Motivering (skydd): HANHALS KYRKA är belägen på medeltida kyrkplats i höglänt skogsbygd söder om Kungsbacka. På en höjd nordväst om kyrkan uppfördes 1940 en klockstapel efter ritningar av Fredrik Wetterqvist, som till sin huvudform återger den tidigare stapeln på samma plats. Kyrkogården kringgärdas av en relativt hög kallmurad stenmur kantad av en trädkrans. I muren finns fyra stigluckor med portar samt åt öster med en smidesgrind. På kyrkogården finns ålderdomliga gravvårdar med upprättstående mindre stenhällar markerande gravens längd. Till anläggningen hör en ekonomibyggnad (1978) öster om kyrkan samt ett församlingshem.
I den vitputsade murade stenkyrkan ingår betydande partier av en medeltida kyrka från 1200-talet. Vid kyrkans syd- och nordportaler uppfördes vapenhus, sannolikt under senmedeltiden. Vid en stor ombyggnad 1764 erhöll nuvarande planform med rundat kor. Kyrkan övergavs i slutet av 1800-talet till förmån för en ny kyrka som uppfördes på ny kyrkplats 1892-94. Föremål och inredning spreds bland församlingsbor och inköptes av Göteborgs museum. Återstoden av den gamla kyrkans murar konserverades 1923.
Den nya kyrkan förstördes av brand 1936 men kvarstår delvis som ruin. Med anledning av detta återuppbyggdes den gamla kyrkan 1939-40 efter ritningar av arkitekt Fredrik Wetterqvist, som ledde arbetet tillsammans med landsantikvarie Erik Salvén. Stora delar av det material som församlingsbor och museet tillvaratagit återfördes till kyrkan. Det norra vapenhuset omvandlades till sakristia och grundstenar från 1800-talet till ett planerat men aldrig uppfört torn i väster frilades. I korets norra del påträffades också en gravkammare. Västgaveln hade två fönster från senare tid, varav det undre förvandlades till västportal. Kyrkans exteriör präglas av 1700-talets förlängning och ombyggnad samt av 1939-40 års återuppbyggnad.
Kyrkorummet präglas huvudsakligen av 1700-talets planform, inredning och bemålning, såsom det återskapades på 1940-talet. Innan kyrkans invigning 1940 återbördades inredning som förvarats på olika håll, däribland kyrkans välvda brädtak försett med figurativt måleri från 1770 av kyrkomålaren Jonas Dürchs. Från det gamla taket återfanns 150 brädpar som låg till grund för en rekonstruktion och komplettering av konservator Erik Sköld, Halmstad.
Altaruppsatsens corpus utgörs av ett senmedeltida altarskåp från 1520, ett av tre bevarade från Halland och det enda på ursprunglig plats. Vid 1600-talets mitt försågs skåpet med ett överstycke med målad framställning av Kristus på korset och sidopartier i snidad tidstypisk ornamentik. Från 1600-talet härrör också predikstolen med yngre ljudtak och skulpturerna i skåpet på norra väggen (1940). Av psalmnummertavlorna är den södra från den gamla kyrkan och den norra en kopia. Bänkskärmarna i kyrkans västra del härrör också från den gamla kyrkan och färgsättningen har varit vägledande vid renoveringar under 1900-talet. Brudbänken i koret tillverkades 1940 med ryggbräda från 1756, och samma år återuppsattes den bemålade läktarbröstningen. Den enda större inventarie som inte kunnat återfå sin ursprungliga plats är den medeltida dopfunten av täljsten, i Statens historiska museer, men i koret står en avgjutning. Sakristians tak utgörs av bemålade bräder som härrör från kyrkans plana tak före ombyggnaden 1764.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, stigluckor, trädkrans, klockstapel, grusade gångar och äldre gravvårdar. - Exteriören med prägel av 1700-talets ombyggnad och återuppbyggnaden 1939-40. - Takmålningen av Jonas Dürchs (1770), kompletterad av Erik Sköld (1939-40). - Kyrkorummets äldre inredning och bemålning.
- Det medeltida altarskåpet, med senare tillägg.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - HANHALS
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 650, 1900: 802, 1995: 914
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Hanhals medeltidskyrka ligger enskilt och höglänt, mitt i skogsmarken. Kyrkan övergavs i slutet av 1800-talet till förmån för en ny kyrka, som uppfördes på en höjd ca 1 km nordöst om den gamla kyrkplatsen. Den nya kyrkan förstördes vid en brand 1936, men fick delvis kvarstå som ruin. Efter branden beslöt man att återgå till medeltidskyrkan, som 1940 åter kunde invigas till sin ursprungliga funktion. En klockstapel i äldre stil uppfördes då på en höjd invid kyrkan. Socknen består till största delen av öppen odlingsmark i anslutning till Rolfsån som i väster mynnar ut i Kungsbackafjorden.
RASERAD KYRKA / RUIN - II: belägen på annan plats (HANHALS KYRKORUIN). Hanhals nya kyrka, nu i ruin, uppfördes 1892-94 i nygotisk stil efter ritningar av arkitekt Adrian Crispin Peterson. Kyrkan hade korta tvärarmar, halvrund koravslutning och torn. Efter branden 1936 stod byggnaden som ruin till 1950-talet, då murarna till största delen nedbröts.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Hanhals gamla kyrka, tidigare ruin men nu iståndsatt till församlingskyrka, är murad av sten och består av ett rektangulärt långhus med halvrunt korparti i öster, ett vapenhus i sydväst och en sakristia på motsvarande plats i norr. Stenkyrkan uppfördes med romansk planform bestående av ett rektangulärt långhus och ett smalare rakslutet kor. Vapenhus tillbyggdes vid okänd tidpunkt både i söder och norr. Vid en ombyggnad 1764 förlängdes kyrkan i öster. När den nya kyrkan invigts stod den gamla som taklös ruin till 1939-40, då den återuppbyggdes efter ritningar av arkitekt Fredrik Wetterqvist. Härvid omvandlades norra vapenhuset till sakristia och grundstenar från 1800-talet till ett planerat men aldrig uppfört västtorn frilades.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är både ut- och invändigt vitputsad och samtliga byggnadskroppar har tegeltäckta sadeltak. Långhusets tak är valmat över koravslutningen. Huvudingång genom vapenhuset i söder samt till korpartiet i nordost. Vid kyrkans övergivande 1895 tillvaratogs mycket av kyrkans inventarier och inredning och kunde därför senare återföras till kyrkan, exempelvis kyrkans välvda brädtak, försett med figurativt måleri från 1770 av Johannes Dürchs. Även altaruppsatsen och predikstolen från 1600-talet finns nu åter i kyrkan (altaruppsatsens corpus utgörs av ett senmedeltida altarskåp).
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans dopfunt, sannolikt från 1200-talets första hälft, finns nu i Statens historiska museum, Stockholm. I kyrkan står en avgjutning.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin