Motivering (skydd): Östra delen av kyrkogården
Yttre södra och norra kvarteren
De två små kvarteren innehåller inte så många gravvårdar, men flera av dem är intressanta och värda att bevara. Detta gäller alla gravvårdar som är äldre än 1930. Särskilt betydande är smideskorset på tjuven Tullbergs grav, som har ett högt historiskt värde. Även den äldre gravstenen med infällda marmorplattor och den högresta gravstenen med ett uthugget träd är betydelsefulla. Grusgravarna med omgärdande stenram och smidesstaket bör bevaras, liksom de två stenlagda gravarna. Gravvårdarna på dessa gravar bör bevaras även om de är yngre än 1930.
Då nya begravningar kommer att ske i kvarteren, kan gravvårdarna få en friare utformning, då det redan förekommer en mängd olika gravvårdstyper. Det är dock viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som möjligt.
Kvarter A – C
De tre sammanhängande kvarteren A – C har en heterogen och blandad karaktär med gravvårdar av olika utformning, ålder och material. När det gäller speciella gravvårdar kan nämnas gjutjärnskorsen, diabasvårdarna i form av pulpeter med uppslagna böcker och gravvården med infälld marmorplatta. Dessa och övriga äldre gravvårdar som är tillverkade före 1930 bör bevaras. Detta gäller även de två grusgravarna med omgärdande smidesstaket, som är viktiga att bevara för att kvarterets karaktär ska bibehållas. Stenramen som håller på att bli överväxt av gräs bör rensas fram.
Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha en mer fri utformning och då det redan förekommer en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Det är dock viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som möjligt. Äldre gravvårdar kan återanvändas.
Kvarter D – F
De tre kvarteren D - F är mycket heterogena och blandade kvarter med ett stort antal olika gravvårdstyper allt från äldre gravhällar, högresta gravstenar, låga breda, låga rektangulära och små hällar till naturstenar och gravstenar i fri form. I kvarteret finns ett knappt tiotal grusgravar med smidesstaket eller stenramar som är viktiga att bevara för att kvarterets karaktär ska bibehållas. Alla gravvårdar och monument som är äldre än 1930 bör bevaras. Detta gäller även gravvårdar som är yngre, men som tillhör grusgravarna. Grusgraven som håller på att växa igen, bör rensas från ogräs. Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha en mer fri utformning då det redan förekommer en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Det är dock viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som möjligt. Äldre gravvårdar kan återanvändas.
Västra delen av kyrkogården
Yttre kvarteret
Det yttre kvarteret är ett långsmalt kvarter som
sträcker sig runt muren på västra kyrkogårdsdelen.
Det är ett blandat kvarter med olika typer av
gravvårdar. Kvarteret har enbart ett litet antal med
äldre gravvårdar, och de som är äldre än 1930 bör
bevaras.
Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha
en mer fri utformning då det redan förekommer
en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Det är
dock viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren
och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga
gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som
möjligt.
Kvarter A – H
Kvarteren A – H är enhetliga och välordnade kvarter,
med mestadels låga gravvårdar. Inom kvarteren
finns endast ett tjugotal äldre gravvårdar, som
är äldre än 1930. Dessa gravvårdar bör bevaras.
Särskilt ovanlig är gravvården i marmor som tidigare
haft en infattad thorvaldsensmedaljong.
Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha
en mer fri utformning då det redan förekommer
en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Dock
är merparten av gravvårdar av låg modell, så det
är viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren
och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga
gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som
möjligt.
Kvarter L – P
Kvarteren L - P är enhetliga och välordnade kvarter,
med mestadels låga gravvårdar. Inom kvarteren
finns endast ett femtontal äldre gravvårdar,
som är äldre än 1930. Dessa gravvårdar bör bevaras.
Grusgraven med en förkortad stenram bör
bevaras i befintligt skick.
Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha
en mer fri utformning då det redan förekommer
en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Dock
är merparten av gravvårdar av låg modell, så det
är viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren
och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga
gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som
möjligt. Ett sätt att bevara äldre gravvårdar är att
återanvända dem.
Kvarter R – T
Kvarteren R – T är enhetliga och välordnade kvarter,
med mestadels låga gravvårdar. Gravvårdarna
står ganska tätt i kvarteren. Inom kvarteren finns
endast ett tiotal äldre gravvårdar, som är äldre än
1930, varav några av dessa är små hällar i diabas.
Alla dessa äldre gravvårdar bör bevaras.
Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha
en mer fri utformning, då det redan förekommer
en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Dock
är merparten av gravvårdar av låg modell, så det
är viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren
och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga
gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som
möjligt. Ett sätt att bevara äldre gravvårdar är att
återanvända dem.
Kvarter V
Kvarter V är ett litet och blandat kvarter med olika typer av gravvårdar. Kvarteret har ett femtontal gravvårdar som är äldre än 1930. Dessa gravvårdar bör bevaras. Särskilt anmärkningsvärda är de högresta gravvårdarna och gravstenen från 1876 med två halvcirkelformade krön. Även de låga breda gravstenarna från 1930-talet är av sådan art att de bör bibehållas.
Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha en mer fri utformning då det redan förekommer en mängd olika gravvårdstyper i kvarteren. Det är dock viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som möjligt.
Område sydöst om kyrkogården
Att ha en samlingsplats för gravvårdar som tagits ur bruk är bra och lämpligt, istället för att de ska krossas till makadam. Det avgränsade utrymmet med tätt placerade gravvårdar verkar fungera på ett tillfredställande sätt. De gravvårdar som inte är fastsatta borde säkras, så att ingen olycka händer. De bör även vårdas så att algangrepp tas bort.
Sammanfattning
Kyrkan i Göteryd uppfördes 1856-58. Den ersatte en äldre kyrka som låg på den östra kyrkogårdsdelen. Den tillhörande kyrkogården var då mindre och det fanns även en klockstapel. En del förändringar har gjorts på kyrkogården under årens lopp. Grusgravar och gravkullar har tagits bort och ersatts med gräs. Göteryds kyrkogård består av två delar, den västra och den östra. Den östra delen är den äldsta och ligger kring den medeltida kyrkoplatsen. Den västra delen är anlagd senare, troligen vid uppförandet av den nuvarande kyrkan.
Kyrkogården omgärdas av stenmur och en trädkrans av björk. Gångarna runt om kyrkan och söder om den fram till huvudgrinden är asfalterade. I östra och västra delen av kyrkogården är gångarna grusade. Den östra delen är uppdelad i åtta kvarter, A – F samt de yttre norra och södra kvarteren längs murarna. Kyrkogården har en oregelbunden karaktär som kan härröra från den medeltida gravplatsen. Gravarna är inte alltid placerade i strikta rader. Blandningen mellan äldre och nyare gravvårdar är stor. Det finns även ett flertal grusgravar som är omgärdade av stenramar och smidesstaket. Mitt på kyrkogården finns ett stort fyrkantigt monument som lär vara ett gravkor.
Den västra kyrkogårdsdelen är betydligt mer välstrukturerad, med gravvårdar placerade i raka rader. Västra delen består av arton kvarter A-H, L-P, R-T, V och yttre kvarteret. Gravvårdarna är i de flesta fall av senare datum, men det finns även enstaka äldre gravvårdar.
På Göteryds kyrkogård förekommer en mängd olika gravvårdstyper från stora äldre kalktenshällar, gjutjärnsvårdar och smideskors. Bland äldre gravvårdar finns även högresta, halvhöga och låga smala gravstenar, samt låga breda. Vanliga är de låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön samt de små hällarna. Bland de yngre gravstenarna förekommer de med fri utformning. Ovanliga gravvårdstyper är bland annat träkors och gravstenar med en uppslagen bok på en pulpet.
Den märkligaste gravvården är det stora fyrkantiga monumentet, som lär dölja ett gravkor. Stensorter som använts är vanligtvis diabas, grå granit och röd granit. Marmor förekommer i flera fall både när det gäller äldre och yngre gravstenar.
Kvarteren inom den östra delen är mycket heterogena och blandade, med ett stort antal olika gravvårdstyper. I kvarteren finns ett antal grusgravar med smidesstaket eller stenramar som är viktiga att bevara för att kyrkogårdens karaktär ska bibehållas. Alla gravvårdar och monument som är äldre än 1930 bör bevaras. Detta gäller även gravvårdar som är yngre, men som tillhör grusgravarna. Kvarteren på västra sidan är enhetliga och välordnade, med mestadels låga gravvårdar. Gravvårdarna står ganska tätt i kvarteren. Inom kvarteren finns endast ett fåtal äldre gravvårdar, som är äldre än 1930. Alla dessa äldre gravvårdar bör bevaras.
Vid nya begravningar kan nya gravvårdar ha en mer fri utformning då det redan förekommer olika gravvårdstyper i kvarteren. Dock är det viktigt att nya gravvårdar passar in i kvarteren och inte skiljer ut sig allt för mycket. Befintliga gravstenar bör få stå kvar i kvarteren så länge som möjligt. Ett sätt att bevara äldre gravvårdar är att återanvända dem.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Beskrivning av kyrkog ården idag
Allmän karaktär
Göteryds kyrkogård består av två delar, den västra och den östra. Den östra delen är den äldsta och ligger kring den medeltida kyrkoplatsen. Den västra delen är anlagd senare, troligen vid uppförandet av den nuvarande kyrkan.
Den östra delen är uppdelad i åtta kvarter, A – F samt de yttre norra och södra kvarteren längs murarna. Kyrkogården har en oregelbunden karaktär som kan härröra från den medeltida gravplatsen. Gravarna är inte alltid placerade i strikta rader. Blandningen mellan äldre och nyare gravvårdar är stor. Det finns även ett flertal grusgravar som är omgärdade av stenramar och smidesstaket. Mitt på kyrkogården finns ett stort fyrkantigt monument som lär vara ett gravkor.
Den västra kyrkogårdsdelen är betydligt mer välstrukturerad, med gravvårdar placerade i raka rader. Västra delen består av 18 kvarter A-H, L-P, R-T, V och yttre kvarteret. Gravvårdarna är i de flesta fall av senare datum, men det finns även enstaka äldre.
Vid kyrkans östra vägg står ett stort gjutjärnskors och en platt fragmentarisk gravsten i kalkstenflis från 1757. Likadana stora gjutjärnskors står utplacerade på flera ställen på kyrkogården. De har tidigare varit uppsatta på kyrktaket.
Utanför kyrkogården i söder finns en parkering och en plantering med träd, buskar, gräsmatta och blomrabatter.
Omgärdning
Runt kyrkogården finns en ca 0,7 meter hög mur,
en så kallad stödmur där överkanten är i jämnhöjd
med markytan inne på kyrkogården. Muren är en
kallmur och uppbyggd av platta olikstora kluvna
naturstenar. I söder är muren försänkt med ett dike
utanför.
Ingångar
I söder finns en konstfull dubbel smidesgrind, cirka
1,55 meter hög på högsta punkten. Grindstolparna
är fyrkantiga av släthuggen grå granit och omkring
1,3 meter höga. På ömse sidor om grindstolparna
finns det kortare smidesstaket som i sin tur ansluter
till liknande grindstolpar, som är något lägre.
I väster finns en mindre ingång med en ungefär
0,9 meter hög dubbel järnsmidesgrind. Grinden
flankeras av grovhuggna fyrkantiga grindstolpar
av grå granit, som är något lägre än grinden.
I norr finns en ingång utan grindar till kyrkogården
vid ekonomibyggnaderna.
Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av björkar.
I söder växer trädkransen utanför muren, medan
den i öster, norr och väster växer innanför muren.
Strax innanför södra ingången växer en kastanj.
Runt grinden i väster växer häckar av oxbär.
Vid mittgången närmast kyrkan på den östra sidan
har två lindar sin växtplats. Söder om kyrkogården
finns en liten plantering med syrenbuskar, blomsterrabatter
gräsmattor och parkbänkar. På grönområdet
söder om kyrkogården finns planterade
björkar och kastanjer. Alla kvarteren på kyrkogården
är gräsbevuxna.
Gångsystem
Gångarna runt kyrkan och söderut fram till huvudgrinden
är asfalterade. I östra och västra delen av
kyrkogården är gångarna grusade.
Runt planteringen söder om kyrkogården
sträcker sig en gång med sjöstensplattor. Gången
därifrån fram till grinden är asfalterad. Söder om
kyrkogården finns en asfalterad parkeringsplats. I norr finns en uppfart från ekonomibyggnaderna till kyrkogården.
Vid södra ingången finns ett par höga belysningsstolpar i svartmålat järnsmide och glas. Längs mittgången i öster finns fem lyktstolpar med runda glaskupor och längs mittgången i västra delen står även där fem belysningsstolpar med runda ofärgade glaskupor.
Gravvårdstyper
På Göteryds kyrkogård förekommer en mängd olika gravvårdstyper, från stora äldre kalktenshällar, gjutjärnsvårdar och smideskors. Bland äldre gravvårdar finns även högresta, halvhöga och låga smala gravstenar, samt låga breda. Vanliga är de låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön samt de små hällarna. Bland de yngre gravstenarna förekommer de med fri utformning. Ovanliga gravvårdstyper är träkors och gravstenar med en uppslagen bok på en pulpet. Den märkligaste gravvården är det stora fyrkantiga monumentet, som lär dölja ett gravkor.
Stensorter som använts är vanligtvis diabas, grå granit och röd granit. Marmor förekommer i flera fall både när det gäller äldre och yngre gravstenar.
Byggnader
Norr om kyrkogården finns ekonomibyggnader i rödmålad locklistpanel och vita knutar. Byggnaderna har svart plåttak. En asfalterad uppfart med en mur av huggna platta stenblock leder upp från platsen med ekonomibyggnaderna upp till kyrkogården.
Beskrivning av enskilda kvarter
Östra delen av kyrkogården
Yttre södra och norra kvarteren
Allmän karaktär
De yttre södra och norra kvarteren är två mindre kvarter som är belägna längs norra och södra murarna på östra kyrkogårdsdelen. I kvarteren finns det inte många gravvårdar, men de som finns är av skiftande utformning, material och ålder. I södra kvarteret är den äldsta gravvården en halvhög smal gravsten i diabas från 1890. Vården med infälld marmorplatta kan vara äldre. I kvarteret finns även en grusgrav med smidesstaket och en grav med stenram och fyllning av röd ölandskalksten. I det norra kvarteret står ett smideskors på vilken det står 1825 Korset kan dock vara yngre. Det är gravvården tillhörande tjuven Tullberg, som dödades 1825. Han är dock troligen inte begravd inne på kyrkogården, utan istället utanför, eftersom han var kriminell.
Det finns även en grusgrav med stenram och en grav som består av en stenlagd stor fyrkant, där gräset väver upp mellan stenarna. Stenarna är platta naturstenar inne på graven och i hörnorna är stenarna stående. På graven ligger en stor häll i röd granit från 1944. Det finns rester efter en stenram i norra kvarteret I samma kvarter står även ett mycket stort gjutjärnskors som är 2,5 – 3 meter högt. Ett likadant kors står i yttre kvarteret österut. Det finns flera familjegravar i kvarteren.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns några högresta gravstenar från åren runt sekelskiftet 1900. De är tillverkade av diabas och grå granit. Av de högresta finns en obelisk och två monoliter. På en av monoliterna finns en konstfull dekor av ett uthugget träd. En högre gravsten i grå granit har två infällda plattor av marmor. Gravstenen kröns av ett kors. Texten på marmorplattan är svårläst, men gravstenen är troligen från 1800- talet och kan mycket väl vara kvarterets äldsta. Det finns även några låga och halvhöga i diabas. En av dem är tillverkade i röd granit.
Den vanligaste gravvårdstypen i kvarteren är de låga rektangulära gravstenarna, som finns i både grå granit, diabas och röd granit. Andra vanliga är de små hällarna som tillverkats i samma stenmaterial. I norra kvarteret finns en låg bred monumental gravsten från 1928 i grå granit. Den står på en grusgrav med omgärdande stenram. I södra kvarteret finns en modern gravsten i fri form från 1993 i röd granit. På den stora stensatta graven i norra kvarteret ligger en stor häll i röd granit från 1944. Den mest speciella gravvården är det konstfulla smideskorset i norra kvarteret.
Yrkestitlar omnämns på några gravvårdar. Exempel är hemmansägaren (som är det vanligast förekommande), f d skogvaktaren, häradsdomare, lantbrukaren och väginspektören. Orts- eller gårdsnamn är vanligt förekommande och nämns på nästan alla gravvårdar. Några namn är Kölaboda, Burhult, Varaböke och Elinsberg. På enstaka gravvårdar omtalas psalmhänvisningar som Sv Ps 211, 275, 477 och 487. Två tänkespråk ”Mina levande timmar stupa” och ”Jesu Christi Guds son renar oss af alla synder” nämns.
Kvarter A – C
Allmän karaktär
Kvarter A – C är tre stora kvarter som är belägna på södra halvan av östra kyrkogårdsdelen. Det finns ingen tydlig gräns mellan de tre kvarteren, utan de bildar en helhet utan gångar sinsemellan. Hela ytan är gräsbevuxen. Gravvårdarna är placerade oregelbundet och ojämnt inom området, utan några tydliga raka linjer. Vissa av gravvårdarna är riktade åt söder eller norr, annars är alla lokaliserade i öst-västlig riktning. Det finns två grusgravar med omgärdande smidesstaket. På en grav finns en stenram som håller på att bli helt överväxt av gräs.
De tre kvarteren innehåller en mängd skilda typer av gravvårdar med olika utformning och ålder. Den äldsta gravvården är en högrest gravsten från 1862. Flera av gravvårdarna är resta av släktingar i USA. Ett antal av gravarna är familjegravar. En gravsten är vält inom kvarteren. Inom området växer en hängalm. Under trädet är två enklare smideskors
med okänd ålder placerade.
Gravvårdstyper
De högresta gravstenarna är relativt vanligt förekommande.
De i kvarteren A – C är från tiden
1862-1921 och mestadels tillverkade i diabas.
Några är även framställda av grå granit. Bland de
högresta finns de i ordinär utformning, obelisker
och monoliter. Den största av de högresta gravstenarna
är en ungefär tre meter hög monolit på ”Kyrkobyggmästare
P J Björklunds familjegrav”. Det
finns även låga och halvhöga gravstenar från åren
1887 till 1934, alltså något yngre än de högresta.
Bland de högresta finns även de i antik tempelform
som är tillverkade i antingen grå granit med infattad
platta i diabas eller helt i diabas.
Det finns några få låga breda gravstenar, som
är tillverkade av grå granit, diabas och en enda i
röd granit. De är vanligtvis från andra fjärdedelen
av 1900-talet. Den i röd granit är i en fyrkantig
variant från 1973.
Vanliga är de låga rektangulära gravstenarna
med olika typer av krön. De är tillverkade i grå
granit, diabas, röd granit och labradorgranit och
vanligtvis från andra hälften av 1900-talet. Från
samma tid är en annan vanlig gravvårdstyp, de
små hällarna, som mestadels är framställda av grå
granit och diabas. En enda av de små hällarna är
tillverkad i röd granit.
Mera ovanliga i kvarteren är en halvstor häll
från 1977 i grå granit och en stående natursten med
en dekor av två händer som tar handslag, gjutna i
brons. Några moderna gravstenar i fri form i grå och röd granit från 1990-talet och 2000-talet finns också.
En av de mer speciella av gravvårdarna i grå granit med en infälld platta i marmor är från 1879. En annan är ett stort diabaskors från 1929 och på en familjegrav står en urna på en sockel, allt tillverkat i diabas. Ytterligare en ovanlig gravvårdstyp är den som ser ut som en pulpet i diabas med en uppslagen bok överst. Det finns två av den sorten och de är från 1921 respektive 1925. På en av grusgravarna finns endast sockeln till en högrest gravsten i diabas. Bland de äldsta gravvårdarna är två gjutjärnskors från 1878 och 1880.
På ett antal av gravvårdarna nämns en yrkestitel. Några av dessa är hemmansägaren, banmästaren, rusthållaren, bagarmästaren och kyrkoherden. På näst intill alla gravvårdarna nämns ett orts- eller gårdsnamn, som exempelvis Gårdstaköp, Slagersköp, Snärhult, Stuvhult och Kopparbygd. Bibel- och psalmhänvisningar nämns på några gravvårdar, särskilt de som är äldre. Som exempel kan ges Joh. upp 21 v 4, Matt 5:6, Sv Ps 275, 424, 477 och 486. Några tänkespråk omnämns också i ”Gud är kärleken”, ”Vi äro gäster på jorden, men himlen är vårt hem” och ”Saliga äro de som i Herren dö”. Hälsningsfraser är ”Älskad – saknad”, ”Sov i ro” och ”Kärlek och tacksamhet reste vården”.
Kvarter D – F
Allmän karaktär
Även dessa är tre stora kvarter som är belägna på södra halvan av östra kyrkogårdsdelen. Det finns ingen tydlig gräns mellan de tre kvarteren, utan de bildar en helhet utan gångar sinsemellan och hela ytan är gräsbevuxen. Kvarteret ger ett relativt ålderdomligt intryck med ett flertal högresta gravstenar, ett par gjutjärnskors, två stora äldre hällar, ett märkligt fyrkantigt stort gravmonument och ett tiotal grusgravar. De äldsta gravvårdarna är troligen de två stora gravhällarna. Flera av gravarna är familjegravar. Gravvårdarna är placerade oregelbundet och ojämnt inom området, utan några tydliga raka linjer. De flesta är riktade i öst-västlig riktning. Endast några få av gravvårdarna är riktade åt söder eller norr. Det finns nio grusgravar i kvarteret, där fyra är omgärdande av smidesstaket. En av dessa grusgravarna är storslagen och innehåller fyra högresta gravstenar och två halvstora hällar. Fem av grusgravarna har stenram, varav en är delvis omgärdad av pollare
och kätting. En grusgrav håller på att växa igen
med gräs.
Gravvårdstyper
Inom de tre kvarteren finns en mängd olika gravvårdstyper,
med olika utformning och ålder. Det
finns relativt många högresta gravstenar, bland
annat monoliter och stora kors. De är från slutet
av 1800-talet fram till 1930-talet. Flera högresta
gravstenar är resta på familjegravar. Det stora flertalet
gravstenar är tillverkade i diabas, endast en
högrest gravsten som är från 1897 är tillverkad i
rödbrun granit och en från 1869 i grå granit. Den
sistnämnda har en infälld gjutjärnsplatta med kerubmotiv. Det finns även ett antal halvhöga och låga smala från samma tidsperiod. Även de är mestadels tillverkade i diabas och enbart en av dem var av röd respektive grå granit. Två av de högresta gravstenarna har formen av runstenar med texten inhuggna i en slinga.
Några få låga breda gravstenar finns i kvarteren. De i kvarteret är tillverkade under 1920-1930-talen i grå granit, diabas och röd granit.
Den vanligaste gravvårdstypen är den låga rektangulära gravstenen, som förekommer med olika utformning av krönet, såsom raka, halvrunda och takformde. Vissa av de låga rektangulära har utformning inspirerade av antika tempel. Vissa har lite bredare utformning. De låga rektangulära gravstenarna dominerade under andra halvan av 1900-talet och har tillverkats i grå granit, diabas och röd granit, under senare år även labradorgranit.
Från slutet av 1800-talet och fram till vår tid har små hällar använts som gravvårdar. De är mestadels tillverkade i diabas, men även grå och röd granit förekommer. Labradorgranit har använts på några få under de sista decennierna. På några av de små hällarna finns enbart förnamn inristat. Även några halvstora hällar förekommer i kvarteren och de är tillverkade i de tre vanligaste stensorterna precis som övriga gravstenar.
Bland yngre gravstenar kan nämnas de som är tillverkade i fri form i röd granit och hallandsgnejs (hallandia), och naturstenarna. Båda gravvårdstyperna är använda i kvarteren på 2000-talet. Bland de mer ovanliga gravvårdarna är två gjutjärnskors från 1820 och 1839. En annan speciell gravsten är den meterhöga ålderdomliga från 1863 i röd kalksten med dekor av två fattade händer i brons. De två stora hällarna är av äldre typ. De har båda stora runda ringar i hörnen. På den mest välbevarade syns ett släktvapen. Texterna på hällarna är svåra att tyda, men de bör vara från 1700-talet eller tidigt 1800-tal.
Mest märkligt är det stora fyrkantiga monumentet som lär vara byggt över en gravkammare. Den lär ha varit öppnad i början på 1900-talet. Monumentet ska vara uppfört över en grav i den gamla kyrkans sakristia, över en av de adligas gravar från 1700-talet. Monumentet som är uppfört av gråsten har kvadratisk grundplan med 3,5 meters sida och är pyramidformad med en höjd av 1,1 meter. Yrkestitlar nämns på ett flertal gravvårdar. Lantbrukare, hemmansägare och nämndeman omnämns på flera gravvårdar. Exempel på andra titlar som förekommer är verkmästaren, kvarnägaren, kyrkvaktmästaren och fd postföraren. Orts- och gårdsnamn nämns på nästan alla gravvårdar. Några namn är Skateboda, Bårshult, Strömmaköp, Romarehylte och Väraberga. Bibel- och psalmhänvisningar finns på några gravvårdar. Exempel är Joh. 3:16, 2 Kor 5:1, Sv Ps 355, 453 och 488. Tänkespråk som förekommer är ”Saliga äro de fridsamma”, Gud är kärleken” och ”Vänligt över graven glänser strålen av ett himmelskt hopp”. Hälsningsfraser är ”Sov i frid”, ”Vila i frid” och ”Älskad – saknad”.
Västra delen av kyrkogården
Yttre kvarteret
Allmän karaktär
Yttre kvarteret är långsmalt och sträcker sig runt västra delen av kyrkogården. Endast en rad med gravvårdar finns. De har framsidorna riktade in mot kyrkogårdens mitt. En lägre häck korsar kvarteret i väster och en något högre häck, höjd 0,75 meter korsar i norr. En bänk står i nordöstra hörnet. Framför flera av gravstenarna finns en platta av samma material som gravstenen. Plattan används för att ställa blomkrukor och liknande på.
Gravvårdstyper
Endast ett fåtal högresta gravstenar finns. De är i diabas och från 1900-talets första decennier. En tillverkad i labradorgranit är från 1893. Det finns även några halvhöga och smala gravstenar i diabas från tiden kring sekelskiftet samt 1943 och 1990. Den sistnämnda kan vara en återanvänd gravsten. Det finns även några få låga breda gravstenar i grå granit.
Bland de äldre gravvårdarna finns ett gjutjärnskors från 1887 och ett annat gjutjärnskors som står nästan nedgrävt vid muren i väster. I norr står ett likadant stort 2,5 – 3 meter högt gjutjärnskors, som tidigare varit placerat på kyrktaket.
Den vanligaste gravvårdstypen är de låga rektangulära gravstenarna. De har olika utformning av krönet och ett flertal är inspirerade av antika tempel i sitt utförande. De förekommer främst under andra hälften av 1900-talet. Stensorterna som vanligtvis använts är grå granit, diabas och röd granit. En är tillverkad i hallandsgnejs (hallandia). Små hällar i de vanligaste stenmaterial är även relativt frekventa. Det finns små hällar och naturstenar med enbart förnamnet inristat, som kan ligga på barngravar. En av naturstenarna är mycket liten och utan text.
Under de senaste decennierna har man börjat
använda liggande och stående naturstenar. En annan
nyare gravstenstyp är gravstenar i fri avrundad
utformning, vilka det finns två av i kvarteret,
tillverkade av hallandsgnejs (hallandia) och grå
granit.
Yrkestitlar nämns på några gravvårdar. Exempel
är lantbrukaren, lärarinnan, soldaten och
bagaremästaren. Orts- och gårdsnamn nämns på
många gravvårdar. Några är Ekenäs, Fagerhult,
Staveryd, Gårdstaköp och Sköldsbygd. På några
få gravvårdar omnämns en psalmhänvisning, som
exempelvis Sv Ps 210, 460, 477 v8 och 483.Tänkespråk
och hälsningsfraser är ”Rum och namn
väl Herren känner, då han räknar sina vänner”, ”Vi
mötas åter” och ”Vila i ro”.
Kvarter A – H
Allmän karaktär
Kvarter A – H har en ganska enhetlig karaktär, med mestadels låga gravvårdar. Det är välordnade kvarter med gravstenarna riktade i öst-västlig riktning. Fem rygghäckar ungefär 1,2 meter höga av oxbär, genomkorsar kvarteren i nord-sydlig riktning. Längs häckarna står det gravvårdar och ibland håller häckarna på att växa över dem. Flera av gravstenarna har matchande stenplatta framför i samma stenmaterial som gravstenen. Den äldsta gravvården är en marmorvård från 1892. På barngravarnas gravvårdar nämns ofta endast förnamnet.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns endast ett fåtal högresta gravstenar. De är från tiden kring sekelskiftet 1900 och tillverkade i diabas. Både monoliter och obelisker finns representerade. Det finns även ett dussintal halvhöga och låga smala gravstenar. I allmänhet är de i dessa kvarter något yngre än de högresta gravstenarna. Även dessa gravstenar är tillverkade av diabas och enstaka i grå granit. En äldre gravsten är en marmorvård från 1892, som är kvarterens äldsta. Den har en rund inhuggning där det tidigare har suttit en medaljong, troligen en med motiv av den danske skulptören Thorvaldsen.
De låga gravvårdarna dominerar stort under andra hälften av 1900-talet. Den absolut vanligaste gravvårstypen är den låga rektangulära gravstenen som finns med olika typer av krön. De förekommer även i antik tempelform. De är mestadels tillverkade i grå granit och diabas, men även i röd granit, labradorgranit och hallandsgnejs förekommer. Den sistnämnda går även under namnet hallandia. En annan låg gravstenstyp är den låga breda gravstenen
som ofta är mer påkostad och ofta använts till
familjegravar. I kvarteren A-H är den ovanlig och
finns endast i en handfull exemplar, från 1920-tal
till mitten av 1900-talet.
Små hällar har varit vanligt förekommande
under hela 1900-talet. De är tillverkade i grå granit,
diabas och röd granit. En liten häll är tillverkad
i marmor.
Bland de yngre gravvårdarna finns de som är i
fri form och tillverkats av röd granit, hallandsgnejs
(hallandia), labradorgranit och grå granit. En stående
natursten från 2004 finns även i området.
Ovanliga gravvårdar är en liten låg fyrkantig
gravsten från 1978 och ett träkors från 1944 med
en namnplatta i galvaniserad järn. Ett litet vitt marmorkors
pryder en familjegrav.
Endast på ett litet antal av gravvårdarna nämns
en yrkestitel. De som nämns på flera gravvårdar är
lantbrukaren samt hemmansägaren. Övriga är fd
sv. amerikanen, smeden, byggmästaren och fängelseföreståndare.
På nästan alla gravvårdar nämns
ett orts- eller gårdsnamn, som exempelvis Hagatorpet,
Kållaköp, Sjuhult, Forreryd och Arveka. På
några gravvårdar omnämns en bibel- eller psalm
hänvisning. Några är Matt. 5:9, Sv Ps 237, 486,
477 och 776. Tänkespråk och hälsningsfraser
är ”Herre öppna mina unga ögon när basunerna
ljuda”, ”Tryggare kan ingen vara”, ”Gud är kärleken”,
”Sov i ro” och ”Älskad – saknad”. På en
gravsten finns en elektrisk symbol inristad, som
troligen visar den avlidnes intresse för elektronik.
Kvarter L – P
Allmän karaktär
Kvarteren L – P på den västra kyrkogårdsdelen är välordnade och ganska enhetliga kvarter med mestadel låga gravvårdar. Det finns inga tydliga avgränsningar mellan de olika kvarteren utan kan mest ses som ett stort sammanhållet kvarter. Tre rygghäckar av oxbär med en höjd av ca 1,2 meter korsar kvarteren i nord-sydlig riktning. Gravstenarna är riktade mot öster och väster. När häckarna inte är nyklippta händer det att vissa gravvårdar håller på att överväxas av häcken. Det finns flera familjegravar i kvarteren. Den äldsta gravvården är en högrest gravsten från 1873 i grå granit.
Gravvårdstyper
I kvarteren L – P finns det ett flertal olika gravvårdstyper.
Kvarteren domineras dock av de låga rektangulära gravstenarna.
Endast ett fåtal högresta gravstenar förekommer. De i
diabas är från tidigt 1900-tal, medan den enda i grå granit är
från 1873 och kvarterens äldsta gravvård. De halvhöga och
låga smala gravstenarna i diabas är även de ganska få till antalet
och tillverkade mestadels under tidigt 1900-tal. En halvhög
smal gravsten från 1937 är tillverkad i grå granit.
Det förekommer endast några gravstenar i låg bred modell
av grå granit och diabas. De pryder alla familjegravar och är
mer påkostade än andra gravvårdar. En av dem har tidigare
haft en grusgrav med omgärdande stenram, som numera är
förkortad och upptar inte mer än en dryg halvmeter framför
den stående låga breda gravstenen.
De låga rektangulära gravstenarna är de absolut vanligaste
i kvarteren. De har olika utformat krön och vissa är inspirerade
av antika tempel. Denna gravvårdstyp var vanligast under andra
hälften av 1900-talet och har tillverkats av grå granit och
diabas. Från 1960-talet börjar även röd granit användas och
under de senaste decennierna har man dessutom tillverkat dem
av labradorgranit och hallandsgnejs. Under de senaste årtion-
dena har man mer och mer övergått till gravstenar i
fri form och de som är rektangulära på höjden.
Under hela tidsperioden har små hällar varit
populära och tillverkats i diabas, grå och röd granit.
Dessutom förekommer en halvstor häll i diabas.
En natursten ligger på en familjegrav.
Yrkestitlar förekommer på få gravvårdar.
Hemmansägare och lantbrukare är vanligast. För
övrigt nämns endast byggmästaren och snickaren.
Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande.
Exempelvis nämns Strömmaköp, Göteryd, Tiakölna,
Romarehylte och Ekenäs. Bibel- och psalmhänvisningar
är ovanliga. De som nämns är Joh.
3:16, Sv Ps 331, 355, 444, 477 och 579.
Kvarter R – T
Allmän karaktär
Tre kvarter som skiljer sig till sin utformning från övriga kvarter på västra kyrkogårdsdelen är kvarter R - T. I västra delen sträcker sig en rygghäck av oxbär i nord-sydlig riktning, lik de övriga rygghäckarna i kvarteren A – P. Resten av ytan inom kvarteren R – T är öppen. Gravvårdarna står ganska tätt och är riktade åt öster och väster. De flesta gravvårdarna är av låg modell. Endast ett fåtal är högre. I kvarteren finns även två rhodendendronbuskar, två högre buxbomsbuskar och två fyrkantigt formklippta större thujor. På en av gravarna finns en rest av en stenram. Trots det lilla antalet äldre gravvårdar, finns det några som har riktigt hög ålder. Två små hällar i diabas är från 1872 och 1878. En högrest gravsten i diabas är från 1883.
Gravvårdstyper
Endast ett fåtal högresta, halvhöga och låga smala gravstenar finns i dessa kvarter. De är från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fram till 1930-talet och tillverkade i diabas. En halvhög bred i grå granit troligen från 1930-talet pryder en familjegrav. Det finns även några låga breda i grå granit från andra fjärdedelen av 1900-talet.
Den vanligaste gravvårdstypen i kvarteren är de låga rektangulära gravstenarna som förekommer med olika utförande av krönet. Någon av dem är i antik tempelstil. Dessa gravstenar är tillverkade av grå granit, diabas och röd granit. Enstaka av de yngre är framställda av labradorgranit. Det förekommer också ett antal små hällar, de flesta av diabas men en är tillverkad av grå granit. De äldsta små hällarna är gjorda av diabas, från 1872 och 1878.
Bland de yngre gravstenarna finns några i fri form. De är tillverkade av hallandsgnejs, röd granit och diabas. En gravsten i mer osymmetrisk kantig modell i röd granit är från 1973. Yrkestitlar är ovanliga. De som nämns är
hemmansägaren, fd soldaten, skräddaremästare
och lantbrukare. Orts- och gårdsnamn är vanligt
förekommande. Några exempel är Hästberga, Kölaboda,
Jämnhult, Örnaholma och Hällhult. Endast
två psalmhänvisningar nämns. De är Ps 297:3 och
397. Tänkespråk är ”Vår lille solstråle gick hem
till Gud”, ”Ditt ljusa minne lever” och ”Gud är
kärleken”.
Kvarter V
Allmän karaktär
Ett prydligt kvarter med två dubbelrader och en enkelrad, där gravstenarna är riktade åt söder och norr. En enkelrad med fyra gravvårdar i väster, är riktad åt väster. Det växer inga buskar eller träd i kvarteret. Det förekommer en mängd olika gravvårdstyper i kvarteret, från äldre ålderdomliga gravstenar, högresta gravstenar, små hällar och låga rektangulära gravstenar. Kvarterets äldsta gravstenar är dels en ålderdomligt formgiven gravsten i grå granit från 1876 och en högrest gravsten i diabas från samma år.
Gravvårdstyper
Det förekommer ett femtontal högresta och halvhöga
smala gravstenar i kvarteret. Flera av de högresta
är dekorerade med stora kors. De flesta av
dem är från tidigt 1900-tal, men det finns några
som är från 1870-talet, bland annat en högrest
gravsten i diabas från 1876 och en halvhög smal
gravsten i röd granit från 1877. Från 1876 kommer
också en gravsten i grå granit som är ålderdomligt
utformad med två halvcirkelformade krön. Bland
de äldre gravvårdarna finns även några låga breda
gravstenar i grå och röd granit, varav gravstenen
i röd granit är utformad som ett antikt tempel. De
andra har mer mjuka avrundade former. Av dessa
alla från 1930-talet utom en som är så tidig som 1909. En av de låga breda gravstenarna står på den lokalt berömde barometertillverkaren Falks grav.
Den vanligaste gravvårdstypen är den låga rektangulära gravstenen. Den är vanligast under andra hälften av 1900-talet, men det förekommer några som är äldre, som en låg rektangulär gravsten i diabas från 1924. De låga rektangulära gravstenarna är tillverkade i grå granit, diabas och röd granit. I samma material har även de små hällarna i kvarteret tillverkats.
Bland mer ovanliga gravstenar är naturstenarna. I kvarter V finns två med slät framsida från 1968 och 2001, samt en liten natursten med bara förnamnet inristat. Ovanligt är även träkorset från 1978 med namnskylt i koppar.
Yrkestitlar är inte speciellt vanligt i kvarter V. Dock finns titeln hemmansägare på flera gravvårdar. De andra titlarna är lantbrukare, handlanden, instrumentmakare och f.d kyrkovärden. Orts- eller gårdsnamn förekommer på nästan alla gravvårdar. Några exempel är Hultet, Kållaköp, Väraberga, Hästberga och Strömmaköp. Psalmhänvisningar förekommer på enstaka gravvårdar, varav några psalmer är 120, 460, 489 och 594. Hälsningsfraser och tänkespråk som nämns är ”Tack kära föräldrar”, Minne från barnen i Amerika” och ”Gud är kärleken”.
Område sydöst om kyrkogården
Allmän karaktär
Sydöst om kyrkogården finns ett område som är omgärdat av avenbokshäckar. Innanför finns en samlingsplats för gravvårdar som tagits ur bruk. Gravvårdarna står tätt i flera rader och längs häckarna. Det är övervägande delen stående gravstenar. En del av gravstenarna som borde vara stående, lutar eller halvligger. Många av gravvårdarna är delvis täckta av alger. En liten grusad gång leder mellan avenbokshäckarna till platsen.
Gravvårdstyper
De flesta gravvårdarna är halvhöga och låga smala gravstenar. Det finns även låga rektangulära gravstenar och små hällar. De flesta är tillverkade i diabas, men även grå granit förekommer och några enstaka är tillverkade i röd granit.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Beslut om nybygge togs 1839, då också förslag utarbetades av byggmästaren Sven Tolander i Tolg. Ett 1855 utarbetat förslag av Johan Erik Söderlund stadfästes 1856 och kyrkan uppfördes åren 1856-58 av Tholander väster om den gamla kyrkan. Kyrkan invigdes 1862 av biskop Henrik Gustav Hultman.
PLAN OCH MATERIAL - Kyrkan, som är orientrad i norr-söder, består av ett rektangulärt, treskeppigt långhus med kor samt tresidigt avslutad, utbyggd sakristia i norr och torn i söder. Ingångar genom tornet samt mitt på långsidor genom tornet samt mitt på långsidorna. Separat ingång till sakristian. Kyrkorummet har sedan 1953 en något annorlunda planlösning genom att inbyggnader skett i såväl norra som södra delen av kyrkorummet och genom att sakristian inrättats till kapell. Uppförd av sten, spritputsad och vitkalkad med slätputsade omfattningar. Taktäckning av kopparplåt. Fönsterbågar av gjutjärn.
EXTERIÖR - Exteriörens utformning följer 1855 års ritning och några förändringar har inte skett frånsett byte av takmaterial.
INTERIÖR - Det stora kyrkorummet, som planerades för att rymma 1100 personer, präglas nu av 1953 års renovering, som också innebar en minskning av rummet genom inbyggnader i norr och söder för nya funktioner. Samtidigt ersattes det brutna taket i mittskeppet av nuvarande tunnvalv och sidoskeppens tak sänktes. I den stora, rundbågiga, nu igensatta öppningen mellan kor och sakristia fanns ursprungligen ett ca 3 m högt och rikt ornerat träskrank. Genom igensättningen bildades en altarnisch och väggen försågs 1954 med en muralmålning av David Ralson. Kyrkorummet tillkom 1992.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Den förra kyrkan låg på den östra kyrkogårdsdelen, på samma plats där det stora fyrkantiga monumentet nu är beläget. Den tillhörande kyrkogården var då mindre och det fanns även en klockstapel där. Klockstapeln har eventuellt stått på den plats kyrkan gör nu, eftersom man 1953 hittade rester efter en klockstapel under nuvarande kyrkan.
Den nuvarande kyrkan stod färdig 1858 och en del av timret från den gamla kyrkan lär ha återanvänts till golvet i den nya kyrkan. I samband med kyrkans uppförande utvidgades troligen kyrkogården så att den blev symmetrisk runt kyrkan.
En del förändringar har gjorts på kyrkogården under årens lopp. Gravkvarterens utformning ändrades på västra delen någon gång under 1940-talet. Grusgravar och gravkullar har tagits bort och ersatts med gräs. De äldre gravhällarna på östra delen av kyrkogården har renoverats och 1961 var det på tal att det fyrkantiga monumentet i kvarter E på östra sidan skulle undersökas. Denna undersökning blev aldrig av. Det anses att monumentet ska vara byggt över en gravplats i den rivna medeltidskyrkan.
År 1856-1981 Ändring
För händelser, se pdf.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1854 Esquisse till kyrka (J E Söderlund, top pl saml nr 45405, UB); 1856 ny kyrka (ED handl 12/1, innehåller även beskrivning av gamla kyrkan); 1856 stadfäst ritning (J E Söderlund); 1865 orgel (J F Åbom).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Manus till kortfattad beskrivning för SvK (E O Johansson, 1940-talet); Erlandsson, H, Kyrkor och kapell i Göteryd. Växjö 1953; Interiörfoton före renoveringen 1953, ATA..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin