Motivering (skydd): Kulturhistoriskt värdefulla byggnader berättar om och hjälper oss att
förstå samhällsutvecklingen samt människors livsvillkor och synsätt i
olika tider. Ett urval av dessa miljöer kan tillskrivas synnerligen höga
kulturhistoriska värden och skyddas som byggnadsminnen. I
Kronobergs län finns idag 37 byggnadsminnen. Ett av dem är
Emanuelkapellet i Delary som skiljer sig mycket från Issjöa
missionshus, både gällande ålder, byggnadskaraktär och historik.
I Länsstyrelsens inventering av länets bönehus, missionshus och
kapell pekas Issjöa missionshus ut som värdefull och av
byggnadsminnesklass.
Fastigheten Issjöa 1:12 med tillhörande byggnader utgör en fin och i
stort orörd frikyrkomiljö som ligger avskilt, omgiven av skog. Inom
fastigheten ligger Issjöa missionshus som är den första frikyrkan i
Småland som uppfördes av en baptistförsamling under åren 1859 och
1860. Byggnaden är ett genuint exempel på en enkel och välbevarad
frikyrka på landsbygden som har många originaldetaljer bevarade.
Småskaligheten, den anspråkslösa exteriören och den med omsorg
utförda inredningen visar på hur en liten församling med små resurser
lyckades förverkliga drömmen om en egen frikyrka.
Issjöa missionshus och baptistförsamlingens historia är viktiga
dokument och ett av få exempel inom landet från den tid då
frikyrkorörelsen tog fart i Sverige. Människor valde att hitta sin egen
religiositet trots de straff som väntade. Issjöa missionshus är inte bara
av nationellt intresse utan även av lokalhistoriskt intresse för Issjöa
och Stighults byar och en viktig del av Hamneda sockens historia.
I Sveriges såväl som internationellt framhävs sällan kvinnor i
historieskrivningen. I Issjöa missionshus historia framkommer
kvinnans roll tydligt då flertalet av de som startade församlingen var
unga, starka kvinnor som kämpade för det som de trodde på. En tro
som var så stark att de var villiga att böta eller gå i fängelse för den.
En av dessa kvinnor levde och verkade i missionshuset resten av sitt
vuxna liv.
I Issjöa missionshus historia sammanstrålar många olika faktorer som
bidrar till dess unika plats i historien. Byggnaden är den första som
uppfördes i Småland av en baptistförsamling och den har många
originaldetaljer bevarade men har även som helhet den äldre
karaktären bevarad. Tomten är stor för att kunna rymma egna
begravningar. Här finns även ett utedass i helhetsmiljön. Byggnaden
och platsen har en intressant historia, kvinnohistoria och personliga
berättelser från den tid då frikyrkorörelsen tog fart i Sverige.
Sammantaget bär missionshuset på berättelser om det sätt som kyrkan
och staten behandlade oliktänkande med böter, fängelse och ibland
landsförvisning. Länsstyrelsen anser att byggnaden och fastigheten
med tillhörande uthus och strukturer innehar synnerligen högt
kulturhistoriskt värde och förklaras som byggnadsminne.
Inventeringsår 2022
År 1856 startade systrarna Benedikta och Maria Jonasdotter en
söndagsskola för traktens barn. Året därpå, pingsten 1857, vandrade
systrarna tillsammans med Peter Nilsson och Sven Peter Liljander de
åtta milen till Stora Björkeröd i Glimåkra, Skåne, där de lät sig döpas
och ta emot nattvarden. Den 30 maj 1857 var de med och bildade
Issjöa Baptistförsamling som var den första baptistförsamlingen i
Småland. Ungefär 10 år tidigare hade Sveriges första
baptistförsamling bildats i Halland. Vid den här tiden bildades under
tre års tid ca 100 baptistförsamlingar i Sverige som år 1860 hade
sammanlagt ca 4000 medlemmar. I slutet av 1870-talet hade Issjöa
Baptistförsamling nästan 100 medlemmar. Under åren 1859 till 1887
bildas tre dotterförsamlingar i Ekeryd, Grytåsa och Runkarp.
Vid den här tiden sågs det inte med blida ögon av kyrkan och staten
att bryta sig ur den lutherska kyrkan. Detta fick sju personer i Issjöa
Baptistförsamling erfara då de efter häradsrättens utslag den 25
november 1857 dömdes att böta 16 riksdaler och 32 skilling banco
vardera för att ha låtit sig omdöpas och för att ha låtit obehöriga
personer ge dem den heliga nattvarden. De som saknade tillgångar att
betala böterna med, eller som av moraliska skäl vägrade betala, kunde
istället få 14 dagars fängelse på vatten och bröd. Domen verkställdes
och på morgonen den 19 juni 1858 klev fem av dessa personer, varav
två av dem var Benedikta och Maria Jonasdotter, in genom
fängelseportarna på Växjö kronohäkte. Händelsen väckte stor
uppmärksamhet långt utanför häradet. Ett år senare blev de anklagade
för samma brott och dömda till samma straff. Denna gång gick ärendet
upp i Göta hovrätt och de frikändes.
År 1859 började en kyrka att uppföras i Issjöa av medlemmarna själva
under ledning av småbrukaren Johan Peter Andersson som var en av
de som åtalades 1858. Mark ställdes till förfogande av Benedikta och
Marias far Jonas Svensson på Issjöa gård, först på arrende men i slutet
av 1800-talet köptes tomten av församlingen. Tomten var väl tilltagen
så att församlingen skulle kunna inrätta en begravningsplats om de
skulle bli vägrade att begravas på kyrkogården i socknen. Timmer till
byggnadsstommen hade skänkts och sten till grunden hade
församlingsmedlemmarna själva samlat ihop. Byggnaden uppfördes
för att vara stabil och kunna stå i många år. Deras filosofi var att blev
de utvisade ur landet på grund av sin tro skull byggnaden stå kvar som
ett minne, om den brann ned skulle grunden vara kvar som ett minne.
Byggnaden stod klar för invigning 1860 och den kom att bli Smålands
första baptistkyrka.
På byggnadens ena gavel finns ett kök och ett bostadsrum som kallas
Majas kammare. Här bodde Maria ”Maja” Andersdotter. Maja var
väverska och fungerade som vaktmästare i missionshuset. Hon var
också en av de fem som satt i fängelse för sin tro. Ungefär 100
handskrivna brev adresserade till Maja har hittats. Breven har hon fått
under åren 1860 fram till sin död 1917. Många brev kommer från
baptister som utvandrat till Amerika.
För att underlätta för den boende och för medlemmarna vid deras
besök vid Issjöa missionshus, uppfördes inom fastigheten ett utedass
och en stallbyggnad.
I början av 1900-talet drevs skola i Issjöa missionshus. År 1911
reparerades byggnaden, vad som gjordes är oklart. Fram till slutet av
1930-talet värmdes stora salen upp med hjälp av en stor
gjutjärnskamin som stod placerad mitt i byggnaden. Någon gång
under 1900-talets andra hälft brann stallbyggnaden ned, kvar är bara
grunden.
Vid Länsstyrelsens inventering av Bönhus, Missionshus och Kapell
som genomfördes 1995 uppges Issjöa missionshus vara den äldsta
byggnaden med motiveringen: Issjöa missionshus, är av riksintresse,
ett av de märkligaste och bäst bevarade – ”inte bara tempel utan
monument över folk som vågade”. Som omdöme och värdering anges
följande: Av utomordentligt intresse. Med undantag av eternittaket,
nästan helt orört. Kanske det märkligaste i hela landet. Även den
omgivande miljön orörd.
Omkring 2010 installerades el i missionshuset och för några år sedan
en luftvärmepump. Skorstenen är ur funktion. Det hålls ca fem
gudstjänster per år, mestadels mellan påsk och allhelgonahelgen och
ibland anordnas berättarkvällar.
Missionshuset ägs av Lagadalskyrkan i Strömsnäsbruk som har ca 65
medlemmar. För några år sedan bildades Issjöa Missionshus Vänner
som har ca 50 medlemmar.
Nyckelord: Religionsutövning, Frikyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin