Motivering (skydd): Kvarter A och B
Det kulturhistoriska värdet ligger i de monumentala gravvårdarna som är placerade i det kvarter som genom närheten till vägen och ingången till kyrkan var eftertraktade. Flera har även ett högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde genom sitt utförande. Det är därför önskvärt att dessa gravvårdar återanvänds eller bevaras när gravrätten eventuellt utgår.
Det är även önskvärt att de gravplatser som är täckta av grus och omgärdade av stenramar bevaras.
Kvarter C
Kvarter C är tidstypiskt för tiden kring 1900-talets mitt och gravvårdarna placerade med ryggarna mot rygghäckar är även det typiskt för tiden 1940 - 60-talen. Intressant är det stora antalet titlar som ger en bra bild av den tidens Virestad med ett stort antal hemmansägare men där även lantbrevbäraren, målaren och bankens kamrer hade sin funktion. När gravrätter går ut och nytillskott tillkommer är rekommenderas återanvändning av de äldre gravvårdarna. De kvarvarande gravplatserna som är omgärdade av stenramar bör bevaras.
Kvarter D
Gravvårdarna i kvarterets södra del som är omgärdade med häckar och järnstaket visar på ett gravskick som under tiden kring 1900 var vanligt vid gravvårdar över de högt uppsatta inom samhället, i det här fallet församlingens präster och deras familjer. Det är av stor vikt att grustäckta gravplatser omgärdade med stenramar, kedjor eller häckar bevaras och underhålls.
Kvarter E
Ett kvarter som genom sin långsmala form och sitt läge längs med kyrkogårdsmuren och trädkransen får ett lummigt utseende. Särskilt intressant inom kvarteret är gravkoret över Tiliander och hans familj liksom de ålderdomliga gravvårdarna som är placerade intill bårhuset. Kvarterets karaktär präglas av den grå/svarta färgskalan som ger området ett enhetligt utseende. Vid eventuella kompletteringar bör det ske i samma färgskala.
Kvarter F
Kvarter F är det kvarter som tydligast syns på den bild från 1900-talets början som visar på en kyrkogård där gravar med gravkullar och enstaka gravvårdar till synes har placerats fritt. Av detta finns väldigt få spår förutom några gravvårdar från tiden före 1940-talet som återfinns i dagens planerade rader av gravplatser. De återfinns dock inte på samma plats utan har flyttats. Monumentala och äldre gravvårdar bör om möjligt bevaras eller återanvändas. I övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.
Kvarter G
Kvarter G är en del av det område som syns på den bild från 1900-talets början som visar på en kyrkogård där gravar med gravkullar och enstaka gravvårdar till synes har placerats fritt. Av detta finns väldigt få spår förutom några bevarade gravkullar samt gravvårdar från tiden före 1940-talet som återfinns i dagens planerade rader av gravplatser. De återfinns dock inte på samma plats utan har flyttats. De bevarade gravkullarna kan dock ändå ses som ett spår av denna tidiga typ av gravskick. Bland personalen som sköter kyrkogården finns idag god kunskap om hur gravkullarna underhålls och det är önskvärt att denna kunskap bevaras och uppehålls då gravkullar idag så gott som har försvunnit helt inom länets kyrkogårdar. Monumentala och äldre gravvårdar bör om möjligt bevaras eller återanvändas. I övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.
Kvarter H
Kvarter H är en del av det område som syns på den bild från 1900-talets början som visar på en kyrkogård där gravar med gravkullar och enstaka gravvårdar till synes har placerats fritt. Av detta finns väldigt få spår förutom några bevarade gravkullar samt gravvårdar från tiden före 1940-talet som återfinns i dagens planerade rader av gravplatser. De återfinns dock inte på samma plats utan har flyttats. Monumentala och äldre gravvårdar bör om möjligt bevaras eller återanvändas. I övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.
Kvarter J
Kvarter J är en del av det område som syns på den bild från 1900-talets början som visar på en kyrkogård där gravar med gravkullar och enstaka gravvårdar till synes har placerats fritt. Av detta finns väldigt få spår förutom några bevarade gravkullar samt gravvårdar från tiden före 1940-talet. Dessa återfinns i dagens planerade rader av gravplatser. De återfinns dock inte på samma plats utan har flyttats. De bevarade gravkullarna kan dock ändå ses som ett spår av denna tidiga typ av gravskick. Bland personalen som sköter kyrkogården finns idag god kunskap om hur gravkullarna underhålls och det är önskvärt att denna kunskap bevaras och uppehålls då gravkullar idag så gott som har försvunnit helt inom länets kyrkogårdar. Monumentala och äldre gravvårdar bör om möjligt bevaras eller återanvändas. Kvarterets karaktär präglas av den grå/svarta färgskalan som ger området ett enhetligt utseende. Vid eventuella kompletteringar bör det ske i samma färgskala.
Kvarter K
Det stora antalet ålderdomliga gravvårdar är kulturhistoriskt intressanta även om de troligtvis inte är placerade på sina ursprungliga platser. Men genom sin höga ålder och höga kvaliteten på utförandet i järn, röd kalksten är de betydelsefulla inslag på kyrkogården. De rester av en gravkullar som finns är intressant och bör om möjligt restaureras och underhållas.
Nya kyrkogården samt minneslunden
Denna del av kyrkogården är typisk för sin tid med gravvårdar placerade i rader och med en minneslund. Kvarteren är inte fullt utnyttjade. Önskvärt är att nya gravsättningar sker inom denna del av kyrkogården innan äldre gravvårdar inom den gamla kyrkogården avlägsnas för att bereda plats för nya.
Sammanfattning
Virestads kyrka uppfördes 1799-1800 på den gamla kyrkans plats. Virestad socken omnämns första gången på 1300-talet.
Enligt muntlig uppgift och äldre foto var det först under 1940-talet som kvarter inrättades på kyrkogården. Före det bestod kyrkogården av en gräsbevuxen yta där gravplatserna var oregelbundet placerade och där de flesta bestod av gravkullar täckta med vintergröna och där ett fåtal var försedda med en gravvård.
Den nya delen av kyrkogården anlades på 1990-talets början vilket innebär att den gamla kyrkogården har använts kontinuerligt som enda begravningsplats fram till dess. De äldsta gravstenarna är ifrån 1800-talets andra hälft.
Det finns inga spår av oregelbundenhet kvar från tiden före omgrävningen men däremot finns ett antal gravkullar kvar liksom gravvårdar som dock troligtvis inte står på ursprunglig plats. Bland personalen som sköter kyrkogården finns idag god kunskap om hur gravkullarna underhålls och det är önskvärt att denna kunskap bevaras och uppehålls då gravkullar idag så gott som har försvunnit helt inom länets kyrkogårdar.
Äldre gravstenar kan med fördel återanvändas. I övrigt är kyrkogården på grund av den stora blandningen av gravvårdar relativt okänslig för nytillskott.
En inventering av gravvårdarna bör dock göras där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör vårdas och bevaras och när gravrätten upphör vårdas av församlingen.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän beskrivning
Kyrkogården består av två delar, den äldre som omger kyrkan samt en del som anlades på 1990-talets början och som är placerad lite lägre i förhållande till den äldre.
Den äldre delen är placerad söder och norr om kyrkan och består av två ungefär lika stora områden. De är indelade i kvarter som skiljs åt från varandra med grusade gångar. Kvarteren på den norra sidan är indelade med rygghäckar, medan de på den södra bara delvis är indelade på detta sätt.
Omgärdning
Den gamla kyrkogården omgärdas på alla sidor av en kallmurad stenmur. Även den nya kyrkogården omgärdas på den södra och västra sidan av en kallmurad lägre stenmur.
Innanför den gamla kyrkogårdsmuren växer en trädkrans av näverlönn, lönn och lind.
Ingångar
Kyrkogården har sammanlagt fem ingångar. Fyra ingångar leder till den gamla delen och en till den nya. I muren mellan de båda delarna finns en tidigare ingång kvar som numera fungerar som förbindelse mellan de båda kyrkogårdarna. Huvudingången leder rakt upp mot kyrkans entré och är försedd med en dubbelgrind i smide, vilken tillverkades när Virestads kyrka renoverades 1956. Strax söder om denna finns ytterligare en ingång som leder direkt in på kyrkogården. Ingången till den nya delen som är belägen i dess nordvästra hörn har också en dubbelgrind i smide av samma utseende. Ingången i kyrkogårdens norra del består av en enkel stentrappa. I murens östra sida finns en grind som leder ut mot en ekonomibyggnad som används som redskapsbod och personalutrymme för kyrkvaktmästarna.
Gångsystem
Alla gångar inom kyrkogården är grusbelagda förutom gången upp mot kyrkan som är belagd med sten och gången på kyrkans södra sida som är belagd med asfalt.
Vegetation
Den gamla kyrkogården är omgärdad av en trädkrans med näverlönn, lönn och lind. Minneslunden på den nya kyrkogården är placerad i en skogsbacke med en naturlig blandskog med bland annat hassel, lönn, ek och rönn. På den nya kyrkogården finns även en sittplats med en damm vid vilken hängaskar, rhododendron, ölandstok och barrväxter är planterade. I kyrkogårdens norra del är rygghäckar av liguster planterade.
Gravvårdstyper
Den nya delen av kyrkogården anlades på 1990-talets början vilket innebär att den gamla kyrkogården har använts kontinuerligt som enda begravningsplats fram till dess. De äldsta gravstenarna är ifrån 1800- talets andra hälft. Diabas är det material som dominerar men såväl röd som grå granit, marmor och järn är representerade. Den vanligaste typen av gravsten är den rektangulära, låga rektangulära stenen med rakt eller rundat krön som härrör från 1930-talet och framåt. Det är vanligt att gravstenens inskription är försedd med titel, ort och minnesord, psalm- eller bibelordshänvisning.
På 1940-talet grävdes kyrkogården om och delades in i kvarter. Före omgrävningen bestod kyrkogården av en gräsbevuxen yta där gravkullar låg oregelbundet placerade. Det finns inga spår av oregelbundenhet kvar, men däremot finns ett antal gravkullar kvar liksom gravvårdar som dock troligtvis inte står på ursprunglig plats.
Borttagna gravstenar förvaras strax utanför den gamla kyrkogårdsmurens sydöstra hörn liksom på insidan av muren i samma hörn.
Byggnader
På kyrkogården finns ett bårhus som är beläget på den gamla kyrkogårdens östra sida i anslutning till muren vid den sk ”Klockbacken”. På samma sida några meter norrut finns ett gravkor rest över kyrkoherden Tiliander och hans familj. Tiliander var den kyrkoherde som initierade att en ny kyrka skulle byggas.
På andra sidan landsvägen står Virestads sockenstuga och f d skola. Det är en byggnad uppförd i två våningar samt källare. Fasaden är klädd med locklistpanel som är rödfärgad och taket är täckt med tegel. Byggnaden har år XXX byggts till med en huskropp som används till pastorsexpedition. Öster om den gamla kyrkogården finns en ekonomibyggnad där redskap och maskiner för skötseln av kyrkogården förvaras och där kyrkvaktmästarnas personalutrymmen finns.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A och B är beläget inom den gamla kyrkogårdens längs med kyrkogårdens västra mur och på var sida om huvudingången upp mot kyrkan. Kvarteren är långsmala till sin form och gravvårdarna är placerade i två rader med ryggarna mot muren. Kvarteren gränsar mot kvarter C, F, H, J, K och L och delas av mot dem med en grusgång.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns flera monumentala gravvårdar huggna i diabas och ett stort antal är ifrån 1910-talet och tidigare. Kvarteret har dock använts kontinuerligt fram till nutid. De höga gravstenarna har avsmalnade krön som avslutas i en avfasad spets. Flera gravstenar huggna i diabas är rikt dekorerade med graverade motiv. Sex gravplatser är omgärdade av stenram och fem är täckta med grus. Flera gravstenar är försedda med ort, titel och minnesord. Bland titlar är hemmansägare mycket vanlig men där finns även skräddaremästare, kyrkovärd, fabrikör mm.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget inom kyrkogårdens norra del och gränsar till kvarter B, D, K och L. Det är rektangulärt till sin form och omgärdas av grusgångar. Ytan är täckt med gräs och det finns inga markerade gångar mellan raderna. Raderna med gravvårdar står på var sida om rygghäckar av liguster.
Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna är från 1930-talet och sedan har kvarteret använts kontinuerligt. Det största antalet gravvårdar är ifrån 1940 - 1960-talen. Gravstenarna är låga och rektangulära till sin form med rakt eller rundat krön. De flesta är huggna i diabas men det finns även grå och röd granit. Det finns även en del stenar som är låga, smala och rektangulära och andra som är i form av hällar. Två gravplatser är omgärdade med stenramar och täckta med grus. Orter, titel och psalmhänvisning är vanligt. Bland titlar är hemmansägare den vanligaste men där finns även kamrer, målare, lägenhetsägare, banvakt och lantbrevbärare.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är beläget i kyrkogårdens norra del längs med den östra kanten. Kvarteret gränsar i öster mot kyrkogårdsmuren i norr, mot kvarter L, i väster mot kvarter C och i söder mot kyrkan. Det är ett smalt kvarter som består av två rader med gravvårdar. Formen är något rundat i söder mot kyrkan. Här finns ett antal monumentala gravvårdar där ett par är placerade inom järnstaket. Kvarteret får genom de stora träden som ingår i trädkransen ett lummigt utseende och ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarterets norra del är övervägande låga och rektangulära med raka eller rundade krön, huggna i grå, röd granit eller diabas. I den södra delen står de monumentala gravstenarna där flertalet är högresta med avfasat krön och huggna i diabas. Två är huggna i vit marmor. Två av gravplatserna är omgärdade av buxbomshäckar, två är omgärdade av järnstaket. Alla utom en av de häckomgärdade gravplatserna är täckta med grus den andra är täckt med krypen. Flera gravvårdar är från 1800-talet men störst antal är ifrån 1970- och 80-talen. Titel och ort är vanligt. Inom kvarteret är flera kontraktsprostar begravda.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget inom den gamla kyrkogårdens södra del längs med den östra kanten. Det är ett smalt avlångt kvarter med två rader med gravvårdar. Inom kvarteret finns gravkoret över Tiliander och hans familj och även bårhuset. Liksom kvarter D gränsar E mot kyrkogårdsmuren och trädkransen vilket ger kvarteret ett lummigt utseende.
Gravvårdstyper
Intill bårhuset står ett antal ålderdomliga gravvårdar däribland ett gjutjärnskors rest på 1800-talets slut liksom några gravstenar från tiden kring sekelskiftet 1900 huggna i diabas. Största antalet gravstenar är huggna i diabas och de finns i alla former från höga mer monumentala till rektangulära låga eller hällar. En gravsten är formad som ett kors och huggen i marmor. Bland de mer speciella gravvårdarna finns två kors gjutna i metall från slutet av 1900-talet. Titlar och ort är vanligt och bland titlar dominerar hemmansägare. Bland mer speciella titlar finns överfältläkaren över vilken det äldre gjutjärnskorset är rest. En gravplats är omgärdad av en stenram och täckt med grus.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är det största kvarteret inom den gamla delen av kyrkogården. Det är beläget i dess södra kant och gränsar mot kvarter A, E, G och H. Kvarteret är rektangulärt till sin form och täckt med gräs. Gravvårdarna är placerade med ryggarna mot rygghäckar av liguster. Inom kvarteret finns tre bevarade gravkullar täckta med vintergröna. I områdets östra del är barngravar placerade.
Gravvårdstyper
Diabas är det vanligaste materialet men det finns även grå och röd granit och ett fåtal gravstenar huggna i marmor. Det är endast en gravsten som har mer monumental högrest karaktär övriga stenar är låga och smala eller breda. Hällar är också vanliga. Största antalet gravstenar är ifrån 1940 - 1960-talet och de äldsta är från 1900-talets början. Kvarteret har dock använts kontinuerligt sedan denna tid. Titlar är till skillnad mot ortnamn inte vanligt förekommande. Bland de mer speciella gravstenarna finns två i diabas med kors i vit marmor från tidigt 1900-tal och 1930-talet.
Kvarter G
Allmän beskrivning
Kvarter G är beläget inom den södra delen av den gamla kyrkogården och gränsar mot kvarter E, F, J, H och kyrkan. Kvarteret omgärdas av grusgångar och ytan är grästäckt.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från två olika epoker, 1920-talet samt tiden mellan 1960 – 1990-talet. Det innebär att blandningen är stor gällande gravstenarnas material och format. 1920-talets gravvårdar är huggna i diabas och smala och högresta till sin form. Gravstenarna från den andra epoken är rektangulära och låga med raka eller rundade krön och huggna i röd och grå granit, diabas eller andra stenmaterial. En gravplats är omgärdad av en stenram och täckt med grus. Inom kvarteret finns även ett gjutet järnkors som är den äldsta gravvården från 1871. Titlar är vanliga och här finns exempelvis hembygdsvännen, sparbankskamrer, muraren och skräddaren.
Kvarter H Allmän beskrivning
Kvarter H är beläget inom den södra delen av den gamla kyrkogården och gränsar till kvarter A, F, G och J. Området är omgärdat av grusgångar och ytan är grästäckt. Raderna med gravstenar är placerade med ryggarna mot varandra i nordsydlig riktning förutom raden längst i öster som är enkel.
Gravvårdstyper
Största antalet gravvårdar är ifrån 1930-talet samt 1970- och 1980-talen. De flesta gravstenarna är låga och rektangulära med raka eller rundade huggna i diabas men de finns även i grå eller röd granit. En stor grupp är låga smala stenar huggna i diabas och det finns även ett antal hällar samt mer monumentala gravvårdar i diabas och röd granit. En gravplats är omgärdad av en stenram och täckt med grus. Titlar finns även om de inte är så vanliga.
Kvarter J Allmän beskrivning
Kvarter J är beläget i den södra delen av den gamla kyrkogården och gränsar mot kvarter A, G, H och kyrkans södra sida. Kvarteret är rektangulärt till sin form och sidan mot kyrkan är något rundat. Området omgärdas på södra, östra och västra sidan av grusgångar och på den norra med en asfalterad gång. På kvarterets ytan växer gräs. Raderna med gravstenar är placerade med ryggarna mot varandra i nordsydlig riktning.
Gravvårdstyper
Största delen av gravstenarna är huggna i diabas och grå granit vilket ger en gråsvart kulör till kvarteret. Det finns även två gjutna järnkors. De äldsta gravvårdarna är ifrån 1800-talet och kvarteret har sedan använts kontinuerligt med en topp under 1930- och 1980-talen. Tre gravplatser är omgärdade av stenramar och ytorna är täckta med grus. På flera gravstenar är inskriptionerna ifyllda med färg i blått och rött. Inom kvarteret finns en väl bevarad gravkulle på vilken vintergröna växer.
Kvarter K
Allmän beskrivning
Kvarter K är beläget inom kyrkogårdens norra sida som gränsar mot kvarter B, C, D och kyrkans norra sida. Kvarteret är rektangulärt till sin form, förutom den södra sidan som gränsar mot kyrkan och som är något rundad till sin form. Området är omgärdat av grusgångar förutom södra sidan där en asfalterad gång finns. Raderna med gravstenar är placerade med ryggarna mot rygghäckar av liguster. Raden längst ut mot väster och öster består av ett flertal mer monumentala gravvårdar där några gravplatser är omgärdade av stenramar och täckta med grus. Kvarteret är täckt med gräs och i dess sydvästra hörn växer en hängalm.
Gravvårdstyper
Inom kvarteret finns flera äldre gravvårdar, två hällar som är från 1700-talet samt en stående gravsten från 1841 i grå granit som står framför dessa. En högrest gravsten från 1800-talets mitt i grå granit där krönet är försett med ett bågformat valv inuti vilket ett kors är placerat. Fyra gjutjärnskors är från 1800- talets slut. En högrest sten i vad som troligtvis är röd kalksten är rest på mitten av 1800-talet. Bland andra intressanta gravstenar finns en högrest i röd granit som kröns av ett keltiskt kors. Familjegravar är omgärdade av stenramar och täckta med grus. Det finns även rester av gravkullar täckta med vintergröna.
Nya kyrkogården samt minneslunden
Allmän beskrivning
Nya kyrkogården består av ett sammanhängande område bevuxet med gräs och omgärdat av en kallmurad låg stenmur. I dess västra del är en plats arrangerad med en springbrunn, planteringar och bänkar. I dess östra del är minneslunden anlagd. Mitt genom området går en plantering av framförallt barrväxter i östvästlig riktning. Minneslunden är ingärdad med större stenblock och inramas av en naturlig skogsbacke där rönn, ek, hassel, lönn etc växer. Då området är nyanlagt är det knappt två rader med gravar som har tillkommit.
Strax söder om minneslunden finns tre stenblock som förknippas med sägnen om den av folket hatade fogden Trotte som stenades till döds av en folkhop och sedan begrovs utanför kyrkans södra sida. På hans grav lades ett stort stenblock som skulle hindra att han gick igen. På gången en bit ifrån den forna graven lade man ett annat stenblock som folk trampade eller spottade på när de gick förbi. När man byggde en handikappramp vid den södra ingången flyttades stenblocken och placerades på den nya kyrkogården. Intill finns en informationsskylt uppsatt av Hembygdsföreningen.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är främst låga och rektangulära med raka eller oregelbundet rundade krön. De flesta är huggna i röd granit men det finns även de som är huggna i diabas eller andra stensorter. Titlar är inte vanligt men det förekommer. Symboler är vanliga exempelvis skogs- och jordbruksmotiv, blommor och fåglar.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes på den gamla kyrkans plats 1799-1800 av murmästaren Carl Hellsten och byggmästaren Peter Viberg från Åkvarn i Nottebäck. Beslut om utvidgning av den medeltida stenkyrkan hade tagits redan 1787, då ritningar anskaffades. Bygget fördröjdes dock och 1797 förelåg ny ritning, utförd vid ÖIÄ, sannolikt av Per Wilhelm Palmroth, och stadfäst samma år. Vid uppförandet skedde dock flera förändringar.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med torn i väster och utbyggd sakristia i öster. Planen följer den stadfästa ritningen frånsett tillägg av sakristian i öster samt mittportalen på södra långsidan. Huvudingången är placerad i tornet. Separat ingång till sakristian från söder. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad med slätputsade lister och omfattningar. På ritningen markeras äldre murverk som ingående i norra långhusväggens mittparti samt i mittpartiet i korets östvägg. Taktäckningen utgörs av kopparplåt, ursprungligen omtalas rödtjärad spån.
EXTERIÖR - På den stadfästa ritningen ingår ingen fasad av långhuset, endast en västfasad med tornet. Den enkla, klassicerande fasaden med höga, stickbågiga fönster och en mycket enkel sydingång med samma bredd som fönstret ovanför utformades av byggmästaren. Runt tornportalen tillades en rusticerad omfattning. Tornets, enligt byggmästare Wiberg, "platta och otjenliga form" (sockenstämmoprotokoll), vilket avsåg den i flera steg avtrappade huven, ersattes av en karnisformad huv med balustrad och åttkantig lanternin, delvis inspirerad av ritningen från 1787. Exteriören är oförändrad sedan byggnadstiden frånsett att tornur 1810 insattes i kupor på tornhuven och att lanterninen glasats och klätts med kopparplåt. Kupor men med rikare utformning återfinns även på tornhuven på ritningen från 1787.
INTERIÖR - Kyrkorummet präglas av den stora altartavla som Pehr Hörberg år 1800 utförde för sin födelseförsamlings kyrka. I tavlans vänstra hörn är ingången till sakristian infälld. Interiören har i samband med senare renoveringar genomgått smärre förändringar. 1871 tillkom den nuvarande altarringen och predikstolen. Orgelfasaden härrör från 1857. Bänkinredningens dörrar är dekorerade med blommotiv samt har även kvar sin numrering. Grundtonen utgörs av brun lasyr med lister i guld eller gult, vilket man tydligen gjorde avsteg från när det gäller bänkfasadernas dörrar. De blev dock senare övermålade. Den nuvarande färgsättningen i kyrkorummet tillkom vid renoveringen 1956. Ljuskronorna har kvar sin ursprungliga placering över mittgången och läktaren är ej underbyggd.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Enligt muntlig uppgift och äldre foto var det först under 1940-talet som kvarter inrättades på kyrkogården. Före det bestod kyrkogården av en gräsbevuxen yta där gravplatserna var oregelbundet placerade och där de flesta bestod av gravkullar täckta med vintergröna och där ett fåtal gravar var försedda med en gravvård.
1954 invigdes ett nytt bårhus på kyrkogården. Det var ritat av arkitekten Bendt Jörgen Jörgensen, Växjö. I samband med detta gjordes betydande planeringsarbeten på kyrkogården. Den kalkstengång som leder fram till kyrkans ingång lades 1956. Under 1990-talets början anlades den nya delen av kyrkogården och 1993 invigdes minneslunden.
Bland de äldsta uppgifterna om kyrkogården finns en nedteckning av forntida minnesmärken inom Wirestad från 1829. Där nämns att det på kyrkogården fanns en murad grav för Doct Tiliander och hans familj, 4 stycken gjutna järnhällar för bondfolk med inskriptioner samt en timrad och förfallen grav med brädtak där major Rudebeck låtit
begrafva en son, som sedan flyttats till
föräldrarnas grav.
Under 1950-talet togs kyrkstallarna
ner och både prostgården som
komministergården renoverades.
År 1954-1994 Ändring
• 1954 invigs ett nytt bårhus, i samband med uppförande att bårhuset gjordes omfattande planeringsarbeten
på kyrkogården.
• 1956 renoverades kyrkan.
• 1950-talet revs kyrkstallarna och prostgården samt komministergården renoverade.
• 1994 invigdes minneslunden inom den nya delen av kyrkogården.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Karlsson, Jan-Åke. (1997). Virestads kyrka – igår och idag. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin