Motivering (skydd): Kvarter A
Karaktären på vårdarna i kvarter A är tydligt varierad men hållna i en låg skala. Det stora flertalet av gravvårdarna utgörs av låga rektangulära stenar men inslag finns även av sluttande hällar, låga breda familjegravvårdar samt nyare stenar i modernare stenmaterial samt något friare form. Nytillskott bör därför i val av material samt i sin utformning i första hand anpassas till intilliggande vårdar. Äldre vårdar samt vårdar med lokalhistoriska-, hantverksmässiga- och konsthistoriska värden kan, då gravrätten löpt ut, med fördel bevaras i kvarteret alternativt återanvändas. Några av kvarterets diabasstenar har tydliga angrepp av grönalger vilket medför att det är svårt att uttyda stenarnas text. Dessa kan med fördel rengöras lite försiktigt med en svamp och lite ljummet vatten. I kvarteret finner man en grav vars stenomramning bevarats men där det tidigare innanförliggande grusfältet avlägsnats. Denna skulle med fördel kunna återställas med ett framförliggande grusfält.
Kvarter B
Gravvårdarna i kvarter B uppvisar en splittrad karaktär med ett flertal smala högresta eller halvhöga stenar i diabas samt med inslag av låga rektangulära stenar, liggande hällar, gjutjärnskors och någon låg bred familjegravvård. I kvarteret är det kulturhistoriska värdet framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då på dess hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Invid ett flertal av kvarterets vårdar finner man en liten grön skylt vilken uppmanar gravrättsinnehavaren att ta kontakt med vaktmästaren. Det är angeläget att dessa stenar tillåts stå kvar på kyrkogården även efter att gravrätten upphört då de tydligt bidrar till att upprätthålla kvarterets ålderdomliga karaktär. Äldre stenar med påkostad utformning och dekor kan med fördel återanvändas. Gjutjärnskors bör då gravrätten löper ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Vid nytillskott bör en anpassning i material och utformning ske med utgångspunkt i intilliggande vårdar. Nya vårdar i friare form bör undvikas.
Kvarter C
Karaktären på gravvårdarna i kvarter C är heterogen med en tydligt varierad höjdskala. Bland kvarterets stenar finner man såväl låga rektangulära stenar, sluttande hällar samt låga breda familjegravvårdar. Materialet är frånsett klöverbladskorset i koppar koncentrerat till grå granit och diabas. Åldersmässigt härrör vårdarna från 1800-talets slut fram till 1990-talet. Vid nytillskott i kvarteret bör man ta hänsyn till den gråsvarta färgskalan. Nyare vårdar bör vidare utformas med hänsyn till karaktären på intilliggande vårdar. Vårdar i nyare stenmaterial samt friare form bör undvikas. Äldre gravvårdar med påkostad utformning och dekor kan med fördel återanvändas.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Ormesberga kyrkogård har anor från medeltiden och har på 1930-talet utvidgats med ett område direkt väster om den ursprungliga kyrkogården varvid den västra muren avlägsnades. Hela kyrkogården inklusive den västra utvidgningen omges av en trädkrans bestående av lönn, lind och björk. Kyrkogården delas in i tre kvarter vilka går under benämningen A – C.
Karaktären på vårdarna i kvarter A är tydligt varierad men hållna i en låg skala. Nytillskott bör därför i val av material samt i sin utformning i första hand anpassas till intilliggande vårdar. Några av kvarterets diabasstenar har tydliga angrepp av grönalger vilket medför att det är svårt att uttyda stenarnas text. Dessa kan med fördel rengöras lite försiktigt med en svamp och lite ljummet vatten. I kvarteret finner man en grav vars stenomramning bevarats men där det tidigare innanförliggande grusfältet avlägsnats. Denna skulle med fördel kunna återställas med ett framförliggande grusfält. Gravvårdarna i kvarter B uppvisar en splittrad karaktär. I kvarteret är det kulturhistoriska värdet framförallt knutet till enskilda gravvårdar och baserar sig då på dess hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Invid ett flertal av kvarterets vårdar finner man en liten grön skylt vilken uppmanar gravrättsinnehavaren att ta kontakt med vaktmästaren. Det är angeläget att dessa stenar tillåts stå kvar på kyrkogården även efter att gravrätten upphört då de tydligt bidrar till att upprätthålla kvarterets ålderdomliga karaktär. Äldre stenar med påkostad utformning och dekor kan med fördel återanvändas. Gjutjärnskors bör då gravrätten löper ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Vid nytillskott bör en anpassning i material och utformning ske med utgångspunkt i intilliggande vårdar. Nya vårdar i friare form bör undvikas.
Karaktären på gravvårdarna i kvarter C är heterogen med en tydligt varierad höjdskala. Bland kvarterets stenar finner man såväl låga rektangulära stenar, sluttande hällar samt låga breda familjegravvårdar. Materialet är frånsett klöverbladskorset i koppar koncentrerat till grå granit och diabas. Vid nytillskott i kvarteret bör man ta hänsyn till den gråsvarta färgskalan. Nyare vårdar bör vidare utformas med hänsyn till karaktären på intilliggande vårdar. Vårdar i nyare stenmaterial samt friare form bör undvikas. Generellt för kyrkogården gäller att äldre vårdar samt vårdar med lokalhistoriska-, hantverksmässiga- och konsthistoriska värden samt vårdar med påkostad utformning och dekor kan då gravrätten löpt ut, med fördel bevaras i kvarteret alternativt återanvändas.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Ormesberga kyrkogård har anor från medeltiden och har på 1930-talet utvidgats med ett område direkt väster om den ursprungliga kyrkogården varvid den västra muren avlägsnades. Hela kyrkogården inklusive den västra utvidgningen omges av en trädkrans bestående av lönn, lind och björk. Kyrkogården delas in i tre kvarter vilka går under benämningen A – C.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas på tre sidor av en vällagd naturstenmur. I väster på den senare utvidgade delen har den fått karaktären av en vallmur. Muren som omger den ursprungliga kyrkogården är av en mer högrest karaktär och följer kyrkogårdens böljande marknivåer. I östra muren har man på senare tid låtit ta upp ett smalt hål. I direkt anslutning till detta står det en container utanför muren. I gränsen mellan gamla och nya kyrkogården, väster om kyrkan, har man planterat en häck som avgränsning.
Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång ligger i anslutning till parkeringen i söder och flankeras av två kraftiga murade, vitputsade pelare täckta med kopparplåt. Båda pelarna kröns med ett kors och bär upp en dubbel smidesgrind med sirliga mönster. En motsvarande grind finns i den norra muren. Denna flankeras dock av två enkla, huggna stenstolpar. Då denna grind endast leder ut till utanförliggande betesmarker nyttjas den ej. Vidare finner man en smal passage i den östra muren utanför vilken man placerat en avfallscontainer.
Vegetation
En trädkrans omger hela kyrkogården, såväl den äldre delen som den senare västra utvidgningen. Utmed södra murens insida står en tät rad med lindar, likaså i väster. I öster utgörs träden av ask och i norr en blandning av lönn, lind och björk.
Gångsystem
Gångsystemet på Ormesberga kyrkogård har under årens lopp genomgått en rad förändringar där man framförallt av rationaliseringsskäl lagt igen ett flertal av de mindre grusgångar vilka tidigare delat in kyrkogårdens kvarter i ett mer finmaskigt rutnätssystem. De gångar som återstår, dels i anslutning till kyrkan samt inne i kyrkogårdens gravkvarter, är belagda med ett finkornigt stengrus. Kvarter A omramas av en grusgång samt delas av densamma i två delar. Likaså delas kvarter B av grusgången i två delar emedan kvarter C endast utgörs av en sammanhållen gräsbevuxen yta.
Gravvårdstyper
Kyrkogårdens äldsta vård utgörs av en bevarad gravhäll från 1600-talet, vilken ligger framme i koret, inne i kyrkan. Ute på kyrkogården är de äldst bevarade vårdarna från tiden strax före och efter sekelskiftet 1900. Dessa stenar är till stor del smala högresta utförda antingen i diabas eller grå granit. I övrigt utgörs kyrkogårdens vårdar huvudsakligen av låga rektangulära stenar i grå eller röd granit samt diabas. På utvidgningen i väster finner övervägande låga rektangulära stenar från 1930-talet och framåt. Minnelund/Urnlund
Någon minneslund/urnlund finns inte anlagd på Ormesberga kyrkogård.
Byggnader
I anslutning till kyrkogården i Ormesberga ligger dels ett kyrkstall uppfört med slamfärgad locklistpanel och ett plåttäckt tak samt församlingens sockenstuga. Sockenstugan är en mangårdsbyggnad i två våningar uppförd i timmer med rödfärgad locklistpanel och vitmålade detaljer. Prästgården i Ormesberga är numera i privat ägo. Direkt öster om kyrkan i anslutning till koret finns ett gravkor över släkterna Rudebeck och Nyman.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgörs av hela det område som kyrkogården utvidgades med åt väster på 1930-talet och är beläget direkt väster om den södra entrén. Hela området är utjämnat och gräsbevuxet med gravvårdar i räta nord-sydligt orienterade rader. Kvarteret delas av grusgångarna in i tre delar. Invid västra muren ligger ett långsmalt utsträckt område vilket främst nyttjats för familjegravar. Gångsystemet har förändrats från det att kvarteret anlades, då varje del av kvarteret tidigare delades in av grusgångar i mindre rektangulära områden. Dessa har lagts igen och är idag gräsbevuxna.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets vårdar är varierad med huvudsakligen låga rektangulära stenar men inslag finns även av sluttande hällar, naturstenar samt en del låga breda familjegravvårdar och några nyare stenar i friare form. Åldersmässigt fördelar sig stenarna från 1930-talet fram till idag. Ett flertal av de äldre vårdarna är utformade med ett formspråk vilket inspirerats av antiken med pilastrar och fronton medan de yngre vårdarna givits en enklare utformning. Yngre vårdar är till största del utförda i röd eller grå granit medan de äldre i större utsträckning utförts i diabas. Inslag finns även av stenar i nyare stenmaterial såsom hallandia och labrador.
Titlar och ortsnamn förekommer i relativt stor omfattning på kvarterets vårdar. På ett antal stenar påträffas dessutom psalm- och bibelhänvisningar, liksom kortare texter. Bland de titlar som nämns finner man skräddaremästare, hemmansägare, snickare, lantbrukare, skomakaremästare, hemmason, godsägare samt provinsialläkare. Exempel på ortsnamn utgör Kyrkotorp, Sandsjö, Svanås, Svanelund, Hultäng, Fiskefälle, Hörda samt Solvalla. Bland de kortare texter som finns upptagna finner man ”Hjärtats godhet och det ljusa sinne skall bevaras i tacksamt minne”, ”En gyllne morgon Jesus är här”, ”På din nåd fick jag leva I din nåd fick jag dö” samt ”Vad jorden gömmer ej hjärtat glömmer”. Bland kvarterets vårdar finns några stenar vilka utmärker sig lite extra. Häribland kan nämnas en låg rektangulär diabassten över makarna Johansson med en skulptural del föreställande en man som plöjer i solskenet samt ett antal diabasstenar med antika stildrag samt några vårdar med påkostad dekor. Även makarna Bengtssons gravsten utformad som en uppslagen bok avviker från mängden.
Kvarter B
Allmän karaktär
Området ligger söder om kyrkan, på den ursprungliga kyrkogården. Idag delas kvarteret i två delar av en grusad gång där den västra delen endast rymmer en handfull vårdar. Vårdarna är placerade i räta, nordsydligt orienterade, rader.
Gravvårdstyper
Kvarteret rymmer ett stort antal vårdar från 1900-talets första decennier där flertalet är smala högresta eller halvhöga stenar i diabas samt någon enstaka sten i röd granit. I kvarteret finns även inslag av låga rektangulära stenar, liggande hällar, gjutjärnskors samt någon låg bred familjegravvård. Titlar och ortsnamn förekommer i relativt stor omfattning på kvarterets vårdar. På ett antal stenar påträffas dessutom psalm- och bibelhänvisningar liksom kortare texter. Bland de titlar som nämns finner man hemmansägare, kyrkovärd, poliskonstapel, målaremästare, kommunalordförande, artelerist, soldat och nämndeman. Exempel på ortsnamn utgör Hörda, Sånnö, Svanås, Grönadal, Bokelund, Hultäng, Svanebro samt Bokeholm. Bland de kortare texter som finns upptagna finner man ”Älskad i livet Saknad i döden” samt ”Vila i frid”.
Bland kvarterets vårdar finns några stenar vilka utmärker sig lite extra. Häribland kan nämnas en högrest sten i röd granit över makarna Jansson från slutet av 1800-talet, en låg bred vård med stenklot över kommunalordföranden A.A. Andersson med maka samt en marmorvård krönt med kors med en huggen dekor i form av slingriga bladverk rest över studeranden C. G. Hamnell 1875.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger norr om kyrkan och utgörs av ett långsmalt område vilket i norr avgränsas av kyrkogårdsmuren och i söder av den grusgång vilken löper utmed kyrkans norra långsida. I öster avgränsas kvarteret av den utskjutande sakristian och i väster av en låg planterad häck. Hela kvarterets yta är utjämnad och gräsbevuxen och rymmer endast ett fåtal gravar av varierande karaktär.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter består av såväl låga rektangulära stenar, ett klöverbladskors i koppar, sluttande hällar samt ett par låga breda familjegravvårdar. Vårdarna är utförda i grå granit och diabas. Åldersmässigt härrör de från 1800-talets slut fram till 1990-talet.
Titlar och ortsnamn förekommer på hälften av stenarna medan psalmhänvisningar och kortare bibeltexter saknas. Bland de titlar som nämns finner man smed, kantor, kyrkoverd, handlande samt folkskollärare. Exempel på ortsnamn utgör Utnäs, Kyrkotorp, Sandsjö och Karlslund.
Bland kvarterets vårdar finns några stenar vilka utmärker sig lite extra. Häribland kan nämnas ett klöverbladskors i koppar rest över kantorn och folkskolläraren Stig Andersson och hans maka Hanna. Även den rikt ornamenterade, högresta diabasvården över kyrkovärden M. Johannesson och hustrun Ingrid utmärker sig.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården härstammar från medeltiden och har utvidgats med ett område åt väster. I samband med detta lät man även avlägsna den västra muren. Kyrkogården har ursprungligen utgjorts av ett relativt litet kvadratisk område omgivet av en vällagd naturstenmur uppförd av markfunnen sten. Kvarteren utgörs idag av utjämnade gräsbevuxna ytor där gravstenarna är placerade i räta linjer orienterade i nord – sydlig riktning. En omläggning av kyrkogården skedde strax före det att Ormesberga övergick till Öjaby kyrkliga samfällighet. Gravvårdarna på kyrkogården består huvudsakligen av låga rektangulära stenar utförda i grå och röd granit eller diabas. I de äldre kvarteren, i anslutning till kyrkan, återfinns ett flertal smala högresta stenar från 1900-talets början.
Inne i kyrkan i anslutning till koret ligger en gravhäll utförd i en brunaktig kalksten. I mitten av stenen finner man ett bomärke och längs kanterna lyder inskriptionen; ”Här under ligger begrafve h. Margareta Jöransdotter avsomnade den 17 sep 1657…”
År 1843-1947 Ändring
För händelser, se pdf.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin