Motivering (skydd): Bringetofta kyrka är ursprungligen en tidigmedeltida kyrka med långhus, kor och absid. Dessa ursprungliga delar av byggnadskroppen är tydligt skönjbara såväl ut- som invändigt. Upplevelsen av den medeltida byggnadskroppen blir än mer påtaglig genom de romanska muralmålningarna och det stora krucifixet från 1300-talet. Dessa muralmålningar är en väsentlig komponent för byggnadens stora kulturhistoriska värde. Som alltid omfattar ett medeltida byggnadsverk också i allmänhet stora byggnadshistoriska värden.
De tidigmedeltida muralmålningarna kompletterades under 1600-talet med ytterligare målningar och en predikstol tillkom 1659. En klockstapel uppfördes under tidigt 1700-tal. Genom 1750-talets radikala omdaning av kyrkobyggnaden och kyrkorummet, med den tillbyggda ”nykyrkan”, skapades en ny orientering i nord-sydlig riktning. Som en följd av detta tillkom den påkostade altaruppsatsen av Johan Ullberg och läktaren med orgeln. Kyrkorummet har härigenom högkvalitativ inredning även från 1700-talets andra hälft.
När kyrkobyggnadens framtid diskuterades i början av 1900-talet framhölls byggnadens stora kulturhistoriska värden, trots att muralmålningarna då inte var kända. Restaureringen 1923 tog härigenom stor hänsyn till dessa värden och vården av byggnaden sedan dess har i allt väsentligt inte inneburit förändringar, frånsett justeringar av färgsättningen. En åtgärd med stor antikvarisk ambition var den nyligen genomförda restaureringen av Lars Wahlbergs orgel från omkring 1775. Arbetena innebar ett återställande både musikaliskt och utseendemässigt.
Kyrkomiljön omfattar kyrkobyggnaden och klockstapeln, men även flera andra
byggnader av olika ålder, vilka har koppling till kyrkan, samt järnåldersgravfält. Sammantaget ger dessa lämningar en illustration av lång kontinuitet, vilket är av betydelse för miljöns kulturhistoriska värde.
Att tänka på vid förvaltningen av kyrkan och klockstapeln
• Kyrkans sammansatta byggnadskropp speglar två huvudsakliga byggnadsperioder. Under tidig medeltid uppfördes långhus, kor och absid och under 1700-talets andra hälft skapades ett nytt kyrkorum i nord-sydlig riktning. Denna händelseutveckling avspeglar sig tydligt i både exteriören och interiören. Kyrkobyggnaden som helhet och med sina tydligt urskiljbara delar besitter därför höga byggnadshistoriska värden.
• Kyrkorummet, med dess spår från framför allt tidig medeltid och 1700-talets andra hälft har tydliga estetiska kvaliteter. Inredning, som i första hand bidrar till detta, är muralmålningar, krucifix, predikstol, altaruppsats och orgel. Mindre iögonfallande inredning är exempelvis bänkinredningen, som är av hög kvalitet. Den är av två olika typer, vilka korresponderar med åldern på den del av kyrkorummet som den står i. Även det såpskurade brädgolvet bidrar till kyrkorummets patina och autenticitet.
• Det medeltida murverket vittnar om kyrkans byggnadstekniska historia. Det är därför värdefullt som byggnads- och teknikhistorisk primärkälla. Någon dokumentation av murverket har inte gjorts vilket är angeläget om tillfälle ges.
• Klockstapeln är av hög ålder och en självklar del av kyrkomiljön.
Inventeringsår (2007)
Bringetofta kyrka utgörs i grunden av medeltida delar – långhus, kor och absid – som kompletterats bl a under 1700-talets mitt med ett tillbyggt långhus mot norr. De äldsta delarna av kyrkobyggnaden är uppförda av skalmurad sten som putsats och avfärgats i vitt. För övrigt utgörs stommen av timmer med brädfodring. Taken utgörs av sadeltak belagda i första hand med tegelpannor. Absiden mot öster har spåntak.
Bringetofta kyrka består av en sammansatt byggnadskropp som tillkommit i flera olika skeden. Äldst och från tidig medeltid är större delen av långhuset av sten samt koret och absiden i öster. Denna äldsta stomme består av skalmurad sten. De västligaste delarna av detta långhus av sten är från 1500-talet och det nuvarande långhuset och vapenhuset, båda av trä, är från 1700-talets mitt. Åldern på sakristian är okänd.
Kyrkobyggnadens delar av sten har putade fasader av spritputs, som avfärgats i vitaktig kulör. Nykyrkan och vapenhuset har däremot en fasad av stående panel med profilerade breda locklister. Denna är målad i vitaktig kulör. Flertalet fönster har rundbågig övre avslutning samt spröjsar. Samtliga fönstersnickerier är målad i brun kulör liksom ytterdörrarna. Utvändig är dörrbladen klädda med panel i geometriskt mönster. Fönsternas solbänkar är gjutna av cement. Kyrkobyggnaden har sadeltak frånsett absiden som har ett halvt koniskt tak. Nykyrkan har mot norr en avvalmad gavelspets. Takytorna är klädda med enkupiga tegelpannor, frånsett det nämnda absidtaket som är belagt med spån som tjärats. Yttertaken avvattnas med bruna hängrännor och vitmålade respektive brunmålade stuprör. Byggnaden vilar på en närmast omarkerad sockel av sten.
Invändigt består kyrkobyggnaden av ett kyrkorum med långhus, kor samt transept i väster och lillkyrka i öster (det medeltida koret och absiden): För övrigt inrymmer kyrkan en sakristia mot öster och ett vapenhus mot norr.
Kyrkorummet har ett golv bestående av brädor som såpskuras. Väggarna till stenkyrkan är slätputsade och avfärgade i vitaktig kulör, med undantag för de områden som omfattas av muralmålningarna. De delar av kyrkan som har en stomme av trä har innerväggar klädda med liggande spontad slät panel som målats i vitaktig kulör. De invändiga fönsterbänkarna är behandlade som väggarna. Innertaket är plant med undantag för valven i det medeltida koret och absiden. Absiden har även murmålningar. För övrigt är innertaket platt och består av släta spontade brädor, som målats i vitaktig kulör.
De medeltida målningarna framställer scener ur den bibliska historien och har daterats till 1200-talets sista decennier (Ullén 1995). Genom att valv slagits i efterhand döljs de övre delarna av målningarna. Delar av de övre delarna kan emellertid skymtas på vinden. En del målningar i absiden tillkom på 1600-talet. Genom de medeltida kyrkornas ombyggnader eller rivningar främst under 1700- och 1800-talen är målningar av detta slag mycket ovanliga i dag. Altaruppsatsen är av trä och har en framställning av nattvarden skulpterad i centrum. Denna scen omges av bl a stående vridna kolonner och människogestalter på sidorna och texten ”Jehova” på hebreiska omgiven av strålar och moln överst. I altaruppsatsen ingår ett altarbord av brädor. Altarbordet är slätt och laserat. Framför altaret finns en rundad altarring med gallerverk. Altarringen är målad i ljusgrått, brunt och grå marmorering. Klädseln på knäfallet är av röd sammet. Altarringens överliggare är inte klädd med textil. På ömse sidor av altaruppsatsen finns förgyllda psalmnummertavlor. Till höger om altaruppsatsen hänger ett större krucifix från 1300-talet, vilket saknar bemålning.
Det medeltida koret har inretts till en lillkyrka med ett golv av grå kalkstensplattor samt ett enkelt altarbord av kalksten. Altarbordet utgörs av fyra ben med kvadratiskt snitt och en rak bordsyta. Någon altaruppsats eller altartavla finns ej.
Predikstolen utgörs av en polygon korg med pilastrar, speglar och snidad dekor. Predikstolen har ett ljudtak. Predikstolen är inte bemålad, men har vissa förgyllningar. Bänkinredningen i kyrkorummets äldre delar är sluten och har dörrar och gavlar med reliefer. Bänkinredningen i nykyrkan är sluten och försedd med spegeldörrar. Bänkinredningens ramverk är målat i rödbrun kulör, speglarna enkelt marmorerade i svart samt med gulbrun spegelprofil. Bänkarnas sitsar och ryggar är målade i brunt..
Kyrkans dopfunt, som är placerad i koret, är av granit. Invid dopfunten står en ljusbärare som tillkom 2001. I långhuset står ett ståndur tillverkat av hemmansägaren Johannes Månsson i Fägerhult.
Läktarbarriären i nykyrkan utgörs av oktagonala speglar med svart marmorering och ett ramverk i rödbrun kulör. Själva läktaren vilar på polygonala pelare av trä. Två trappor av trä leder upp till läktaren. Orgelhuset på läktaren är utfört i nyklassicistisk stil med synliga pipor och målat i blått och guld. Genom orgelhusets höjd har en förhöjning i innertaket gjorts. Under läktaren har bänkarna borttagits så att utrymmen för samling och viss förvaring skapats. I kyrkans västra transept finns den s k knektläktaren. Denna har en barriär med reliefer samt speglar med porträttmålningar.
Innerdörrarna i bl a kyrkorummet är av spegeltyp med två stående speglar och de är brunmålade respektive vitgrå. Ett par av dem har lunettformade överljusfönster.
Sakristians golv är belagt med brädor. Väggarna har samma utförande som i
kyrkorummet. Taket har ett putsat tunnvalv. Rummet är möblerat med ett förberedelsebord, skåp för textilförvaring och ett värdeskåp.
Vapenhuset i norr har ett golv av kalkstensplattor. Väggarna är klädda med stående spontpanel och taket är klätt med vitmålad brädpanel. Vapenhuset rymmer även två inbyggnader, som omfattar en elcentral och en toalett. Dessa sentida inbyggnad har väggar av vitaktig spontpanel.
Fasadkulör (2007): Vit
Inventeringsår 2015
Bringetofta kyrka är en av de tidigmedeltida stenkyrkor som uppfördes i och kring Njudungs folkland under 1100-talets senare hälft. Flertalet av dessa stenkyrkor omfattar långhus, kor och absid uppfört i ett sammanhang.
Under troligen 1200-talet skapades vissa av de muralmålningar som tagits fram under 1900-talet. Kyrkorummet hade då ett plant innertak. När kyrkan erhöll slagna valv på 1500-talet kom dessa att täcka övre delen av muralmålningarna. Under detta århundrade förlängdes också långhuset mot väster. Under 1600-talet tillkom delar av de bevarade muralmålningarna samt predikstolen.
Som så många andra medeltida kyrkor utvidgades kyrkorummet väsentligt vid 1700- talets mitt, till följd av folkökningen. Omkring 1758 öppnades således det medeltida långhusets norra vägg upp och där uppfördes en så kallad nykyrka av trä, med ett vapenhus. Samtidigt orienterades kyrkorummet i nord-sydlig ritning med altaret flyttat till kyrkans södra vägg. År 1770 inrättades en ny altaruppsats tillverkad av Johan Ullberg.
Det är omtvistat om det nya långhuset omedelbart försågs med en läktare eller om en sådan tillkom först då orgeln införskaffads. I vilket fall som helst gjordes ombyggnader på läktaren vid 1770-talets mitt av byggmästare Dahlström. Året därpå tillkom en ny orgel av Lars Wahlberg. Denna orgel reparerades och byggdes om både på 1840-talet och 1872. På 1850-talet besöktes kyrkan av folklivsskildraren Nils Månsson Mandelgren och enligt bevarade teckningar från detta besök bestod kyrkobyggnaden av de byggnadskroppar som är bevarade i dag frånsett ett vapenhus mot söder som inte är bevarat. Kyrkans tak var då belagt med svarta spån (Fors 1997:4f).
Under decennierna kring sekelskiftet 1900 var kyrkan tämligen sliten och tankar på ombyggnad eller nybyggnad uppkom. I början av 1915 lämnade domkyrkoarkitekten i Lund Theodor Wåhlin in tre altarnativa förslag till restaurering av kyrkobyggnaden. Det första innebar att nykyrkan av trä skulle rivas och att kyrkan skulle återfå sin medeltida form. Mot detta talade i första hand att antalet sittplatser minskade avsevärt.
Det andra alternativet innebar att kyrkans form bibehölls och att den restaurerades. Det tredje alternativet föreslog i princip att alternativ ett skulle genomföras, men att nykyrkan skulle bibehållas närmast den medeltida delen. I denna bevarade del av nykyrkan skulle bl a en orgelläktare inrymmas. Arkitekt Wåhlin förordade alternativ tre, men kyrkstämman röstade för alternativ två.
I detta skede kopplades arkitekten vid Byggnadsstyrelsen Anders Roland in och upprättade slutliga förslag till restaureringen. Arbetena kom emellertid inte igång, dels p g a världskrigets dyrtider, dels eftersom åskan slog ner i klockstapeln så att denna måste repareras. Genom att klockstapeln skadats uppstod frågan om inte ett nytt kyrktorn borde ersätta den och att det i så fall vore bäst att bygga en helt ny kyrka. Kyrkobyggmästarna C J och G A Gustafsson från Medalby, Mellby socken, inkom med kostnadsförslag och man tillfrågade Byggnadsstyrelsen om detta nya alternativ var möjligt. Ärendet drog ut på tiden och man beslutade att reparera klockstapeln provisoriskt så att klockringningen kunde återupptas. Efter en kort tid besöktes kyrkan av riksantikvarien Otto Janse och arkitekten Roland, vilka båda uttalade kyrkans och klockstapelns stora kulturhistoriska värden och att nybyggnadsalternativet från tillståndssynpunkt var utsiktslöst. Efter detta påbörjades planeringen av restaureringen.
Ytterligare fördröjt av dyrtider påbörjades restaureringen sommaren 1923 med byggmästarna C J och G A Gustafsson som entreprenörer. Kontrollant för arbetena var Theodor Wåhlin. En lång och konfliktfull process mellan byggnadskommittén, riksantikvarien och arkitekterna Wåhlin och Roland å ena sidan och kyrkstämman å den andra fördes huruvida de gamla väggmålningarna skulle tas fram och slutligen blev det beslutat så. Denna friläggning utfördes av artisten C Vilhelm Pettersson från Stocksund.
Under arbetena framkom även att den s k knektläktarens bröstning hade oljemålade figurer i speglarna. Dessa framtogs av målarmästaren Paul Franzén, Eksjö. Den blå färg som användes på vissa inredningsdelar vid 1923 års restaurering hämtades, enligt uppgift, från Gustav III’s sängkammare på Drottningholms slott. Bänkarna hade varit vita inför denna restaurering. Det var under denna restaurering som orgelläktaren ändrades så att det konkava mittpartiet i stället gjordes konvext. År 1938 genomfördes än en gång åtgärder på kyrkorgeln. Dessa utfördes av orgelbyggaren Hammarberg.
I slutet av 1940-talet genomfördes en ny allmän restaurering av kyrkan, ledd av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Helt nya inslag i kyrkan var värmesystemet och ändrad textilförvaring. För övrigt företogs en invändig ommålning med delvis ny färgsättning. Bl a ersattes bänkinredningens blå kulör med bl a vita ramverk. Även ett par av de främre bänkarna borttogs. Predikstolens placering har varit föremål för flera diskussioner. Uppgifter i en kyrkobeskrivning från 1829 kan tolkas så att predikstolen var placerad i vinkeln mellan den norra stenväggen och nykyrkan. Inför restaureringen 1923 var den emellertid placerad där den står idag. Wåhlin föreslog en flyttning till en plats i hörnet mellan den norra medeltida väggen och nykyrkan. Detta förslag godkändes också av Byggnadsstyrelsen, men flyttningen tycks inte har genomförts. Flyttningen aktualiserades ånyo vid 1940-talets restaurering, men den genomfördes inte p g a kostnaderna. År 1993, i samband med planeringen av den restaurering som genomfördes 2000-2001, föreslogs åter flyttning av predikstolen. Tillstånd till detta erhölls emellertid inte.
Åren 2000-2001 genomfördes en omfattande restaurering invändigt, ledd av arkitekt Per Rudenstam. Bland de mer iögonfallande åtgärderna märks borttagning av bänkar i koret och läggning av ett kalkstensgolv i det medeltida koret. Även kyrkorummets färgsättning justerades, varvid kyrkorummets medeltida delar och nykyrkans inredning samkomponerades färgmässigt i högre grad än tidigare. Bänkdörrarnas enkla svarta marmorering bibehölls.
År 2003 företogs en utvändig restaurering med avfärgning av putsfasaderna och ommålning av utvändiga snickerier. Strax därpå genomgick orgeln ett återställande och restaurering. Ungefär samtidigt utfördes restaurerings- och återställningsarbeten på orgeln.
År 1200-1299 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Kyrkans interiör försågs med väggmålningar.
År 1300-1399 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, interiör
Inventarium. Ett krucifix av trä tillverkades under 1300-talet.
År 1600-1699 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Muralmålningar i absiden tillkom under 1600-talet.
År 1659 Fast inredning - predikstol
Fast inredning – predikstol. En ny predikstol uppsattes
År 1770 Fast inredning - altaruppsats
Fast inredning – altaruppsats. En ny altaruppsats tillverkades av Johan Ullberg.
Konstnär - Bildhuggare: Johan Ullberg d y
År 1775 Fast inredning - orgel
Fast inredning – orgeln. En ny orgel av orgelbyggaren Lars Wahlberg uppsattes
på den nya läktaren.
Orgelbyggare: Lars Wahlberg
År 1840-1849 Underhåll
Fast inredning – orgel. Orgeln reparerades och byggdes delvis.
År 1872 Fast inredning - orgel
Fast inredning – orgel. Orgeln byggdes om och reparerades av orgelbyggaren
Carl August Johansson.
Orgelbyggare: Carl August Johansson
År 1923 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - Restaurering. Kyrkan restaurerades enligt arkitekt Anders Rolands förslag och
under kontroll av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin, Lund. Framtagning och
konservering av muralmålningar utfördes av artisten C Vilhelm Pettersson,
Stocksund.
Arkitekt: Anders Roland
Konservator: Carl Wilhelm Pettersson
Arkitekt: Theodor Wåhlin
År 1938 Fast inredning - orgel, orgelverk
Fast inredning – orgeln. Orgelverket byggdes om 1938 av orgelbyggaren O
Hammarberg, med bibehållande av orgelhusets fasad.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1943 Konservatorsarbeten
Inventarium. Konservering av krucifixet utfört av konservator Sven Wahlgren.
Konservator: Sven Wahlgren
År 1947 Underhåll
Restaurering. Kyrkan restaurerades 1948 under ledning av arkitekt Johannes
Dahl, Tranås. Restaureringen omfattade nytt värmesystem, borttagning av
värmekaminer, invändig putslagning, insättning av antikglas i fönster invid
altaruppsatsen, borttagning av främre öppna bänkar i koret, flyttning av
25
predikstol, ny textilförvaring, ommålning respektive avfärgning av interiören.
Samtidigt konserverades muralmålningarna av målarmästare Mauritz Ekholm,
Malmslätt.
Konservator: Mauritz Ekholm
År 1948 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, interiör
Inventarium. En ny dopfunt av sten tillverkades efter ritningar från
Byggnadsstyrelsen.
År 1956 Fast inredning - orgel, orgelverk
Fast inredning – orgel. Ett nytt orgelverk inrättades i det gamla orgelhuset.
Orgelverket tillverkades av Hammarberg.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
ATA.
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Edholm, Dag. (1985). Orgelbyggare i Sverige 1500-1900 och deras verk.
Carlsson, Sten L. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Kulturminnesvårdsprogram för Nässjö kommun. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
Nilsson, Lars Ivar. (1998). Bringetofta kyrka. Kalkmålningar, fasta och lösa inventarier.. ISBN: .
Fors, Georg. (1997). Bringetofta kyrka.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
Franzen, Anders. (2003). Bringetofta kyrka, invändig restaurering. Jönköpings läns museum.
Byggnadsvårdsrapport 2003:3. Stencilerad rapport.. ISBN: .
Lindstam, R. (1943). Om kyrkor som försvunnit.... ISBN: .
Svahnström, G. (1947). Medeltidskyrkorna och deras inredning. i Boken om Njudung, meddelanden…. ISBN: .
Ullén, Marian. (1995). De medeltida målningarna i Bringetofta kyrka. ”De medeltida målningarna i Bringetofta kyrka” I Från kyrkans värld. Småländska
kulturbilder. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin