Motivering (skydd): Traryds kyrka stod klar 1862 och uppfördes i en tid då de klassicistiska idealen så sakta började att upplösas till förmån för olika stilblandningar. Men kyrkan har trots det störst fäste i den klassicistiska gestaltningen. Exteriören präglas av en tydlig symmetri och en enkelhet utan överdådiga dekorationer. Långskeppets fönster är jämnt placerade och harmonierar med de motsvarande på torn och korabsid, liksom med sidoingångarnas fönster som sitter i exakt linje med de övriga. Huvudingångens risalit och sidoingångarnas portik anspelar på den klassiska tempelformen, dock utan antydan till vare sig kolonner eller pilastrar.
Interiören karaktäriseras av samma enkelhet och symmetri. Varken orgelfasad, läktarbarriär eller bänkfasader bär någon iögonenfallande utsmyckning.
Även om exteriören utsatts för omfattande reparationsarbeten vid flera tillfällen har kyrkan fått behålla sitt ursprungliga utseende. Utbyggnaden av en ny sakristia på norrsidan gjordes varsamt och anpassades smakfullt till templets form. Taktäckningen har genom åren växlat mellan olika material, vilket dock är vanligt förekommande. Den nuvarande kopparplåten är ett vedertaget material för en kyrka av denna typ. Lanterninen var från början vit och har enligt uppgift även varit guldfärgad under en period. Den nuvarande röda färgen kom till innan restaureringen 1962, troligen på fyrtiotalet. Den anknyter förstås till svensk bebyggelsetradition på landsbygden, men har knappast något berättigande i det klassicistiska sammanhanget. Lanterninens utformning med pilastrar och valvbågar är klart stenimiterande och avsikten var säkert att ge en illusion av det ädlare materialet. Vid en framtida restaurering kan man därför överväga att måla lanterninen vit, så som den var tänkt från början.
Interiören präglas först och främst av den djärva färgsättningen, som lätt uppfattas som tung och dyster. Den mörkt blå färgen förtar det subtila skuggspelet i inredningens profilering, vilket är dess enda egentliga dekorativa element. Istället upplevs den som grov och klumpig. De mörka taken i faluröd färg bidrar också till det närmast dystra uttrycket.
Invändigt har kyrkan målats om ett flertal gånger och det är svårt att uttala sig om vilken färgkombination som är den rätta, men den skulle definitivt ha mycket att tjäna på en ljusare färgskala. Då skulle det klassiskt lätta framhävas, vilket harmonierar bättre med kyrkans helhet.
Bortsett från färgsättningen och den 1933 borttagna avskärmningen mellan kor och absid är inredningen mycket välbevarad. Läktaren och hela dess bänkkvarter är intakta sedan kyrkans tillkomst. I kyrkorummet har bänkarnas sittytor och kvartersindelning förändrats, men de längsgående bänkarna finns kvar. Predikstolen står på sin ursprungliga plats, inne i främre delen av det norra kvarteret. Det ligger ett stort värde i att bevara denna ursprunglighet och att inte förändra inredningen mer än absolut nödvändigt.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Polygonalt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Traryds kyrka ligger högt belägen på en kulle mitt i samhället. Den är placerad nära vägen och mitt i den äldre kyrkogården. Tornet står mot väster och koret åt öster. Exteriören präglas av klassicistiska tankar kring enkelhet och symmetri.
Kyrkan är uppförd i sten. Sockeln är spritputsad med grå avfärgning och fasaden spritputsad med vit avfärgning. Fönsteromfattningar, portaler och gesimser är slätputsade.
Tornet är högt med en förhållandevis smal lanternin i trä. Den murade delen delas på hälften av en dropplist, där man ser att den övre delen är något smalare. (På tornets södra sida finns skador i putsen) Lanterninen är åttakantig i klassicerande stil med pilastrar och entablement. Den är målad röd med åtta svarta luckor. De fyra tornuren är infattade i gesimsen vid det murade tornets takfot, och kröns av varsin förgylld kula och spira. De fyra ljudluckorna är av svartmålat trä i rundbågeform, men den öppningsbara delen utgörs av ett rektangulärt urtag i varje lucka. Tornets och lanterninens tak är av plåt.
Två trappsteg i granit leder till porten, som omges av en profilerad portik i klassicerande stil Både torn och lanternin har tak av kopparplåt. Den senare kröns av en förgylld kula och kors. Under den västra ljudluckan sitter en svartmålad tavla med guldbokstäver, med följande text: ”uppförd under CARL XV regering åren 1859 och 1860”.
Långhuset är rektangulärt med tak och ränndalar i kopparplåt, likaså stuprör och solbänkar. Mot öster ligger den femkantiga korabsiden. Dess tak är också av kopparplåt och nocken kröns av ett förgyllt kors. Två likadana kors står rakt över långskeppets sidoentréer, varav den norra byggts till.
Långskeppet är exteriört mycket symmetriskt. På var långsida finns fyra stora fönster med en sidoingång i mitten. De klassicerande portalerna är mycket lika huvudentrén mot väster. På norrsidan har dock entrén ersatts och delvis skymts av en låg utbyggnad med flackt takfall. Denna fungerar som dop- och vigsellokal.
Långskeppets sockel har mot södersidan tre ventilationsgluggar försedda med gråmålade galler, och mot norr fyra stycken utan galler. Vid det sydvästra hörnet står ett äldre kors i smitt järn.
Kyrkporten är en rektangulär svartmålad dubbelport i trä med fem speglar i varje dörr, varav fyra stående. Överljus saknas. Sidoporten åt söder är klädd i kopparplåt. Dörren till norra sidans utbyggnad är av svartmålat trä med tre speglar, med två trappsteg i sten. På korabsidens norra sida finns trappan ner till pannrummet. Dess luckor är klädda i gråmålad plåt. En ramp i galvaniserat stål vilar mot huvudentréns trappsteg.
Fönstren är av trä och har genomgående korspost. De är målade i en gråblå nyans och rundbågeformade. De åtta stora längs långsidorna, samt de likadana på korets snedväggar har nedre bågar delade i åtta rutor. De övre, rundade bågarna är indelade i sektorer, så att en tunn inre valvbåge bildas av mittspröjsen. Tornet har till vapenhuset två likadana fönster på norr och södersidan, vilka sitter i samma höjd och bidrar till det symmetriska intrycket. Över de två sidoentréerna sitter ett separat fönster som överljus, helt överensstämmande med övriga stora, men kapat i portalens överdel. På långhusets gavel sitter två smalare varianter på var sida om tornet. Tre små rundbågiga fönster sitter högre upp på tornet och ger ljus åt tornrum och tornvind.
Vapenhuset är ljust tack vare de stora fönstren, men upplevs som ganska smalt och trångt. Främst beror det på de båda trappor som direkt innanför porten leder upp till tornrummet och läktaren och som målats mörkt blåa. Deras plan- och sättsteg är mörkt betsade, nästan svarta.
Väggarna är vitfärgade och brädtaket falurött. Golvet är belagt med kvadratiska kalkstensplattor. Socklarna är mörkblå, liksom handlejdare och trappgavlar. Portens insida, liksom dörrarna in mot kyrkorummet går i ljusgrått och vitt. De senare har fyra speglar.
Mot norra väggen finns ett mindre garderobsutrymme. På golvet står en omålad träkista med smidesbeslag, märkt med årtalet 1682. Vid trappuppgångarna hänger två snidade trädetaljer, troligen dekor från gamla kyrkans inredning. Över innerdörrarna sitter det namnchiffer från Gustav III som hittades i den gamla orgeln.
Den stora takkronan, avsedd för levande ljus, är mycket originell. Den är väldigt organisk och växtlik i formspråket, med guldfärgade blad i tunn plåt och med hoya-liknande blomklasar i vitt porslin. Troligen från tiden kring förra sekelskiftet.
Trapporna leder upp till tornrummet som där är mycket smalt, egentligen bara en passage vidare till läktare och vind. Här står att par gråmålade skåp. Två dörrar leder till läktarens sidor och en smal, mycket brant, trappa på norrsidan till vinden.
På tornvinden har samlats mängder av äldre inredningsdetaljer som med största sannolikhet härrör från den tidigare kyrkan. Det rör sig om rikt snidade träarbeten, som en stor altartavelomfattning i rikt ornamenterad senbarock. Några föremål har också marmorering i gråa nyanser.
Läktaren präglas av den gamla ordningen, även om också den utsatts för restaureringar. Det kraftigt sluttande golvet är i gångarna indelat i tre etager och klätt med linoleummatta. I bänkkvarteren är det grova trägolvet jämnt sluttande och saknar ytskikt.
Bänkarna är fasta, helt öppna och indelade i två kvarter om fem rader vardera, som står dikt an mot ytterväggarna. Dessa bänkar har inte omändrats, utan behållit den raka sittställningen, hatthyllorna och fotbrädorna. Bänkarna och läktarbarriärens insida är målade i mörkblått, med sittdynor i blått tyg.
Utrymmet på läktaren domineras av orgeln med sin högresta fasad. Den är målad i en tråkigt matt och livlös rödbrun färg, med förgyllda utsmyckningar. Två moderna lampetter har satts på fasaden vid spelbordet.
En modern armatur hänger över mittutrymmet, medan två mässingskronor hänger över kvarteren. Bakom bänkarna och delvis i kvarteren har en mängd inventarier samlats, bland annat lösa stolar.
Efter vapenhuset leder ett kort vindfång med grå- och vitmålade spegeldörrar till kyrkorummet. Kyrkan är treskeppig med tunnvälvt tak i mitten och plant tak i sidoskeppen. Takytorna är målade med vad som verkar vara röd slamfärg.
Blåmålade kolonner och deras bjälklag avdelar mittskeppet från sidorna. Totalt finns tolv sidokolonner, varav de fyra bakersta går genom läktaren. Kolonnerna är åttakantiga, saknar bas, har ett enkelt åttakantigt kapitäl och förbinds i taket med en synlig längsgående bjälke på var sida, också den blåmålad.
Läktarbarriären är rak vid sidorna och utsvängd över mittgången. Den har enkla profileringar i form av tio speglar och fyra pilastrar, vars fyllningar målats i en ännu mörkare blå färg. Den nedersta kälningen är vitmålad med en guldrand. Mittspegeln pryds av ett förgyllt lyrornament. Sammanlagt tolv åttakantiga kolonner bär upp läktaren, varav tio syns från kyrkorummet.
Under läktaren har ett antal utrymmen tillskapats då den vid en tidigare restaurering flyttats fram. På den södra sidan finns ett smalt korridorutrymme fram till fönstret och innanför det en toalett och ett pentry. På norra sidan har en liten sakristia inretts, med andaktsplats och separat toalett. Här finns också förvaringsutrymme för olika kläden. De två dolda kolonnerna står i sakristian och pentryt.
Taket under läktaren är i samma rödfärg som kyrkorummets tak. Golvet är detsamma i hela kyrkorummet, ett lackat brädgolv som även återfinns i koret.
De nyare utrymmena avdelas mot kyrkorummet med enkla brädväggar i ramverkskonstruktion. Den södra av dessa är vik- och öppningsbar.
På den norra väggen hänger en målad äldre skulptur och mot söder står en ljusbärare i smidesjärn. Två enklare lampetter hänger på väggen direkt innanför vindfånget.
Interiörens karaktär präglas delvis av det djärva färgvalet, men också av att så mycket av inredningen behållits relativt intakt. Bänkinredningen är fast och består av två långa kvarter om 16 rader på var sida. De är slutna mot mittgången och öppna mot sidorna, blåmålade med mörkare blåa speglar och socklar. De har dynor i blått tyg. Längs långsidornas väggar löper fasta sittbänkar utan ryggstöd, samt står fyra lösa bänkar med ryggstöd. Predikstolen är fristående från väggen och står i den främre delen av det norra kvarteret, med stöd mot en av sidokolonnerna. Den är mörkblå med mörkare speglar, dekorerade med enklare förgyllda ornament. Inslag av brunröd färg förekommer också i vissa fält. Ljudtaket kröns av ett förgyllt kors.
Fönstren har ospröjsade innerbågar med korspost, i samma gråblå nyans som ytterbågarna.
Vid den södra väggen står ett ståndur. Över mittgången hänger tre större ljuskronor i mässing och över sidogångarna tre mindre på var sida. Åtta lampetter av samma modell som under läktaren hänger på sidoväggarna.
I norra sidans utbyggnad inryms ett enkelt andaktsrum avsett för dop och vigslar. Brädgolvet är likt det i kyrkorummet och taket målat i samma röda färg. Foder och socklar är mörkblå. Inredningen består av en enkel altaruppställning och lösa stolar. I taket hänger en liten mässingskrona och på väggen sitter en lampett av samma modell som i kyrkan, fast här med rörljus. En gammal dopfunt står på golvet, rikt snidad i trä med fruktmotiv och bladslingor.
I sidogångar och mittgång leder två trappsteg upp till det relativt grunda koret. Räckena är av svart smidesjärn och i södra gången finns en ramp.
Vid korets sidoväggar står fasta bänksektioner om en rad i vinkel ut mot kyrkorummet. Här hänger ljuskronor av samma typ som över sidogångarna. En äldre dopfunt i sandsten står på golvet och på sidoväggarna hänger två medeltida skulpturer. På långskeppets södra gavelvägg hänger en oljemålning.
Korabsiden avdelas av en kraftigt markerad triumfbåge med pilastrar. I dess överdel sitter ett rödfärgat gallerverk av bjälkar, krönt av ett medeltida krucifix. Vid golvet står raka enkla träbarriärer med lösa knäfall, istället för altarring. De är blåmålade med klädsel av blått tyg. Absiden har heltäckningsmatta och två trappsteg som leder upp till det fristående altaret. Taket har tidigare varit dekorerat med målningar, men har nu samma röda färg som resten av kyrktaket.
Bakom altaret, på absidens östra vägg, sitter det imponerande altarskåpet från 1962. Det utgör i sig självt det omedelbara blickfånget då man kommer in i kyrkorummet.
Under koret inryms pannan i ett källarrum med trappa ned från norra sidan. Pannrummet är relativt stor och drygt tre meter högt i tak.
Altarskåpet, tillverkat av konstnärinnan Birgitta Stenberg-Hultén, beställdes till restaureringen 1962 inför kyrkans hundraårsjubileum. Det orsakade till en början högljudda protester eftersom den guldkrönta Madonnafiguren som centralgestalt påstods utgöra en katolsk infiltration i församlingen. En herr Eric Bondesson skrev till Växjö domkapitel och krävde att Madonnabilden ”borttages och ersättes med en skulptur, vilken icke framhävdar katolicismens tillbedjan och synpunkter i en luthersk kyrka”. Han ansåg också madonnan mer liknade en ”syrisk stridsgudinna” än jungfru Maria. En het debatt blossade upp i lokalpressen, men orsakade inga åtgärder från domkapitlets sida. Idag är altarskåpet ett betydande signum för Traryds kyrka och ett vackert blickfång i kyrkorummet.
Kyrkan har två äldre dopfuntar, en medeltida i sandsten och en vackert snidad i trä från 1694. Dessutom finns där tre medeltida skulpturer och ett triumfkrucifix från 1300-talet.
Fasadkulör (2006): Grå
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
Den första kyrkan i Traryd var en stavkyrka, byggd under senare delen av 1100-talet. Men ortsnamnet förekommer redan år 853 då den helige Ansgarius predikar den kristna läran i Tranaeryd, vid offerhögarna på Lagans strand.
Den medeltida stenkyrkan låg strax söder om den nuvarande. Den dömdes ut år 1850, avseende skick och storlek, och redan året efter togs beslut om att bygga en ny.
Den nya kyrkan uppfördes av byggmästare Gustav Ljung 1859-60, efter ritningar av Johan Adolf Hawerman, Överintendentämbetet. Byggnaden följde i stort sett de uppgjorda ritningarna, förutom utformningen av tornets övre del. Invigningen skedde den 28 juli 1862.
Exteriöra förändringar
Den första restaureringen genomfördes 1888 då kyrkans exteriör målades för första gången. Den tidigaste takbeläggningen sägs ha varit kluven furuspån, som dock inte stod sig så länge. Man bytte den snart mot tjärpapp. Lanterninen var vit från början och kan ha haft en annan utformning tidigare. Dess anslutning till torntaket antyder att den vid något tillfälle byggts om.
Under 1933 års omfattande restaurering ritade Paul Boberg en ny sakristia, vilken byggdes vid norra sidoingången. Tidigare hade sakristian legat i absiden, men nu kunde koret utökas istället och den tidigare ingången mot öster murades igen.
Samtidigt gjordes underhållsarbete på hela fasaden, vars puts lagades och kalkströks. Tornets lanternin målades i guldfärg och spiran förgylldes. De nya fönstren fick solbänkar i kopparplåt och kyrkdörrarna målades. Delar av fasaden restaurerades 1946 med hjälp av armeringsjärn i form av rutmattor och KC-bruk.
Under 1985 skedde en restaurering av fasaden under ledning av arkitekt Thorsten Davidsson. Redan 1987 konstaterades skador i kyrkans fasad, vilka visade sig bero på för dåligt underarbete vid renoveringen 1985
År 2003 genomfördes en större restaurering av kyrkans exteriör. Byggledare var byggnadsingenjör J-O Björk. Orsaken var att stora skador uppstått på hela kyrkans fasad. Detta visade sig bero på en tidigare restaurering från 1946, då delar av fasaden lagades med armeringsjärn i rutnätsmattor. Dessa hade på sina ställen börjat korrodera, varvid den utanpåliggande putsen släppt och rasat ned.
För att komma till rätta med problemen bilades putsen bort på skadade ställen och allt rostangripet armeringsjärn avlägsnades. Fasaden ilagades med ny puts och kalkavfärgades.
Dessutom restaurerades tornlanterninen, som visat sig vara i dåligt skick. Virket i delar av lanterninen och dess luckor byttes ut och den målades sedan i samma röda och svarta färgställning som tidigare. Vid denna åtgärd förgylldes även tornkorset, tornspirorna och sidokorsen, samt iordningsställdes tornets minnestavla.
Interiöra förändringar
Den första inre restaureringen gjordes 1890, med en omfattande ommålning. Dåvarande sakristian fick ett blått valv dekorerat med änglar med palmkvistar. Triumfbågen marmorerades och försågs med strålsol och bibelcitat. Inredningen målades i ekimitation, gråbrunt och guld. Dessutom installerades värmekaminer.
Vid restaureringen under arkitekt Paul Bobergs ledning 1933 skedde en del förändringar i interiören. Tidigare låg sakristian i absiden, avskild från kyrkorummet, men efter tillbyggnaden på norra sidan kunde den flyttas dit och koret utökas bakåt. Boberg lät också konstnären Gustaf Ambe smycka absidens tak med dekorativa målningar.
I stort sett all inredning målades om. Väggarna marmorerades i en blågrön ton och innertaket blev också blågrönt, medan inredningen målades i grått, gulgrått och guld.
Kolonnernas snedsträvor togs bort och bänkdörrarna hängdes om i framkant. Hela kyrkan fick nytt golv med isolerande trossbotten och nya dubbla fönster.
I vapenhuset lades nytt golv av kalkstensplattor och trapporna till läktaren gjordes om, samtidigt som vindfång anordnades. Ett pannrum grävdes ut under absiden och värmeledning för lågtrycksånga installerades. Orgeln rengjordes och bibliska bilder konserverades för att senare placeras i kyrkorummet.
Vid en restaurering 1962, utförd av arkitekten Hans Westman, Lund, förändrades färgskalan kraftigt. Den tidigare måttfulla och klassicistiskt ljusa inredningen målades nu i starka blåa och röda färger enligt dåtidens ideal. ”De gamla grå och trista färgerna har ersatts med blå och röda allmogenyanser”, skriver Växjöbladets reporter den 16 juli 1962.
Samtidigt förändrades interiören. Under läktaren skapades utrymme för toalett, garderober och en liten sakristia. Den före detta sakristian fick nu funktionen som dop- och vigsellokal. I kyrkorummet lades en grå heltäckningsmatta.
1994 skedde en inre restaurering då kyrkorummets heltäckningsmatta togs bort och trägolvet isolerades och slipades. Bänkarna gjordes bekvämare genom att fotbrädor togs bort och sittbrädor gjordes bredare. Arkitekt Arne Nilsson, Markaryd, tog fram förslaget. Den gamla dopfunten i trä konserverades och under läktaren gjordes toaletten handikappsanpassad.
År 1850-2005 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Orgelbyggare: Eskil Lundén
Konstnär: Gustaf Ambe
Arkitekt: Hans Westman
Orgelbyggare: Johan Blomqvist
Orgelbyggare: John Grönvall, Lilla Edet
Arkitekt: Paul Boberg
Arkitekt: Torsten Davodsson
År 1859-1860 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och torn
Byggmästare: Gustav Ljung
Arkitekt: Johan Adolf Hawerman
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1857 ny kyrka (J A Hawerman, stadfäst 1858, även i kyrkans arkiv, VaLa); 1858 ny kyrka (korskyrka, J A Hawerman, kyrkans arkiv, VaLa).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1930-talet); interiörfoton före och efter renoveringen 1933, ATA..
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin