Motivering (skydd): Moheda kyrka är ett tydligt exempel på hur tidigmedeltida kyrkor ofta byggts om och ut efterhand för att passa både församlingens storlek och de gällande stilidealen. Den bär också starka spår av det förra sekelskiftets förbättrariver i nationalromantisk anda.
Exteriört har kyrkan förändrats en hel del, framför allt vid restaureringen år 1914. Det var då tornet höjdes, västra vapenhuset uppfördes samt sakristian förlängdes åt väster med ett pannrum. De nya byggnadselementen utformades i en klart romantiserande stil med medeltiden som inspiration. Vid restaureringen 1957 förstärktes detta ytterligare då även fönstren på långhus och kor förändrades. De gjordes rundbågiga i syfte att återerövra kyrkans tidigmedeltida utseende. Dessa skenbara återgångar till det ursprungliga, eller åtminstone till känslan av detsamma, var i dåtidens ögon en förbättring av byggnadens kulturhistoriska värde. Idag skulle sådana genomgripande åtgärder kallas för historieförfalskande, vilket delvis markerades vid restaureringen 1994 då bara de äldsta delarna av byggnaden slätputsades.
Denna uppdelning i det nya och det gamla äger sin riktighet i det längre loppet, eftersom det understryker kyrkans olika tidsskikt. Oavsett vilken nytta eller skada de tidigare restaureringarna har gjort äger de ett kulturhistoriskt värde i sig. Åtgärderna 1914 och 1957 var starkt förändrande men genomdrevs konsekvent och räknas idag som irreversibla. Byggnaden präglas därför både av sitt medeltida ursprung och av de nationalromantiska omdaningar som under 1900-talet utförts i medeltidsinspirerad form.
Interiören fick huvudsakligen sin karaktär då valven slogs över kyrkorummet på 1400-talet och då kyrkorummet utökades bakåt under 1600-talet. Till större delen är inredningen ålderdomlig och ger interiören dess rätta senmedeltida uttryck. Vid framtida restaureringar bör största möjliga hänsyn tas till bevarandet av denna väl sammanhållna interiör.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Absid - Öster, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn, Vapenhus - Söder, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2007)
Moheda kyrka har en oregelbunden form efter att ha byggts till i flera omgångar genom åren. Den är uppförd i sten och tegel samt orienterad med koret i öster och tornet i väster. Byggnaden består av ett långhus med rakslutet kor och halvrund korabsid. Koret är åt norr utbyggt med en sakristia och långhuset åt söder med ett vapenhus. Tornet är utbyggt i linje med långhusets bredd och har ett yttre vapenhus åt väster. Med sitt bastanta torn och högresta sadeltak får byggnaden ett närmast nationalromantiskt klosterliknande utseende.
Tornet är inte särskilt högt, men har ett högrest sadeltak utan lanternin. Det är av samma bredd som långhuset och kvadratiskt i grundformen, vilket gör det mycket omfångsrikt för kyrkans storlek. På den västra sidan är tornet försett med ett utbyggt vapenhus, smalare än tornet men också med ett högrest sadeltak.
Huvudingången sker via västsidan där en rektangulär port sitter i vapenhusets markplan. Denna omfattas av en rundbåge av ickeputsad sten, vilken överst innefattar en slätputsad blindering i halvmåneform. Tätt intill dörren sitter två mindre fönster i stickbågeform och över porten en lykta i plåt och klarglas. Överst på vapenhusets gavelröste sitter ett litet och smalt rektangulärt fönster, samt precis under takfoten ett något större fönster åt norr och ett åt söder.
Under tornets takfot sitter de åtta rektangulära ljudöppningarna, två åt varje väderstreck, i rundbågeformade blinderingar. De har en klädsel av liggande svartmålad träpanel. Under dessa finns både åt norr och åt söder två tätt sittande små rektangulära fönster. På den västra och östra sidan sitter vardera ett fönster i samma storlek, högt upp på gavelröstet. På tornets bottenvåning sitter åt norr och söder ett större rundbågeformat fönster av samma modell som på långhuset.
På fasaden markeras klocktornets och tornvindens bjälklag av sammanlagt sexton dekorativt smidda ankarslut av svartmålat järn.
Tornet övergår nästan omärkligt i långhuset. Detta är relativt kort i förhållande till tornet och övriga utbyggnaders storlek. Långhuset har ett ganska högrest sadeltak, samt på vardera långsidan två relativt stora fönster i rundbågeform. På den södra sidan sitter mellan dessa en sidoport i en lägre utbyggnad med valmat tak. Den mörkt brunmålade dörren är klädd med träpanel i rombmönster och sitter i ett stickbågevalv. En marksten i huggen granit ligger
framför porten. På västra och östra sidan av utbyggnaden sitter ett mindre fönster, även dessa två i stickbågeform.
Längs långhusets takfot löper en enkel gesims av grågröna brädor.
Mot långhusets östra gavel sitter koret, vilket är nära kvadratiskt till bottenytan med ett högrest sadeltak. Det är dock något smalare och lägre än långhuset.
På den södra korfasaden sitter ett rundbågeformat fönster av något mindre storlek än långhusets fönster. Bredvid detta sitter i markplan en liten stickbågeformad och järnbeklädd dörr infattad i ett rundbågevalv. Denna har ett trappsteg i släthuggen granit.
På den norra sidan är koret hopbyggt med den lägre sakristian, vilken har ett valmat tak som når upp till korets takfot. Sakristian har två ingångar. Dels en rektangulär och järnbeklädd port åt norr, med ett trappsteg av grovhuggen natursten, och dels en djupt liggande rundbågeformad dörr åt öster. På den norra sidan finns dessutom ett litet stickbågeformat fönster som också sitter mycket djupt.
Den halvrunda korabsiden är något lägre och smalare än koret. Åt öster sitter ett litet rundbågefönster.
Samtliga tak är klädda med tjärad spån, medan hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Torntaket kröns av två vindflöjlar och korets östra gavel av ett smideskors. Vid långhusets östra gavel sitter på nocken en plåtinklädd skorsten, med tillhörande stege på den norra sidan av takfallet.
Fasaderna är i grunden slätputsade, medan de delar av kyrkan som tillbyggts under senare medeltid och därefter har spritputsats. Det gäller tornet och dess yttre vapenhus, samt den västra delen av sakristian. I långhusets och korets puts har markeringar gjorts efter tidigare muröppningar. På flera ställen har kvaderstenar lämnats synliga, nämligen på långhusets och korets sydöstra hörn, sakristians nordöstra hörn samt där dess tidigare nordvästra hörn befann sig. En av dessa stenar, i långhusets sydöstra hörn, har en huggen dekor i rutform.
Egentlig sockel saknas då putsen går ner till marknivå. Den nyare delen av sakristian har dock synlig sockel av släthuggna granitblock. Det finns inga synliga ventiler i marknivån, endast en under sakristians västra takfot.
Samtliga fönster har ytterbågar av grågrönt trä, samt solbänkar av kopparplåt. De svagt färgade katedralglasen är infattade i blyspröjs.
Västra vapenhuset är rymligt men ger ett intimt intryck på grund av den låga takhöjden. Golvet är belagt med kvadratiska kalkstensplattor och taket består av grålaserade brädor. De putsade väggarna är avfärgade i en ljust gul nyans. Bakom en brädvägg i samma färg på den södra sidan går trappan upp till tornrummet. Den är mörkt fernissad och under den finns utrymme för elcentral.
Två mindre fönster i den västra väggen ger vapenhuset dess dagsljus. De är stickbågeformade med gråa innerbågar av trä.
På den norra väggen sitter en stor gravhäll av sten med grova järnbeslag, och vid sidan av den två lampetter i mässing. Tre gråmålade bänkar står i vapenhuset och i taket sitter en modernare armatur. Dörrarna in till kyrkorummet är målade grå och har i överdelen små färgade katedralglas i spröjs.
Vindfång saknas, men innan kyrkorummet passerar man genom den kraftiga yttre tornmuren. Efter denna smala passage börjar kyrkorummet, vars bakre del alltså befinner sig i tornets bottenvåning.
Kyrkorummet har en ålderdomlig prägel. Stjärnvalven, väggmålningarna och de barocka bänkfasaderna bidrar till detta intryck.
Taket över kyrkorummet är slaget i två stjärnvalv, medan den bakersta delen, som är en del av tornet, har ett stickbågevälvt trätak. Detta är målat i gråbeige och har en profilerad gesims i samma nyans.
Innerväggar och sidopelare är ljust slätputsade med rikliga inslag av äldre målningar i den nedre delen. Draperimålningar i rött och blått framträder, samt i valven mörkare konturlinjer. Kyrkorummet har sex rundbågefönster, alla med svagt färgade katedralglas i blyspröjs och innerbågar av gråmålat trä med klarglas. Golvet består av kvadratiska kalkstensplattor i mittgång och tvärgång, samt fernissat trä i bänkkvarteren.
Bänkarna, vars fasader är från 1600-talet, är i stort sett omålade. De skurna dekorerna i form av kannelerade pilastrar och ornamenterade rundbågevalv har en svart bottenfärg i de utskurna partierna. Inredningen består i princip av två långa kvarter som sträcker sig från den bakre väggen under läktaren fram till korets framkant. Fasaderna är slutna och sidogångar saknas till följd av kyrkans ringa bredd. Det södra kvarteret delas av tvärgången till sidoentrén i kyrkorummets främre del. I bänkarna ligger dynor klädda med brunrött tyg.
Över mittgången hänger tre mässingsljuskronor.
Sydingången sitter i en rektangulär muröppning och är av gråmålat trä. En träramp leder upp till den. Själva rummet är litet men ljust tack vare de två sidofönstren åt öst och väst. Golvet består av plana naturstenar, i huvudsak av en enda imponerande häll som är nära tre meter lång. Väggarna är ljust slätputsade och innertaket av gråmålade brädor är välvt i en stickbåge. Den rektangulära dörren in till kyrkorummet sitter i ett rundbågevalv och på sidoväggen hänger en tavla med series pastorum. I taket hänger en äldre lykta av trä och klarglas.
Längst fram över det norra kvarteret sitter predikstolen i barockstil. Den asymmetriskt formade korgen har spår av äldre marmorering i grått, samt förgyllning på de skurna dekorationerna. Symboler eller figurer i speglarna saknas. Ljudtaket i samma stil har mer framträdande målning samt förgyllda änglahuvuden som dekoration. Predikstolens trappa är av senare datum och målad i gråblått med inslag av bland annat ockra. På den motsvarande väggen i söder sitter en psalmnummertavla i mörkt rött och guld.
I triumfbågen hänger ett stort triumfkrucifix.
Koret ligger ett trappsteg över kyrkorummet och har golv av kvadratiska kalkstensplattor. Även här är väggar och valv ljust putsade med spår av 1600-talsmålningar. Ljuset kommer från ett något mindre rundbågefönster åt söder. Högt uppe på den norra väggen sitter i ett rektangulärt urtag ett mycket litet blindfönster i spetsbågeform.
I koret står två korbänkar, en dopfunt i röd sten, ett piano samt en ambo i stil med bänkfasaderna. Över dessa hänger en mässingskrona. I den södra väggen finns en rektangulär port av gråmålat trä, som är korets separata ingång. I den norra väggen finns ett rundbågevalv med en rektangulär dörr som leder in till sakristian.
Den halvrunda korabsiden är ganska grund med välvt tak. Den bär spår av både draperimålningar och blomstermotiv ända upp i taket. Det lilla korfönstret åt öster har ett färgrikt glasmåleri och sitter i en rundbåge. Under det står altaret med ett enkelt krucifix på, och framför det den femkantiga altarringen. Denna är gråmålad med förgyyllda detaljer och utformad i stil med bänkfasadernas dekor. Knäfallet är klätt med ett blått tyg.
Sakristian ligger ett trappsteg ner från koret och har ett golv av rött tegel. Dess tak är välvt i ett tunnvalv ända ner till golvet och i den östra sidoväggen finns ett djupt urtag för ytterdörren i brunt trä. I den vertikala norra väggen sitter ett fönster i stickbågeform och i det är anordnat en altaruppsats med ett träkrucifix. På den motsatta väggen finns en fast skåpsinredning klädd med brädor som målats i grågrönt. I taket hänger en lykta av färgat glas i blyspröjs.
Läktaren bärs upp av tio släta pelare som målats i grågrönt. Undertaket av brädor är i samma färg samt har två infällda armaturer. Läktarbarriären är rak och indelad i sexton speglar liknande bänkdörrarnas, fast enklare i utförandet. Barriären är målad grå med förgyllda lister och tandsnittsfris.
Läktarens golv är plant och klätt med en röd linoleummatta. Utrymmet är rymligt eftersom fasta bänkar saknas. De nedersta tornfönstrens överdelar gör läktaren ljus.
Orgelfasaden är hög men relativt smal, samt hållen i en stramt klassicistisk stil. Den är målad ljust grå med förgyllda detaljer. Framför den hänger en ljuskrona i mässing och på orgelhusets sidor sitter sex moderna lampetter i glas och mässing.
Via trappan i det yttre vapenhuset kommer man upp till dess vind. Rummet har ett golv av fernissade brädor. I djupa rektangulära öppningar åt öster sitter de två dörrarna in till läktaren.
Väggarna är putsade och ljust avfärgade. Ljuset kommer från de två rektangulära sidofönstrena, ett åt norr och ett åt söder. Mot den västra väggen finns en skåpinredning av gråmålade brädor, som också döljer trappan upp till västra vapenhusets vind.
Vapenhusets vind är liten och oinredd, men relativt ljus tack vare ett litet rektangulärt fönster åt väster. Golvet består av obehandlade brädor och i taket öppna takstolar till det högresta sadeltaket. Rummet används till förvaring av diverse gamla inventarier. Åt öster leder en rak trappa genom den tjocka muren upp till tornvinden.
Tornvinden är stor och rymlig och får sitt ljus från fyra rektangulära fönster, två åt söder och två åt norr. Den är delvis inredd med bokhyllor som skärmar av rummet i två delar. Golvet är av obehandlade brädor och i taket sitter bjälklaget synligt. Även här förvaras en del inventarier, bland annat ett äldre altare. Trappan till klocktornet går längs den västra väggen och på den östra leder en stege upp till ingången till långhusets vind.
Klocktornet är mycket stort, rymligt och högt i tak. Väggarna är vitkalkade och golvet består av obehandlade brädor. Mitt i det stora rummet hänger de två klockorna. Över dem finns en trappa upp till tornets övre vind. Den befinner sig under det högresta sadeltaket, och går upp till taknocken. Golvet består av obehandlade brädor. Utrymmet är för närvarande tomt.
Ett medeltida triumfkrucifix på nytillverkat träkors hänger i triumfbågen. Predikstolen och delar av den fasta bänkinredningen härrör från 1600-talet.
Byggnadsdel (2007): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Vapenhus - Söder
Inventeringsår 2015
Moheda socken nämns första gången år 1334 i de skriftliga källorna och kallas då Moahde. Moheda kyrka är dock äldre än så och härstammar från 1100-talets slut, men saknade då valv, torn och sakristia. Omkring 1400-talets slut slogs valven över kyrkorummet och tornet byggdes. Eventuellt byggdes tornet om och höjdes efter krigshärjningarna på 1570-talet.
Kyrkan ansågs på 1800-talet för trång och beslut togs 1867 om att bygga en ny vid Nacke kvarn. Beslutet verkställdes dock aldrig, utan den gamla kyrkan byggdes istället ut vid nästa stora restaurering år 1914. Då fick tornet den höjd det har idag och ett nytt vapenhus byggdes framför det
Exteriöra förändringar
Exteriören präglas dels av sitt tidigmedeltida ursprung, men i mycket också av den restaurering som genomfördes 1914.
Kyrkan uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft och tillbyggdes med torn, sakristia och absid något senare. Under 1400-talet ersattes de ursprungliga rundbågiga fönstren med större stickbågiga med tegelomfattningar.
Kyrkan var under 1600-talet färgad röd eller laxrosa, med visst dekorativt måleri. Tornet var knappt högre än långhuset och hade spånklädda gavelrösten.
Vid restaureringen 1914 gjordes betydande förändringar av exteriören. Tornet byggdes upp till sin nuvarande höjd, samt försågs med ett yttre vapenhus. 1919 förlängdes sakristian åt
väster med ett separat pannrum. Fönstren till kyrkorummet, som förstorats så sent som 1881-82, omändrades och flyttades ut i fasadlivet. Takens spån lades också om.
1957 gjordes en restaurering då fasadernas puts lagdes och avfärgades. De större stickbågsformade fönstren på långhus och kort omändrades till rundbågiga och drogs in från fasadlivet. Nya stuprör och hängrännor av kopparplåt sattes upp.
Vid restaureringen 1994 knackades nästan all puts från fasaderna. Sedan slätputsades de äldsta delarna av kyrkan, medan de som tillbyggts 1914 spritputsades. Markeringar gjordes i putsen efter tidigare muröppningar. Tidigare var hela kyrkan spritputsad. Nya hängrännor och stuprör sattes upp.
Interiöra förändringar
Under 1400-talet välvdes kyrkorummet med stjärnvalv och de ursprungliga rundbågiga fönstren ersattes med större stickbågiga, även i koret. De bänkfasader och den predikstol som finns idag härrör från 1600-talet.
När kyrkan restaurerades 1914 omdanades interiören delvis. I kyrkorummets bakre del tillkom delvis ny bänkinredning. Läktaren förlängdes och försågs med nya bänkar och ett nytt orgelverk bakom den gamla fasaden. På golvet lades cementplattor i gångarna och inredningen målades i vitt och guld. Predikstolen flyttades från den södra till den norra sidan.
Ett pannrum grävdes ut under kyrkan och värmeledning installerades.
Korets fönster försågs med färgat glas och altarringen gjordes ny. En altartavla av Thorvaldsen placerades i koret några år senare.
1939 – 40 kom inredningen delvis att målas om. Bänkarna fick då en gråblå färg.
Absidfönstret minskades i storlek och försågs med glasmåleri vid restaureringen 1957. De större fönstren i långhuset gjordes rundbågiga. Då murades också ett nytt altare upp och predikstolen fick en ny uppgång. Bänkar och eventuellt predikstol målades i varmt brun färg medan resterna av innerväggarnas måleri togs fram av konservator Sven Wahlgren. I sakristian ersattes cementgolvet med tegel och en ny skåpinredning tillverkades. Series pastorum sattes också upp där.
1998 flyttades triumfkrucifixet med nytillverkat kors till triumfbågen.
År 1180-1219 Nybyggnad
Långhus och kor
År 1400-2003 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Konstnär: Bertel Thorvaldsen
Konstnär - Glaskonstnär: Einar Forseth
Konstnär: Gunnar Torhamn
Orgelbyggare: Johannes Andersson
Byggmästare: Jonas Agnér
Orgelbyggare: Lars Solberg
Konstnär: Maj Starck
Orgelbyggare: Nils Hammarberg
Arkitekt: Paul Boberg
Konstnär: Pehr Hörberg
Arkitekt: Ragnar Hjorth
Orgelbyggare: Virell
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Westerström, Margareta. (2003). Moheda kyrkogård. I: Alexandersson, Göran m fl (red), Värendsbygder.
Norra AllboHembygdsförening 2003.. ISBN: .
Sundberg, Gösta. Historik över Moheda kyrka. ISBN: .
Anteckningar gjorda av Christer Nielsen, Moheda.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin