Motivering (skydd): Kvarter A, D och västra delen av C
Kvarteren A, D och västra delen av C innehåller nästan enbart gravvårdar som är äldre än 1930-talet. Inom vissa delar av kvarteren har troligtvis många gravvårdar tagits bort och de som finns kvar står ganska glest. Trots det finns det stora kulturella värden som bör tillvaratas. I kvarter A finns troligtvis det mest kompletta kvarteret av högresta gravstenar på landsbygden i Kronobergs län. Om dessa tas bort kommer kvarteret att helt förlora sin karaktär. Den Hederstiernska graven skulle vinna på en omgärdning för att avgränsa den från övriga gravar. En låg häck kan vara tänkbar eller ett järnstaket vilket funnits tidigare. I den Hederstiernska graven finns många ovanliga gravvårdar, främst de äldre i marmor och sandsten. Gjutjärnsvårdarna bör naturligtvis bevaras. Om kvarter D behöver utnyttjas, bör gjutjärnskorsen få en egen plats på kyrkogården
Kvarter B och östra delen av C
Kvarteren B och östra delen av C är kvarter av
mycket blandad karaktär. Gravvårdarna i kvarter
B är övervägande från slutet av 1920-talet och
fram till och med 1940-talet. Enstaka gravstenar
är yngre. 1930- och 1940-talen är en brytningstid
när det gäller gravvårdarnas utseende. Det sker en
successiv förändring från högresta gravstenar till
låga rektangulära. Därför har kvarteret en sådan
stor skillnad när det gäller gravvårdarnas utseende.
Nytillskott har smält bra in i kvarteret och nya
av olika typ kan ersätta gamla. Men om det går
att använda outnyttjade ytor av kyrkogården till
nya begravningar, vore det bättre, då Tävelsås är
ovanlig så till vida att kvarteren oftast innehåller
gravvårdar från en specifik tidsepok och på så sätt
blir en levande historiebok beträffande förändrade
smak- och stilideal.
Östra delen av kvarter C är också ett blandat
kvartersavsnitt, där nya gravvårdar kan passa väl
ihop med de äldre. De allra äldsta gravvårdarna bör
bevaras på plats eller flyttas till ett annat ställe på
kyrkogården där gravstenar som tagits ur bruk kan
stå.
Stjärnviksgraven
Stjärnviksgraven är klart och tydligt avgränsad med en cotoneasterhäck. Den visar en del av traktens historia och bör bevaras i nuvarande skick.
Kvarter E och F
Dessa kvarter ger ett enhetligt intryck med låga
gravvårdar. Gravvårdarna är tidstypiska och vanligt
förekommande. Mer värde har enskilda gravvårdar
med titlar, ortsnamn och symboler, samt de
med person- och lokalhistoriskt värde. Framtida
gravvårdar bör anpassas till kvarterens nuvarande
karaktär, framför allt vad det gäller höjden och inte
ha alltför avvikande formgivning.
Kvarter G, Asklund
Asklunden är relativt nyligen anlagd och har inte fått sin slutgiltiga karaktär ännu, då det gäller växtligheten. Häcken är fortfarande gles och träden små. Om några år kommer platsen att ha mer frodig grönska och mer bilda ett slutet rum.
Sammanfattning
Tävelsås kyrkogård ligger vackert placerad i en sluttning ned mot Tävelsåssjön i väster. Kyrkogården omgärdas av en mur av natursten. Utanför muren växer en trädkrans av lönnar. Ingångar finns i öster, söder och väster. Det är en öppen kyrkogård, med ganska sparsamt med växtlighet. Kyrkogården präglas av symmetri med en indelning som följer ett strikt mönster. De olika kvarteren har vitt skilda karaktärer, beroende på att varje kvarter är tidstypisk.
Det finns särskilt två utmärkande gravar på kyrkogården, Hederstiernas grav som är en kulturgrav, samt Stjärnviksgraven som inrymmer personer som arbetat på godset Stjärnvik. Inom kyrkogården finns gravvårdar från tidigt 1800-tal och framåt i flera olika stenmaterial, som diabas, granit, marmor och sandsten. Det förekommer stor variation när det gäller gravvårdstyper. Allt från små enkla ordinära till mer exklusiva påkostade. Förutom de vanligt förekommande högresta i svart diabas, låga, breda familjegravstenar, låga rektangulära i granit och små hällar finns på Tävelsås kyrkogård flera exempel på äldre marmorvårdar, sandstensvårdar, gjutjärnsvårdar och gravstenar som har Thorvaldsensmedaljonger.
Kvarteren A, D och västra delen av C innehåller nästan enbart gravvårdar som är äldre än 1930-talet. Inom vissa delar av kvarteren har troligtvis många gravvårdar tagits bort och de som finns kvar står ganska glest. Trots det finns det stora kulturella värden som bör tillvaratas. I kvarter A finns troligtvis det mest kompletta kvarteret av högresta gravstenar på landsbygden i Kronobergs län. Om dessa tas bort kommer kvarteret att helt förlora sin karaktär. I den Hederstiernska graven finns många ovanliga äldre gravvårdar i marmor och sandsten. Graven skulle vinna på en omgärdning, exempelvis järnstaket eller en låg häck. Gjutjärnsvårdarna bör naturligtvis bevaras. Om kvarter D behöver utnyttjas, bör gjutjärnskorsen få en egen plats på kyrkogården
Kvarteren B och östra delen av C är kvarter av mycket blandad karaktär. Detta medför att nytillskott kan vara av olika typ men ändå smälta bra in i kvarteren. De allra äldsta gravvårdarna bör bevaras på plats eller flyttas till ett annat ställe på kyrkogården där gravstenar som tagits ur bruk kan stå. Om möjligt bör outnyttjade ytor av kyrkogården till nya begravningar, då Tävelsås är ovanlig så till vida att kvarteren oftast innehåller gravvårdar från en specifik tidsepok och på så sätt blir en levande historiebok beträffande förändrade smak- och stilideal.
Kvarteren E och F ger ett enhetligt intryck med låga gravvårdar. Gravvårdarna är tidstypiska och vanligt förekommande. Mer värde har enskilda gravvårdar med titlar, ortsnamn och symboler, samt de med person- och lokalhistoriskt värde. Framtida gravvårdar bör anpassas till kvarterens nuvarande karaktär, framför allt vad det gäller höjden och inte ha alltför avvikande formgivning. Asklunden är relativt nyligen anlagd och har inte fått sin slutgiltiga karaktär ännu, då det gäller växtligheten. Häcken är fortfarande gles och träden små. Om några år kommer platsen att ha mer frodig grönska och mer bilda ett slutet rum.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Tävelsås kyrkogård är en öppen kyrkogård, med
ganska sparsamt med växtlighet. Kyrkogården
präglas av symmetri med en indelning som följer
ett strikt mönster. De olika kvarteren har vitt
skilda karaktärer, beroende på att varje kvarter är
tidstypisk med de speciella gravvårdstyperna som
används vid den epoken. Det som är unikt för Tävelsås
kyrkogård är kvarter A som till stor del innehåller
högresta stenar från de första decennierna av
1900-talet. Det är inte vanligt att det finns så pass
kompletta kvarter med gravvårdar från denna tid
på landsbygden. Även kvarteren B, E och F är tillkomna
under begränsade tidsepoker, vilket visar
sig tydligt i gravvårdsmaterialet.
Det finns särskilt två utmärkande gravar på
kyrkogården, Hederstiernas grav som är en kulturgrav,
samt Stjärnviksgraven som inrymmer personer
som arbetat på godset Stjärnvik.
Omgärdningar
Runt kyrkogården löper en meterhög mur av natursten.
En vall finns på insidan av södra muren och
den södra delen av östra muren. Uppe på krönet
växer mossa.
Ingångar
Två av ingångarna (östra och södra) till Tävelsås
kyrkogård har grindar som är ovanliga till sin utformning.
De är dubbelgrindar av järnsmide och
grindarnas ribbor är gestaltade som upprättstående
pilar. Den södra grinden är cirka tre meter bred och
den östra ca en meter smalare. Den östra grinden
har smala fyrkantiga och cirka 1,25 meter höga
grindstolpar av släthuggen granit. Den södra ingångens
grindstolpar är bredare.
väster finns två ingångar utan grindar. Den
norra leder ut till en grusad uppfart bredvid. ekonomibyggnaden.
Den södra ingången leder till det
före detta bårhuset.
Två lyktstolpar i smide och gjutjärn finns vid
östra ingången och två likadana vid den södra ingången.
Vegetation
En trädkrans av unga lönnar som planterades
2004, växer utanför muren runt kyrkogården. Mellan
kvarter A och C finns en allé med lindar och det
finns även en rad med lindar längs västra kanten av
kvarter B och östra kanten av kvarter D. Öster om
kyrkan finns fyra bokar.
I kvarter E finns en ung alm och en hängask i
kvarter A. Asklunden kringgärdas av en avenbokshäck
och inne i växer två Katsuror. Vid ingången
ut till bårhuset finns två mindre cypresser. Stjärnviksgraven
kantas av en cotoneasterhäck (oxbär).
Övriga gravkvarter är gräsbevuxna.
Gångsystem
Alla gångar inom kyrkogården är grusbelagda.
Gravvårdstyper
Inom kyrkogården finns gravvårdar från tidigt
1800-tal och framåt i flera olika stenmaterial, som
diabas, granit, marmor och sandsten. Gjutjärnsvårdar
i form av kors förekommer också. Förutom
gravstenar som är vanligt förekommande på de
flesta kyrkogårdar, som högresta i svart diabas,
låga, breda familjegravstenar, låga rektangulära i
granit och små hällar finns på Tävelsås kyrkogård
flera exempel på äldre marmorvårdar och sandstensvårdar.
En annan relativt ovanlig typ är de
gravstenar som har Thorvaldsensmedaljonger.
Tävelsås kyrkogård uppvisar en stor variation
när det gäller gravvårdstyper. Allt från små enkla
ordinära till mer exklusiva påkostade.
Byggnader
Väster om kyrkogården byggdes 1987 en ekonomibyggnad
med vitbeige plåtväggar och svart plåttak.
Söder om denna finns det före detta bårhuset,
som numera används som förråd. Byggnaden är
uppförd av grovhuggna kvaderblock av granit. I
väggarna finns fönsterpartier från golv till tak uppbyggda
av glasbetong. Dörren, utvändiga fönsterbleck
och tak är tillverkade av koppar.
Kvarter A, D och västra delen av C
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget längst norrut på kyrkogården och upptar hela norrsidan närmast muren. I östra delen av kvarteret står gravvårdarna ganska tätt medan det i den västra delen är mer glest mellan dem. Detta beror troligen på att äldre gravvårdar tagits bort från den västra delen. Kvarter D är ett mindre kvarter i den västra delen av kyrkogården. Gravvårdarna som är fem till antalet står mycket glest i kvarteret. Den västra delen av kvarter C liknar kvarter A och D till sin utformning. Hederstiernska graven finns där, liksom en grusgrav med omgivande smidesstaket.
Gravvårdstyper
I kvarter A är den övervägande delen av gravvårdar
högresta gravstenar i diabas och grå granit från
sista årtiondet av 1800-talet fram till 1920-talet.
Den äldsta är från 1898. De högresta kan ha olika
höjd och form, men höjden är alltid större än
bredden. Kring en av de större i diabas finns en
grusgrav med smidesstaket. En av de mer ovanliga
gravstenarna är en låg bred från 1914, som
troligtvis tidigare haft en grusgrav med omgivande
stenram. Bland de högresta påträffas två likadana
resliga kors i granit. En annan speciell gravsten är
en med uthugget växtornament i typisk jugendstil
från 1910-talet.
Vissa nyare inslag finns från 1970-talet och
framåt. De är låga rektangulära gravstenar i grå
och röd granit. En från 2000-talet finns i labradorgranit.
Några av de äldre från 1910-1930-talet
är av låg rektangulär modell. Enstaka små hällar i
diabas och grå granit förekommer. Tre barngravar
finns i kvarteret
Den västra delen av kvarter C upptas av den
Hederstiernska graven. Denna har ingen yttre
begränsning utan gravvårdarna står samlade i en
grupp. Då graven använts under lång tid är gravvårdarnas
utformning olika. Flera olika stenmaterial
har använts, som marmor, sandsten och diabas.
Den äldsta är en högrest i marmor från 1802 över
generalmajoren och landshövdingen Salomon Hederstierna
och hans maka. Från 1800-talet är också
två gravvårdar i form av papyrusrullar i marmor
från 1841 och 1872. En papyrusrulle i sandsten
med oläsligt årtal finns också, liksom en högrest
gravsten i sandsten med marmorplatta och thorvaldsenmedaljong
från 1846. Gravstenen bredvid
är liknande men utan medaljong och från 1871. Tre av gravvårdarna är högresta i sandsten från 1825, 1841 och 1916. En högrest med sockel i sandsten med ett stort kors i marmor från 1856 är en annan av de äldre gravstenarna. Bland de något yngre finns en liggande vapensköld i diabas (1894) och en uppslagen bok i marmor. Övriga är en högrest i diabas, en stor och en liten häll i diabas och två små hällar i marmor. På flera av gravstenarna finns titlar som major, häradshöfdingen, landshöfding, överstelöjtnant, friherrinnan och generallöjtnant. Dessutom förekommer psalmhänvisningar som 260, 468 och 473. I den västra delen av kvarter C finns en högrest sten i form av en monolit stående på en grusgrav med omgivande smidesstaket. Gravvårdarna är till stor del från 1800-talet. Tre gjutjärnskors finns från 1800-talet, den äldsta från 1825. En gravvård i form av papyrusrulle
i marmor från 1819 är belägen vid sydöstra hörnet
av smidesstaket. Vidare finns en högrest gravsten i granit med
marmorplatta från 1872 och en i form av en obelisk troligen
från 1836. Längst i norr finns en ovanlig gravsten föreställande
en avsågad trädstam i röd granit från 1892.
I kvarter D finns endast fem gravvårdar. Det är fyra gjutjärnskors
från 1880-talet. Det ena korset har en annorlunda
utformning, med en gjutjärnsplatta med namnet ingjutet och
en dekoration av tre stycken trepass. I kvarteret finns även en
högrest gravsten i granit som kröns av ett kors från 1886.
Orts- eller gårdsnamn finns ofta omnämnda på gravvårdarna.
Exempel är Tävelsås, Tofta, Rubbagård och Gunnarstorp.
I kvarter A är yrkestitlar ganska vanligt förekommande. Hemmansägare
är allra vanligast. Andra yrken är bland annat folkskolläraren,
skräddarmästaren, murarmästaren och urfabrikör.
I kvarter D nämns barnmorskan och hemmansägaren och i C
kronofogden och regementsskrivaren. Psalmhänvisningar finns
på några och psalmer som nämns är exempelvis 400, 454 och
477. Dessutom finns små sentenser som ”Vad graven gömmer,
ej hjärtat glömmer”, ”Vila i frid” och ”Älskad – saknas” på
enstaka gravvårdar.
Kvarter B och östra delen av C
Allmän karaktär
Kvarter B ligger i östra delen av kyrkogården och C i mitten. Dessa kvarter ger vid första påseendet ett väldigt heterogent intryck, men vid närmare påseende så är de tidsmässigt samlade. I kvarter B är huvuddelen av gravvårdarna från slutet av 1920-talet och fram till 1940-tal. Den äldsta är från 1927. Enstaka är från 1960-tal fram till nutid. Ganska många är familjegravar.
I östra delen av kvarter C är de flesta från 1960-80-tal, men enstaka äldre och yngre finns. Gravvårdarna är placerade rygg mot rygg.
Gravvårdstyper
Kvarter B uppvisar en stor bredd på gravvårdstyper.Att kvarteret ser så heterogent ut beror på att 1930- talet var en brytningstid när det gäller gravstenarnas utformning. Man gick från högresta till låga rektangulära och alla varianter däremellan. En mängd olika former, storlekar och typer finns representerade i kvarteret. Fortfarande finns de högresta kvar, men de är för de mesta lägre än tidigare. I kvarteret varierar de från ca 0,7 – 1,5 meter höga. De äldre är oftast högst. En annan vanlig kategori är små hällar, oftast i diabas. Ibland finns inte årtal eller efternamn nämnt på gravstenarna. På en liten häll i röd granit står ”Mor o Far”. Låga fyrkantiga gravstenar som kan vara både rektangulära och kvadratiska är också en vanlig kategori. Även dessa är oftast i svart diabas, men även grå och röd granit förekommer, särskilt på gravstenarna från slutet av 1900-talet. Några av dem har antik tempelform. Enstaka barngravar finns. På en av den finns ett fint utformat litet kors i marmor. Ett antal familjegravar finns. En gravvårdstyp som ofta används till familjegravar är de låga, breda. I kvarteret är de i grå granit och inte i sin mest utpräglade och långsträckta form.
Några gravstenar har ovanligare utformning. Ett kors i grå granit och en urna på sockel i diabas är två exempel. En av gravstenarna har återanvänts, en högrest i diabas från 1991. I östra delen av kvarter C är huvuddelen av gravstenarna från 1960-80-talen. Enstaka yngre förekommer. Låga rektangulära i röd respektive grå granit är ungefär lika vanligt förekommande. Några av dem har antik tempelform. Gravstenar i fri form finns det två av, båda från 2000-talet, en av dessa i
labradorgranit. Några äldre gravvårdar finns också.
Bland annat förekommer ett gjutjärnskors från
1874 och ett högrest kors i diabas från 1933.
Orts- och gårdsnamn förekommer på ett stort
antal gravvårdar. Exempel är Stenslanda, Osaby
Norregård, Rinkaby Gatugård och Trängsle Storegård.
På ett antal gravstenar finns yrkestitel nämnt,
bland annat hemmansägare, lantbrukaren, folkskollärarinnan,
stenarbetaren, byggnadssnickaren
och fjärdingsmannen. En mer ovanlig titel är dödgrävaren
som nämns på en gravsten. Bibel- och
psalmhänvisningar är ganska vanligt förekommande.
Joh 5.24 och Dav ps 31 v 6 nämns men
även psalmerna 257, 329, 473 och 650 är några exempel.
Tänkespråk som gavs på vägen var ”Saliga
äro de som i Herranom dö”, ”Störst är kärleken”
och ”Guds nåd är vår morgon ny”.
Stjärnviksgraven
Allmän karaktär
Stjärnviksgraven är en stor
grusgrav med omgärdande
halvmeterhög häck av cotoneaster
(oxbär) i den östra delen
av kyrkogården, inom kvarter
F. Innanför häcken står åtta
gravvårdar varav sex stycken
är högresta. Den äldsta är från
1860 och den yngsta från 1957.
Gravstenarna är resta över personer
och deras familjer som
ägt Stjärnviks säteri.
Gravvårdstyper
Variationen är stor när det
gäller gravvårdstyper inom
Stjärnviksgraven. Den äldsta
gravstenen från 1860 är mest utmärkande. Den är högrest i gotisk form med ett kors uppe på krönet, allt i vit marmor. Två andra som har en speciell utformning är det stora högresta korset från 1922 och urnan på ett podium, båda i svart diabas. Urnan är från 1918. Två av gravstenarna är av låg rektangulär modell från 1950-talet. Den ene är i grå granit och har ett bronskors på krönet, den andra i diabas. Övriga är högresta i diabas, med olika höjd.
Alla som är begravda inom graven har haft anknytning till Stjärnvik, men på den äldsta gravstenen nämns Tävelsås Rubbagård. Yrkestitlar som omtalas är kyrkvärden och hemmansegaren. Psalm- och bibelhänvisningar är populära. Psalmer som nämns är 473, 475, 477 samt 493. Psaltaren 27:4 omnämns två gånger. Bibelhänvisningen Vis 2:5 står på en gravsten.
Kvarter E och F
Allmän karaktär
Kvarter E och F ligger längst söderut på kyrkogården, söder om kyrkan. Kvarter E i den västra delen och F i den östra delen. Kvarteren har heltäckande gräsytor och ger ett enhetligt intryck med enbart låga gravvårdar. Alla gravstenar är placerade rygg mot rygg i nord-sydliga rader. Den äldsta gravstenen i kvarter E är från 1948 och i F från 1961.
Gravvårdstyper
I kvarter E är en stor del av gravvårdarna av svart diabas. Bland det fåtal som begravts från 1960-talet och framåt är grå och röd granit vanligare. Det stora flertalet är låga rektangulära gravstenarmed olika utformning på krönet, några är av antik tempelform.
Några är mer höga än breda, antingen som
rektangel stående på kortsidan eller nästan kvadratiska.
Ett litet antal är mer påkostade och har en
mer långdragen form. Familjegravar förekommer.
Två små hällar och en natursten finns också.
Kvarter F har använts från 1960-talet och framåt
till nutid, med en tyngdpunkt på 1960-70-talen.
Den övervägande delen av gravstenarna är låga och
rektangulära med olika typ av krön, några har antik
tempelform. Två har mer modern fri form. Stensorter
som använts är främst grå och röd granit, svart
diabas. Enstaka är av grå-röd granit (hallandia) och
labradorgranit. Två små hällar i diabas finns, en
natursten och en gravvård i trä. En gravsten i röd
granit från 1994 är rektangulär på höjden.
Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande.
Några exempel är Stenslanda Bäckaslöv, Högaholm,
Hovmansgård och Gatugård. Yrkestitlar är
sällsynta. De som påträffats är hemmansägare,
slaktmästaren, f d sjukvårdaren och kyrkvaktmästaren.
På en gravsten i kvarter E finns flygvapnets
symbol. Psalmhänvisningar är vanligare än yrkestitlar.
Några exempel är psalmerna 42, 377, 482,
540 och 560. ”Älskad – saknad” nämns också.
Kvarter G, Asklund
Allmän karaktär
I nordvästra hörnet av kyrkogården på en ganska undanskymd plats finns asklunden. Det är ett litet halvcirkelformat
kvarter omgärdat av en gles avenbokshäck. I häcken finns en portal, också den av avenbok. Runt häcken finns en kant av storgatsten, både på utsida och insidan.
Askgravarna är placerade i en halvcirkel Sex rektangulära låga gravstenar i diabas står i var sin rektangulär plantering med låg stenram runt. Tre på var sida om ingången. I planteringarna finns plats för fyra urnor på var sida om gravstenarna. Totalt finns plats för 192 urnor. På varje sida av gravstenarna finns plats för fyra minnesplattor i bronslackerad aluminium. Än så länge har bara en minnesplatta blivit uppsatt.
Två parkbänkar i trä och gjutjärn står på ytor av storgatsten. Bänkarna är placerade mot murarna i norr och väster. Centralt inne i urnlunden finns två katsuror planterade. Den yta som inte upptas av planteringar och stenläggning är gräsbevuxna.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Tävelsås kyrkogård omgärdas av en mur av natursten. Utanför muren växer en trädkrans av lönnar. Ingångar finns i öster, söder och väster.
Kyrkogården har utvidgats tre gånger före 1914 och omgavs vid denna tid av en väl uppförd och underhållen ringmur. Vid ingångarna fanns järnportar. På östra och södra sidorna var lönnar planterade. Den Hederstiernska gravplatsen omtalades, men för övrigt ansågs det inte finnas några intressanta gravar eller gravvårdar.Före 1796 var nuvarande torn en klockstapel, som stod på östra delen av kyrkogården. Samma år flyttades den och placerades som torn till kyrkan.
Tidigare har det funnits en timsten (solur) vid kyrkans sydöstra hörn. Efter konservering 2001 har timstenen placerats inne i kyrkan.
År 1785-2005 Ändring
För händelser, se pdf.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Kadefors, Ola 2005: Utredning vid Tävelsås kyrka, Stjärnvik 15:1. Arkeologisk utredning. Smålands museum. Rapport 2005:55..
Informationsblad från Tävelsås kyrka..
Informationsblad om Kvarter G – en plats för askgravar, Tävelsås kyrkogård.
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Liepe, Anita. (1985). Medeltida lantkyrkobygge. Medeltida lantkyrkobygge i Värend Kronobergsboken 1984-85.. ISBN: .
Centrala gravvårdskommittén, Stockholm). (1992). Gravplatsföreskrifter, några allmänna råd. ISBN: .
Länsstyrelsen i Kronobergs län, (1996). Kulturhistorisk hänsyn vid vård och ändring av kyrkogårdar. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin