Motivering (skydd): Kvarter B
Kvarter B är mest intressant därför att
den allmänna linjen har funnits i kvarteret
och att det fortfarande finns synliga
spår i form av små gravstenar som är placerade i tidsföljd. Där allmänna linjen går att följa bör den bevaras. Då kvarteret har en blandad karaktär med många typer av gravvårdar är kvarteret inte så känsligt för nya gravvårdar. Det är dock önskvärt att dessa passar in bland de övriga gravvårdarna i kvarteret och inte skiljer ut sig för mycket från övriga.
Den förhistoriska gravstenen pekar på platsens kontinuitet som begravningsplats och får kyrkogården att få ytterligare en historisk dimension. Den resta stenen tillsammans med de två runstenarna och den medeltida kyrkan visar på platsens betydelse under en lång tidsålder, som sträcker sig längre tillbaka
Typiskt för kvarter 1 är de stora gravarna med stenramar och omgärdande staket. Dessa är kulturhistoriskt viktiga och bör bevaras. Det är önskvärt att graven som är gräsbesådd inom stenramen åter får grusfyllning. Gravvårdarna är av låg karaktär i kvarteret och nytillskott bör hålla sig till denna storlek. I övrigt kan utformningen variera, men bör anpassas till övriga gravvårdar i kvarteret.
Kvarter 2-6 är välorganiserade kvarter med delvis
enhetlig och delvis blandad karaktär. Kvarter 6 är
enhetligt med låga rektangulära gravstenar och i
delar av kvarter 2 är alla gravstenarna stora hällar.
Inom de mer blandade partierna kan nytillskott
av gravvårdar vara av mer varierad utformning,
medan de i de enhetliga områdena måste vara av
samma typ som de intilliggande. Äldre gravvårdar
bör bevaras. Det är önskvärt att gravvårdar får stå
kvar så länge som möjligt för att bevara kvarterens
karaktär och undvika gravkvarter med tomrum.
Inom kvarteren I – III finns ett flertal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Dels finns det äldre gravvårdar, dels högresta och dels de i järn, som bör bevaras. Andra gravar visar en värdefull gravmiljö, där gravvården och omgivande graven bildar en helhet. Exempel är gravarna med stenramar, omgärdningar och grusfyllning innanför stenramarna. Dessa visar hur stora delar av kyrkogården såg ut för ungefär 50 år sedan, då grusgravar var det förhärskande. På de gravar med stenram där gruset tidigare ersatts med grästäckning, är det lämpligt att gravarna återställs med grusfyllning.
När det gäller tillkommande nya gravvårdar är kvarteren inte så känsliga för nytillskott av olika typer. Det går även bra att de nya gravvårdarna är av högrest typ, då dessa kan smälta in bra bland övriga gravvårdar. Då kan både återanvända och nytillverkade gravstenar användas. Det är av vikt att befintliga gravvårdar kan få stå kvar så länge som möjligt i kvarteret.
Inom kvarteren IV-V finns ett flertal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Dels finns det äldre gravvårdar, dels högresta och dels de i järn, som bör bevaras. Andra visar en hel gravmiljö, där gravvården och omgivande graven bildar en helhet. Så beskaffade är gravarna med stenramar, omgärdningar och grusfyllning innanför stenramarna. Dessa visar hur stora delar av kyrkogården såg ut för ungefär 50 år sedan, då grusgravar var det förhärskande
När det gäller tillkommande nya gravvårdar är kvarter V, inte så känsliga för nytillskott av olika typer av gravvårdar. När det gäller kvarter IV, som är mycket speciellt till sin utformning, med sina mycket stora gravvårdar och gravar är det svårt att anpassa nya gravvårdar till de befintliga stora. Nya kan möjligen vara högresta, antingen nytillverkade eller återanvända, eller hällar som inte förtar kvarterets karaktär. Befintliga gravvårdar i de båda kvarteren bör få stå kvar så länge som möjligt och de äldre bör ovillkorligen bevaras.
Kvarteren VI, IX och XK som ligger nordost om
och runt klockstapeln uppvisar en mängd olika
gravtyper och gravvårdstyper. Detta medverkar till
kvarterens mångfacetterade och sammansatta karaktär.
Det finns allt från Koskulls majestätiska grav
till små oansenliga hällar inom kvarteren. Inom två
områden har äldre gravvårdar som är värda att bevara
placerats. De få återstående grusgravarna bör
bevaras i befintligt skick. Detta gäller även Koskulls grav som märkbart bidrar till kyrkogårdens karaktär. Många av de äldre gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och estetisk värde i sig själv och bör bevaras. Då det inte är tilltalande med tomrum i kvarteren bör befintliga gravvårdar få finnas kvar så länge som möjligt och först ersättas då graven ska användas igen.
Då kvarteren är av sammansatt karaktär är de inte så känsliga för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock vara av den typ att de harmonierar med befintliga gravvårdar.
Precis som övriga blandade kvarter inom kyrkogården bör man bevara de
återstående grusgravarna i kvarter VII och VIII. Den stenram som till hälften är dold under gräs kan med fördel rensas fram och återställas i befintligt
skick. Många av de äldre gravvårdarna har ett högt kulturhistoriskt och
estetisk värde i sig själv och bör bevaras. Då det inte är tilltalande med
tomrum i kvarteren bör befintliga gravvårdar få finnas kvar så länge som
möjligt och först ersättas då graven ska användas igen.
Då kvarteren är av sammansatt karaktär är de inte så känsliga för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock vara av den typ att de harmonierar med
befintliga gravvårdar. Nya gravvårdar kan med fördel vara av högrest typ
särskilt i kvarter VII. De kan då antingen vara nytillverkade eller återanvända.
I kvarter X finns flera olika gravvårdstyper, men de flesta av dem är från 1940-talet. Kvarteret är speciellt för sin tidsmässiga samstämmighet. De äldre gravstenarna harmonierar med de yngre från 1970-talet och framåt. Då kvarteret är av blandad karaktär, är det inte så känsligt för tillskott av nya gravvårdar. De kan vara av olika typ, men bör vara relativt låga för att inte avvika för mycket från övriga gravstenar.
Det nya kvarteret har en enhetlig karaktär med låga gravstenar och låga rygghäckar som betonar kvarterets strikta uppbyggnad. Alla gravvårdarna håller sig inom vissa bestämda måttstorlekar. Vid nytillskott är det viktigt att de nya gravstenarna häller sig inom samma måttgränser för att kvarteret inte ska mista sin enhetlighet och symmetri.
I Alvesta strax intill järnvägen ligger Aringsås kyrka och kyrkogård. Båda är medeltida och begravningatraditionerna
på platsen kan härledas ännu längre tillbaks i tiden, då en större rest sten från järnåldern står på kyrkogården och ett järnåldersgravfält finns alldeles i närheten. Kyrkogården har en oregelbunden avlång form, där norra delen avslutas i en spets. En stenmur och en trädkrans omgärdar kyrkogården. Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen och varje del har spår efter sin tillkomsttid. Den äldre centrala delen kring kyrka och klockstapel uppvisar ett varierat bestånd av olika typer av gravvårdar från första halvan av 1800-talet och fram till vår tid. Spännvidden är stor från mäktiga påkostade gravar och gravvårdar, där Koskulls grav är den allra mest framträdande, till små oansenliga hällar. Utvidgningen i norr tillkom 1912-13 och är en mer enhetlig del, trots att variationerna här kan vara stora. I kvarter 1 i väster finns större grusgravar och i kvarter B har tidigare allmänna linjen funnits, med sina små gravvårdar. 1940 skedde den senaste utvidgningen med nya kvarteret längst söderut på kyrkogården. Denna del är mycket enhetlig med låga gravvårdar i rader längs låga rygghäckar. Titlar på gravvårdarna är mycket vanligt förekommande och det är ofta yrken som är knytna dels till järnvägen och dels hantverksyrken. Orts- och gårdsnamn, samt bibel- och psalmhänvisningar är ovanliga på gravvårdarna. I det nya kvarteret finns många gravstenar med motivet ”bedjande kvinna”. På delar av kyrkogården är påkostade och stora gravvårdar och gravar vanligt förekommande, medan på andra områden dominerar de oansenliga små gravvårdarna. Aringsås kyrkogård uppvisar en stor bredd dels tidsmässigt, men även socialt genom sin stora bredd av olika typer av gravvårdar. På kyrkogården finns ett stort antal gravar och gravvårdar som bör bevaras. Detta gäller dels de äldre gravvårdarna, främst de som är äldre än 1930, men även en del yngre har kulturhistoriska värden som exempelvis gravvårdarna i allmänna linjen. Grusgravarna och gravarna med omgärdande stenramar, staket och kättingar ska bevaras. Stenramar som delvis är gräsövervuxna bör plockas fram och restaureras. De gravar som har stenram och är gräsbevuxna, men tidigare varit grusgravar, bör återställas till ursprungligt skick.
I de enhetliga områdena bör nya gravvårdar vara lika de som finns i kvarteren, medan friheten att utforma nya gravvårdar är större i de mer blandade kvarteren, som inte är så känsliga för variation. Dock bör nya gravvårdar alltid harmoniera med de befintliga. Det är önskvärt att befintliga gravvårdar får stå kvar så länge som möjligt i kvarteren, dels för att bevara kvarterens karaktär, dels för att de estetiska värdet är större med ett kvarter med gravvårdar än ett halvtomt.
För mer detaljerad information se Helén Sjökvists skrift ”Dokumentation och bevarandeprogram för Alvesta gamla kyrkogård” Smålands museums rapport 1998:11.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
I Alvesta strax intill järnvägen ligger Alvesta kyrka och kyrkogård, som båda är medeltida Platsen användes redan till begravningar under förhistorisk tid. Den stora resta stenen på kyrkogården är rest på en grav från järnåldern och ett järnåldersgravfält finns alldeles i närheten. Kyrkogården har en oregelbunden avlång form, där norra delen avslutas i en spets. En stenmur och en trädkrans omgärdar kyrkogården. Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen och varje del har spår efter sin tillkomsttid. Den äldre centrala delen kring kyrka och klockstapel uppvisar ett varierat bestånd av olika typer av gravvårdar från första halvan av 1800-talet och fram till vår tid. Spännvidden är stor från mäktiga påkostade gravar och gravvårdar, där Koskulls grav är den allra mest framträdande, till små oansenliga hällar. Utvidgningen i norr tillkom 1912-13 och är en mer
enhetlig del, trots att variationerna här kan vara
stora. I kvarter 1 i väster finns större grusgravar
och i kvarter B har tidigare allmänna linjen funnits,
med sina små gravvårdar. 1940 skedde den senaste
utvidgningen med nya kvarteret längst söderut på
kyrkogården. Denna del är mycket enhetlig med
låga gravvårdar i rader längs låga rygghäckar.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad mur av natursten
i olika storlekar. Vissa av stenarna är kluvna.
Muren är bredare i basen än i toppen. Vid kvarter
X mot järnvägen finns ingen mur. Bakom ekonomibyggnaden
är en del av muren uppbyggd av
grovhuggna rektangulära stenar samt att en igensatt
ingång finns där.
Ingångar
Huvudingången ligger i väster och där finns en
dubbel järnsmidesgrind i konstfullt utförande.
Grindstolparna är i granit och fyrkantiga. På grinstolparnas
krön fanns blomkrukor placerade vid
inventeringstillfället. En trappa med tre trappsteg i
prickhuggen granit leder upp på kyrkogården. En
liknande grind finns i söder. På grindstolparna är
årtalet 1860 inhugget. Till höger om grinden finns
därtill en asfalterad handikappramp med ledstång i
järnsmide. Längst i norr finns en asfalterad infartsväg
in på kyrkogården.
Vegetation
Runt kyrkogården finns en trädkrans av varierande
träd. I väster består trädkransen av hamlade lindar.
Innanför trädkransen finns 0,7-0,9 meter höga måbärshäckar.
I söder är trädkransen inte hel, men där
den finns består den av ask, oxel och avenbok. I
söder och södra delen av östra sidan, växer dessutom
en avenbokshäck över muren. På den sträcka
där avenbokshäcken växer i öster är trädkransen av
oxel. Längre norrut på östra sidan vid kvarter IX
består trädkransen av unga lindar och vid kvarter X
av uppväxta lindar.
Gångsystem
Från norra ingången till ekonomibyggnaden sträcker sig en asfalterad gång och vid bårhuset finns en yta med sjöstensplattor. Övriga gångar är krattade grusgångar.
Vid gången väster om kyrkan finns två parkbänkar i trä och gjutjärn. Lyktstolpar i järnsmide finns uppställda på några ställen längs gångarna.
Gravvårdstyper
Inom Alvesta gamla kyrkogård finns ett mångfald
olika gravvårdstyper. Varje del av kyrkogården uppvisar
sin speciella samling av olika typer av gravvårdar.
Inom den äldre centrala delen finns det störst
antal högresta gravstenar och andra gravvårdar före
1910. Flera av de högresta gravstenarna är över två
meter höga. Inom utvidgningen i norr som tillkom
1912-13 finns bland annat allmänna linjen med små
stående gravstenar och hällar. De är blandade med
normalstora låga rektangulära gravstenar och enstaka
låga breda och högresta gravstenar. Den senaste
utvidgningen som gjordes 1940 omfattar nya
kvarteret. Här finns bara låga gravvårdar som låga
rektangulära gravstenar och små marmorkors. Över
hela kyrkogården finns det annars ett stort inslag av
låga rektangulära och små hällar. Större hällar förekommer
också, dessa ligger ofta på familjegravar.
På familjegravar finns också ofta låga breda gravstenar
från årtiondena omkring 1920-40. Ett antal
äldre smides- och gjutjärnskors förekommer också,
liksom enstaka gravstenar med ålderdomlig prägel,
bland annat en med thorvaldsenmedaljong.
Byggnader
I norra delen av kyrkogården finns ett bisättningshus
(bårhus) som är vitputsat och har ett koppartak.
Fönstren är blyinfattade och färgade och byggnaden
har en träpanelport i söder. Taket kröns av ett
kors i koppar. På nordsidan finns en nedgång till en
källare. Blomplanteringar finns på väst- och sydsidan
om huset.
En ekonomibyggnad i vitslammat tegel, koppartak
och träpaneldörr finns i den nordöstra delen
av kyrkogården.
Sydöst om kyrkan står klockstapeln. Den är
byggd i trä, spånklädd och rödtjärad. Nederst på
klockstapeln finns ett litet inbyggt hus, ett så kal�-
lat tramphus, varifrån man tidigare skötte klockringningen.
En spiraltrappa leder upp till toppen av
klockstapeln.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger i norra delen av kyrkogården inom utvidgningen från 1912-13 och kallades tidigare kvarter A. Det är ett stort kvarter med över 180 gravvårdar. Kvarteret genomkorsas av fyra rygghäckar av måbär i nord – sydlig riktning och en i öst – västlig längst söderut. Längs grusgången mot kvarter 2 – 6 växer en allé med rönnar. Det finns lämningar efter förkristet begravningsskick på kyrkogården. Mitt i kvarteret står en förhistorisk rest sten från järnåldern, som tillhör gravfältet öster om kyrkogården. Den allmänna linjen har tidigare legat här och det finns spår efter den i form av små gravvårdar som står i tidsordning. Den äldsta gravvården är från 1914. På två gravstenar finns inget årtal nämnt utan endast förnamnet på den begravde. I kvarteret finns fyra barngravar.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns en mängd olika gravvårdar. Många är små eftersom de tillhörde den allmänna linjen som tidigare fanns här. Många av gravvårdarna som tillhör allmängravarna är små hällar i diabas, men de förekommer även i röd och grå granit. De i diabas är främst från 1930 och 1940-talen. Små hällar utgör en stor del av gravstenarna i kvarteret, med det finns också större hällar i samma stenmaterial som de små.
Längs grusgångarna i söder och väster finns mer påkostade gravstenar, ett flertal av dessa tillhör familjegravar. Förutom den förhistoriska resta stenen finns det endast några få högresta gravstenar i kvarteret, de är vanligtvis tillverkade i diabas. Förutom små hällar är låga rektangulära gravstenar de vanligast förekommande. De är vanliga från 1940-talet och framåt. Under de första årtiondena var de oftast i kvadratiskt format istället för rektangulära. Fram till 1960-talet tillverkades de i svart diabas och grå granit, men sedan finns de endast i grå granit och enstaka i röd granit. Bland de mer ovanliga är moderna i fri form. De finns i röd, grå och labrador granit. Ovanliga är även låga breda gravstenar, som förekommer en tid under 1930-50-talen. Gravvårdar i sandsten, natursten och marmor finns det några av. En mer ovanlig gravsten är en i form av en uppslagen bok från 1943.
På ett antal av gravvårarna finns yrkestitlar omnämnda. Det är ofta yrken som är kopplade till järnvägen och hantverk såsom järnvägstjänsteman, förste banmästaren, stationsförman, stenhuggare, och skräddaremästare. Orts- och gårdsnamn nämns inte ofta, men exempel är Bellingetorp, Engaholm, Stora Hult och Benestad – Billagård. På några få finns psalm- och bibelhänvisningar som Joh 3:16, Upp 7:14, Ps 473 och Ps 469. Tänkespråk och verser
nämns några gånger som ”Du slutade
dagen för mig förrän aftonen kom”,
”Glädjen lyckan kort den var. Sorgen,
minnet blott är kvar” och ”Vila i frid”.
Kvarter 1
Allmän karaktär
Kvarter 1 befinner sig längs den västra muren på kyrkogårdens norra del. Kvarteret avgränsas i väster dels av muren dels av en måbärshäck. Det är
endast en rad med gravvårdar och alla är tydligt
exponerade mot den förbipasserande grusgången
i öster. Denna del var den som först utnyttjades av
den utvidgade delen 1912-13. Tre större grusgravar,
varav två har järnstaket med stolpar av granit
finns inom kvarteret. Ytterligare en stor grav
har stenram vars grusfyllning ersatts med gräs.
Den äldsta gravvården är från 1915. Ett antal är
från 1910-1920-tal. I övrigt finns det flera från
1970-90-tal. Under mellantiden finns endast två
gravvårdar. Flera av gravvårdarna tillhör familjgravar.
Gravvårdstyper
Kvarter 1 kännetecknas av de stora skillnaderna
mellan stora påkostade gravar och gravvårdar och mindre oansenligare gravstenar. Det är mestadels grusgravarna med omgärdningar som är storslagna. Inne i dem ligger oftast större hällar. I övrigt förekommer det flera mindre hällar och ett antal låga rektangulära gravstenar i kvarteret. En av hällarna är i form av en uppslagen bok. Dessutom finns det en låg bred gravsten som tidigare haft en stenram.
Kvarter 2-6
Allmän karaktär
Kvarteren 2 – 6 finns i den norra delen av kyrkogården.
Kvarteren är små och skiljs åt av tre rygghäckar
av måbär i öst – västlig riktning. I kvarter
6 växer tre rygghäckar av måbär i nord – sydlig
riktning. Den äldsta gravvården är en liten häll i
röd granit från 1909, som troligen flyttats dit, då
kvarteret anlades 1912-13. Det finns ett stort antal
familjegravar i kvarteren. De flesta gravvårdarna är
från 1940-50-talen, men det finns även många från
slutet av 1900-talet. Flera gravvårdar har Statens
järnvägars och postens symboler. Kvarteren bildar
en samlad enhet inom en gräsyta, som är avgränsad
av grusgångar runt om. Kvarteren har dock lite
olika karaktär. Inom kvarter 2 finns ett stort antal
större hällar, medan karaktären i de övriga kvarteren
är mer med låga stående gravvårdar.
Gravvårdstyper
Överlag är det låga gravvårdar i dessa kvarter. Två
högresta finns längst söderut i kvarter 2, ett kors i
marmor eller möjligtvis grå granit över kontraktsprost
Ivar Björnbergs familjegrav och en uppemot
två meter hög gravsten i grå granit från 1920. Lite
lägre högresta gravstenar finns det också några av,
bland annat en i granit med slät framsida och övriga
sidor grovhuggna. I kvarter 2 finns ett flertal
större hällar. Den vanligaste typen av gravsten är
den låga rektangulära, som har olika typer av krön.
De är vanliga under 1940-50-talet och enstaka
finns från 1980-talet och framåt. De är främst tillverkade
av diabas och grå granit, men röd granit
och labradorgranit förekommer också. Små hällar
är också vanliga. Ofta har man kombinerat en stående
sten och en häll på samma grav. Hällarna är
av grå granit, diabas, röd granit och marmor. Ovanligare
är låga breda samt naturstenar. En gravsten i
sandsten ger ett ålderdomligt intryck, men är från
1940-talet.
På många av gravstenarna fanns yrkestitlar omnämnda.
Några är smedmästaren, lärarinnan, gjutmästaren,
snickaren och rättare. Många är knutna
till järnvägen som stationsförman, stationskarlen
och förste banmästaren. Endast på några få finns
orts- och gårdsnamn nämnda, som Benestad Ämganäs
och Benestad Brittegård. Lika få psalmhänvisningar
finns, Ps 297 och 458.
Kvarter I - III
Allmän karaktär
Kvarter I är delat på två mindre avlånga kvarter
och II och III är rektangulära. Alla ligger nordväst
om kyrkan. Inom kvarteren finns 13 grusgravar
och 15 gravar med stenramar, varav en med smidesstaket
och en med omgärdning av kätting och
pollare. Den äldsta gravvården är en gravsten i
sandsten från 1844. Gravvårdarna är orienterade åt
olika håll.
Gravvårdstyper
Inom dessa kvarter finns det ett flertal påkostade
gravar och gravvårdar. Det finns många högresta
gravstenar från tiden kring förra sekelskiftet fram
till 1920-talet. De är oftast skapade i svart diabas,
men grå och röd granit förekommer också. Den
äldsta gravvården är en högrest gravsten i sandsten
från 1844 i ålderdomlig formgivning. Det finns två
högresta gravstenar från 1980-talet. Den ena är ett
kors och den andra är i fri form.
Andra påkostade gravvårdar är låga och breda.
Dessa har ofta nyttjas till familjegravarna som har
större utbredning än par- och enkelgravar. Större
hällar förekommer också. Förutom de mer spektakulära
gravvårdarna finns även enkla och alldagliga
gravstenar som små hällar och låga rektangulära
gravstenar. De sistnämnda har ofta varierande utformning
av krönet, såsom raka, takformade, avrundade
och soluppgångsformade.
Bland de mer ovanliga gravvårdarna är ett gjutet
dekorerat kors i en sorts cement eller betong. I
fundamentet finns en platta i marmor med text på.
Dateringen är okänd, då gravvården pryder en familjegrav.
Det förekommer även kors i diabas och
marmor. Det finns flera gravvårdar i järn såsom två
smideskors och en gjutjärnshäll inom kvarteren.
Ett av smideskorsen är från 1881.
Det finns relativt många gravvårdar på vilka
yrkestitlar nämns. Några titlar är riksdagsmannen,
järnvägstjänsteman, grosshandlaren, landsfiskal
och formgravör. Endast två orts- eller gårdsnamn
omtalas, nämligen Alfestad och Anganäs. Några
fler bibel och psalmhänvisningar nämns. De är Joh
3:kap 16v, Dav ps 23, Upp 21:4 och Sv Ps 490.
Kvarter IV - V
Allmän karaktär
Kvarter IV och V har en liknande karaktär
som kvarteren I – III, men särskilt kvarter
IV ger en än mer påkostad prägel, med
flera stora grusgravar med stenramar och
omgivande staket. I kvarter V finns det
mer vanliga ordinära gravvårdar. Familjegravar
förekommer rikligt i kvarteren.
Den äldsta gravvården är en häll i grå granit
från 1871. Två rygghäckar av måbär
korsar kvarteret i nord-sydlig riktning och
två sträcker sig i öst-västlig riktning. En
rhodendendronbuske står vid den stora
graven i sydväst.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns ett flertal påkostade gravvårdar. I den allra största graven som är upphöjd och omges av ett smidesstaket med staketstolpar av granit, finns en mäktig gravsten i form av en stor voluminös häll med ringar av brons i varje hörn som handtag. Bland de övriga är fyra högresta gravstenar i form av monoliter. Några av dem är riktigt stora gravstenar är över två meter höga. De flesta av den har omgivande grusgravar. En av dem har omgärdning av kätting och pollare. Pollarna är i grå granit utformade som gravstenar med uthuggna kors. Framför den stora gravstenen finns två granitpelare med urnor på krönen. En mer ovanlig stenvård är en högrest som ser ut som en port, där en urna är placerad i porten. Låga breda förekommer under tidigt 1900-tal och finns ofta på familjegravar. En utsirad snirklig smidesvård i järn pryder en familjegrav. I övrigt finns det fler små hällar än högresta gravstenar, men de är inte lika utmärkande. Ett par större hällar finns också. Hällarna är oftast tillverkade av grå granit, men diabas och röd granit förekommer också. En annan gravstenstyp är den låga rektangulära. Denna typ har ofta olika varianter av krön och förekommer i grå granit, diabas och röd granit. Denna typ av gravstenar är vanliga från mitten av 1900-talet och framåt. På ett antal av gravvårdarna, särskilt de åldre, finns yrkestitlar noterade. Exempel är installatör, lokomotivförare, hotellägaren och överpostiljon. Orts- och gårdsnamn är ovanligt, endast Änganäs och Lyckegård finns omnämnda. Även psalmhänvisningar är ovanliga. De är Sv Ps 350 v 5-6, 243:6-7 och 579.
Kvarter VI, IX och XK
Allmän karaktär
Tre kvarter med blandad karaktär, med både äldre
och yngre gravvårdar. Rygghäckar av måbär genomkorsar
kvarteren VI och östra delen av IX i
nord-sydlig riktning. Gravvårdar står på båda sidorna
om häckarna och är riktade ät öster och väster.
Längst österut i kvarter VI finns ett område med
gravstenar som tagits ur bruk. I kvarter IX finns
Koskull stora omgärdade familjegrav. Koskull verkade
på på Engaholms gods. I kvarter XK finns det
en grusgrav med omgärdande smidesstaket med
fyrkantiga små pollare och ytterligare en grusgrav
med enklare utformning. Äldre gjutjärnskors som
tagits ur bruk finns uppställda vid klockstapeln.
Den södra delen av kvarter IX är ett litet kvarter
med bara tolv gravvårdar.
Äldsta gravvården är från 1906 i kvarter VI,
1900 i kvarter IX och 1889 i kvarter XK. Bland de
utrangerade gravvårdarna är den äldsta från 1869
längst österut i kvarter VI och 1873 bland gjutjärnskorsen
vid klockstapeln.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns ett antal högresta gravstenar, både
monoliter, obelisker och övriga. Bland annat finns
ett keltiskt kors i kvarter IX. Högresta gravstenar
är vanligast under tidigt 1900-tal, men det finns
flera från 1990-talet och 2000-talet. Det finns både
nytillverkade och återanvända äldre gravstenar, där
man vänt på gravstenen och graverat på den forna
baksidan. Låga breda gravstenar förekommer ock
så. De finns ofta på familjegravar och har från början haft stenramar
i anslutning till gravstenen. På en familjegrav finns det en
natursten. Hällar är en vanlig gravstenstyp. Stora och halvstora
hällar är vanliga i kvarter VI och IX och tillhör ofta familjegravar.
Små hällar är vanligast och förekommer mest i diabas och
grå granit, även om enstaka finns i röd granit. En upphöjd häll
i grå granit finns i grusgraven i kvarter XK. En ovanlig typ av
häll är i form av en uppslagen bok och sådana finns det flera av
i kvarter IX. En annan ovanlig typ är stående hällar i marmor
som det finns två av i kvarter IX. De är från 1921 och 1935.
Låga rektangulära gravstenar är vanliga i alla kvarteren
utom i den södra delen av kvarter IX och kvarter XK. De har
olika typer av krön och förekommer mest under andra hälften
av 1900-talet. Moderna i fri form förekommer från 1990-talet.
En yngre ovanlig gravvård är en smal ungefär meterhög gravsten
i ölandskalksten i kvarter XK. Den har ett änglamotiv och
är från 1997. Motivet är inspirerat av äldre gravstenar från
1600-1700-talet.
På många av gravvårdarna finns yrkestitlar omnämnda.
Några exempel är trafikmästare, sömmerskan, överbanmästare, fanjunkare och murarmästare. Orts- och gårdsnamn är betydligt ovanligare. Det nämns bland annat Hedvigsro, Stora Hult, Årnäs Lunnagård och Benestad. Psalmhänvisningar finns det enstaka av. Exempel är Sv Ps 66, 355, 424 och 477. Tänkespråk förekommer det också ett fåtal av som: ”Vi färdas genom molnen, himlen har vårt öppna hus, ej mörker vi rädes, vi var ett evigt ljus”, ”Det finns något
bortom bergen” och ”Den rättfärdigas åminnelse
lever i välsignelse”.
Den största graven inom området är Koskulls
ingärdade stora familjegrav. Graven är omgärdad
av ett smidesstaket med breda kvadratiska stenpelare
mellan varje staketdel. Pelarna har huvar av
koppar med kopparkors på krönen. Ingången in till
graven finns i väster och är en strikt dubbel smidesgrind
med vapensköld på utsidan. Det växer en rad
med pyramidthuja längs insidan av södra och norra
staketet. I öster finns ett högt monument i form av
en obelisk i grå granit. På ömse sidor om monumentet
växer prydnadsbuskar. Ytan inom graven är
gräsbevuxen. Inom graven finns sex stora hällar i
grå granit. Den äldsta är från 1865 och den yngsta
från 1995. I västra delen av graven finns två äldre
stenbänkar. Titlar på gravvårdarna är greven, grevinnan,
friherren, friherrinnan, kammarherren och
ryttmästaren.
Längst österut i kvarter VI finns sju uppställda
gravstenar som tagits ur bruk. Det är fyra högresta
(0,8- 1,2 meter) i diabas och en högrest (1,5 meter)
monolit i grå granit. Slutligen finns det två
granitgravstenar från 1869 och 1878 i ålderdomlig
formgivning. Den högre och äldre av dem har en
thorvaldsenmedaljong med motivet ”Dagen”. Yrkestitlar
är vanliga på dessa gravstenar. Exempel
är nattvakt, mamsell, häradshövding, kapten och
riddaren. På en omnämns orts- och gårdsnamn,
Alfvestad Lyckegård. Psalmerna 477 och 483 omtalas.
Sydväst om klockstapeln står sex stycken gjutjärnskors
från tiden mellan 1873 och 1895 samt en
högrest gravsten i ljusröd granit från 1922. Åtminstone
gjutjärnskorsen är sådana som tagits ur bruk
och flyttats till nuvarande plats. På ett av gjutjärnskorsen
finns ingen text utan bara dekoration med
en ängel. På gravstenen står titeln häradsskrivaren,
men det finns inga titlar på gjutjärnskorsen. Ortsoch
gårdsnamnen Wärme och Backagård omnämns.
Psalmhänvisningar är vanliga. Sv Ps 177,
481 och 484 omtalas. ”Logen Wärend af I.O.G.T”
och ”Tack för god wakt” finns även omnämnt.
Kvarteren VII och VIII
Allmän karaktär
I sydvästra delen av kyrkogården finns kvarteren VII och VIII. De är båda av blandad och sammansatt karaktär med många olika gravvårdstyper. Tidigare fanns det en grusgång mellan kvarteren, som numera är igenlagd. I kvarter VII finns en grusgrav omgärdad av pollare och kätting. I kvarter VIII finns två stycken grusgravar med omgivande stenramar. På en grav i kvarter VIII syns resterna av en större stenram. Den äldsta gravvården i kvarter VII är en häll från 1883 och i kvarter VIII ett gjutjärnskors från 1848. De högresta gravstenarna finns framförallt i kvarter VII längs muren och gången, medan gravvårdarna i kvarter VII överlag är lägre och yngre. De är framförallt från tiden efter 1920.
Gravvårdstyper
Det är de största gravvårdarna som syns mest även om de inte är flest till antalet. De mest utmärkande är de högresta och de låga breda gravstenarna. Av de högresta är flera stycken stora monoliter, en del av dem grovhuggna. En av de högresta i grå granit från 1896, har en platta av marmor. En högrest i grå granit från 1933, som har en mindre infälld glasram, troligen för ett fotografi. De flesta högresta är från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, men det finns en nytillverkad i röd granit från 1985, en i grå granit från 2002 och en återanvänd i diabas från 2002. De låga breda bidrar också tydligt till kvarterens karaktär. Särskilt i kvarter VIII finns det relativt många av denna typ och de pryder ofta familjegravar. En vanlig gravvårdstyp är hällarna och de små hällarna förekommer under hela tidsintervallet från 1800-tal till nutid. De är tillverkade i diabas, grå granit och röd granit. Större hällar förekommer också relativt ofta i båda kvarteren. Det finns flera typer av hällar i kvarter VII bland annat små stenhällar av röd-grå granit med bronsplattor. Det finns även en bronshäll, en liten naturstenshäll, en rund liten röd häll och en liten häll i form av ett hjärta. Ofta är stående gravstenar kombinerade med hällar inom samma grav. Även kombinationer med en stor häll
och flera små förekommer.
Vanliga är också låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön.
Främst är de från andra halvan av 1900-talet och de är vanligtvis tillverkade i diabas eller grå granit. Ett par är förfärdigade av röd granit. I kvarteren finns tre gjutjärnskors från 1848, 1858 och 1872. På det yngsta korset har
man kompletterat med en kopparplatta från 1922.
Det mycket vanligt att yrkestitlar nämns på gravvårdarna. Några exempel
är lokomotivföraren, byggmästare, skollåraren, hemmansägaren och
regementsläkaren. Orts- och gårdsnamn är däremot mycket ovanligt. De
som nämns är Benestad Södregård, Engaholm, Änganäs och Billingetorp.
Psalmhänvisningar är något vanligare och bland annat nämns Sv Ps 193,
277, 461 och 579. Tänkespråk som omnämns är ”Saliga äro de fridsamme”
och ”Älskad – saknad”
Kvarter X
Allmän karaktär
Kvarter X finns i norra delen av kyrkogården, längs östra kanten mot järnvägen. Det är ett litet kvarter med endast en med ett 30-tal gravar. Huvudsakligen är gravvårdarna från 1940-talet, men enstaka finns från 1930-talet och 1970-90-tal. Några gravvårdar pryder familjegravar.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns mestadels låga rektangulära gravstenar samt små och halvstora hällar. Ofta har man kombinerat en stående sten och en häll på samma grav. Stenmaterialet som använts är svart diabas och grå granit. Två hällar är tillverkade i röd granit. De gravvårdar som skiljer sig från mängden är två lite högre kors i grå granit från 1940-talet. Den ene står på en sockel av diabas och den andres sockel är av grå granit.
Yrkestitlar som nämns är verkmästaren, banmästaren, polisuppsyningsmannen och lantbrukaren. Endast tre orts- och gårdsnamn nämns, Änganäs, Benestad och Engaholm. En psalmhänvisning, Sv Ps 477 omnämns.
Nya kvarteret
Allmän karaktär
Det nya kvarteret skapades vid utvidgningen 1940 och ligger längst söderut på kyrkogården. Formen på kvarteret är trekantigt och en låg ligusterhäck skiljer kvarteret från kvarter IX i norr. Ett antal 0,5-0,7 meter höga rygghäckar av liguster genomkorsar kvarteret i nord-sydlig riktning. Endast låga gravvårdar finns i kvarteret. Den enda som avviker är en lite högre, ca 0,8 meter hög från 1997. Längst österut finns en rad med barngravar.
Gravvårdstyper
Den förhärskande delen av gravvårdar är låga rektangulära gravstenar i olika varianter och med olika typer av krön. Fram till ungefär 1957 är en del mer kvadratiska i formen, men sedan är de endast rektangulära på bredden. Bland de rektangulära finns det många som har formen som antika tempel. Ett antal av gravstenarna har dekoration med en bedjande kvinna. Den övervägande delen av de rektangulära gravstenarna tillkom på 1950- och 1960-talen. Sedan har man använt låga rektangulära gravstenar från 1990-talet och framåt. Små hällar förekommer under hela tiden. Under 1990-talet och 2000-talet har även några moderna i fri form tillkommit. Gravstenarna är i grå granit, diabas och röd granit. Några är tillverkade i marmor. Längst österut finns en rad med barngravar. Ett flertal av dessa gravar pryds av ett litet vitt marmorkors.
Precis som i de övriga kvarteren förekommer yrkestitlar relativt ofta på gravvårdarna i nya kvarteret. Några exempel är konditor, stationskarlen, hotellföreståndaren, trafikbiträde och muraren. Endast två orts- och gårdsnamn är nämnda, närmare bestämt Benestad Oftagård och Benestad Påvelsgård. Ett fåtal bibel- och psalmhänvisningar förekommer. De är Sv Ps 513, 577, 579 och 600, samt Jes 49:23. ”Älskad – saknad” nämns också”
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
De tidigaste avbildningen av Alvesta kyrkogård är på storskifteskartan från 1820. Kyrkogården var då mycket mindre än nu och omfattade bara ett mindre område kring kyrkan. Klockstapeln stod i sydöstra hörnet av kyrkogårdsmuren och en annan byggnad stod på samma avstånd från kyrkan i det nordöstra hörnet av muren. Kyrkogården blev dock för liten och
1860 skedde en utvidgning åt alla håll. 1912-13 utvidgades
ånyo kyrkogården. Denna gång åt norr och
kyrkogården fick den spetsiga planformen norrut som
den har idag. Kvarteren längs kanterna var de som
först utnyttjades. Fortfarande på flygfotot från 1947 är
delar av området i mitten av utvidgningen outnyttjat.
Nästa utvidgning skedde år 1944 då området med nya
kvarteret tillkom i söder. Denna del skilde sig redan
från början från de redan befintliga kvarteren genom
sin strikta och enhetliga utformning.
Fram till 1800-talet hade kyrkogården karaktär av
en äng som slogs två gånger om året och däremellan
betades av kreatur, trots att detta var förbjudet. Under
1800-talet började gravvårdar som gjutjärnskors och
gravstenar användas mer frekvent. Boxbomhäckar och gravkullar börjar uppträda. Fortfarande var kyrkogården till största delen gräsbevuxen. Husdjuren hölls dock utanför kyrkogården vi denna tid. I början av 1900-talet ökade antalet grusade gravar med påkostade gravvårdar som omgärdades av stenramar och järnstaket. Kyrkogården uppfattades mer som en stenkyrkogård, jämfört med den gräsklädda kyrkogård som den var både före och efter denna tid. Under 1970-talet skedde en omläggning av kyrkogården i rationaliseringens anda, då grusgravar och stenramar togs delvis bort eller försänktes. Hela området gräsbesåddes och grusgångar som inte behövdes lades igen.
År 1746-1999 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Paul Boberg
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Sjökvist, Helén, Dokumentation och bevarandeprogram för Alvesta gamla kyrkogård. Smålands museum, rapport 1998:11.
Liepe, Anita. Alvesta kyrka. ISBN: .
Smålands museum/Länsstyrelsen. I Åsgöts fotspår. Att lära känna sin historia. En introduktion till området kring Alvesta kyrka.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin