Motivering (skydd): Kvarter I
Gravvårdarna i kvarter I uppvisar en heterogen karaktär med stor variation både med avseende på storlek och utformning. Merparten av stenarna är låga rektangulära med rak eller mjukt avrundad ovansida men inslag finns även av smala högresta stenar, liggande hällar, låga breda familjegravvårdar liksom smides- och gjutjärnskors. Nytillskott bör i material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdar. Kvarterets södra del är dock mindre känsligt för nytillskott. De rostangripna gjutjärns- och smideskorsen bör varsamt rengöras och behandlas med för ändamålet lämplig rostskyddsfärg (mönja), samt målas. De gravar vilka bevarat sin stenomramning skall bibehållas eller, än mer önskvärt, återställas med framförliggande grusfält. De bevarade smideskorsen skall, om så inte redan är fallet, uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Detsamma gäller för gjutjärnskorsen då gravrätten för dessa löpt ut.
Kvarter II
Karaktären på gravvårdarna i kvarter II är frånsett en drygt handfull smala högresta stenar relativt homogen med låga rektangulära vårdar utförda i diabas och grå granit med enstaka inslag av röd granit. De lite mer framträdande vårdarna är placerade i anslutning till kvarterets ytterkant intill grusgångarna, ett vanligt mönster från tidigare gravhantering där dessa platser oftast ansågs finare medan kvarterets inre delar i större utsträckning nyttjades för den s.k. allmänna linjen. De gravstenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är kulturhistoriskt intressanta. Gravvårdar som anger den dödes yrkestitel förtäljer om invånarna i socknen och de näringar och yrken som funnits. Flertalet av de äldre vårdarna bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret då de tydligt bidrar till kvarterets karaktär. En möjlig väg för att uppnå detta är att idka återanvändning av kvarterets äldre gravstenar.
Kvarter III-IV
Kvarter III och IV uppvisar en relativt homogen karaktär om än med lite varierad skala. Området rymmer ett flertal mer påkostade gravvårdar med konstnärligt utförd dekor. Vid nytillskott är det av stor vikt att hänsyn tas dels till den grå-svarta färgskala som råder i kvarteren samt till intilliggande gravvårdars karaktär då stenarna i området skiljer sig åt i dess olika delar. Ett alternativ till att utforma nya gravvårdar i likhet med äldre befintliga stenar är att återanvända de som står på platsen idag. De gravstenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras. Gravvårdar som anger den dödes yrkestitel förtäljer om invånarna i socknen och de näringar och yrken som funnits.
Kvarter V
Kvarter V uppvisar en relativt homogen karaktär vilken, frånsett några smala högresta stenar utmed grusgången i kvarterets södra del, uppvisar en låg skala. Det stora flertalet av kvarterets gravstenar är utformade som låga rektangulära stenar med rak eller oregelbunden ovansida eller som liggande hällar. Vid nytillskott bör hänsyn tas till kvarterets låga skala. Nya vårdar bör även i val av material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdar. I kvarteret finner man även några exempel på stenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden. Dessa är kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras. De gravar vilka bevarat sin stenomramning skall bibehållas eller, än mer önskvärt, återställas med framförliggande grusfält.
Kvarter VI
Gravvårdarna i kvarter VI är frånsett en handfull smala högresta diabasvårdar utformade som låga rektangulära stenar eller liggande/hällar. Kvarteret uppvisar således en relativt homogen karaktär med påtagligt låg skala. Variationen av äldre och nyare stenar gör dock kvarteret mindre känsligt för nytillskott. Stenar av typen liggande häll, låg rektangulär liksom halvhög smal är att föredra. Nyare material bör i möjligaste mån undvikas till fördel för diabas, samt grå och röd granit. Stenar vilka genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden utmärker sig är kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras.
Kvarter VII
I kvarter VII finner man övervägande låga rektangulära vårdar samt låga breda familjegravvårdar utförda i diabas samt röd och grå granit. Ett flertal stenar har en påkostad dekor samt antikinspirerade stildrag och kan med fördel återanvändas för att bevara kvarterets äldre karaktär. I kvarteret finner man även några nytillskott i nyare stenmaterial och friare utformning. Med tanke på åldersspridningen samt den varierande utformning av kvarterets gravvårdar får det anses vara mindre känsligt för nytillskott. Dessa bör dock anpassa sig till kvarterets låga skala.
Sammanfattande bedömning och karaktär
Kyrkogården i Berg anlades i samband med nya kyrkans uppförande på 1830-talet och är indelad i sju kvarter. Omgärdningen består av en naturstenmur lagd med kraftiga huggna stenblock som på insidan försetts med en jordvall. Samtliga kvarter har varit föremål för en kyrkogårdsomläggning, troligtvis genomförd under 1900-talets senare hälft. Vid denna tidpunkt avlägsnades merparten av kyrkogårdens grusgravar och häckomgärdningar. Det stora flertalet av kyrkogårdens gravstenar är idag av typen låga rektangulära eller liggande hällar medan äldre stenar ofta är smala högresta eller låga breda familjegravvårdar. I kyrkomiljön ingår även sockenstugan samt ett bevarat kyrkstall.
Gravvårdarna i kvarter I uppvisar en heterogen karaktär med stor variation både avseende storlek och utformning. Kvarterets södra del är till följd av sin uppblandade karaktär mindre känslig för nytillskott. Nytillskott bör i material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdar. De fyra gjutjärnsvårdarna i kvarterets mitt, vilka är utformade som pilar med en enkel dekor i relief i form av ett stiliserat träd, är en för länet unik företeelse och bör då gravrätten löper ut uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Detta gäller även för de bevarade smideskorsen. Rostangripna vårdar bör varsamt rengöras och behandlas med för ändamålet lämplig rostskyddsfärg (mönja) samt målas. De gravar vilka bevarat sin stenomramning skall bibehållas eller, än mer önskvärt, återställas med framförliggande grusfält
Karaktären på gravvårdarna i kvarter II är relativt homogen med låga rektangulära vårdar utförda i diabas och grå granit med enstaka inslag av röd granit. De lite mer framträdande vårdarna är placerade i anslutning till kvarterets ytterkant intill grusgångarna. Flertalet av de äldre vårdarna bör i möjligaste mån bevaras i kvarteret då de tydligt bidrar till kvarterets karaktär. En möjlig väg för att uppnå detta är att idka återanvändning av kvarterets äldre gravstenar.
Kvarter III och IV uppvisar en relativt homogen karaktär och rymmer ett flertal mer påkostade gravvårdar med konstnärligt utförd dekor. Vid nytillskott är det av stor vikt att hänsyn tas dels till den gråsvarta färgskala som råder i kvarteret samt till intilliggande gravvårdars karaktär då stenarna i området skiljer sig åt i dess olika delar. Ett alternativ till att utforma nya gravvårdar i likhet med äldre befintliga stenar är att återanvända de som står på platsen idag.
Kvarter V uppvisar en relativt homogen karaktär i en låg skala med huvudsakligen låga rektangulära stenar eller liggande hällar. Nytillskott bör anpassas till den låga skalan liksom i val av material och utformning ansluta sig till intilliggande vårdar. Gravar vilka bevarat sin stenomramning skall bibehållas eller, än mer önskvärt, återställas med framförliggande grusfält.
Gravvårdarna i kvarter VI uppvisar en relativt homogen karaktär med påtagligt låg skala. Variationen av äldre och nyare stenar gör kvarteret mindre känsligt för nytillskott. Stenar av typen låg rektangulär samt liggande häll är att föredra. Nyare material bör i möjligaste mån undvikas till fördel för diabas samt grå och röd granit.
Kvarter VII har en låg skala med övervägande låga rektangulära vårdar samt låga breda familjegravvårdar utförda i diabas samt röd och grå granit. Ett flertal stenar har en påkostad dekor samt antikinspirerade stildrag och kan med fördel återanvändas för att bevara kvarterets äldre karaktär. I kvarteret finner man även några nytillskott i nyare stenmaterial och friare utformning. Med tanke på åldersspridningen samt den varierande utformning av kvarterets gravvårdar får det anses vara mindre känsligt för nytillskott. Dessa bör dock anpassa sig till kvarterets låga skala.
Generellt för kyrkogårdens kvarter gäller att gravstenar vilka utmärker sig genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden är kulturhistoriskt intressanta och bör i möjligaste mån bevaras. Gravvårdar som anger den dödes yrkestitel förtäljer om invånarna i socknen och de näringar och yrken som funnits.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Bergs nya kyrkogård ligger centralt placerad i byn med sockenstuga och äldre bevarat kyrkstall beläget på motstående sida av vägen. I norr och öster gränsar kyrkogården till betesmarker och i söder till en anlagd grusplan avsedd för parkering. Kyrkogården är anlagd i samband med kyrkans uppförande 1830-31 och indelad i sju kvarter. Kyrkogårdsmuren, vilken omgärdar kyrkogården på alla fyra sidor, är uppförd i slutet på 1800-talet av kraftig huggen sten och på insidan försedd med en jordvall, s.k. vallmur. Kyrkan är belägen centralt på kyrkogården och omges av grusade gångar. Samtliga kvarter har varit föremål för en omläggning, troligtvis genomförd under andra halvan av 1900-talet, vid vilken merparten av kyrkogårdens grusgravar samt häckomramningar avlägsnats. Det stora flertalet av kyrkogårdens gravstenar är idag av typen låga rektangulära medan äldre stenar ofta är smala högresta eller låga breda.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en fogad naturstenmur av stora huggna stenblock. Enligt uppgift från en frågelista daterad 1949 skall kyrkogårdsmuren tillkommit i slutet av 1800-talet. Muren är på insidan försedd med en jordvall, en s.k. vallmur. Utanför muren i söder har man anlagt en stor öppen grusad yta, avsedd för parkering. I väster, öster och norr gränsar kyrkogården till odlad vall.
Ingångar
Kyrkogården har två ingångar, en mitt på den västra muren i förlängningen av kyrkans torningång. Den västra ingången flankeras av två huggna stenstolpar vilka reser sig något högre än den angränsande muren. Den sirliga smidesgrinden är krönt med en kula och ett kors.
Den andra ingången ligger mitt på södra muren i förlägningen av den gång som leder fram till kyrkans sidoingång. Öppningen är försedd med en dubbel smidesgrind flankerad av kraftiga stenstolpar. De smidda grindarna har ett formspråk som ansluter sig till grinden vid västra ingången. Grindarna vid södra ingången är tillverkade av Johan Sjögren, Hornaryd Johansberg år 1881. Att döma av grindarnas mycket likartade utformning kan man förmoda att samme man även stått för tillverkningen av grinden vid den västra ingången.
Vegetation
På insidan av vallmuren växer en tät trädkrans av lind. Den övriga växtligheten på kyrkogården utgörs av några enstaka rhododendronbuskar, cypresser, en tallbuske samt ett pilträd.
Gångsystem
Kyrkogårdens gångsystem är oförändrat sedan den anlades och består av ett antal grusade gångar. Utmed kyrkogårdsmurens insida löper en grusgång kring hela kyrkogården. I övrigt så inramas varje gravkvarter av de grusade gångarna.
Minnelund/Urnlund
Någon minneslund/urnlund har inte anlagts på Bergs kyrkogård
Gravvårdstyper
Kyrkogårdens gravstenar är av varierande typ, främst härrörande från 1900-talet. Några få stenar från 1800-talet senare del finns även bevarade på kyrkogården. De äldre stenarna är ofta smala, höga och utförda i diabas. Vanligast förekommande är låga rektangulära stenar av diabas samt grå och röd granit. På kyrkogården påträffas även några äldre smides- och gjutjärnsvårdar. I samtliga kvarter finner man en blandning av vanliga gravar, familjegravar och barngravar.
Ett flertal av de vårdar som står kvar på kyrkogården som kulturgravar är så kraftigt bevuxna med mossa och lavar att texten inte längre går att tyda. Då dessa gravar står under församlingens vård vore det önskvärt att man försiktigt rengjorde framsidan på dessa stenar med lite ljummet vatten och en svamp/mjuk rotborste.
Byggnader
I anslutning till Bergs kyrkogård finner man ett bevarat kyrkstall vilket delvis genomgått förändringar för att kunna användas som ekonomibyggnad. I närhet till kyrkan ligger även församlingshem och sockenstuga.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter I
Allmän karaktär
Kvarter I är beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn och utgörs av en rektangulär gräsbevuxen yta där stenarna är placerade i enkla nord-sydliga rader. Området avgränsas i alla väderstreck av de grusade gångarna. I kvarterets nordöstra hörn finner man prästerskapets gravar samlade. Områdets norra del har en frodig vegetation med en ensam solitär björk samt lite olika sorters buskar såsom cotoneaster, rhododendron och tall.
Gravvårdstyper
Karaktären på kvarterets gravvårdar är skiftande med allt från sirliga smideskors i kvarterets norra del till smala vårdar i diabas och grå granit till gjutjärnsvårdar och modernare låga rektangulära vårdar av yngre datum samt några liggande sluttande hällar. I södra delen påträffas även enstaka stenar i röd granit. I kvarteret finns ett antal familjegravar.
Den åldersmässiga spridningen inom kvarteret är stor. Gravarna fördelar sig ganska så jämt över decennierna från 1800-talets slut fram till 1990-talet, med en svag övervikt på vårdar från decennierna strax före och efter skelskiftet 1900.
Titlar och ortsnamn förekommer på kvarterets vårdar om än inte i någon större omfattning. Titlar är överrepresenterat på de äldre och lite mer påkostade stenarna. Exempel på förekommande ortsnamn är Rösås, Vinninge, Björka och Fagerås. Bland de titlar som förekommer kan nämnas kyrkovärd, f.d. nämndeman, f.d. hemmansägare, prost, kyrkoherde och kontraktsprost. På några enstaka stenar finner man även bibel- och psalmhänvisningar.
I kvarteret finns några vårdar som utmärker sig lite extra. Däribland kan nämnas fyra gjutjärnsvårdar utformade som pilar med en enkel dekor i form av ett stiliserat träd i relief. Vidare påträffas ett antal smideskors vilka ställts upp i kvarterets norra del sedan de avlägsnats från sina ursprungliga platser på kyrkogården. Ett klöverbladskors i gjutjärn samt en modern svartmålad trävård utgör ytterligare två framträdande inslag.
I kvarterets sydvästra hörn finner man två gravar med bevarad framförliggande stenomramning vilken tidigare utgjort omramningen till ett grusfält. Idag återstår bara stenomramningen medan gruset ersatts med gräs.
Äldsta gravvården är ett rostigt gjutjärnskors över N. P. Holmer (1795-1854) och Cecilia Christina Lind (1805-1852)
Kvarter II
Allmän karaktär
Kvarter II är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och utgörs av ett trapetsformat gräsbevuxet område kringgärdat av grusade gångar med gravstenar placerade i enkla rader frånsett en rad i kvarterets mitt där gravvårdarna är ryggställda.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande karaktär från smala högresta stenar till små liggande hällar och låga rektangulära stenar med rak eller oregelbunden ovansida samt någon natursten. Gravstenarna utmed västra och östra grusgången är högresta och av mer framträdande karaktär. Merparten av kvarterets gravstenar är utförda i grå granit eller diabas. Inom området förekommer även ett fåtal vårdar i röd granit. Stenarna är placerade i räta nord-sydliga linjer.
Åldersmässigt finns hela perioden från 1800-talets slut fram till idag representerad i kvarteret dock med en tydlig övervikt på vårdar från 1970- och 80-talet.
Bland gravstenarnas inskriptioner återfinns en rad titlar och ortsnamn liksom psalmhänvisningar och kortare bibelcitat. Exempel på titlar utgör landtbrukare, jägmästare, korgmakare, mjölnare och målarmästare. Ortsnamn som nämns är Bråth, Skogsholm, Växjö, Grännaforsa, Bölsmåla, Lädja och Löfhult. På några vårdar förekommer även kortare textavsnitt ”Se Jesus är ett trösterikt namn” samt ”Älskad i livet saknad i döden”.
Äldsta gravvården är en liten liggande granithäll över Anna Nilsdotter (1815-1893). Ett par vårdar som utmärker sig finns inom kvarteret. Utmed grusgången på kvarterets östra sida finner man tre smala högresta diabasstenar tillhörande släkten Nilssons familjegrav. I kvarterets södra del finns ett diabaskors av latinsk korstyp med texten ”GEORG”.
Kvarter III-IV
Allmän karaktär
Kvarter III och IV är belägna utmed kyrkans sydsida och utgörs av två mindre triangulära gräsbevuxna ytor vilka skiljs åt av den grusgång vilken leder från kyrkogårdens södra ingång fram till kyrkans sydingång. Båda kvarteren omgärdas på alla sidor av grusgångar. I kvarterets yttre hörn har man planterat cypressbuskar samt utmed den norra sidan lågväxande cotoneasterbuskar. Gravstenarna står i nordsydliga rader antingen enkla eller ryggställda mot varandra.
Gravvårdstyper
Flertalet av kvarterens stenar är smala, högresta och konstnärligt utformade med en rik dekor. I båda kvarteren finner man ett antal stenar utformade som kors. Huvudsakligen är vårdarna utförda i diabas och grå granit med något enstaka inslag av röd granit. Åldersmässigt fördelar sig vårdarna över tiden från 1800-talets sista decennium fram till 1980-talet med en övervikt på 1930- och 50-talet. Titlar och ortsnamn förekommer på kvarterets vårdar om än inte i någon större omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Matkull, Rösås och Holma. Bland de titlar som förekommer kan f.d. nämndeman, f.d. hemmansägare och lärarinna nämnas. På några enstaka stenar finner man även bibeloch psalmhänvisningar samt kortare citat såsom ”Saliga äro de döda som i Herren dö”. I kvarteret finns några vårdar som utmärker sig lite extra. Däribland kan nämnas hemmansägare J. A. Nilssons gravvård utformad som en bladornamenterad urna placerad på ett kraftigt fundament liksom den äldsta vården utförd i grå granit, krönt med ett kors, rest över hemmansägare Nils P. Nilsson (1816- 1879). Denna sten är kraftigt algbevuxen och i behov av en försiktig rengöring. I kvarteret finns även en liten häll med diabaskors och stenomramning över Alva Johansson (1921-1952). I kvarter IV finns också ett, i marknivå, liggande diabaskors inramat av nedsänkta kvadratiska stenar. I kvarter IV finner man en återanvänd sten, ursprungligen rest över f.d hemmansägare J. Månsson (1855-1930). Genom att vända på stenen och nyttja dess baksida har man kunnat bevara uppgifterna om den tidigare gravrättsinnehavaren.
Kvarter V
Allmän karaktär
Kvarter V ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgörs av en oregelbundet formad gräsbevuxen yta med gravstenar i enkla rader orienterade i nord-syd. I kvarteret påträffas ett antal familjegravar.
Gravvårdstyper
I kvarteret dominerar de låga breda vårdarna men med ett tydligt inslag av såväl halvhöga vårdar som liggande, sluttande hällar. Ett fåtal högresta stenar av mer monumental karaktär utmärker sig i kvarterets södra del. Materialet är företrädelsevis diabas och röd granit med inslag av grå granit. Åldersspridning på kvarterets vårdar fördelar sig ganska jämt över tiden från 1800-talets sista decennier fram till idag med en liten övervikt på vårdar från 1930-60-talet.
Titlar och ortsnamn förekommer på kvarterets vårdar om än inte i någon större omfattning. Exempel på förekommande ortsnamn är Björka, Sandvik, Bredhult, Smedsbo, Hjulatorp, Holma och Matkull. Bland de titlar som förekommer kan nämnas byggmästare, f.d. nämndeman, kyrkovärd, F. riksdagsman, kantor och hemmansägare. På några enstaka stenar finner man även bibel- och psalmhänvisningar samt kortare citat såsom ”Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård”.
Utmärker sig gör en stor blankpolerad, röd granithäll med ingraverad världskarta rest över professor Olof Jonasson (1894-1965) samt den högresta monumentala diabasvården, krönt med kors, vid släkten Jonassons familjegrav. Denna har även tre mindre hällar liggande på marken framför. Professor Curt Gyllenswärds familjegrav utgörs av ett stenomramat stenkors med två mindre framförliggande hällar.
Kvarter VI
Allmän karaktär
Kvarter VI är beläget i kyrkogårdens nordöstra hörn och utgörs av ett relativt stort rektangulärt, gräsbevuxet område med gravstenar placerade i enkla nord-sydliga gravrader. Utmed grusgången i kvarterets södra del har det tidigare vuxit två pilar vilka sedermera avverkats. Ur en av dessa stubbar har det skjutit fram rikligt med rotskott vilka lämnats så att de kommit att anta en buskliknande form.
Gravvårdstyper
Kvarterets gravvårdar håller en låg skala med ett stort antal små sluttande diabashällar och låga breda vårdar men endast en handfull smala, högresta stenar. I materialhänseende överväger diabasen tätt följd av den röda och grå graniten. Genom åren har det successivt kommit att ske tillskott av nyare vårdar. Åldersspridning på kvarterets vårdar fördelar sig ganska jämt över tiden från 1900-talets första decennium fram till idag med en klar övervikt på diabasvårdar från 1930-40-talet.
Titlar och ortsnamn förekommer inte i någon större omfattning på kvarterets vårdar. Bland de titlar som förekommer kan nämnas hemmansägare, f.d. kyrkovärden, häradsdomaren, lantbrukaren och handlanden. Exempel på förekommande ortsnamn är Bredhult, Ernatorp, Hagalund, Holma, Boanäs. I kvarteret finns några vårdar som utmärker sig lite extra. Däribland kan nämnas en mindre natursten över vår Henrik (1974-2003), Ernatorp vilken är försedd med en lite annorlunda dekor i form av ett rådjurshuvud. Vidare utmärker sig flertalet stenar från sekelskiftet 1900 fram till 1950 med avseende på sin utformning, med antikinspirerade förtecken, samt välarbetad dekor. I kvarteret finns även ett marmorkors över lille Sven Arne (1933-34)
Det stora antalet enkelt utförda diabashällar vilka på träffas i kvarteret, oftast med bara namn och årtal angivet, skulle kunna utgöra en rest av en tidigare allmän linje.
Kvarter VII
Allmän karaktär
Kvarter VII utgörs av ett rektangulärt gräsbevuxet område med gravstenar i enkla nord-sydligt orienterade linjer beläget rakt norr om kyrkan. Området avgränsas runt om av grusgångar och är till ytan sett kyrkogårdens största kvarter. Insprängt i kvarterets gravrader påträffas även ett antal familje- och barngravar.
Gravvårdstyper
I kvarteret dominerar de låga rektangulära vårdarna. Vidare påträffas ett flertal mindre, kvadratiska stenar samt liggande hällar men endast en handfull högresta stenar. Området upplevs homogent med en lågt hållen skala. Stenarna är huvudsakligen utförda i diabas och röd granit men med tydliga inslag av grå granit.
Kvarterets vårdar fördelar sig över tiden från 1800-talets slut fram till idag med ett fåtal representanter från decennierna strax före och efter sekelskiftet 1900 och en klar övervikt på vårdar från 1950- 80-talet.
Titlar och ortsnamn är relativt vanligt förekommande på kvarterets vårdar. Exempel på ortsnamn som finns upptagna är Lädja, Ernatorp, Alingsås, Ramsås, Björkelund, Furulund, Lövhult och Öjaby. Bland de titlar som förekommer kan nämnas kapten, målarmästare, trävaruhandlande, rustmästare, mjölnare, sågmästare och kontraktsprost. Bibel- och psalmhänvisningar saknas praktiskt taget helt. I kvarteret påträffas en modern smidesvård i form av ett kors över Ida Karlsson (1892-1976), en liten natursten med två sammanflätade hjärtan över Lars Lindqvist liksom ett flertal familjegravvårdar vilka är lite extra påtagliga genom sin dominerande storlek. Flertalet stenar från sekelskiftet 1900 fram till 1950 utmärker sig även med avseende på sin utformning, bl.a. med antikinspirerade förtecken, samt välarbetad dekor i form av blomsterslingor, pilastrar och oljelampor.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Beslut om nybyggnad fattades 1788. Kyrkan kom dock att uppföras först 1830-31 efter ritningar utförda vid ÖIÄ 1828 av Per Axel Nyström. Den nya kyrkplatsen förlades ca 2,5 km från den gamla, som bevarats som ödekyrkogård. Som byggmästare omnämns Sjöholm från Söraby. Kyrkan invigdes 1835 av biskop Esaias Tegnér.
PLAN OCH MATERIAL - Byggnaden, som består av ett rektangulärt kyrkorum med torn i väster och utbyggd sakristia i öster, avviker från 1828 års ritning beträffande tornets vapenhus och sakristians utformning. Sakristian inrymmer två våningar och är dessutom senare försedd med källare. Ingångarna är placerade i tornet samt mitt på södra långsidan. Till sakristian finns separat ingång i söder. Kyrkan är uppförd av sten samt spritputsad och vitkalkad. Slätputsade omfattningar. Lanternin av trä, målad i gult och vitt. Takmaterialet utgörs av kopparplåt.
EXTERIÖR - Exteriören följer 1828 års ritning frånsett vissa detaljavvikelser. Lanterninen är nu sluten och försedd med tornur.
INTERIÖR - interiören är till stor del förändrad genom senare moderniseringar. Altartavlan, "Kristi förklaring", är utförd 1881 av Ludvig Frid som kopia efter Fredric Westins altartavla i Jacobs kyrka i Stockholm. Altartavlan omgavs tidigare av två sannolikt ursprungliga väggpilastrar krönta av urnor. De nuvarande sidostyckena med målningar av David Ralson tillkom 1967. Predikstolen kompletterades 1939 med bl a ljudtak. Orgeln är ursprungligen byggd 1838 av J M Blomquist. Läktarunderbyggnaden tillkom 1967, då också kyrkorummet fick sin nuvarande färgsättning.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Bergs kyrkogård är anlagd i samband med kyrkans uppförande 1830-31 och är indelad i sju kvarter. Kyrkogårdsmuren, vilken omgärdar kyrkogården på alla fyra sidor, är uppförd av kraftig huggen sten och lagd i slutet på 1800-talet. På insidan är muren försedd med en jordvall, s.k. vallmur. Gravvårdarna på kyrkogården är av varierad karaktär från äldre högresta stenar till mer enhetligt utformade låga rektangulära stenar av yngre datum. Stenarna är sedan kyrkogårdsomläggningen, vilket skedde under 1900-talets senare hälft, placerade i räta linjer på kvarterens gräsbevuxna ytor. Vid samma tillfälle avlägsnades gravarnas framförliggande grusfält samt häckomramningar.
År 1835-1962 Ändring
För händelser, se pdf.
Hantverkare - Smed: Robert Signal
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1789 nybyggnad (O Tempelman); 1827-28 förslag till nybyggnad (osign, enligt diariet P A Nyström); 1833 (1835?) orgel.
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDINGAR - Krönikan (Berg) 1944, 1945, 1954, 1967, 1972, 1978; Exteriörfoton samt interiörfoton efter renovering 1916, ATA samt Smålands museum. Om Frids altartavla se Ullén, M, Kyrkorummets utsmyckning. Småländska mästare och lokala traditioner (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2)..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin