Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarter A har en blandad och heterogen karaktär
med ett flertal äldre gravvårdar. Många av dessa
gravstenar är högresta. Alla gravvårdar äldre än
1930 bör bevaras. I kvarteret finns tolv gravar med
omgärdande stenramar. Sju av dessa är grusgravar.
De gravar med stenram vilka det växer gräs i kan
med fördel återgå till att bli grusgravar som de en
gång varit. Gräset ska då ersättas med grus eller
makadam. Alla grusgravar och gravar omgärdade
med stenramar och häckar bör bevaras. Gravvårdar
bör få stå kvar så länge som möjligt i kvarteret.
Då det finns en mängd olika gravvårdstyper i
kvarteret behöver nya gravvårdar inte har en bestämd
form och storlek. Huvudsaken är att nya
gravvårdar anpassas till övriga gravvårdar i kvarteret
så det behåller sin blandade karaktär.
Kvarter B
Kvarter B är av en blandad karaktär med olika typer
av gravvårdar. Dock finns det inte så många
äldre högresta gravstenar. Alla gravvårdar äldre än
1930 bör bevaras. Då kvarteret redan innehåller
ett flertal olika gravvårdstyper behöver nya gravvårdar
inte ha en bestämd storlek och utformning,
utan det viktiga är att de passar in bland övriga
gravvårdar i kvarteret. Kvarteret bör behålla sin
blandade karaktär. Gravvårdarna bör få stå kvar så
länge som möjligt i kvarteret.
Kvarter D
Kvarter D är ett stort kvarter med blandad karaktär
med olika gravvårdstyper. Vanligast är de låga
gravstenarna. Alla gravvårdar äldre än 1930 bör
bevaras. Gravar med stenramar samt grusgravar
bör bevaras. Gravar med stenramar där gräs växer
inne i stenramen, kan gräset med fördel ersättas
med grus. På så sätt kan grusgravar återskapas. På
de gravar där det syns att det finns stenramar som
är överväxta med gräs är det önskvärt att stenramarna
rensas fram och blir en del av graven.
Då kvarteret har en blandad och heterogen karaktär
är det inte nödvändigt att nya gravvårdar har bestämd formgivning och storlek. Det viktiga är att de nya gravvårdarna passar med de befintliga i kvarteret. Kvarteret bör även i framtiden behålla sin blandade karaktär. Gravvårdarna bör få stå kvar så länge som möjligt i kvarteret.
Kvarter E
Kvarter E är ett kvarter med blandad karaktär med
ett antal olika gravvårdstyper. Vanligast är de låga
rektangulära gravstenarna. Alla gravvårdar äldre
än 1930 bör bevaras, samt yngre som har ett högt
kulturhistoriskt värde. Gravar med stenramar samt
grusgravar bör bevaras.
Då kvarteret har en blandad och heterogen karaktär
är det inte nödvändigt att nya gravvårdar har
bestämd formgivning och storlek. Det viktiga är
att de nya gravvårdarna passar med de befintliga i
kvarteret. Kvarteret bör även i framtiden behålla sin
blandade karaktär. Gravvårdarna bör få stå kvar så
länge som möjligt i kvarteret.
Sammanfattning
Kyrkogården anläggs samtidigt som kyrkan byggs 1879-80. Den är symetriskt anordnad i sex kvarter runt kyrkan. Två av kvarteren saknar ännu gravläggningar. Kyrkogården omgärdas av en stenmur. Det finns en liten vall på insidan av muren. Den gamla trädkransen som bestod av åldriga lönnar togs ned 2004. Året efter planterades nya lönnar. De unga små träden gör att kyrkogården för tillfället ser öppen och ganska kal ut. Längs östra grusgången finns en allé av björkar. Strax utanför norra kyrkogårdsmuren, vid det nordöstra hörnet av kyrkogården finns bårhuset. Det är en beigeputsad tegelbyggnad med spåntak. Utanför nordvästra hörnet av kyrkogården finns ekonomibyggnaderna som byggdes 1995. De består av en rödmålad enplans träbyggnad med vita knutar och tegeltak. Söder om byggnaden finns en utbyggnad med plåttak. Dessutom finns två skjul med plåttak och en mindre träbyggnad som även den är rödmålad med vita knutar och tegeltak.
På kyrkogården finns en mängd olika gravvårdstyper från slutet av 1800-talet och framåt. Det förekommer allt från högresta monumentala gravstenar till små oansenliga hällar. Vanligast är låga rektangulära med olika typer av krön. Andra vanliga är låga breda som ofta finns på familjegravar och moderna i fri form. Grå granit och diabas är de vanligaste stensorterna som använts, men även röd granit, hallandia (hallandsgnejs), labradorgranit samt marmor har använts. Det finns även mer ovanliga gravvårdstyper som gjutjärnskors, järnsmideskors, träkors, gravstenar i form av kors, uppslagna böcker och kuber. De fyra kvarteren som används har en blandad och heterogen karaktär med ett flertal äldre gravvårdar. En del av dessa gravstenar är högresta. Alla gravvårdar äldre än 1930 bör bevaras. I flera av kvarteren finns gravar med omgärdande stenramar. Ett antal av dessa är grusgravar. De gravar med stenram vilka det växer gräs i kan med fördel återgå till att bli grusgravar som de en gång varit. Gräset ska då ersättas med grus eller makadam. Alla grusgravar och gravar omgärdade med stenramar, pollare och kättingar samt häckar bör bevaras. På de gravar där det syns att det finns stenramar som är överväxta med gräs är det önskvärt att stenramarna rensas fram och blir en del av graven. Gravvårdar bör få stå kvar så länge som möjligt i kvarteret.
Då det finns en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren behöver nya gravvårdar inte har en bestämd form och storlek. Huvudsaken är att nya gravvårdar anpassas till övriga gravvårdar i kvarteret och att kvarteren behåller sin blandade karaktär.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården är symmetriskt uppbyggd med sex kvarter, varav de två östligaste inte har tagits i anspråk ännu. Den gamla trädkransen togs ned 2004 och en ny planterades 2005, vilket gör att kyrkogården har fått en öppen karaktär. I övrigt finns det inte många träd på kyrkogården. Längs grusgången öster om kyrkan finns en björkallé. Kvarteren är gräsklädda och avgränsas av grusgångar och en gång i asfalt. I de fyra kvarteren finns det olika typer av gravvårdar från kyrkogårdens tillkomsttid (1880) fram till nutid. Det finns ett relativt stort antal grusgravar (18 stycken) och gravar med omgärdande stenramar (23 stycken). I alla kvarteren finns både äldre och
yngre gravvårdar. Dock verkar en del av kvarter E
anlagd på 1960-talet.
Omgärdningar
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad mur med
slät utsida. Muren är uppbyggd av kluven natursten
av granit. Höjden varierar mellan ca 1,1 och 1,3 m.
Markytan är högre inne på kyrkogården och det
finns en liten vall på insidan av muren.
Ingångar
I öster finns en strikt dubbel smidesgrind, med breda
fyrkantiga vitputsade grindstolpar med takhuvar
av koppar. Mot parkeringen i norr finns en konstfull
dubbel smidesgrind, med grundstolpar av släthuggen
granit. Kanterna på grindstolparna är avfasade.
Grinden i väster är en strikt dubbel smidesgrind
mellan grinstolpar av grovhuggen granit. Överst på
grindstolparna finns stenklot av natursten.
Två mindre ingångar finns i det nordöstra, respektive
det sydöstra hörnet av kyrkogården. De
består av smala trappor (fyra trappsteg) upp till kyrkogården.
Vid de båda trapporna finns ledstänger av
järnrör.
Vegetation
Den gamla trädkransen som bestod av åldriga lönnar
togs ned 2004. Året efter planterades nya lönnar.
De unga små träden gör att kyrkogården för
tillfället ser öppen och ganska kal ut. Längs östra
grusgången finns en allé av björkar. Några mindre
buskar finns planterade runt kyrkan. Vid tornet
finns krukor planterade med prydnadsväxter.
Gångsystem
En asfaltgång leder från norra ingången fram till
kyrkan. Välkrattade grusgångar finns dels från kyrkan
till östra och västra ingångarna, dels runt kyrkan.
En grusgång avdelar kvarteren D och E.
Gravvårdstyper
På Vederslövs nya kyrkogård finns en mängd olika gravvårdstyper från slutet av 1800-talet och framåt, allt från högresta monumentala gravstenar till små oansenliga hällar. Vanligast är låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön. Andra vanliga är låga breda gravstenar som ofta finns på familjegravar och moderna i fri form. Grå granit och diabas är de vanligaste stensorterna som använts, men även röd granit, hallandia (hallandsgnejs), labradorgranit samt marmor har använts. Det finns även mer ovanliga gravvårdstyper som gjutjärnskors, järnsmideskors, träkors, gravstenar i form av kors, uppslagna böcker och kuber.
Byggnader
Bårhuset ligger strax utanför norra kyrkogårdsmuren, vid det nordöstra hörnet av kyrkogården. Det är en beigeputsad tegelbyggnad med spåntak. Gavelröstena är av vitmålad locklistpanel med dekorativ kant nederst. Dubbeldörrarna som vetter mot öster är av koppar. Två små smala fönster finns på respektive långsida. Runt byggnaden växer en rönnhäck.
Utanför nordvästra hörnet av kyrkogården finns ekonomibyggnaderna som byggdes 1995. De består av en rödmålad enplans träbyggnad med vita knutar och tegeltak. Söder om byggnaden finns en utbyggnad med plåttak. Dessutom finns två skjul med plåttak och en mindre träbyggnad som även den är rödmålad med vita knutar och tegeltak.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
I nordvästra delen av kyrkogården finns kvarter A som innefattar omkring 135 gravvårdar. Kvarteret är precis som många av gravkvarteren på landsortskyrkogårdar av blandad karaktär med många olika typer av gravvårdar av varierande storlek och utformning. Gravläggningarna har skett under hela tiden sen kyrkogården invigdes, men med två huvudsakliga perioder från 1880-tal till 1930-tal och från 1970-tal fram till dags datum. Kvarteret genomkorsas av två rygghäckar i nord-sydlig riktning. På flera ställen växer häckarna in i gravvårdarna. På många av de äldre gravstenarna i grå granit har texten vittrat och blivit otydbar och i vissa fall nästan försvunnit.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns många (ett 40-tal) äldre högresta gravstenar, både i diabas, grå och röd granit. De högresta finns i form av bland annat stenkors, monoliter och avbruten pelare, men även lite mer anspråkslösa. Ovanligt är den rika förekomsten av stenkors. I kvarteret förekommer de högresta fram till 1920-talet, men det finns några från 1980-talet och framåt som troligen har återanvänts Flera är familjegravar. Den äldsta gravvården är en låg avlång gravsten som är hopsatt med stenramen och rest 1882. Grusgravar och stenramar förekommer relativt ofta i kvarteret. Runt en av de högresta finns en häckomgärdning av buxbom. Ett gjutjärnskors från 1889 finns i kvarteret och två (1882 och 1987) står i vallen vid muren.
En vanlig gravstenstyp i kvarteret är låga rektangulära gravstenar med olika krön. Dessa är främst vanliga under andra hälften av 1900-talet. Men även tidigare förekommer de i diabas. Senare blir grå och röd granit vanligare. Även blå labrador granit förekommer. Små hällar i diabas förekommer under hela tidsintervallet. Gravstenar i mer fri form finns från 1990-talet.
Låga breda gravstenar som ofta används till familjegravar förekommer bara sparsamt i kvarteret. I de fall de finns är de mestadels kombinerade med en stenram, och ibland även grusgrav. Att de inte uppträder så ofta i kvarteret beror på att under den tiden de var som populärast, 1930 och 40-talen, begravdes bara ett fåtal i kvarteret. De som finns är äldre från årtionden runt förra sekelskiftet.Ofta har en stor gravsten kombinerats med små hällar på samma grav.
Några ovanliga gravvårdar finns i kvarteret. En av dessa är en fyrkantig sockel med kvadratiskt tvärsnitt av röd granit som ”saknar” överdel. Marmorvårdar förekommer i flera modeller, från olika tider. En högrest gravsten med marmorplatta från 1894, en låg rektangulär i marmor och en barngrav med vitt marmorkors med texten ”Lillasyster” finns i kvarteret.
Titlar förekommer sparsamt. Hemmansägare
är den klart vanligaste titeln. Andra är Nämndemannen,
riksdagsmannen och kamrerare. Orts- och
gårdsnamn är vanligt förekommande på alla typer
utom små hällar. Exempel är Valeryd, Odenslanda
Slätteryd och Sjöbris. På några finns psalmhänvisningar,
såsom Sv Ps 21, Sv Ps 452 och Sv Ps 221
v3. Även hälsningar som ”Vila i frid” och ”Vila
ljuvt” figurerar.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger norr om kyrkan. I likhet med övriga kvarter på Vederlövs nya kyrkogård är kvarter B av blandad karaktär. Drygt 100 gravvårdar finns i kvarteret. Tyngdpunkten ligger här på 1900-1920-talen och från 1980-talet och framåt. Den äldsta gravstenen är från 1905. Kvarteret verkar ha byggts på under flera omgångar. En kort rygghäck i nord-sydlig riktning, en idegran, samt två halva häckomgärdningar den ena av måbär, den andra i liguster, finns i kvarteret. Förutom dessa finns även en klotklippt buxbomsbuske. Häckomgärdningarna inhägnar två gravstenar till hälften. Ingen häck finns på framsidorna. Inga grusgravar eller stenramar finns i kvarteret. Sådana har dock funnits tidigare för man kan se rester efter dem, särskilt när de gäller de låga breda familjegravarna.
Gravvårdstyper
I kvarter B förekommer några högresta gravstenar i diabas och grå granit. Dessa är huvudsakligen från 1900-talets första årtionden. En annan ganska vanlig typ är de låga, breda gravstenarna, som ofta är resta över familjegravar.
Låga rektangulära gravstenar i olika utförande är de mest vanligt förekommande under andra halvan av 1900-talet. Dessa är främst tillverkade i grå och röd granit. Under 1990-talet har gravstenar med mer fri utformning börjat användas. Små hällar är ganska ovanliga men förekommer. En ovanligare gravstensvariant är ”uppslagen bok”, som det finns en av och ett kors i röd granit. En gravvård som skiljer sig från mängden när det gäller dateringen är en högrest obelisk i diabas från 1955. Den står på en liten flack kulle längst åt nordöst i kvarteret. En av de högresta (ca1,8 m) är nästan helt överväxt av en thuja. Flera av gravstenarna är
tillverkade av flammig röd och grå gnejs, så kallad
Hallandia.
Orts- och/eller gårdsnamn förekommer på nästan
alla gravvårdar. Exempel är Odenslanda, Villtofta,
Valeryd och Långaryd. På en av gravstenarna
står Växjö. Titlar på gravvårdarna är sällsynt och i
de fall de förekommer är det mest på de äldre högresta
gravstenarna. Hemmansägare är vanligast,
men exekutionsbiträde, kommunalordförande och
kyrkvärden figurerar också. Bibel- och psalmhänvisningar
är något vanligare. Dessa förekommer
även mest på de äldre, men finns även på enstaka
gravstenar fram till 1980-talet. Vanligast är psalmhänvisningar,
men på två vårdar finns hela verser
skrivna. En av dem är Livets stunder fly så fort …
(Joh upp 14:13).
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är ett blandat kvarter, men tyngdpunkten
ligger på gravvårdar från 1930-talet fram till
1970-talet. Den äldsta är från 1882. Två rygghäckar
finns i väster och en liten kort i nordöst. Rygghäckarna
är klippta så att det bildas väggar kring
flera av gravstenarna. I kvarter D är gravstenarna
placerade rygg mot rygg.
De mest påkostade gravarna verkar vara de
som ligger långs södra gången. Dessa är ofta familjegravar.
Det har funnits en barnlinje längst i
väster, men av den återstår endast en grav. I kvarteret
finns åtminstone fyra barngravar. Flera av
gravstenarna är återanvända äldre vårdar. Bland
annat finns det lägre högresta i diabas från 1970-
talet. Eventuellt kan allmänna linjen ha legat här.
Många av gravarna är enkelgravar och endast ett
namn är inristat i vissa av gravstenarna. Murgröna
som växer på en grav, kan eventuellt vara resterna
efter en gravkulle.
Från att ha varit betydligt vanligare före 1970-
talet, återstår nu tre grusgravar och runt fem gravar
finns stenramar. Rester efter ytterligare fyra stenramar
syns i gräset.
Gravvårdstyper
I kvarteret är det stora flertalet gravstenar låga.
Många av de låga är kvadratiska istället för rektangulära.
De förekom mest i diabas, men även grå
granit var vanligt, medan det endast fanns enstaka
av röd granit. De i diabas var något äldre och dominerade
under tiden fram till 1960-talet. Grå granit
kom först på 1930-talet och röd granit på 1970-
talet.
Det fanns sex riktigt höga gravstenar (över 1,5
meter), fem monoliter och ett stenkors. Dessa tillhör
den äldsta gravvårdarna i kvarteret Det höga
stenkorset är äldst i kvarteret, från 1892. Endast
en av dessa är från efter 1930. En av de större högresta
var en barngrav. Övriga i smal form var lägre
och huvudsakligen producerade på 1930-talet.
tangulär” gravsten, som formmässigt kan knytas
till 1930-40-talen. Endast två större hällar figurerar
i kvarteret. Anmärkningsvärt är det relativt stora
antalet gravstenar (4 st) i fri form som är tillverkade
i diabas. Gravstenar i fri form brukar knytas
till det sena 1900-talet och 2000-talet, men finns
i kvarteret med långa tidsintervall från 1950-talet
fram till vår tid.
På nästan alla gravvårdar nämns ett orts- eller
gårdsnamn. Östantorp, Fridhem, Kullen och
Bökebacken är några bland alla dessa namn. Titlar
är relativt ovanligt men hemmansägare är det
vanligaste. Folkskollärare och lantbrukare och
snickarmästrare är några andra. Psalm- och bibelhänvisningar
påträffas mest på de äldre vårdarna,
ovanligt efter 1950-talet. Några exempel är Sv Ps
469, 492, Luk 2:29 och Joh 3 kp 16 v.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E som ligger sydöst om
kyrkan är även detta ett blandat
kvarter. Längst österut finns en
rygghäck av liguster. Raderna
närmast denna verkar anlagda
på 1960-talet. Den övervägande
delen av gravvårdar har tillkommit
efter 1920. Klart vanligast är
vårdar från 1920-talet och 1970-
talet. Endast en är före 1900.
Gravvårdarna är placerade
rygg mot rygg. De finaste platserna
verkar ha varit de mot sydgången
och längs muren. Här
finns de mest påkostade vårdarna
och flertalet av familjegravarna, grusgravarna och
stenramarna.
Gravvårdstyper
Sammansättningen av gravvårdar är ungefär vad
man kan förvänta sig av ett blandat kvarter. Det
finns ett antal högresta och halvhöga diabasstenar
från 1920-30-talen, bland annat en monolit. Låga
rektangulära gravstenar med olikformade krön från
1920-talet och framåt finns också. Mellan 1920-talet
och 1970-talet fanns de i diabas. Under 1950-talet
börjar samma form uppträda i grå granit. Röd granit
är ovanligare och finns inte i kvarteret förrän på
1960-talet. Några av gravvårdarna är låga breda i diabas
och i grå granit. De har ofta använts till de mer
påkostade familjegravarna. Några gravstenar med fri
formgivning från slutet av 1900-talet förekommer.
Enstaka små hällar i diabas finns även, både liggande
och sluttande. På flera av hällarna var texten
svårläst/oläslig på grund av alger och lavar.
I kvarteret fanns sex grusgravar med stenramar
kvar. På en av stenramarna fanns även stenpollare
och en av gravarna omgärdades av smidesstaket.
Ett träkors (1985) och ett smideskors (1965) fanns
i kvarteret.
En vanligtvis mer ovanlig gravvårdstyp var stora
stenkors, som det fanns fem av i kvarteret. Det finns
även en kombination av låg kvadratisk gravvård med
ett litet stenkors placerat på krönet. En annan sällsynt
variant är ett stort naturligt stenblock med grovhuggen
framsida.
Bland de övriga barngravarna finns bland annat
ett litet kors i diabas och en liten häll i grå diabas
som omgärdas av en liten stenram och ett träkors.
Gravvårdar i form av stenkors uppträder i flera
modeller. Detsamma gäller små hällar, som i de
flesta fall är i svart diabas. På en av dessa finns texten
”Mor Far”. Samma text står på en större ”rek
Titlar figurerar på några av gravvårdarna. Hemmansägare
är vanligast, men det förekommer även
bland annat häradsdomare, snickaren och driftschef.
Orts- och gårdsnamn uppträder nästan på alla gravstenar.
Exempel är Sunagård, Torpa, Ulsryd och Valeryd.
På några finns psalm- och bibelhänvisningar
och små textrader, som Sv Ps 495 v6, Job 14:3, ”Saliga
äro de fridsamma”, och ”Tryggare kan ingen
vara”.
Kvarteren C och F
I den östra delen av kyrkogården finns kvarteren C och F. Kvarteren består av öppna gräsytor utan någon annan växtlighet. Inom dessa kvarter finns inga gravar. Mellan kvarteren sträcker sig grusgången mellan kyrkogårdens östra ingång och kyrkan. Längs gången växer en allé av björkar.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården anläggs samtidigt som
kyrkan byggs 1879-80. Den är symetriskt
anordnad i sex kvarter runt
kyrkan. Två av kvarteren saknar ännu
gravläggningar. Kyrkogården är moderniserad
och de ursprungliga gravinhägnaderna
av järn och sten har borttagits i gravkvarteren. De grusade gångarna finns dock bevarade liksom trädkransen kring kyrkogården. En del förändringar har skett på kyrkogården. 1951 beslöts att nya entrégrindar skulle sättas upp. 1963 lämnade Hans Lindén ett förslag på bårhus. Beslut att uppföra bårhuset kom samma år. Byggnaden har en yttermur av slammat fasadtegel och gavelspetsar av trä. Taket är belagt med spån och dörrarna beklädda med koppar.
1994 kom förslag på ytterligare förändringar. Trädkransen var gammal och behövdes bytas ut. En ny handikappentré behövdes till kyrkogården. Denna byggdes 1997. Parkering och ny ingång till kyrkogården i anknytning till parkeringen byggdes norr om kyrkogården 1995. Samma år byggdes en ekonomibyggnad nordost om kyrkogården. 2004 togs den gamla trädkransen med lönnar bort och ersattes 2005 av en ny, också den av lönn.
År 1880-2005 Ändring
För händelser, se pdf.
Arkitekt: E. Erlandsson
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Åhman, Eva. (2002). Antikvarisk kontroll vid byggande av handikappramp. Rapport Smålands museum. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin