Motivering (skydd): VALLDA KYRKA är belägen på Onsalahalvön på medeltida kyrkplats i en kyrkby av hög ålder och omgiven av bebyggelse från 1800-talets mitt, representativ för Nordhalland. Norr om kyrkan ligger pastorsexpedition och församlingshem och i nordväst finns prästgården med anor från 1700-talets mitt. Strax nordost om kyrkan återfinns också Vallda säteri där familjen Wernle fick patronatsrätt 1671. Vallda kyrkby bildar riksintresse för kulturmiljövården som en jordbruks- och kyrkby av hög ålder.
Fyra vitputsade stigluckor från 1600-talet leder besökaren in genom den kallmurade kyrkogårdsmuren som kringgärdar kyrkogården. Muren kantas av en äldre utglesad trädkrans. Till anläggningen hör en äldre rödfärgad ekonomibyggnad.
Den vitputsade murade stenkyrkan har medeltida ursprung och i kyrkans murar ingår medeltida mursträckningar, troligen från 1200-talet. Långhuset förlängdes åt öster 1662 och då tillkom den nuvarande halvrunda koravslutningen som var typisk för tidens ombyggnader i Halland. Ombyggnaden bekostades av ägaren till Vallda säteri, Markus Larsson, vars initialer tillsammans med hustruns och årtalet återfinns på korfasaden. Det kraftiga stentornet i väster uppfördes under åren 1765-70. Sakristian med polygonal planform vidbyggdes 1929 på kyrkans norra sida och dess plåttäckta spira ansluter i sitt formspråk till tornets. Takspirorna är karaktärsskapande för exteriören, liksom tornets kraftiga dimensioner och huvudingången i väster med ovanligt djup ingångsnisch och stenomfattning från 1700-talet.
Den nuvarande rumsformen härstammar från 1662 då triumfbågen borttogs, väggarna förlängdes och avslutades med det rundade koret samtidigt som fönsteröppningarna vidgades. Kyrkorummet har en nyklassicistisk karaktär med vitputsade väggar som genombryts av rundbågiga fönsteröppningar och ett högt blåmålat trätunnvalv med utskjutande taklist. Den klassicerande prägeln tillkom på 1830-talet då kyrkan fick ny predikstol och altaruppsats tillverkade av Lindomesnickarna Olaus Persson och Mathias Svensson, efter Överintendentsämbetets ritningar. Predikstolen och orgelfasaden är utförd i genomgripande empire. Från 1800-talet är även bänkinredningen med rundat ovanligt frontparti, psalmnummertavlorna, och den klassicerande orgelfasaden på den djupa orgelläktaren med ovanlig konkav läktarbröstning.
Den nuvarande femsidiga altarringen insattes 1901 och då uppsattes också en äldre basunängel i koret. Det ursprungliga altarkorset ersattes samma år av en altarmålning, som i sin tur 1982 utbyttes mot den nuvarande altartavlan av Joël Mila, välkänd kyrkokonstnär i Västsverige, som hans sista verk. Altarkrucifixet är ett verk av konstnären Eva Spångberg. Dopfunten tillhör den s k Starrkärrsskolan och är troligen tillverkad någon gång under perioden 1250-80. Den praktfulla dopfunten anses vara en av de främsta av Starrkärrsfuntarna och den fyrpassformade cuppan är dekorerad med blomstermotiv i relief med rester av färgspår.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan tillsammans med prästgård och församlingshem utgör tillsammans med övrig närliggande bebyggelse en ålderdomlig kyrko- och bymiljö med höga kulturhistoriska värden.
- Kyrkogården med stenmurar, stigluckor och äldre trädkrans.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkans välbevarade exteriör.
- Predikstolen och altaruppsatsen som exempel på Lindomesnickarnas relativt ringa tillverkning av kyrkoinredning. - Orgelfasaden
- Altartavlan som Joël Milas sista verk.
- Altarprydnaden av Eva Spångberg.
- Den medeltida dopfunten.
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2001)
Nordväst om kyrkan ligger pastorsexpedition och prästgården från 1700-talets mitt.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkan kringgärdas av en kallmurad kyrkogårdsmur med fyra stigluckor från 1600-talet. Stigluckorna har rundbågeformade öppningar med smidesgrindar och tak klädda med enkupigt tegel. Innanför muren växer en äldre utglesad trädrad. En äldre, låg, ekonomibyggnad med rödfärgad panel står sydväst om kyrkan.
Kyrkogården utvidgades åt söder 1932 och mot väster i form av "västra kyrkogården" 1981.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - VALLDA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1576, 1900: 1820, 1995: 6444
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger omgiven av bebyggelse med pastorsexpedition och församlingshem beläget direkt i norr. Strax nordost om kyrkan återfinns också Vallda säteri. Läget ansluter till dalgången med öppen odlingsmark i öster. Socknen består av öppen odlingsmark i dalgångarna med omgivande kuperade skogsmarker. Vallda kyrkby bildar riksintresse som en jordbruks- och kyrkby av hög ålder. Den välbevarade bondebebyggelsen är från 1800-talets mitt och anses representativ för Nordhalland. Vallda säteri är tillkommet på 1600-talet. Familjen Wernle på Vallda fick 1671 patronatsrätt i pastoratet (Vallda och Släp) efter att ha ombyggt kyrkorna på 1660-talet.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Murad stenkyrka bestående av ett rektangulärt långhus med halvrund koravslutning i öster, ett torn i väster och en vidbyggd polygonal sakristia på kyrkans norra sida. I kyrkans västra del ingår mursträckningar från en medeltida kyrka. Denna har troligen haft romansk planform med smalare, rakslutet kor (grundmurar påträffade vid restaurering 1929). År 1662 förlängdes kyrkan österut, varvid den erhöll den nuvarande koravslutningen. Tornet i väster tillkom 1765-70. Sakristian tillbyggdes 1929.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad. Långhuset täcks av ett sadeltak, och tornet kröns av en huv med kort spira. Sakristian har också en spira, som sitt i formspråk ansluter till tornet. Huvudingång genom tornets bottenvåning. Det vitputsade kyrkorummet täcks av ett högt tunnvalv av trä med utskjutande taklist. Vid en renovering 1837 fick kyrkan både ny predikstol och ny altaruppsats. Altaruppsatsen förnyades dock 1982, då den fick en ny målning utförd av konstnären Joël Mila.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger en praktfull dopfunt från 1200-talets andra hälft, med en fyrpassformad och reliefprydd cuppa.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin