorgeln från 1760 på ett nytt golv från 1962. Bänkinredningen ändrades 1933 genom att förses med bekvämare sitt- och ryggbrädor samt raka gavelslut. Bänkskärmarna längst fram är dock från 1700-talet och deras ursprungliga marmorering togs fram 1977. De nya bänkgavlarna målades därefter enligt samma färgschema. Pärlspontspanelen i korsarmarnas tak är från 1879 och spikades på det befintliga brädtaket från 1669. Fönsteröppningarna är troligen från 1660-talet då korsarmarna uppfördes, spröjsverken av gjutjärn är från 1879.
Kyrkan har flera påkostade inventarier, bland annat en altaruppsats i form av ett altarskåp från slutet av 1400-talet. Altarskåpet har placerats mitt i koret med ett modernt altarbord och altarring framför. På västra väggen i norra korsarmen sitter numera altaruppsatsen från 1600-talet. Predikstolen från 1642 är ett verk av mästare Hans Behn från Västervik och har en separat uppgång från sakristian. I tribunbågen till koret sitter på en trabes triumfkrucifixet från 1400-talet. Detta sattes åter upp vid restaureringen 1933 efter att tidigare ha hängt på norra korväggen. Kyrkan har två orglar - dels Wisteniusorgeln från 1760 som nu står uppställd i norra korsarmen och dels orgeln från 1906, utförd av Zetterquist & Son på uppe orgelläktaren. Ursprungligen stod de tvärtom, beroende på att Wisteniusorgeln togs ur bruk 1906 men läts stå kvar på sin ursprungliga plats på läktaren. Först 1933 monterades den ner och då flyttades Zetterquistorgeln upp till läktaren. Det dröjde till 1962 innan man restaurerade Wisteniusorgelns orgelverk och då sattes den upp i norra korsarmen.
Fasadkulör (2004): Vit
Inventeringsår 2001
Askeryds kyrka uppfördes omkring år 1200,omfattande långhus i öst-västlig riktning, kor samt absid. Det ursprungliga långhuset motsvarade ungefär halva den längd som dagens långhus upptar. På 13-1400-talet rivs koret och absiden och kyrkan förlängs åt öster, det nya koret blir rakt avslutat i öster och saknar absid. Under 1400-talet uppförs sakristian norr om koret och på södra långsidan där hu-vudingången fanns uppfördes troligen också ett vapenhus. Öppningen till denna södra ingång är fortfarande synlig på södra väggen under läktaren. Den medeltida kyrkan var således en enskeppig salkyrka med rakt avslutat kor i samma bredd som långhuset. Kyrkan hade en öppen takstol. Omkring 1500 valvslogs kyrkan och väggar och valv förses med kalkmålningar. Kalkmålningarna har daterats till omkring 1520 och attribuerats till målaren Sven, verksam i Jönköping omkring 1511 - 1547.
På 1660-talet byggs kyrkan till med två korsarmar som bryter igenom långhusets väggar. Korsarmarna uppförs av liggande timmer och reveteras, den norra reserveras för kvinnor och den södra för män. I samband med det ersätts ett torn vid västra gaveln med ett vapenhus och huvudingången flyttas från södra långsidan till det nya vapenhuset i väster. Den ursprungliga kyrkporten från 1200-talet be-hålls och idag används den som port in till långhuset från vapenhuset.
I mitten på 1700-talet förnyas interiören, dels kalkas kalkmålningarna i valven över 1744 och dels flyttas altaret från koret till hörnet i korsmitten mellan södra korsarmen och koret. Detta för att alla lättare skulle se altaret, även de i korsarmarna. Denna placering hade altaret fram till renoveringen 1933. 1760 får kyrkan också en orgel av orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. Vid nämnda renovering 1933 monteras orgeln ner efter att sedan 1906 varit ur bruk och dess för innan ha renoverats vid tre tillfällen under 1800-talet. Nedmonteringen sker i väntan på en grundlig upprustning som äger rum först 1962. Efter upprustningen sätts orgeln åter upp i norra korsarmen och är ännu i bruk. 1933 års renovering var omfattande och innebar bortsett från underhållsåtgärder även att kalkmålningarna togs fram igen, altaret flyttades från sin hörnplacering i korsmitten till koret, predikstolen flyttades och orgeln från 1906 flyttas upp på orgelläktaren. För att klara av detta förlängs orgelläktaren mot öster. 1962 återbördades Wisteniusorgel till en sekundär plats i norra korsarmen, och efter det har kyrkan främst varit föremål för olika underhållsåtgärder.
År 1490-1510 Valvslagning
År 1515-1525 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Hantverkare - Målare: Mäster Sven
År 1642 Fast inredning - predikstol
Mäster Hans Been, Västervik utförde predikstolen och mäster Aron målningsarbeten.
Hantverkare - Snickare: Hans Been
Hantverkare - Målare: Mäster Aron
År 1653 Specifika inventarier - dopfunt
År 1760 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Jonas Wistenius
År 1879 Underhåll
År 1906 Fast inredning - orgel
Ny orgel i norra korsarmen, utförd av Zetterquist & Son, den äldre Wisteniusorgel tas ur bruk.
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings läns arkiv. (JLST)
Antikvarisk topografiska arkivet, Stockholm, genom kopior i länsstyrelsens arkiv. (ATA)
.
Andersson, KD och Silfving, Jean, Askeryd, en gammal smålandssocken¸ Eksjö 1981.
Björkman, Sten, mfl (red.), Svenska gods och gårdar. del XXV, Småland: Jönköpings län (östra de-len), Uddevalla 1941.
Carlsson, Sten L., Sveriges kyrkorglar, Lund 1973.
Erixon, Sigurd, mfl, (red.) Sveriges bebyggelse : statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges stä-der och landsbygd. Landsbygden. Jönköpings län, del III, Uddevalla 1952
Kilström, Bengt Ingmar, Askeryds kyrka, Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté. Uddevalla 1991.
Hederström, Christine, Värdefulla byggnader och miljöer i Aneby kommun, Aneby 1994
Våra kyrkor och griftegårdar i ord och bild, del IV, utgiven av Eksjö-Nässjö och Sävsjötidningen, Eksjö 1930.
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin