Motivering (skydd): ÖLMEVALLA KYRKA är högt belägen i låglänt uppodlat kustlandskap med utsikt mot havet i väster. Kyrkogården är terrasserad åt väster och kringgärdas av stenmurar kantade av trädrader. Till anläggningen hör ett gravkapell nordost om kyrkan, samt en ekonomibyggnad öster om detta. Öster om kyrkan finns församlingshem och vaktmästarkontor. Den medeltida ödekyrkogården ligger tillsammans med prästgården och pastorsexpeditionen omkring en halv kilometer nordost om den nuvarande kyrkan.
Den nuvarande stenkyrkan ersatte en medeltida föregångare och byggdes 1884-85 efter ritningar av arkitekten Ernst Jacobsson med kompletteringar av Adrian Crispin Peterson, som anlitades att följa arbetet och därmed till viss del kom att påverka detaljutformningen. Kyrkan invigdes 1886 och består av ett rektangulärt långhus med polygonalt avslutat kor i öster samt torn krönt av en reslig spira i väster. Kyrkans exteriör präglas av nyromanska och nygotiska stildrag. De gula tegelfasaderna artikuleras med bågfriser och strävpelare och genombryts av parvis kopplade rundbågiga fönsteröppningar. Den nybyggda kyrkan uppvisade omedelbart tecken på fuktgenomslag i murarna och 1900-talets reparationer har i stor utsträckning varit en kamp mot fuktskador, men också avspeglat olika tiders kyrkoideal. 1907 tillbyggdes ett pannrum invid långhusets nordportal, ombyggt och förstorat 1976. Den största förändringen skedde på 1930-talet, då många nygotiska arkitektoniska detaljer avlägsnades för att lyfta fram kyrkobyggnadens grundformer. Vissa av dessa återskapades 2003.
Även interiören har förändrats vid flera tillfällen under 1900-talet. Inredningen i nygotisk stil härrör dock huvudsakligen från byggnadstiden. Kyrkorummet täcks av ett välvt innertak från 1954, efter ritningar av arkitekten Fredrik Wetterqvist, och har ett smalare och lägre kor åt öster. Altaruppsatsen som också utgör skrank till den f d sakristian härrör från byggnadstiden, liksom predikstolen, altarringen, psalmnummertavlorna, dopfunten och läktaren. Altartavlan föreställande uppståndelsen utfördes av en tysk konstnär. Den nygotiska orgelfasaden härstammar från kyrkans första orgel från 1896. Den öppna bänkinredningen ombyggdes 1954, efter ritningar av Fredrik Wetterqvist, och altarpartiet omgestaltades då genom ändring av dörrnischerna och borttagande av viss utsmyckning. Läktarunderbyggnader tillkom 1978-79, efter förslag av arkitekten Pelle Nilsson, och en ny innervägg uppfördes i söder. Kyrkorummet fick då ny färgsättning och korväggens bemålade textband har senare förändrats vid flera tillfällen. Kyrkorummet präglas av 1900-talets förändringar samt av byggnadstidens bevarade fasta inredning inklusive den senare ombyggda bänkinredningen. 2006-07 borttogs de befintliga läktarunderbyggnaderna och ersattes av nya underbyggnader med glasade väggar åt kyrkorummet, samtidigt som ny färgsättning tillkom.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar och trädrader.
- Korpartiets, trots förändringar, bevarade grundkaraktär.
- Den fasta inredningen från byggnadstiden.
- Altartavlan
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2001)
Relativt högt beläget i låglänt terräng. Utsikt över havet i väster. Kyrkan står på en höjd. I nordost är kyrkotomten bevuxen med tallar och björkar.
GRAVKAPELL står nordost om kyrkan. Betonggrund. Fasader med stående locklistpanel, målad med täcklasyr i brun kulör, sadeltak täckt med tegel, undersidan av taket täckmålat i vit kulör. Dörrar och fönsterbågar täckmålade i gammelrosa kulör.
FÖRRÅDS- OCH TOALETTBYGGNAD står öster om gravkapellet. Betonggrund, stående locklistpanel, brun täcklasyr, sadeltak täckt av plåt. Fönster och dörrar av trä, täckmålade i gammelrosa kulör.
FÖRSAMLINGSHEM ligger dolt av grönska sydost om kyrkan. Fasader av stående lockpanel, målade med täcklasyr i mörkbrun kulör.
I öster, nedanför kyrkan och församlingshemmet, ligger en VAKTMÄSTERIBYGGNAD. Fasader av gult tegel och stående lockpanel med brun täcklasyr närmast takfoten samt i gavlarna. Ett sadeltak belagt med betongtegel. Portar av brunmålad plåt. Fönsterbågar målade med brun täcklasyr.
Söder om kyrkan växer en tuktad häck. En väg passerar utanför häcken och vidgas vid kyrkan så att den rymmer parkeringsplatser.
Planen framför Ölmevallas kyrka hårdbelades med asfalt med krossad stenbeläggning 1996.
KYRKOGÅRDEN
I två nivåer väster om kyrkan ligger den äldre kyrkogården. Kyrkogården kringgärdas av en stenmur med en trädrad innanför.
1968 utvidgades kyrkogården efter ett förslag av trädgårdsarkitekt Vera Nordin, söder om kyrkan och parkeringen.
Urngravfält med asklund i anslutning till kyrkans infartsväg, strax söder om den äldsta delen av kyrkogården.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - ÖLMEVALLA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 752, 1900: 1246, 1995: 4345
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger lite högt mot bergssidan till, med Ölmevalla prästgård och pastorsexpedition belägna omkring en halv kilometer i nordost. Vid prästgården återfinns också den medeltida ödekyrkogården. Båda kyrkornas lägen har en påtaglig närhet till Näsbofjorden. Med tanke på landhöjningen måste medeltidskyrkan ha legat nära Näsbofjordens strandlinje. Socknen består till största delen av öppen odlingsmark i dalgångarna samt i övrigt av kuperade skogsmarker.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (ÖLMEVALLA KYRKPLATS). Murad gråstenskyrka, sannolikt av medeltida ursprung. Vapenhus i långhusets sydvästra del. Kyrkan förlängdes österut 1762, och fick då en halvrund koravslutning. Fristående klockstapel. Kyrkan revs 1885 i samband med uppförandet av en ny kyrka på annan plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan byggdes 1884-85 efter ritningar av arkitekterna Ernst Jacobsson och Adrian Crispin Peterson. Kyrkan uppfördes med ett rektangulärt långhus och en smalare polygonal sakristia i öster samt torn i väster. I början av 1900-talet tillbyggdes ett pannrum framför långhusets nordportal.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt klädd med gult fasadtegel. Exteriören artikuleras med bland annat bågfriser och strävpelare. Tornet har en reslig spira. Murarna genombryts av dubbelkopplade fönsteröppningar. Huvudingångar genom tornets bottenvåning, samt mitt på långhusets södra långsida. Även interiören har förändrats vid flera tillfällen under 1900-talet. Kyrkorummet täcks av ett välvt innertak. Inventarierna härrör huvudsakligen från den nya kyrkans byggnadstid.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR -
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin