Motivering (skydd): Nydala klosterkyrka och bondkyrkan
är tillsammans med Alvastra
en rest av Nordens äldsta
cistercienserkloster, därtill fortfarande
i bruk. Kyrkan har en
tydlig historisk läsbarhet som är
viktig för möjligheten att uppfatta
dess historia. Av mycket högt
kulturhistoriskt värde är det ursprungliga
murverket i kvaderhuggen
granit, bevarat främst i
koret och norra korsarmen, men
delvis även i södra korsarmen.
Viktiga karaktärsdrag att värna
om från kyrkans äldsta historia är
den cisterciensiska arkitekturens
enkelhet i detaljer och rumsbehandling,
men utfört med påkostade
material och kvalitet. I
korets södra vägg finns bevarade muröppningar för piscina, ett väggskåp samt en sittnisch. Piscina och väggskåp finns i fler kyrkor men sittnischen är unik för Nydala och dess dotterkloster Roma på Gotland vilket därigenom är värdefullt för kopplingen mellan dem. Även den tredelade fönstergruppen i korets östra vägg, valvknektarna mot samma vägg samt en del bevarade delar av kolonnerna och kapital är ursprungliga detaljer från cisterciensernas klostertid av högt kulturhistoriska värde. Allt ursprungligt material har i murverk och grund har höga autentiska värden.
Autentiska material från återuppbyggnaden 1688-1704 är också värdefulla vittnesmål om en betydelsefull händelse i kyrkans historia. Den relativt sammanhållna barockinredningen har gentemot övriga kyrkans arkitektur ett självständigt och rikt formspråk. Från denna tid vittnar också kalkmålningarna på sakristians östra vägg, vilka ger en bild av en helt annan kyrkointeriör än den vi ser idag. Från denna tid kan vi förvänta oss barockutsmyckade och draperimålade väggar, vilket resterna i sakristian är ett värdefullt vittnesmål för. Uttrycken från 1960-talets genomgripande restaurering har främst arkitektoniska kvaliteter. Restaureringens syfte var att förstärka den romanskt enkla rumsligheten och lyfta fram de autentiska detaljerna, genom så enkla ingrepp som möjligt. Samtidigt bildade den fond åt barockinredningen och framhäver denna. Tidstypiska inslag i interiören från 1960-talets restaurering är t ex bänkkvarteren, orgelfasaden, altarbordet med altarrundel, dopfunten och utrymmet under läktaren. Dels är det deras eget tidstypiska uttryck som är värdefullt men värdet ligger även i samklangen med den övriga inredningen och arkitekturen.
Sammanfattning
● Kyrkan har ett omistligt värde som en av de tidigaste klosterkyrkorna i Sverige. • De bevarade yttre murverksytorna i kvaderhuggen granit har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, som ett autentiskt och för cistercienserordern typiskt högklassigt material från 11- och 1200-talet.
• Den enkla rumsbehandlingen är också ett särskilt värdefullt karaktärsdrag från den ursprungliga kyrkan som ska värnas, liksom korskyrkokaraktären.
• Spår från alla ändringar i murverk, grund och stomme har ett mycket högt dokumentariskt värde som källmaterial för kyrkans historia.
• Material och detaljer från 1960-tals restaureringen har ett helhetsvärde som en del i återskapandet av den ursprungliga rumsupplevelsen. Utrymmet under västra läktaren och vapenhuset är enhetligt utformat.
• Kyrkogårdsmuren är delvis uppförd av sten från den rivna kyrkan, och utgör därför även den ett värdefullt källmaterial för kunskap om kyrkan.
• Kyrkobyggnadens nära sammanhang med Bondkyrkan och omgivningarna med klosterruinerna är viktiga för att uppleva kyrkan i sitt ursprungliga sammanhang.
• Inventarier tagna ur bruk och förvarade på annan plats utgör värdefulla vittnesmål om kyrkans tidigare användande.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2004)
Kyrkan är uppförd som klosterkyrka
och hade ursprungligen
en korsplan med kor i
öster och konventsbyggnader i
söder. Av den ursprungliga
kyrkobyggnaden återstår
koret, korsarmarna och den
östligaste travéen av långhusets
mittskepp. Den södra
korsarmen byggdes i stort sett
upp från början vid 1600-
talets slut då ruinerna iståndsattes
och skiljer sig med sina
putsade gråstensmurar gentemot
de bevarade delarna av
kvaderhuggen granit. Enda
motsvarande byggnad som
uppförts med fint kvaderhuggen
granit är Rydaholms
kyrkas torn som är samtida med Nydala. Delar av korsarmarna liksom övre delen av korgaveln är putsad och vitkalkad. Dessa delar är de som kompletterades när kyrkan byggdes upp igen 1688. Ett brant sadeltak reser sig över mittskepp och korsarmar och är klätt med kyrkspån av ek. Av bevarade rester från en ursprunglig taktäckning som återfinns i murlivet på norra korväggen har åtminstone korsarmarnas tak varit klädda med ett skiffer-, eller stenmaterial. Östra korväggen visar upp ett typiskt cisterciensiskt arkitekturmotiv med tre högsmala fönster och rundfönster ovanför. Den nuvarande fönstergrupperingen ovanför de tre högsmala fönstren med två rundfönster och ett större rosettfönster överst härrör troligen från 1688 års iordningställande, den ursprungliga gaveln var troligen bara smyckad med ett centralt rundfönster ovanför de tre högställda. Den typiskt cisterciensiskt tredelade fönstergruppen i östra korgaveln tjänade även som förebild till den nya fönsteröppning som gjordes 1892 i norra korsarmens gavel. Tornbyggnaden i väster byggdes i sin helhet 1704 och är närmast uppförd som en tornstapel, sammanbyggd med kyrkan och klädd med spån av spjälkad furu. Tornbyggnaden har med sina svängda och uppdelade takfall en tydlig barockprägel som troligen sammansmälte väl med den dåvarande huvudbyggnaden vid Nydala herrgård.
Invändigt är väggarna slätputsade och vitkalkade, med en yta som följer det grövre murverkets buktningar. De invändiga väggarna var troligen redan från början putsade, då murverket här består av grovt kanthuggna eller obearbetade stenar, förutom i valvbågar och omfattningar som är slagna med kvaderhuggna stenar. Vid senaste renoveringen 1964-67 markerades en del ursprungliga valv och fönsteröppningar som visar t ex var sidoskeppen gick i förhållande till mittskeppet. Markeringar gjordes genom att låta granitkvadern framträda i putsen eller genom ristningar i denna, en del av denna synliga kvadersten nytillverkades vid restaureringstillfället. Mot korets östvägg finns två troligen ursprungliga hörnknektar som förlorat sin valvbärande funktion – eller möjligen aldrig varit i funktion. Om kyrkan valvslogs gjordes den troligen det under den andra byggnadsetappen vid 1200-talets mitt och då med tegelvalv. Det tunnvälvda innertaket över mittskepp och kor tillkom på 1960-talet, liksom den takpanel som de plana brädtaken i korsarmarna kläddes med. Golvet av kalkstensplattor och tegel som lades i hela kyrkan utom i vapenhuset tillkom också på 1960-talet. Södra korsarmen är sedan 1967 orgelläktare, och under denna finns gravkoret från 1704 som byggdes för familjen Stromberg i samband med att de bekostade tornbyggnaden. Den norra korsarmen har kvar de ursprungliga sidokapellen, det norra av dessa används som kapell, medan det södra inretts som sakristian. I sakristian finns väggmålningar på östra och södra väggen, troligen från 16- eller 1700-talet och är det enda stället där dessa syns. I övrigt präglas den norra korsarmen av uppgången till predikstolen samt den sentida dopfunten. Även om restaureringen på 1960-talet präglade hela kyrkan märks den tydligast med sin egen tids närvaro i vapenhuset och förhallen till kyrkorummet, under läktaren. Här är det enhetligt modernt, med vitlaserad furupanel, enkla och raka linjer och spartanskt möblerat med låga sidobänkar.
Altaruppsatsen i koret, vapensköldar, ljuskronor, läktarskrank och predikstolen präglas av barockens rikt utsirade formspråk, och vittnar om kyrkans iordningställande 1688-1704. Bänkinredning, altarbord, altarring och dopfunt härrör från den senaste restaureringen på 1960-talet liksom utformningen av vapenrummet och östra läktaren med utrymmet därunder. De enda synliga spår som idag finns kvar från restaureringen 1892 är de tre fönstren i norra korsarmens gavelparti samt rester av takstolen på vinden med bevarad målningsdekor.
Byggnadsdel (2004): Korsarm, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
Nydala kyrka grundades 1143 av cisterciensermunkar från Clairvaux och uppfördes jämte systerklostret Alvastra som det första cistercienserklostret i Sverige. Klosterbygget drog ut på tiden och först 1266 stod klostret färdigt enligt cisterciensisk mönstermodell och kunde invigas. Kyrkan började uppföras i de östra delarna med kvaderhuggen granit och slutfördes i den östra delen med grovt kluven natursten som putsades över. I söder anslöt konventsbyggnaderna med avdelning för lekbröder i öster och för munkarna i öster – dessa uppfördes av tegel på en granitgrund. Därtill hörde portkapell, klosterträdgård, samt ekonomibyggnader både innanför och utanför klostermurarna. Under reformationen övergick klostret och dess ägor i kunglig förläning och 1568 skövlades och lades byggnaderna i ruiner av danske kungen Fredrik II. Koret och korsarmarna iståndsattes 1688 av friherren och ägaren till Nydala herrgård, Hans Isaak Ridderhjelm och kyrkan togs därefter åter i bruk som sockenkyrka. 1704 uppfördes tornbyggnaden i väster och i samband med detta tillkom även barockinredningen, bekostat av den dåvarande ägaren till Nydala gods, Alexander Stromberg. 1892 genomgick kyrkan en stilrestaurering under ledning av arkitekt Fredrik Sundbärg som bland annat innebär att kyrkan fick öppen takstol, medeltidsinspirerat dekormåleri på väggar och kring muröppningar, samt att en tredelad fönstergrupp togs upp i norra tranceptgaveln. Spåren från denna restaurering togs bort under en genomgripande restaurering under 1960-talet och kyrkans nuvarande utseende är huvudsakligen ett resultat av denna. Den öppna takstolen kläddes in bakom ett välvt tak, den nygotiska bänkinred ningen byggdes om till slutna bänkkvarter med raka överkanter, golvet stenlades och dekormåleriet togs bort. Största delen av det nuvarande kunskapsunderlaget härstammar från arkeologiska utgrävningar som genomfördes 1943 samt under 1960-talet. Dessa omfattade undersökningar i kyrkan och vid resterna av konventsbyggnaderna. 2004 inleddes trädgårdsarkeologiska undersökningar i delar av klosteranläggningen där man hittills inte hittat några byggnadsrester.
År 1143 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och korsarmar med sidokapell. Kyrkan invigd 1266.
År 1471-2004 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Fredrik Sundbärg
Arkitekt: Paul Boberg
Konstnär: Pehr Hörberg
Arkitekt: Ragnar Hjorth
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1984). Kulturhistorisk utredning för Värnamo kommun. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1982). Översiktlig kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Värnamo kommun.. ISBN: .
Björkman, Sten m.fl. (1943). Svenska gods och gårdar. del XXVI, Småland: Jönköpings län. ISBN: .
Aldén, Lars. (1998). Nydala kloster, andligt centrum och maktfaktor i det medeltida Småland. Växjö stiftshistoriska sällskap meddelande nr 20.. ISBN: .
Karlsson, Jan O M. (2004). Nydala kloster och klosterkyrka. ISBN: .
Lönnberg, Egil. (1943). En bok om Nydala kloster. ISBN: .
Swartling, Ingrid. (1967). Nydala abbey. ISBN: .
Renshult, Henry. (1987). Folk och fornt i Nydala 5. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin