Motivering (skydd): Område A
Området avviker från resten av kyrkogården genom sina många
äldre och påkostade gravvårdar. Den kulturhistoriska karaktären
är kopplad till gravvårdarnas storlek och ålder, deras höjd och reslighet,
förekomsten av titlar samt den bevarade grusgraven. Äldre
gravvårdar bör ej avlägsnas, däremot kan nya gravvårdar tillåtas om
de håller sig till de karaktäristiska dragen bland övriga vårdar, och
detta huvudsakligen för att undvika tomma ytor i gravraderna.
Område B
Gravvårdar från 1930-tal och framåt fi nns väl företrädda på de fl esta
kyrkogårdar, här ligger det främsta värdet i att de är väl samlade.
Förutom detta ligger det kulturhistoriska värden i stenar med titlar
och orts- eller gårdsnamn, samt de vårdar som är resta över personer
av lokal- eller personhistoriskt intresse.
Område C
Kvarterets kulturhistoriska värde är kopplat till de enskilda gravvårdarna. De som återstår från allmänna linjen bör även framledes
få stå kvar på ursprunglig plats. Tillsammans med mer påkostade
gravvårdar som bevarats på andra delar av kyrkogården bidrar dessa
till att skildra den sociala bredden i samhället.
Minneslunden
Minneslunden har en diskret och enkel framtoning, det kulturhistoriska
värdet är främst förknippat med estetiska värden samt dess
roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut.
kyrkogården
i dess helhet
Sandseryds kyrkogård är tillkommen under en lång period, från
medeltiden fram till idag och den har kontinuerligt förändrats.
Efterhand och allteftersom socknens behov har kyrkogården utvidgats,
främst åt öster, eftersom området naturligt begränsats av
de djupa dalsänkorna i norr och söder samt landsvägen i väster.
Kyrkogården är väl sammanhållen genom de rygghäckar av ox- och
måbär som fi nns över hela området medan gravvårdarna visar en
blandad karaktär där äldre vårdar tagits bort för att ge plats åt nya.
Den äldsta och mest ursprungliga delen är område A. Här fi nns de
mest påkostade gravvårdarna och kyrkogårdens enda återstående
grusgrav som påminner om kyrkogårdens utseende före 1960 då
man i tidens anda började avlägsna grusgravar, stenramar och häckomgärdningar. Syftet var dels att leva upp till det rådande idealet
med stora sammanhängande gräsytor, dels att få en mer praktisk
och lättskött kyrkogård. Även område B har kvar en del äldre vårdar
men präglas annars av en stor blandning av olika epoker. Område D
slutligen, där den senaste utvidgningen gjordes, speglar vårt samtida
begravningsskick bäst, dels genom närvaron av minneslunden dels
genom utformningen av de yngsta gravvårdarna som här dominerar.
Här fi nns också ett fl ertal vårdar från allmänna linjen från 1900-
talets mitt, dock inte i några längre kronologiska rader.
Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården
- Rygghäckarna fungerar sammanhållande och ger kyrkogården en
typisk efterkrigskaraktär.
- Murdelen längs landsvägen är den äldsta bevarade och ger ett ålderdomligt intryck som passar till den medeltida kyrkan.
- Grusgångssystemet är en viktig komponent på landsortskyrkogården.
- Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras, helst på
plats.
- Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska fi nnas med på kyrkans
inventarieföreteckning
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Sandseryds kyrkogård breder ut sig söder och öster om kyrkan och
klockstapeln. Kyrkogården är en relativt typisk landsortskyrkogård
med de äldsta och största gravvårdarna närmast kyrkan, den ursprungliga
kyrkogårdstomten, på de mest eftertraktade platserna.
I sydväst fanns tidigare området för allmänna linjen men idag fi nns
endast rester kvar av denna. I övrigt är kyrkogårdens gravvårdar mer
uppblandade, inget tydligt tidsperspektiv kan skönjas i ålder eller
utseende. Över hela kyrkogården finns rygghäckar, norr om den
grusgång som delar kyrkogården i två delar är de av måbär och i
söder av oxbär.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en stenmur av oregelbundna naturstenar i
väster och en stödmur av huggna rektangulära granitblock i norr och
söder. 1805 ersattes den tidigare inhägnaden bestående av träbalkar
med en stenmur, men om det är resterna av den som finns kvar i
väster är osäkert. Kyrkogården inramas också av häckar: avenbok
i söder och väster samt oxel i norr och öster.
Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar. I den västra muren finns kyrkogårdens
huvudingång med murade grindstolpar putsade i vitt
och krönta med ett tälttak i koppar. Grinden är en utsirad bultad
järnkonstruktion. Ingången i norr har en likadan grind medan
grindstolparna är huggna i granit med rak avslutning. I öst används
ingången främst vid underhållet av kyrkogården och den i söder är
snarare en öppning i häcken.
Vegetation
Runt kyrkogården växer en jämn och välvuxen trädkrans av äldre
lindar. Trädkransen planterades förmodligen mellan 1927, Kyrkogården
domineras helt av lövvegetation. Vid koret växer ett par
lindar som verkar vara jämnåriga med trädkransen samt tre häggbuskar.
På den norra delen av kyrkogården växer i övrigt ytterligare
en lind, en hägg och minneslunden ramas in av fyra oxlar. I söder
finns ett antal paradisäppelträd och två askar och vid kyrkans västingång
två pelaralmar. I samtliga kvarter finns rygghäckar av måbär,
i norr, och oxbär, i söder.
Gångsystem
Inte mycket av det äldre grusgångssystemet finns kvar idag. En grusgång
går från huvudingången i väster fram till och runt kyrkobyggnaden.
Den södra gången fortsätter rakt fram till den oxelhäcken
i öst där den möter en gång som längs med den norra oxelhäcken
kommer från ingången i norr. Kvarter 3 och 4 delas dessutom av
en grusgång.
Gravvårdstyper
Kyrkogården uppvisar gravvårdar från perioden 1830-2006. Eftersom
äldre gravvårdar efterhand tagits bort och nya tillkommit istället
uppvisar kvarteren en stor spännvidd mellan de äldsta och de yngsta
vårdarna. De östra och senast anlagda kvarteren uppvisar de mest
sammanhängande gravvårdsdateringarna. De äldsta, största och
mest påkostade gravvårdarna finns på vardera sidan om grusgången
från huvudingången fram till kyrkan. På den övriga kyrkogården
dominerar den låga och breda stenen i svart, grå eller röd granit.
Från 1960-talet och framåt förekommer vårdar med asymmetrisk
överkant och under 1990-talet blir det allt mer vanligt med vårdar
som har den naturliga stenen som förebild. I området sydöst är
det relativt vanligt med små, resta stenar i svart granit, typiska för
vårdar från allmänna linjen.
Område A
Allmän karaktär
Område A består av kvarter 1 och 2 samt den västligaste delen
av kvarter 5. Kvarteren 1 och 5 har det gemensamt att de ligger
välexponerat vid kyrkans ingång och följaktligen placerades här de
mest påkostade köpegravsplatserna, vilket syns än idag. Kvarter 2
är ett mindre område norr om kyrkan med endast en ursprunglig
gravvård.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i område A avviker tydligt från de övriga på kyrkogården
genom att fl era är stora och högresta. Spridningen är dock
stor och omfattar gravvårdar från 1885 till 2005. I kvarteret finns
kyrkogårdens enda kvarvarande grusgrav med stenram och kyrkogårdens
tre järnvårdar. I kvarter 5 finns en gjutjärnsvård från 1885 på
ursprunglig plats medan de två övriga, en i gjut- och en i smidesjärn,
står sekundärt placerade längs häcken i kvarter 2. Dessa är daterade
1913 och 1830 och flankerar ytterligare en sekundärt placerad vård,
en liggande häll med oläslig text. Andelen titlar är få, trots åldern
och storleken på gravvårdarna, bland dem som finns märks hemmansägaren,
lantbrukaren, banvakt och folkskolelärarinnan.
Område B
Allmän karaktär
Område B består av kvarter 3 och 4 och är ett triangulärt område
som sträcker sig från kyrkans kor i en spets till oxelhäcken i öster.
Området ger ett lummigt intryck med äldre lindar, häggar och måbärsrygghäckar. Antalet gravvårdar är få och främst från 1930- och
40-talen. Längs korväggen står fyra äldre gravvårdar, på en gravkarta
från 1933 är området markerat som ”reserv. för prästgr.”
Gravvårdstyper
Eftersom de fl esta gravvårdarna är från 1930-40-talen är också de
fl esta tidstypiskt utformade med låga och breda proportioner med
enkel eller ingen dekoration. Av de äldre vårdarna vid korväggen är
tre större och mer högresta än de övriga i kvarteret, dessa är också
från 1866-1927, då modet var ett annat. Förekomsten av titlar är
låg, i området finns endast fyra: prosten, kyrkoherden, skräddaremästaren
och missionär.
Område C
Allmän karaktär
Området består av kvarter 6 och 7 samt resterande del av kvarter
5 och innefattar den östra halvan av den södra delen av kyrkogården.
I kvarteret ingår hela det område som tidigare var avsatt för
allmänna linjen. Hela området har rygghäckar av oxbär, i kvarter
5, 6 och den västra delen av kvarter 7 i nord-sydlig riktning med
gravrader på båda sidor av häcken. I den södra delen av kvarter 7
är rygghäckarna placerade i öst-västlig riktning och gravvårdarna
står endast på den södra sidan av häcken.
Gravvårdstyper
Gravvårdarnas ålder är i området relativt jämnt utspridd från 1920-
talet och framåt utan att något årtionde kan sägas dominera. Den
vanligaste formen av gravvård har låga och breda proportioner, enkel
utformning och lågmäld profi l. Storleken varierar och de äldre
är oftast också större. De yngsta vårdarna har en mer asymmetrisk
form, med natursten som inspiration. I kvarter 5 och 7 fi nns ett
relativt stort antal bevarade gravvårdar från allmänna linjen. Dessa
utmärker sig genom sin begränsade storlek, att de är ensamgravar
och att de står i kronologisk ordning. Vid behov av utgallring av vårdar
utan gravrättsinnehavare bör stor hänsyn tas till dessa allmänna
linjen-gravar. Ett fåtal titlar fi gurerar: trotjänarinnan, godsägaren,
arrendatorn, hemmansägaren och polisöverkonstapeln.
Minneslunden
Allmän karaktär
En minneslund anlades 1994 i kvarter 6. Den består av en kullerstenslagd
plats med bänkar och ett vattenspel. Platsen är omgärdad
av olika sorters spirea och minneslundens gränser markeras med
oxlar.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2016
Sandseryds kyrka har sannolikt medeltida ursprung och kyrkogården
har samma ålder. Några uppgifter eller avbildningar från
äldre tid över kyrkogården saknas vilket innebär att kyrkogårdens
äldsta utformning är osäker. Förmodligen liknade den en äng
med självsådda växter och träd, sannolikt indelad i tomter, ett för
varje sockenhemman. En sådan uppläggning användes på de fl esta
kyrkogårdar före 1800-talet. De enskilda gravplatserna var vidare
oregelbundet placerade med omarkerade gränser. Oregelbundna,
förvildade och ständigt under förnyelse var de ängslika kyrkogårdarna
fram tills de mer stadslika parkidealen började prägla även
landsortskyrkogårdarna i slutet av 1800-talet. Den tidigaste uppgiften
om kyrkogårdens utbredning är storskifteskartan från 1803
som uppvisar kyrkan inom en femsidig tomt. 1851 genomfördes
laga skifte i socknen och skifteskartan visar att kyrkan fortfarande
är belägen inom en oregelbunden femsidig tomt. Troligen delades
kyrkogården in i kvarter under 1800-talet. Dessa kom efterhand
att genomskäras av parallella grusgångar och kyrkogården fi ck en
symmetrisk karaktär. Många gravar omgavs av häckar, staket eller
stenramar och ytmaterialet var främst grus. På 1960-talet började
grusgravarna och deras stenramar att tas bort. Ytorna såddes med
gräs och resulterade i de enhetliga gräsmattorna som fi nns idag.
Parallellt med att de grusade ytorna ersattes med gräs planterades
buskhäckar mellan gravraderna. Dessa har under åren kompletterats
och förnyats.
Kyrkogården har utvidgats vid tre kända tillfällen: 1890 med 820
m² åt söder och öster, 1908-10 3550 m² åt norr och öster och 1926-
30 åt norr och öster till kyrkogårdens nuvarande utbredning. En
klockstapel uppfördes 1723 och den har byggts om eller restaurerats
vid fyra kända tillfällen: 1732 då den byggdes om, hur eller varför är
okänt, 1926 då den reparerades och täcktes in på nytt, 1991 då den
renoverades genom att rötskador lagades och fasaderna reparerades
och rödfärgades och 2000 då spåntaket lades om.
Kyrkogården är omgiven av en stenmur i väst och stödmurar i
söder och norr. 1805 ersattes den tidigare inhägnaden bestående
av träbalkar av en stenmur, om det är denna som fi nns kvar i väster
är osäkert.
År 1834 Ändring - Inhägnad, staket
Grindarna till huvudingången smiddes av hammarsmedmästare
Bengt Ohsbeck.
Hantverkare - Smed: Bengt Ohsbeck
År 1890 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades med 820 m² åt öster och söder.
År 1908-1910 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades 3550 m² öster och norr om gamla området.
År 1910-1920 Plantering - Nyplantering av träd och buskar
Buskalm planterades runt hela kyrkogården. De äldre träden inne
på kyrkogården togs bort och lindar planterades i rader på lika
avstånd.
År 1926-1930 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt norr och öster efter ritningar av länsarkitekten Th
Bergentz och stadsträdgårdsmästare Nils Andersson, Växjö.
Trädgårdsarkitekt: nils andersson
År 1960 Ändring
Grusgravarna och omgivande stenramar och häckomgärdningar
började tas bort.
År 1994 Nyanläggning - Minneslund
En minneslund inrättades på kyrkogårdens östra del.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Bjurulf, Hjalmar. (1944). Sandseryd, en smålandssockens krönika,. ISBN: .
Carlsson, Per . Kyrkogårdsvaktmästare Norrahammars församling.
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Forsberg, Jan-Erik. Ordförande i kyrkorådet, Norrahammars församling.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin