Motivering (skydd): Kvarter I - IV
Kvarter I – IV är av en blandad och sammansatt karaktär. Många av gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. Särskilt gäller detta de gravar som är kompletta med både gravvård och omgärdning. Grusgravarna bör bevaras då de visar hur det tidigare under 1900-talet har sett ut på princip hela den dåvarande kyrkogården. Sådana gravar kan gärna komma att bli kulturgravar. Då det fortfarande sker gravläggning i kvarteren bör nya gravvårdar passa in bland de övriga. Detta är inte allt för svårt då kvarteren redan innehäller en mängd olika gravvårdar och nya gravvårdar kan gärna vara lite ålderdomliga i sin utformning. Äldre gravstenar kan gärna återanvändas istället för att destrueras. Det är önskvärt att gravstenar får stå kvar så länge som möjligt på kyrkogården.
Kvarter V
Kvarter V är det kvarteret på Moheda kyrkogård som uppvisar de mest ålderdomliga dragen. Något som så gott som försvunnit från alla kyrkogårdar är gravkullarna. Här finns fyra välbevarade och de är unika och bör absolut bevaras. Även gravarna med grusgravar och omgärdningar bör bevaras i befintligt skick. Alla äldre gravstenar från tiden fram till 1900-talets början bör bevaras. Vissa av dem är av ovanlig typ och de andra bidrar till kvarterets genuina karaktär. Det är önskvärt att gravvårdarna i kvarteret får stå kvar så länge som möjligt. Då kvarteret har många olika gravvårdstyper är det inte lika känsligt för hur nytillskott ser ut, som de mer enhetliga kvarteren. Att återanvända äldre gravstenar är ett bra alternativ, antingen genom att vända på dem och rista in texten på den gamla baksidan eller att slipa ner den gamla texten och ersätta med ny. Dock är det allra bästa att de äldre få stå kvar i befintligt skick. Nya gravstenar kan även tillverkas i äldre modell för att bättre passa in.
Kvarter VI
Ett blandat kvarter med mestadels låga gravstenar. Kvarteret har inte en riktigt tydlig profil. De enstaka högresta gravstenarna och gjutjärnskorset bör dock bevaras. Då kvarteret innehåller olika typer av gravvårdar, är det inte lika känsligt för nya gravvårdar av olika typ. Dock är flertalet låga och då bör nya gravvårdarnas höjd anpassas till de befintliga.
Kvarter VII - IX
Dessa gravkvarter har en enhetlig karaktär. Det är inte den enskilda gravvården som har ett speciellt stort kulturhistoriskt värde, utan den helhet som kvarteren har. Om nya gravvårdar ska inordnas i kvarteren är det viktigt att de är av samma typ som de redan befintliga. Detta gäller särskilt höjd och formspråk, men även val av stensort.
Kvarter X
Kvarter X är ett välordnat och genomtänkt kvarter med stora estetiska
kvalitéer. Det är planlagt på ett vis att både gravvårdarna,
rabatter och övrig växtlighet ska bilda en enhet. Smideskorset
passar inte riktigt in men det befinner sig i utkanten av kvarteret
och är av en konstnärlig utformning. Det är dock olämpligt att
tillåta fler gravvårdar av stående typ.
Kvarter XI - XVIII
Dessa kvarter är under uppbyggande och bör få utvecklas allteftersom tidens smak ändras. De regler som gäller för nya kyrkogårdsdelen ska dock följas. Denna nya gravplats är anlagd på ett annat sätt än tidigare kyrkogårdar. Det strikta rätlinjiga har ersatts av ett mjukare mer naturorienterat formspråk.
Sammanfattning
Moheda kyrka byggdes redan i skiftet 1100-1200-talet. Klockstapeln som byggdes 1665 står öster om kyrkan på kyrkogården. Genom tiderna har fyra utvidgningar av kyrkogården gjorts, 1897, 1899, 1951 och 1985.
Moheda kyrkogård består av två delar, skilda åt av Mohedaån. Kyrkogårdsdelen på den östra sidan om ån är den äldre delen och består av tio kvarter. Inom denna del ligger även kyrkan. Till sin karaktär är kvarter I till och med VI heterogen, med gravvårdar från 1800-talet fram till nutid. Fortfarande sker begravningar i denna del, allt eftersom gravar blir lediga, när gravrätten gått ut. Kvarteren har därför fått en sammansatt prägel, där höga obeliskliknande gravvårdar samsas med moderna låga. Vid de flesta gravvårdarna finns en liten rabatt.
Kvarteren VII – X har mer homogena utseende, då de är från samma tidsperiod. Inga höga gravvårdar finns inom dessa kvarter. I kvarter X finns nästan enbart liggande vårdar. I den västra delen av den äldre kyrkogårdsdelen finns ett gravkapell (bårhus). I samma byggnad finns även vaktmästeriets utrymmen och toalett.
Väster om Mohedaån ligger den utvidgade kyrkogårdsdelen. I nuläget är denna en vacker park med ett mångfald av träd- och buskarter. Endast ett hundratal av gravplatserna är utnyttjade och kyrkogården har inte fått karaktären av kyrkogård ännu.
Kvarter I – VI är av en blandad och sammansatt karaktär. Många av gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetiskt värde. Särskilt gäller detta de gravar som är kompletta med både gravvård och omgärdning. Grusgravarna bör bevaras då de visar hur det tidigare under 1900-talet har sett ut på princip hela den dåvarande kyrkogården. Sådana gravar kan gärna komma att bli kulturgravar. Alla äldre gravstenar från tiden fram till 1900-talets början (äldre än 1930) bör bevaras. Kvarter V är det kvarteret på Moheda kyrkogård som uppvisar de mest ålderdomliga dragen. Något som så gott som försvunnit från alla kyrkogårdar är gravkullarna. Här finns fyra välbevarade och de är unika och bör absolut bevaras. Även gravarna med grusgravar och omgärdningar bör bevaras i befintligt skick. Alla äldre gravstenar från tiden fram till 1900-talets början bör bevaras. Då kvarteren har många olika gravvårdstyper är det inte lika känsligt för hur nytillskott ser ut, som de mer enhetliga kvarteren. Äldre gravstenar kan gärna återanvändas istället för att destrueras. Att återanvända äldre gravstenar är ett bra alternativ, antingen genom att vända på dem och rista in texten på den gamla baksidan eller att slipa ner den gamla texten och ersätta med ny. Dock är det allra bästa att de äldre få stå kvar i befintligt skick. Nya gravstenar kan även tillverkas i äldre modell för att bättre passa in. Det är önskvärt att befintliga gravstenar får stå kvar så länge som möjligt på kyrkogården. Gravkvarteren VII - X har en enhetlig karaktär. Det är inte den enskilda gravvården som har ett speciellt stort kulturhistoriskt värde, utan den helhet som kvarteren har. Om nya gravvårdar ska inordnas i kvarteren är det viktigt att de är av samma typ som de redan befintliga. Detta gäller särskilt höjd och formspråk, men även val av stensort.
Kvarteren inom den nya delen väster om Mohedaån är under uppbyggande och bör få utvecklas allteftersom tidens smak ändras. De regler som gäller för nya kyrkogårdsdelen ska dock följas. Denna nya gravplats är anlagd på ett annat sätt än tidigare kyrkogårdar. Det strikta rätlinjiga har ersatts av ett mjukare mer naturorienterat formspråk.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Moheda kyrkogård består av två delar, skilda åt av Mohedaån.
Kyrkogårdsdelen på den östra sidan om ån är
den äldre delen och består av tio kvarter. Inom denna del
ligger även kyrkan. Till sin karaktär är kvarter I till och
med VI heterogen, med gravvårdar från 1800-talet fram
till nutid. Fortfarande sker begravningar i denna del, allt
eftersom gravar blir lediga, när gravrätten gått ut. Kvarteren
har därför fått en sammansatt prägel, där höga obeliskliknande
gravvårdar samsas med moderna låga. Vid
de flesta gravvårdarna finns en liten rabatt.
Kvarteren VII – X har mer homogena utseende, då
de är från samma tidsperiod. Inga höga gravvårdar finns
inom dessa kvarter. I kvarter X finns nästan enbart liggande
vårdar. I den västra delen av den äldre kyrkogårdsdelen
finns ett gravkapell (bårhus). I samma byggnad
finns även vaktmästeriets utrymmen och toalett.
Väster om Mohedaån ligger den utvidgade kyrkogårdsdelen.
I nuläget är denna en vacker park med ett
mångfald av träd- och buskarter. Endast ett hundratal av
gravplatserna är utnyttjade och området har inte fått karaktären
av kyrkogård ännu.
Omgärdning
Den östra kyrkogårdsdelen omgärdas i öster
av en vitputsad tegelmur med ett sluttande
murkrön av grått skiffer. Höjden på
muren är ca 1,55-1,70 meter. Sockeln på
muren består av gravhuggna kvaderstenar
av granit. Längre söderut är muren lägre,
ca 1,35 –1,40 meter. Allra längst söderut
på den östra sidan övergår muren till en ca
0,7 m hög mur meterurad av oregelbundna
grovhuggna stenar av varierande färg (grå,
svart, röd). Murkrönet består av rektangulära
kalkstensflak. Muren fortsätter på den södra sidan fram till den stora bron vid Växjövägen. Kyrkogårdens markyta är högre än omgivningen på den norra sidan. Därför är kanten uppbyggd av en mur av grovhuggen granit och kluven natursten. Denna mur räcker bara upp till markytan på kyrkogården. Den fortsätter runt på den västra delen av kyrkogården, runt kvarter VI.
Runt parkeringen vid bårhuset finns ett smidesstaket. Ett likadant finns längs delar av ån den äldre kyrkogårdens sida.
Den nya kyrkogårdsdelen är omgärdat med dels smidesstaket, dels kallmurad gråstensmur av natursten. Båda har en höjd av ca 0,90 meter. De båda omgärdningstyperna avlöser varandra runt nya kyrkogården.
Ingångar
I öster finns en stiglucka som byggdes i början av 1950-talet och är murad av tegel och vitkalkad. Taket är belagt med skifferplattor. I stigluckan finns en strikt grind av järnsmide. Som ett konstruktionselement består grinden av bokstäver som bildar texten: ”GÅN IN I HANS PORTAR MED TACKSÄGELSE I HANS GÅRDAR MED LOV TACKEN HONOM LOVEN HANS NAMN TY HERREN ÄR GOD
HANS NÅD VARAR EVINNERLIGEN PSALT 100 v 4 ,5”.
Längre söderut på östra sidan finns två järnsmidesgrindar. Båda är likadana i strikt stil. Båda har ”trösklar” av släthuggen granit. En ingång utan grind finns i den låga muren längst söderut på östra si-
dan. Man kan komma in på den äldre kyrkogårdsdelen
om man följer vägen strax norr om kyrkogården.
Denna väg mynnar ut vid bron vid bårhuset.
På nya kyrkogårdsdelen finns en smidesgrind i
norr och en i söder. I väster finns två ingångar utan
grindar. Från den gamla kyrkogårdsdelen kan man
nå den nya genom att gå över bron. Bron är byggd i
betong och har räcken av järnsmide av liknande typ
som smidesstaketen på nya kyrkogården.
Vegetation
Moheda kyrkogård drabbades av en tromb 1996, som
skövlade en del av träden på gamla kyrkogården. Den
kan därför se något kal ut, särskilt i den mittersta delen.
Vanliga växter på kyrkogården är björk, al och
idegran. Idegranen är formklippt i form av klot på
flera ställen på gamla kyrkogårdsdelen, exempelvis
nära södra kyrkväggen och norr om kvarter X. Andra
träd som förekommer är cypress och lönn. Rygghäckar
finns i kvarter VI (måbär) och VII.
Den nya kyrkogården är betydligt mer träd- och
buskbevuxen. Längs ån växer mest al och björk, men
även rhodendendron trivs där. Buskagen består av
bland annat av idegran, måbär, snöbär hassel, hägg,
alm och lönn. Solitärträd är förutom de som redan
nämnts ek, tall och rönn med flera.
Gångsystem
En gång av smågatsten sträcker sig från stigluckan
förbi södra sidan av kyrkan och fram till bron över
Mohedaån. En smågatstengång finns även öster om
bårhuset. Väster om bårhuset finns en asfalterad yta.
Övriga gångar inom den äldre delen av kyrkogården
är grusade.
De stora gångarna på nya kyrkogården är asfalterade.
Gränsen mellan asfaltgång och gräsmatta markeras
med storgatsten. De mindre gångarna längs ån
är grusade. I minneslunden finns en gång av smågatsten.
Gravvårdstyper
I kvarter I – VI finns både gravvårdar av äldre och
nyare typ, medan kvarter VII till och med X på den
äldre kyrkogårdsdelen tillkommit från 1950-talet och
framåt och har en mer enhetlig typ av gravvårdar, så
kallade låga rektangulära. Detsamma gäller den nya
kyrkogårdsdelen som invigdes 1985.
Den äldsta gravvården är en granithäll från 1768
som ligger i hörnet norr om tornet. Övriga äldre är
tre sandstensvårdar, en från 1813 och två med thorvaldsensmedaljonger
från 1869. Det finns även ett
mindre antal gjutjärnsvårdar. Mot slutet av 1800-talet börjar stora
gravvårdar i form av monoliter och obelisker, huvudsakligen i diabas,
uppträda.
Byggnader
Vid östra sidan ån ligger en vitputsad enplansbyggnad med spåntak
som är kombinerat bårhus och vaktmästeri.
Öster om kyrkan står klockstapeln som byggdes 1665. Klockstapeln
är spånklädd och rödmålad. Taket är tjärat.
I nordöstra hörnet på nya kyrkogårdsdelen finns en ekonomibyggnad
för traktorer, gräsklippare och övriga redskap. Byggnaden
är träpanelklädd och har tegeltak. Byggnaden och innergård omgärdas
av delvis av ett högt trästaket.
Minneslunden
Minneslunden ligger i sydvästra delen av den nya kyrkogårdsdelen.
Denligger avskilt och omgärdad av ett buskage av idegran,
en och hassel. Själva minnesplatsen har en smågatsklädd markyta
med rabatter, stora krukor med blommor och en hållare i järnsmide för vaser. Det finns även parkbänk i trä och gjutjärn från Byarums bruk. I mitten av minnesplatsen finns en förhöjd gräsyta som är avgränsad av en lägre mur av grovhuggen kvadersten i granit. Överkanten av muren är i samma nivå som gräsytan. I södra ändan av denna finns ett större stenblock med texten: ”INTE GRÄNSER OCH FJÄR�- RAN, BARA MJUKHET OCH NÄRHET, ALLT ÄR SAMMANLÄNKAT, LIV OCH DÖD OCH LIV
IGEN”. Dikten är skriven av Birger Franzén. Från minnesplatsen går en smågatsklädd gång i en båge söderut. Gången inramar en gräsyta med stora stenar utplacerade. I västra delen står en ljushållare av järnsmide och glas. På gräsytan växer björk, askar och syren.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter I - IV
Allmän karaktär
Kvarter I – IV på Moheda kyrkogård ligger strax söder om kyrkan. Kvarteren I samt halva III och IV ligger närmast kyrkan medan kvarter II och andra hälfterna av III och IV ligger söder därom. Det är kvarter av heterogen karaktär, med många olika typer av gravvårdar. Relativt många grusgravar förekommer, hela nio stycken. Av dessa har tre stenramsomfattning, en har gjutjärnstaket och en omgärdas av en häck. Många av kyrkogårdens mest påkostade och pampiga gravar och gravvårdar finns i dessa kvarter. Den äldsta gravvården är från 1898. I den västra delen av kvarter III och IV förekommer inte högresta gravstenar utan dessa delar domineras av lägre gravstenar från 1930-talet och framåt.
Gravvårdstyper
Det man noterar är det stora antalet av högresta stenar, detta gäller kvarter I och II och den västliga delen av kvarter III och IV. De högresta gravstenarna är bland annat obelisker och monoliter och förekommer fram till 1930-talet. Den högsta gravstenen är över tre meter hög. Även smala högresta gravstenar lägre än en meter finns. Det förekommer även låga breda gravstenar med avrundade former som ofta prydde familjegravar under andra fjärdedelen av 1900-talet.
De låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön är de mest framträdande i den västra delen av området. Även yngre gravstenar i fri avrundad form finns. Större och mindre hällar i diabas, grå och röd granit är vanligt. På barngravar finns det små hällar i vit marmor. På dessa gravstenar saknas ofta efternamnet, vilket är vanligt på barngravar. Den vanligaste stensorten var diabas fram till 1950-talet, därefter blev grå granit vanligast. Röd granit började användas allmänt på 1980-talet, men så tidigt som 1922 var en gravsten tillverkad i detta material.
I kvarteren finns dessutom två gjutjärnskors från 1897 och 1898. Bland de mer ovanliga är ett kors i trä och koppar från 1960 och en gravsten prydd med keramikdetaljer från 1988. Yrkestitlar är relativt vanligt förekommande på gravvårdarna. Många olika titlar förekom och några av dessa är hemmansägare, trädgårdsmästare, f d mjölnaren, fanjunkaren och snickaren. Orts- och gårdsnamn nämndes ofta. Exempel är Lidnäs, Nyelund, Björkeryd, Grännaforsa och Torpsbruk. Bibel och psalmhänvisningar omnämns på en del gravvårdar. Några är Rom 3:24, Kor 15:24 och Joh ev 3:16. Psalmer som nämns är bland annat: Sv Ps 105, 336 och 579. Bibelcitat och tänkespråk finns relativt ofta på gravvårdarna, som: ”Ikläd mig din rättfärdighet att jag må se din salighet”, ”Allenast i Gud må du hava din ro min själ” och ”En ängel kom med bud: Kom Mebel hem till Gud”
Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V ligger norr och öster om kyrkan och har
formen av ett L. Det är ett stort kvarter med många
olika gravvårdstyper. Det finns flera äldre gravvårdstyper
som är ovanliga på dagens kyrkogårdar.
Det stora flertalet gravvårdarna är vända mot öster.
I östra delen av kvarteret står klockstapeln. Det
finns fyra grusgravar i kvarteret. En av dem omgärdas
av ett smidesstaket och två av stenramar. På
den sista finns tre avlånga ovala gravkullar beväxta
med vintergröna. Ytterligare en likadan gravkulle
finns.
Gravvårdstyper
I detta kvarter finns de allra äldsta gravvårdarna
på kyrkogården. Den allra äldsta är en stor granithäll
som ligger strax norr om tornet. Inne i själva
kvarteret står en stor hög tunn gravsten i sand- eller
kalksten från 1813. Andra av äldre typ är de sex
gjutjärnskorsen, där den äldsta är från 1843 och
den yngsta 1897. Den yngsta har kompletterats
med påsvetsade plåtar, som visar att den siste avled
1953. Ganska ovanliga är de två små likadana
gravstenar med thorvaldsenmedaljonger. Motiven
på medaljongerna kallas ”Dagen”. Gravstenarna
som är från 1869 är av kalksten och namnen är uthuggna
på marmorplattor. Dessa båda gravstenar
tillhör två barngravar.
Ett antal högresta gravstenar figurerar även i
kvarteret. Några är monoliter och den högsta är
över två meter hög. Andra är obelisker, kors eller
vanlig ordinär högrest form. Ovanlig är en monolit
från 2005, men den är troligen återanvänd. Det
finns även ett stort antal låga rektangulära gravstenar.
De har olika typer av krön, raka, takformade
eller inspirerade av antika tempel. Moderna gravstenar
i fri avrundad form finns också. Liksom små
hällar i diabas, de som pryder barngravar har inga
efternamn. Några är familjegravar. Över en grav
finns stor häll i diabas.
Bland de mer ovanliga gravstenarna är två i grå granit med ovanlig korsform. Den ena är fyrkantig med ett uthugget kors.
Yrkestitlar är sparsamt förekommande. Några som nämns är kyrkväktare, hemmansägare, sågverksarbetaren, brukspatron och gjutmästare. Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande och Vitteryd, Elmesås, Torpsbruk och Notteryd är ett urval av dem. Psalm- och bibelhänvisningar förekommer på en del av gravvårdarna. Exempel är Ps 424, Ps 477, Rom 14:8 och Upp 22:4. En av deviserna som nämns är ”Och de ska se hans ansikte och hans namn skall stå tecknat på deras pannor”.
Kvarter VI
Allmän karaktär
I den nordvästra delen av den äldre kyrkogårdsdelen ligger kvarter VI. Det är inte riktig lika tätt mellan gravvårdarna här som i de tidigare kvarteren. Två ca 0,9 meter höga måbärsrygghäckar i nord-sydlig riktning finns i kvarterets östra del. Björkar växer inne i kvarteret och hagtorn vid gången i söder. Den äldsta gravvården är från 1884. Inga grusgravar finns i kvarteret. Rester efter en stenram syns vid graven med många små hällar.
Gravvårdstyper
Låga rektangulära gravstenar med olika former på krönet dominerar kvarteret. Vissa av dessa har mer kvadratisk form. De förekommer från mitten av 1900-talet och framåt i både grå granit, diabas och röd granit. Endast enstaka högresta gravstenar förekommer. De är från slutet av 1800-talet till ett par decennier in på 1900-talet. Det finns större och mindre hällar. Ett par marmorkors förekommer. Till skillnad från att de vanligtvis finns på barngravar, finns de här på vuxengravar. Ett gjutjärnskors från 1932 finns även i kvarteret.
Bara på ett litet antal gravvårdar nämns någon yrkestitel och några av dem är snickarmästaren, sågaren, f d soldaten och hemmansägaren. Flera av de avlidna har utländska ortsnamn på gravstenen. Vissa har fötts i Finland (Kolari, Karkkila) andra har avlidit utomlands (Oslo, Canada). Orter och gårdar från trakten som nämns är exempelvis Slätten, Torpsbruk och Sjöhaga. Endast två psalmhänvisningar finns, nämligen Sv ps 148 och 654. ”Vi ses på uppståndelsens morgon” står på en gravvård.
Kvarter VII - IX
Allmän karaktär
Kvarteren VII – IX har alla en enhetlig karaktär
och tillhör den utvidgning av kyrkogården som invigdes
1951. Längst västerut finns kvarter VII och
det påbörjades 1951, därefter följde VIII 1958 och
slutligen så påbörjades kvarter IX 1961. I kvarteren
finns mest gravvårdar från 1950- och 60-talen.
Alla gravvårdar är riktade mot öster.
En rygghäck sträcker sig genom kvarter VII i
nord-sydlig riktning. I kvarter VIII upptar gravar
endast halva ytan och i östra halvan finns en öppen
gräsyta där det växer en hängask. Vid gången
i väster växer två björkar. Övriga växter är hagtorn
och klotklippta idegranar. I kvarter IV växer fyra
björkar en lönn och klotklippt idegran.
Vid ån söder om kvarter VII och VIII finns
inga gravar utan det är ett grönområde bevuxet
med björkar, askar, alar och poppel. I övrigt är ytan
grästäckt.
Gravvårdstyper
Övervägande delen av gravvårdar i kvarter VII är
låga smala rektangulära på höjden. De är vanligtvis
tillverkade av svart diabas eller grå granit. Enstaka
är av röd granit. De yngre har ofta grovhuggna sidor.
I kvarteret finns även en liggande häll.
Längst västerut i kvarter VIII står tre likadana
kors i diabas. De är resta över de tre som dog i en
explosion på Klintaberget 1958. Annars är gravvårdarna
liknande dem i kvarter VII. En del har
grovhuggna kanter och ramar. Några av gravvårdarna
har formgivning som ett antikt tempel. På en
barngrav står ett vitt marmorkors och på en annan
en liten vit häll. Gravvårdarna från 1958-65 var
vanligen i diabas. Grå granit var vanligt på 1960-
talet och röd granit på 1980-90-talet. En gravsten
från 1971 är i sandsten.
I kvarter IX är de flesta gravstenarna från
1960-talet. Det är övervägande låga rektangulära
gravstenar med olika typer av krön. Både rektangulära
på höjden och bredden finns. De flesta är av
grå granit, några i röd granit och endast några få
är i diabas. Ganska många har grovhuggna kanter
och någon har grovhuggen ram. Helt grovhuggna
gravstenar förekommer också men de flesta är släthuggna
och några är blankpolerade. I kvarter IX
finns även enstaka små hällar och natursten.
Det är inte vanligt att yrkestitlar nämns på gravstenarna.
Några bland dem är smidesmästare, mjölnaren,
förvaltare och småskollärarinnan. Orts- eller gårdsnamn
finns på ungefär en tredjedel av gravvårdarna.
Exempel är Lidnäs, Torpsbruk, Moheda och Boatorp.
På flera av gravstenarna står ett bibelcitat eller ett tänkespråk.
”Den som tror på mig, han skall leva om han
än dör”, ”Löftena kunna ej svika”, ”De skola få vila
sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem” och
”Endast ett steg emellan livet och döden” är sådana
som nämns. Även vanligare som ”Älskad – saknad”
och ”Vad jorden gömmer, ej hjärtat glömmer” förekommer.
Psalmerna 355, 377 och 544 finns även omnämnda.
Kvarter X
Allmän karaktär
Kvarter X invigdes 1970 och den första gravläggningen
skedde 1972. Till utformning skiljer det
sig från övriga kvarter på den gamla kyrkogården.
Det finns endast liggande gravstenar i kvarteret.
Mellan varje gravsten finns en låg barrträdsbuske,
varierande mellan gran och cypress. I norr finns
buxbom mellan gravstenarna. I södra delen av
kvarteret finns ett rhodendendronbuskage. I öster
längs gången står fyra björkar. Kvarteret är trots
de liggande gravstenarna ett kistgravkvarter. Urngravar
finns i nordväst och i söder. Dessa gravar är
mindre till storleken.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns endast liggande gravvårdar, förutom
ett smideskors med glas från 1983 i nordväst.
De liggande gravstenarna är antingen naturstenar
eller hällar. Hällarna är oftast fyrkantiga och blankpolerade.
Vissa av hällarna är hela 0,7 – 0,9 meter
långa, andra är mindre. Stensorter som använts är
granit i varianterna röd, grå och blå labrador. En av
gravstenarna är i form av en uppslagen bok.
Inga yrkestitlar finns nämnd på gravvårdarna.
Orts- och gårdsnamn finns på mindre än vart femte
gravsten. Namn som bland annat omnämns är Torpsbruk,
Brantåsa, Marieholm och Vitteryd. Det är relativt vanligt med
religiösa citat. Några är ”Blott en dag ett ögonblick i sänder”,
”Jag vet att min förlossare lever”, ”Herre jag vill bida stilla vid
din port” och ”Herren är min herde, mig skall intet fattas”. Några
psalmhänvisningar finns också, såsom Ps 23, 355 och 433.
Kvarter XI - XVIII
Allmän karaktär
Dessa kvarter finns på den nya kyrkogårdsdelen som invigdes 1985. Än så länge har det bara gravlagts i fyra av de totalt åtta kvarteren och endast en mindre del av de nyttjade kvarteren är belagda. Den övriga ytan på denna kyrkogård fungerar som en park med gräsytor, träd buskage, gångstigar och parkbänkar. De gräsytorna som används för begravningar är öppna, men avgränsas av buskplanteringar. De kvarter som börjat användas för begravningar är XI, XII, XIV och XVII. Övriga är ännu outnyttjade.
Gravvårdstyper
Kvarter XI är ett urngravkvarter där det endast finns liggande vårdar. Gravstenarna är oftast liggande naturstenar. Små hällar har även använts. En liggande trävård med jaktmotiv finns även i kvarteret. Vid gravvårdarna står ofta en urborrad sten för att placera ett ljus i och små rabatter där det växer blommor. I kvarter XII finns mest stående gravstenar. De har olika utformning. Vissa är låga rektangulära och andra i fri oregelbunden form. Det finns även de som har traditionell högrest form som var vanlig i början av 1900-talet, de kan eventuellt kan vara återanvända. De flesta gravstenarna är blankpolerade, vissa med grovhuggna kanter. Stensorter som använts röd, grå och labrador granit. Den röd-grå strimmiga gnejsen, även kallad ”hallandia” används också. Endast få gravstenar är av diabas. I kvarter XIV finns endast tre gravstenar. En låg rektangulär gravsten i röd granit, en låg i avrundad form av labradorgranit och slutligen en högrest i svart diabas. Kvarter XVII är ett urngravkvarter där det stora flertaletgravvårdar är liggande naturstenar, men det finns även stående gravstenar. Motiv och symboler är viktigt på gravvårdarna. Det förekommer bland annat hjärtan, händer, fåglar, solnedgångar eller en häst som dekoration. Den traditionella symbolen korset finns endast på få gravvårdar. På barngravarna står ofta ”Vår älskade …” och bara förnamnet används.
Yrkestitlar, hemortnamn och psalmhänvisningar verkar vara något man frångått. Endast en yrkestitel nämns, färghandlare. De orts- och gårdsnamn som nämns är Notteryd, Grännaforsa, Stövargård och Nytorpet. Aforismer som ”Det är något bortom bergen”, ”Tack för all kärlek” och ”Älskad – saknad” finns på några gravvårdar.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Moheda kyrka byggdes redan i skiftet 1100-1200-talet. Runt kyrkan fanns en kyrkogård som från början inte var stor. Om det fanns en mur så tidigt vet man inte. Däremot så hade det utbetalats lön för de som arbetade med kyrkogårdsmuren 1646. Med jämna mellanrum fick muren repareras, till exempel var muren bristfällig vid biskopsvisitationen 1737. Muren reparerades också 1787 och 1826. Klockstapeln står öster om kyrkan på kyrkogården. Den byggdes 1665. På 1800-talet kläddes klockstapeln med brädor och 1914-15 flyttades klockorna till tornet. 1924 genomgick klockstapeln en reparation, men det dröjde till 1956 innan klockstapeln fick en ny klocka. Brädfodringen byttes ut 1929. Spånbeklädnaden på taket byttes ut och klockstapeln renoverades 1977-79.
Genom tiderna har fyra utvidgningar av kyrkogården gjorts. Vid renoveringen av kyrkan 1828/29 bestämdes att muren mot norr och väster skulle rätas upp och omläggas så att den blev vinkelrät mot den förut omlagda muren. 1831 beslutades att lås skulle sättas på kyrkogårdsportarna så att får och svin inte skulle komma in på kyrkogården. Det var belagt med bötesstraff att släppa lös sina grisar på helgdagar på kyrkogården. Kornhuset som tidigare fanns på kyrkogården skulle flyttas utanför kyrkomuren. 1846 var portarna till kyrkogården trasiga och måste repareras och målas om. 1865 var det ånyo dags att reparera muren igen och det var kyrkvärdarna som skulle utföra detta arbete.
Nu var kyrkogården för liten och biskop Hultman påpekade detta vid sin visitation 1867. 1890 beslöt man att utvidga kyrkogården så att östra och norra murarna skulle bilda en vinkel på andra sidan om den dåvarande vägen. En ny prästgård invigdes 1893. Den gamla prästgården låg ungefär på den plats där nuvarande kvarter IX och X ligger. Till slut utvidgades kyrkogården 1897 och redan 1899 var det dags för nästa utvidgning, denna gång åt söder. 1908 var det åter dags och nu utvidgades kyrkogården åt norr. Muren som omgav kyrkan var en enkel stengärdsgård. I den fanns en missdådartrappa för dem som inte hade rätt att föras in på kyrkogården genom den vanliga kyrkogårdsgrinden. Muren ersattes av en mur i huggen sten och denna byttes 1951-52 ut mot en vit mur. Ett bårhus uppfördes 1927 utanför den västra kyrkogårdsmuren.
1951 var det dags för nästa utvidgning och denna gång togs ett stort område söder om den dåvarande kyrkogården upp. Utvidgningen motsvarar kvarteren VII – X. Ett nytt bårhus med personalutrymme och kontor byggdes i den västra delen av kyrkogården 1975. I byggnaden finns utrymmen för kyrkogårdens vaktmästeri och för samlingar i samband med begravningar och för förvaring av bårar. Samma år belades gången mellan ingångsporten och nya kyrkogårdbyggnaden med gatsten.
Nu började kyrkogården bli trång och 1978 köptes mark in för den nya kyrkogårdsutvidgningen. 1985 invigdes ett stort kyrkogårdsområde på tre hektar väster om ån. I denna kyrkogårdsdel finns minneslund och ekonomibyggnader. Gravkvarter XI – XVIII finns där, men än så länge har begravningar bara påbörjats i fyra kvarter. Resten av kyrkogårdsytan påminner om en parkanläggning. Fällning och föryngring av trädkransen på gamla kyrkogården gjordes 1998 efter det att ett flertal träd fälldes av en tromb 1996. Smideskors från 1810och 1812 som tidigare stått på kyrkogården står nu i tornet.
År 1570-2003 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Jörgen Egmose
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Westerström, Margareta. (2003). Moheda kyrkogård. I: Alexandersson, Göran m fl (red), Värendsbygder.
Norra AllboHembygdsförening 2003.. ISBN: .
Sundberg, Gösta. Historik över Moheda kyrka. ISBN: .
Anteckningar gjorda av Christer Nielsen, Moheda.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin