Motivering (skydd): Kvarter A, D, G och Y
Kulturhistorisk bedömning och karaktär
Kvarter A, D och G har rester av det tidiga 1900-talets struktur
med familjegravar längs gångarna och allmänna linjen inne i kvarteren.
Ursprungskaraktären är försvagad genom borttagandet av
grusbäddar och häckinramningar, en vanlig utveckling på länets
kyrkogårdar med förfl ackning som följd. Strukturen är dock ännu
tydlig i A och D med till stor del bevarat gravvårdsbestånd från
främst 1930- och 40-talen, medan fl era sentida gravar tillkommit i
G. Familjegravarnas vårdar har den låga profi l som blev vanlig under
mellankrigstiden, de titlar som förekommer berättar om yrkesroller i
det tidiga 1900-talets Norra Sandsjö och stationssamhället Bodafors.
Allmänna linjens småskaliga, kronologiskt stående vårdar berättar
om det ståndssamhälle som då ännu levde kvar. Sammanhängande
linjegravsområden är idag en sällsynthet på länets kyrkogårdar. Man
bör inom A och D söka bibehålla befi ntligt äldre gravvårdsbestånd
och anpassa nya vårdar till befi ntliga så att strukturen ej rubbas.
Kvarter Y längs kyrkogårdsmuren är ett köpegravskvarter med enstaka
äldre högresta vårdar som ger dynamik och historiskt djup.
Kvarter B, C, E, F, H och I
Östra delen av 1917 års utvidgning har en homogen karaktär med
nord-sydliga rader av låga vårdar från framförallt 1940- och 50-talen.
Inslaget av senare vårdar är störst i kvarteren C, F och I. De äldre
kvarteren B, E och H har tidigare varit utpräglade grusgravskvarter
med häckinramade familjegravar. Denna karaktär är idag försvunnen
till förmån för lättskötta gräsytor och endast vårdarna kvarstår.
Denna förfl ackande utveckling har varit regel på majoriteten av
länets kyrkogårdar. Endast en grusgrav har bevarats, vilken därmed
har intresse som pedagogiskt exempel. Det kulturhistoriska värdet
ligger idag främst i den övergripande strukturen och enskilda vårdar
med konstnärliga kvaliteter. Värdefulla är även vårdar med titlar.
Dessa berättar om yrken med koppling till Bodafors som stationssamhälle
och centrum för möbelindustri.
Kvarter J
Kvarter J är ett utpräglat köpegravskvarter från tidigt 1900-tal med
stor andel bevarade vårdar från denna tid. Den ursprungliga karaktären
med genomgående grusad yta på gravarna fi nns idag bara
rester kvar av, främst längs gången i öster. Borttagandet av grus och
gravramar till förmån för lättskötta gräsytor har varit en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar, ofta med förfl ackning som resultat.
De grusgravar som kvarstår fyller en pedagogisk funktion genom
det de berättar om tidigare gravskick. En stor del av vårdbeståndet
besitter höga kulturhistoriska värden genom ålder, konstnärliga
kvaliteter eller titel. Några gravar är påkostade, däribland en kyrkoherde- och riksdagsmannagrav. Detta visar på kvarterets höga
status. Titlarna berättar om yrkesroller och poster med koppling
till såväl det gamla sockencentrat som stationssamhället Bodafors.
En trädrad minner om kyrkogårdens tidigare utsträckning.
Kvarter K, L, N och O
Kvarter K, L, N och O har ett förfl utet som allmän linje med grusade
familjegravar mot kyrkogårdens huvudgångar norr och väster
om området. Av denna karaktär återstår idag endast spillror. Dagens
prägel är typiskt efterkrigstida med låga, övervägande sentida vårdar
i sammanhängande gräsytor. Detta är en vanlig företeelse på länets
kyrkogårdar. Det kulturhistoriska värdet ligger i enskilda vårdar
med hög ålder eller titel.
Kvarter M
Kvarter M är ett utpräglat köpegravskvarter från förra sekelskiftet.
Den ursprungliga karaktären med grusbäddar och olika inramningar
är nu i det närmaste borta och ersatt med en gräsmatta. Detta är
ett vanligt förhållande på länets kyrkogårdar, vilket försvagat helhetsintrycket. Vårdarna står dock i stor utsträckning kvar med sina
högresta former. Fyra gravar har kvar sin grusbädd och en femte
inhägnas av ett konstrikt smidesstaket. De mest påkostade gravarna
återfi nns i anslutning till gången fram mot kyrkporten. De äldre
vårdarna besitter höga kulturhistoriska värden och förmedlar såväl
konst- som personhistoria.
Kvarter P
Kvarter P är kyrkogårdens mest statusladdade kvarter, väl exponerat
i anslutning till kyrkporten. Intrycket domineras av påkostade gravar
från förra sekelskiftet över främst medlemmar av kyrkoherdesläkten
Chrysander, den befryndade adelsätten von Porat och andra
innehavare av det gamla säteriet Prinsnäs. Två gravar har bevarad
grusbädd, den ena med ett gjutjärnsstaket. Nämnda gravar besitter
höga kulturhistoriska värden och har en avgörande betydelse för det
dynamiska intrycket av kvarteren i anslutning till kyrkan.
Kvarter R och S med asklund
Kvarter R utgör kyrkogårdens äldsta kvarter. Gravvårdsbeståndet
från 1900-talets förra hälft är kännetecknande för ett utpräglat
köpegravskvarter genom sina påkostade former. Det välexponerade
läget vid kyrkans södra sida har haft hög status. Ett par gravar är
särskilt iögonenfallande genom sina stora vårdar och grusbäddar
med inramning. Dessa är de enskilda gravar som betyder mest för
intrycket. Den ena tillhör grundaren av Bodafors Möbelfabriks AB
och fl era andra vårdar kan genom titlar knytas till den för orten
så betydelsefulla möbelindustrin. Många av de enskilda gravarna
inom kvarteret besitter därmed höga kulturhistoriska värden. Detta
gäller även den karaktäristiskt ensamliggande kyrkoherdegraven i
kvarter S öster om koret. Den handfull grusbäddar som kvarstår
ger en bild av hur tidigare stora delar kyrkogården tedde sig. Den
museala vårdsamlingen vid vapenhuset med en sannolikt medeltida
häll samt handhuggna och smidda vårdar från 1700-talet besitter
höga värden, bl.a. genom att de representerar den lokala gravkonstframställningen innan industrialismen.
kyrkogården
som helhet
Norra Sandsjö kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung.
Den ingår i en sammanhållen kyrkomiljö med prästgård och
sockenmagasin. Kyrkogårdens äldsta del är den södra med kyrka
och klockstapel, kvarter R och S. Åt norr och väster är denna del
utvidgad 1860 respektive 1891 med kvarter K – P. Kyrkogårdens
yta blev fördubblad genom den utvidgning som tillkom 1917, föranledd
av stationssamhället Bodafors’ kraftiga expansion. Denna
del, kvarter A – J och Y sträcker sig huvudsakligen åt norr. Hela
kyrkogården omgärdas av kallmurar och trädkrans, bitvis från
1800-talet. Detta förlänar bilden av en traditionell landsbygdskyrkogård.
De påkostade entréerna med smidesgrindar och putsade,
huvtäckta stolpar utgör viktiga komponenter. Någon markerad
övergång mellan kyrkogårdens gamla och nya del fi nns inte, med
undantag för en bibehållen trädrad i väster. Ett nät av grusgångar
binder samman kyrkogården, de två nord-sydliga axlarna kantas
av lövträdsalléer. Detta i kombination med den strama rätvinkliga
kvartersindelningen på större delen av kyrkogården är kvar från
utvidgningen 1917.
Kvarteren från 1917 har åtminstone i sin västra del haft en tydlig
struktur med enskilda köpegravar längs gångarna och allmän linje
inne i kvarteren. Denna uppdelning är ännu klart avläsbar i kvarter
A och D genom att fl ertalet vårdar står kvar. Detta är värdefullt som
spegling av det ståndssamhälle som levde kvar till 1900-talets mitt.
Allmänna linjen är ofta en negligerad del av kyrkogårdarnas historia.
1917 års utvidgnings mellersta och östra kvarter består av raka rader
med gravar från främst 1930-, 40- och 50-talen. Dessa, som ofta är
familjegravar, har genomgående den låga profi l som blev vanlig vid
tiden. På sitt sätt är de ett uttryck för ståndssamhällets förestående
avveckling. De välexponerade kvarteren närmast kyrkan, J, M, P
och R är utpräglade köpegravsområden med en stor andel vårdar
från 1800-talets andra hälft och 1900-talets första. Dessa är inte
sällan högresta och ger i en del fall ett mycket monumentalt intryck.
Några vårdar har rent individuell utformning med konstnärliga
kvaliteter. I nämnda kvarter återfi nns fl era kyrkoherdar, godsägare
och fabriksägare, vilket visar på områdets höga status. Ytan öster om
kyrkan, kvarter S, har varit förbehållen en kyrkoherdegrav med solitär
sten, men har i sen tid även kommit att rymma ett med kyrkan
harmonierande bårhus och en asklund. Norr om kyrkan kan rester
av en äldre allmän linje skönjas, men karaktären på dessa kvarter är
dock idag rent efterkrigstida med låga, sentida vårdar.
Ännu kring 1950 hade alla köpegravar grusbädd och inramning
med stenram eller häck. Dessa är idag nästan helt bortrationaliserade från kyrkogården och fi nns bara kvar på enstaka gravar, där deras
vidmakthållande är viktigt ur pedagogiskt hänseende. En grav omges
av ett gjutjärnsstaket och en annan av ett smidesstaket. Vidare
fi nns två exempel med stenpollare och kätting respektive kopparrör.
Sådana gravar har höga karaktärsskapande värden. Grusgravskicket
präglade under en stor del av 1900-talet länets kyrkogårdar, men
fi nns idag endast kvar i begränsad omfattning. Som regel har övergången
till gräsytor på gamla köpegravskvarter lett till en förfl ackning
av kyrkogårdarna.
Person- och lokalhistoriskt värde fi nns i de många vårdar som
bär titel. Dessa berättar om såväl det gamla allmogesamhällets
olika yrkesroller och positioner som framväxten av Bodafors som
stationssamhälle och centrum för möbelindustri. Flera borttagna
vårdar ligger på östra kyrkogårdsmuren, bland dessa fi nns åtskilliga
med kulturhistoriskt värde genom exempelvis titel eller ålder. Vid
vapenhuset har ett antal äldre vårdar från främst 1700-talet samlats,
liksom vad som troligen är en medeltida gravhäll. Dessa är värdefulla
bl.a. genom den kunskap de ger om den hantverksmässiga lokala
gravkonsten innan industrialismen.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras.
Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är
uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar
från olika tider finns representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Kyrkogården ingår i en kyrkomiljö klassad som riksintresse för
kulturmiljövården.
- Kallmurar, putsade grindstolpar, smidesgrindar, trädkrans, alléer
och grusgångar är viktiga delar av kyrkogårdens formgivning.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, tillsammans
med eventuellt arrangemang som grusbädd, stenram eller
järnstaket. Vårdar äldre än 1850 liksom järnkors skall fi nnas med
på kyrkans inventarieförteckning.
- Strukturen i kvarter A och D med enskilda och allmänna gravar
bör vidmakthållas.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Norra Sandsjö kyrkogård har en nord-sydlig utsträckning med rak
kortsida i norr och rundad i söder. Den sydöstra delen är den äldsta
och kyrkan ligger ungefär mitt på denna, med koret vänt mot öster.
Söder om kyrkan reser sig invid kyrkogårdsmuren en inklädd,
rödfärgad 1600-talsklockstapel. Vid kyrkogårdsmuren öster om
koret fi nns en personal- och förrådsbyggnad. Vid kyrkogårdsentrén
sydöst om koret står ett bårhus och norr om detta ligger en asklund.
Kyrkogården är uppdelad i 18 kvarter, A – Y. Kvarter A – J i norr
och väster utgör 1917 års utvidgning och har överlag rätvinkliga
former inom ett rutnät av gångar. K – O norr om kyrkan ansluter
formmässigt till nämnda kvarter och tillkom vid 1891 års utvidgning.
Söder om kyrkan återfinns de oregelbundna kvarteren P och
R. Öster om koret är kvarter S. Längs västra och norra kyrkogårdsmuren
sträcker sig kvarter Y.
Omgärdning
Kyrkogården inhägnas av en ca en meter hög kallmur av markstensblock,
anlagd 1860 – 1917. I söder är den en stödmur, i övrigt har
den jordvall på insidan. Fram till 1917 fanns vid södra kyrkogårdsgrinden
en två meter bred trappa, avsedd att brukas vid jordfästning
av avrättade m.fl . På östra kyrkogårdsmuren ligger ca 100 stycken
borttagna vårdar från 1882 – 1974, med tyngdpunkt på 1910- och
20-talen. En stor del i form av små plattor kommer sannolikt från
allmänna linjen. Några vårdar bär titel: handlande, änkefru, målarmästare,
inspektor, hemmansägare, virkeshandlare, lantbrukare,
pilot, distinktionskorpral. Ett antal har stått på familjegravar.
Ingångar
De båda huvudingångarna i söder och sydost omges av i vitt avfärgade,
spritputsade grindstolpar med slätputsade omfattningar, profilerade krön
samt huvar med tjärad, kluven spån och träklot. Dessa
stolpar är sannolikt samtida med kyrkogårdsmurens ombyggnad
1860. Mellan dem hänger smidda pargindar med rik dekorering,
troligen tillverkade i samband med utvidgningen 1917. Den södra
grinden har vid ombyggnad 2005 fått nya sidostycken i smide, i
likartat utförande. 1917 års utvidgning har en entré i öster med
ursprungliga smidda pargrindar mellan stolpar av otuktad granit.
Vegetation
Kyrkogården omges av en trädkrans, vars södra del har flera äldre
träd som ingått i en tidigare krans kring kyrkogårdens gamla utsträckning.
En rad av träd längs östra sidan av kvarter J är även
rester av detta. Det rör sig om resliga askar, lönnar och almar. I
övrigt består trädkransen av björkar i väster och norr, i öster av
främst lönn, alm och ask planterade omkring 1917. Från samma
tid stammar de båda alléer av alm, lönn, lind och ask som sträcker
sig längs de två nord-sydliga gångar som löper från kyrkan genom
norra delen.
Gångsystem
Kyrkogården genomlöps av ett rätvinkligt rutnät av grusgångar.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag.
Från 1700-talet är bl.a. några handhuggna sandstensvårdar. En ålderdomlig
häll skulle kunna vara medeltida. Från förra sekelskiftet
finns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar, vanligtvis
av polerad granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids
statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd
på vårdar under mellankrigstiden fick dessa en annan form, låg och
bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner.
En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram
till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget
kvarstår. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar finns allmänna
linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd.
Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer
uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens
kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren
har variationerna i form och material blivit större, men måtten är
ungefär desamma.
Bårhus
Byggnaden från 1982 är ritat av Anders Berglund, Värnamo. Den
har en kvadratisk plan, fasaderna är spritputsade och vitkalkade.
Mot söder är en port med gråmålad rombisk panel. Vid sidan är
i väggen en korsblindering. Byggnaden bär ett flackt tälttak med
tjärpap Personal- och förrådsbyggnad
Byggnadens västra hälft utgör det gamla bårhuset och vilar på en
markstenssockel. Den östra hälften tillbyggdes 1982. Fasaderna
är klädda med rödfärgad locklistpanel. Sadeltaket är täckt med
tjärpapp.
Kvarter A, D, G och Y
Allmän karaktär
A, D, G och Y utgör den nordvästra delen av 1917 års utvidgning.
Kvarter A, D och G har svagt trapetsoida former. Den ursprungliga
strukturen med enskilda gravar längs gångarna och allmänna
i nord-sydliga rader inne i kvarteren är ännu klart avläsbar. Raden
mot gången i öster har rygghäck. Vårdarna på de enskilda gravarna
är vända mot gångarna, med undantag för i kvarter G. Kvarter Y
är en rad längs kyrkogårdsmuren med enskilda gravar.
Gravvårdstyper
De enskilda gravarna utgörs mestadels av familjegravar från 1930-
och 40-talen. Dessa har de låga breda vårdar som blev vanliga vid
denna tid, vanligen i svart granit. Formspråket är stramt och ofta
klassiserande. Ett fåtal vårdar har mer påkostad utsmyckning såsom
en direktörsgrav med kopparringar och en annan sten med
eldsflamma i samma material. Allmänna linjen är tämligen sammanhållen
med ett flertal vårdar bevarade i A och D. I G är den
kraftigt uppblandad med sentida gravar, vars vårdar är av samma
låga profil som ovannämnda. Allmänna linjens vårdar är betydligt
mer småskaliga och enkla. Vanligast är en liten platta av svart eller
ljus granit, i några fall av marmor. Detta följt av resta stenar som
i form anspelar på vanliga typer på enskilda gravar, här är de dock
endast några decimeter höga. Svart granit är vanligaste materialet.
Ett enda exempel kvarstår idag av de en gång vanliga trävårdarna,
en liten planka från 1935. Allmänna linjen spänner från 1920
– 46. Titlar förekommer nästan enbart på de enskilda gravarnas
stenar: skräddaremästare, nämndeman, smedmästare, folkskollärare,
förman, bildhuggare, direktör. Bland de allmänna återfinns
Kvarter B, C, E, F, H och I
Allmän karaktär
Kvarter B, C, E, F, H och I utgör den östra delen av 1917 års utvidgning.
Kvarteren är rätvinkliga. C, F och I är sammanslagna till
ett kvarter genom grusgångars borttagning. B och E genomlöps av
två nord-sydliga smala grusgångar. Gravarna ligger i nord-sydliga
rader, i flera fall med vårdar som stått längs nu borttagna rygghäckar.
Inom B, E och H har det ursprungligen varit grusgravar
med häckinramning.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs av låga och breda vårdar i svart och ljus
granit från 1930-talet och framåt. 1930-, 40- och 50-talet dominerar
i B, E och H. Flera av gravarna i dessa kvarter är familjegravar.
Vårdarnas formspråk är stramt, ofta med klassiserande element.
Som regel har de flesta tidigare haft grusbädd. Idag återstår bara en
grusgrav i H, tillhörande fabrikör F Forsbergs och möbelsnickare A
Svenssons familjegravar från 1944. Ett fåtal gravar är liksom denna
mer påkostade eller individuellt utformade. I B finns en mycket
bred vård i svart granit från 1948 med modernistiskt reducerade
former. I H finns en sockel med urna i samma material över en
lärarinna. I kvarter C, F och I rör det sig om vårdar från 1950-talet
och framåt. Andelen familjegravar är mindre, de flesta finns i
den rygghäckskantade raden mot allén i väster, dessa har även de
äldsta vårdarna i kvarteren. Ett område med några små vårdar från
1957 – 62 i I skulle kunna tolkas som en allmän linje. Det är som
regel bland vårdar från tiden fram till och med 1950-talet som
man finner titlar: handlande, järnvägstjänsteman, hemmansägare,
byggmästare, lärarinna, förrådsförvaltare, korpral, elektriker, soldat,
fabrikör, möbelsnickare, banbiträde, trävaruhandlare, skogsvaktare,
målaremästare, kontorist, tandläkare, sjuksköterska, trotjänarinna,
skorstensfejarmästare, bildhuggare.
Kvarter J
Allmän karaktär
Kvarter J utgör den sydvästra delen av 1917 års utvidgning. Formen
smalnar av till en spets i söder. Gravarna ligger i dubbla rader längs
gångarna i väster och öster samt samlade i några rader i mitten. Tidigare
har mindre grusgångar löpt genom kvarteret, idag tomma
gräsytor. Ursprungligen hade alla gravar grusbädd, som regel i kombination
med häckinramning. Längs östra gången är en trädrad som
utgör rest av den trädkrans som fanns innan 1917.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat med hänseende till form och storlek,
huvuddelen av vårdarna är från 1900-talets förra hälft. De äldsta
exemplaren återfinns i raden längs östra gången, vilken innan 1917
löpte längs kyrkogårdsmuren. Äldst är en liten platta från 1885.
Raden domineras av fem påkostade familjegravar från 1900-talets
förra hälft med bevarade grusbäddar och stenramar. Två av dem har
iögonenfallande resliga bautastenar, den ena över en stationsmästare,
den andra över riksdagsmannen A R Rosenquist. Sistnämnda
är omkring två meter hög, av polerad svart granit. Detsamma
gäller vården över kontraktsprosten F Bergqvist från 1919, rest i
kvarterets södra spets. Framträdande är även en två meter hög vård
från 1924 med fronton och invid denna bildhuggare C Andersson
grusgrav med ljus granitvård från 1928 prydd av en rosrelief. Unik i sitt utförande är det vitmålade träkorset från 1919 över Bruno
Lehmann med relief av den grekiske dödsguden Thanatos och en
sirlig kopparplåtsavtäckning i jugendstil. Upphovsmannen är sannolikt
bildhuggare Julius Lehmann, vars grav från 1956 återfinns
i kvarteret. Vårdarna från 1900-talets första decennier är högresta,
vanligen med form av bautasten eller obelisk. Vårdarna från 1900-
talets mitt har låg profil och enkelt formspråk. Ett fåtal vårdar är
från 1900-talets senare del. Flera av de äldre vårdarna bär titel,
förutom ovannämnda: bankdirektör, organist, hemmansägare,
garverifabrikör, grenadjär, byggmästare, banvakt, kyrkovärd, kontorsbiträde. Ett par vårdar minner om väckelsen genom referens
till Missionsförbundets sångbok. Intressant i detta sammanhang
är ”evangelisten” Oscar Svenssons grav från 1925.
Kvarter K, L, N och O
Allmän karaktär
Kvarter K, L, N och O utgör den norra delen av 1891 års utvidgning
vid kyrkans norra sida. Kvarteren är rätvinkliga med nord-sydliga
gravrader. Vårdarna är vända mot öster, utom i den västligaste raden
där de är vända mot gången därstädes. I L och O finns en rad
gravar längs gången i norr, med vårdar vända mot denna, som regel
äldre familjegravar.
Gravvårdstyper
K, L, N och O har haft en tydlig struktur med grusade och häckinramade
familjegravar längs kyrkogårdens huvudgångar och allmän
linje i övrigt. Kvar av linjen finns bara några spridda spillror i form
av åtta små vårdar från 1901 – 1914, däribland ett gjutjärnskors.
Några av familjegravarna finns kvar med låga, breda vårdar från
1940- och 50-talen i främst svart granit. Några enstaka vårdar är
äldre. Vad som helt dominerar är låga, breda vårdar från 1960-,
70- och 80-talen. Dessa är vanligen i ljus granit och saknar som
regel titel. Några av 1960-talsvårdarna bär dock titel: missionär,
bankbiträde, konstnär, fabrikör, snickarmästare.
Kvarter M
Allmän karaktär
Kvarter M är ett rektangulärt kvarter direkt nordväst om kyrkan,
tillkommet vid 1891 års utvidgning. Det består av nord-sydliga
gravrader där vårdarna som regel är vända mot öster och i den västra
mot gången i väster.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat i ålder och form. I den södra hälften
dominerar ett antal äldre, stora familjegravar. I norra hälften rör
det sig främst om lägre former från tidigt 1900-tal till idag. Äldsta
vården är ett gjutjärnskors från 1897 över predikanten C A Sigurd,
rest av ”tacksamma vänner i gamla missionsföreningen vid Sandsjö
station”. Bland de äldre, högresta vårdarna från tidigt 1900-tal rör
det sig om olika varianter av bautastenar och obelisker. Mest anslående
är den två meter höga bautastenen från 1924 över kyrkvärden
Carl Svensson med sin fru Edla, mitt emot kyrkporten. Denna får
sin särprägel genom de gravlagdas porträttreliefer i brons, utförda
av den kände skulptören Adolf Johnsson, Stockholm. Denna grav
är en av fyra som behållit sin grusbädd, vilket tidigare alla gravar i
kvarteret haft. Dessa fyra omges av stenramar, en av dem med pollare
och kopparrör. En anonym 1800-talsgrav omges av ett smidesstaket.
Inom detta växer en nu reslig ask. Bland de äldre vårdarna finns
några med titlar: hemmansägare, trumslagare, nämndeman.
Kvarter P
Allmän karaktär
Kvarter P har en närmast triangulär form och består av nord-sydliga
gravrader med vårdar vända mot öster och gången i väster. En rad
löper längs gången mot kyrkporten i norr och har vårdar vända mot
denna. Kvarteret torde stamma från utvidgningen 1860.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat i ålder och form. I den östra hälftens
nord-sydliga rader dominerar låga vårdar från 1900-talets andra
hälft. Ett fåtal äldre finns bland dessa. I västra hälften och längs norra
sidan är stora familjegravar från förra sekelskiftet. Endast två av dessa
har kvar sina grusbäddar. Den ena, Bergqvistska graven, omges av
ett nygotiskt gjutjärnsstaket och har en långt senare uppsatt vård.
Invid denna växer en stämningsskapande cypress. Större delen av
gravarna i närheten har koppling till kyrkoherdefamiljen Chrysander
och den genom giftermål besläktade familjen von Porat. Äldst av dessa är en vård av ljus granit från 1891 med skulpterat krön. Ett
par vårdar är obelisker. Över kyrkoherde J O Chrysander står ett
kors i svart granit från 1910. Troligen har alla dessa vårdar tidigare
haft en gemensam grusbädd som understrukit samhörigheten. Två
andra påkostade vårdar är resta 1889 respektive 1890 i form av ca
två meter höga bautastenar i polerad svart granit på Wetterhallska
och Rosenquistska familjegravarna. Sistnämnda familj innehade
godset Prinsnäs. Över en annan godsägare ligger en något senare
häll med kopparringar i hörnen.
Kvarter R och S med asklund
Allmän karaktär
Kvarter R har en oregelbunden form och är kyrkogårdens äldsta
kvarter. Det har två skilda gravytor, en i väster vid gången fram till
kyrkporten och en i öster. Båda har nord-sydliga gravrader, i västra
delen med vårdarna vända mot gången och öster, i östra delen en-
Två obelisker med koppling till kyrkoherdesläkten Chrysander och adelsätten von Porat samt ett nygotiskt gjutjärnsstaket kring Bergqvistska graven.
Vård över G A von Porat med maka. Tydliga jugendinfluenser i utformningen.kom mot väster. Öster om koret och norr om bårhuset är kvarter S
med en asklund från 2006 med granitskodd åttakantig rabatt och
ett rött granitklot med vattenbegjutning. I norra vinkeln mellan
kyrkans vapenhus och långhus är ett museikvarter där ett antal
äldre vårdar samlats.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är nästan uteslutande från 1900-talets förra
hälft. I östra delen dominerar högresta former från seklets början
medan vårdarna i väster har lägre profil och främst är från 1930-
talet. Längst i öster reser sig en framträdande bautasten från 1913,
rest över John Zeinvoldt, grundare av Bodafors Möbelfabriks AB.
Graven är en av få i kvarteret med bevarad grusbädd, den omges
av granitpollare med detaljrik gjutjärnskätting. I närheten finns
ett granitkors rest 1941 över disponenten Ivar Sandstedt vid AB
Svenska Möbelfabrikerna. Även denna grav har grusbädd och
stenram. Flera vårdar bär titel med koppling till möbelindustrin:
svarvare, bildhuggare, möbelsnickare. Den västra delen av kvarteret
domineras av handelssyskonen Karlssons storskaliga monument.
Dess grusbädd inramas av en balustrad i svart granit med en hög
kolonnkantad sten som kröns av en fronton med kors. Graven ligger
väl exponerad vid gången fram till kyrkporten. Ytterligare två
gravar har grusbädd med stenram. Direkt öster om koret ligger en
häll som markerar von Scheeleska gravkammaren. Ovanför denna
fanns fram till 1913 ett gravkor med ingång från kyrkan. Öster om
koret är en mindre lund av gamla almar och lönnar. I denna står
en bautasten i polerad svart granit som markerar kyrkoherde J A
Ponténs familjegrav. En sentida häll över en kontraktsprost ligger
vid sakristian. Museivårdarna vid vapenhuset utgörs av sju sandstens-
och granitvårdar från 1724 – 1819, de flesta med profilerat
krön. En rest granithäll med inristat kors är sannolikt en medeltida gravhäll. Två säregna små smidesvårdar härrör troligen från 1700-
talet. Vidare finns en liten bautasten från 1903 och ett krön till en
1700-talsvård med ett ansikte.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Norra Sandsjö kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung.
Kyrkogårdens tidigaste kända utsträckning framgår av en skifteskarta
från 1820. Den omfattade då ytan närmast kyrkan och söder
om denna. Vid inventeringen 1829 skrevs att på ”kyrkogården
fi nns inga monumenter, som innehålla någon merkwerdighet”.
Fram till 1709 låg prästgården alldeles invid kyrkans västra mur.
1860 utvidgades kyrkogården åt väster. Ringmuren ombyggdes och
utökades, vilket arbete utfördes av stensprängaren Olaus Andersson
från Höreda. 1891 utvidgades kyrkogården åt norr. 1917 skedde
en ny utvidgning som mer än fördubblade kyrkogårdens yta, detta
föranlett av den kraftiga befolkningsökningen i stationssamhället
Bodafors. Utvidgningen gjordes åt norr och väster. Stenmuren mot
gamla kyrkogården revs, men trädkransen blev delvis kvar. Ny stenmur
och trädkrans anlades längs utvidgningen, vilken i övrigt fi ck
en strikt uppbyggnad med rätvinkliga grusgångar. Gångsystemet
fortsatte in på gamla kyrkogården och de båda delarna knöts vidare
samman genom planterandet av två alléer. Det gravskick med
grusgravar och ramar av liguster som blev förhärskande i början av
1900-talet kom under seklets senare del att nästan helt försvinna
och ersättas av sammanhängande gräsytor. Endast enstaka grusgravar
blev kvar, bl.a. den Bergquistska, vars gjutjärnsstaket konserverades
1967. Gravkullar fanns ännu 1949 på äldre linjegravar, liksom
enkla vitmålade träkors vid dessa. Av dylikt fi nns idag inga spår.
Stenramar på nya gravar förbjöds under 1940-talet. 1982 om- och
tillbyggdes ett befi ntligt bårhus för att bli personal- och förrådsbyggnad. Samtidigt uppfördes ett nytt bårhus. Arkitekt var Anders
Berglund, Värnamo. 2004 togs två träd ned, vilka stod vid vapenhuset
och missfärgade fasaden. Samtidigt antogs en trädvårdsplan.
2005 ombyggdes den södra kyrkogårdsentrén för att möjliggöra framkomst för stegbil i händelse av brand. Den ena grindstolpen
fl yttades något och grindarna breddades med lösa smidespartier.
Grindstolparna kring såväl denna ingång som den sydöstra rustades
upp och fi ck en luftspalt mot kyrkogårdsmuren i syfte att förhindra
fuktskador. Arbetena projekterades av Sivert Holmberg, Lekeryd.
Denna stod även för ritningarna till en asklund som ordnades 2006
År 1860 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt väster på Klockargårdens mark. Om- och tillbyggnad
av kyrkogårdsmur. Stensprängare Olaus Andersson, Höreda.
Hantverkare: Olaus Andersson
År 1891 Ändring - Begravningsplats
Utvidgning åt norr.
År 1917 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning åt norr och väster.
År 1982 Ändring
Ombyggnad av bårhus till personalbyggnad. Uppförande av nytt
bårhus. Arkitekt Anders Berglund, Värnamo.
Arkitekt: Anders Berglund
År 2005 Ändring - Inhägnad, mur
Breddning av södra kyrkogårdsentrén och renovering av grindstolpar.
Sivert Holmberg, KBR; Lekeryd.
Okänd: Sivert Holmberg
År 2006 Nyanläggning
Nyanläggning - Asklund anläggs. Sivert Holmberg, KBR, Lekeryd.
Okänd: Sivert Holmberg
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Norra Sandsjö församlings arkiv..
Lantmäteristyrelsens kartarkiv..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Jönköpings läns museum. (1989). Kulturminnesvårdsprogram för Nässjö kommun. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
Edholm, Dag. (1985). Orgelbyggare i Sverige 1700-1900 och deras verk.. ISBN: .
Fors, Georg. (okän). Norra Sandsjö kyrka. ISBN: .
Hultberg, Martinsson, Claes, Kenneth. (1982). Norra Sandsjö kyrkas orglar 1734-1982.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin