Motivering (skydd): Veinge kyrkby ligger i ett öppet odlingslandskap vid Laholmsbukten. Byn är belägen på en höjd mellan Brostorpsån i norr och Vessingeån i söder. Kyrkan ligger på en medeltida kyrkplats och bildar en sammanhållen miljö tillsammans med pastorsexpeditionen och prästgården i öster.
Kyrkan kringgärdas av en äldre kyrkogård inramad av en stenmur. Den äldre kyrkogården inramas av en stenmur med stiglucka i norr. I den västra delen är ett bårhus inbyggt. Innanför stenmuren växer en krans av lövträd. Lövträd kantar även den grusade gången som leder fram till kyrkan från norr. Endast ett fåtal gravvårdar finns kvar. Nya kyrkogården ligger norr om kyrkan, på andra sidan landsvägen. Även denna kringgärdas av en stenmur med en stiglucka och innanförliggande trädrad. Kyrkogården är trädrik och har gräsbevuxna kvarter.
Veinge stenkyrka uppfördes troligen på 1100- eller 1200-talet. Byggnaden består av ett rektangulärt långhus med korsarmar i norr och söder, ett smalare, absidförsett kor samt västtorn. Kyrkan utgjordes ursprungligen av långhus och kor med absid och har senare tillbyggts med korsarmar (1886-87) och torn (ca år 1800). Stora delar av det medeltida murverket är bevarat i långhus, kor och absid. De vitputsade fasaderna har rundbågeformade fönsteröppningar och är dekorerade med en bågfris vid takfoten (1886-87). Det kraftiga västtornet stöttas av två strävpelare och kröns av en huv med sluten lanternin och spetsig spira. Tornöverbyggnaden är i sin helhet spånklädd. Kyrkan har en medeltida prägel med tillägg från 1800-talet.
Kyrkorummet är vitputsat och täcks i långhus och kor av medeltida kryssvalv medan absiden har hjälmvalv. Interiören har kvar de medeltida huvuddragen men präglas till stora delar av en renovering 1959-60 under ledning av arkitekt Erik Lundberg, i syfte att förstärka kyrkorummets medeltida karaktär. Den södra korsarmen inreddes till sakristia, absiden frilades, altaret gjordes om och ny läktare, altarring, altarprydnad, takarmatur och bänkinredning i modern stil sattes in. I samband med renoveringen framtogs fragmentariska medeltida kalkmålningar i kryssvalv och absid. I kyrkorummet finns ett fåtal äldre inventarier, bl a en medeltida granitdopfunt samt altartavla och predikstol, båda från 1700-talet. Orgelläktaren och orgelfasaden i nygotisk stil tillkom under 1800-talet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, trädrader och grusade gångar.
- Det medeltida murverket utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkorummets medeltida kalkmålningar i absid och på valvribbor.
- Erik Lundbergs omgestaltning är renoveringshistoriskt intressant.
- Äldre inventarier.
- Orgelläktare med bänkar samt nygotisk orgelfasad från 1800-talet.
- Den medeltida dopfunten.
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2001)
Veinge kyrka kringgärdas av en mur som utgörs av små, huggna, och fogade granitstenar mot norr. Uppe på muren står putsade fyrkantiga stolpar med smidesstaket mellan. I norra muren finns även en stigport med rundbågeformad öppning och plåtklätt, bandplåt) tak (svart) med kopparkula i toppen. I stigporten finns ett smidesgrindpar.
I övriga väderstreck finns en kallmurad, skalmur av gråsten av blandade storlekar. Med en grind i nordvästra hörnet och en annan rakt i väster. På insidan muren följer en trädrad (äldre träd i öster och unga träd av kastanj i norr). Träd kantar också den grusade gången från stigporten fram till kyrkan. Belysningen utgörs av svartmålade stolpar med runda kulor av klart glas i toppen.
Den gamla kyrkogården är nästan helt avvecklad, här återstår endast ett fåtal järnkors och gravvårdar med stenkant och grusfyllning. Tomten är gräsbevuxen med grusade huvudgångar. Ett bårhus med torvtak och fasader av betong, ligger i västra kyrkogårdsmuren, nordväst om kyrkan.
Nya kyrkogården ligger norr om kyrkan, på andra sidan vägen. Nya kyrkogården kringgärdas av en gjuten skalmur med runda fogade stenar och torv i överkant. En stigport av fogad sten med skiffertak (tälttak) ligger i södra muren. Kyrkogården är mycket trädrik, kvarteren är gräsbeuxna och gravvårdarna står i huvudsak i öst-västlig riktning. Även denna kyrkogård har en trädrad innanför kyrkogårdsmuren.
Parkeringen ligger framför stigporten till den nya kyrkogården.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - VEINGE-TJÄRBY
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1373, 1900: 3039, 1995: 1743
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Tjärby införlivad 1998.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt i bebyggelsen i Veinge by. Invid kyrkan, något avskilt i öster, återfinns prästgården med pastorsexpedition. Kyrkan och kyrkbyn ligger några kilometer norr om tätorten. Veinge. Socknen består av öppen odlingsbygd i väster, med stora skogs- och våtmarksområden i öster, mot Smålandsgränsen.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidförsett kor. Långhuset har korsarmar i norr och söder, och i väster finns ett torn. I kyrkan bevaras betydande mursträckningar av en romansk kyrka. Kyrkan har möjligen utökats västerut under medeltiden. I långhusets västra del fanns tidigare korsarmsliknande tillbyggnader i söder och norr. Omkring år 1800 tillkom ett torn i väster (förekomsten av ett medeltida torn, får betecknas som osäker; jfr Jacobsen 1993). Åren 1886-87 revs långhusets tillbyggnader, öppningarna murades igen och i stället uppfördes de nuvarande korsarmarna längre österut. Ett vapenhus inrymdes 1886-87 mellan tornets strävor. Detta avlägsnades emellertid vid restaureringen 1959-60, efter förslag av arkitekt Erik Lundberg.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Byggnaden är utvändigt vitputsad och har rundvälvda fönsteröppningar. Långhus, kor och korsarmar täcks av separata sadeltak. Det kraftiga västtornet kröns av en huv med lanternin och spira. I samband med förändringarna 1886-87 tillfogades en nyromansk bågfris. Ingångar nu i väster via tornets bottenvåning samt på långhusets nordsida. Den enkla portiken i trä framför långhusets nordportal härrör från restaureringen 1959-60 (ej markerad på planen). Kyrkan är även invändigt vitputsad, och långhus och kor täcks av medeltida kryssvalv medan absiden har hjälmvalv. Interiören präglas framförallt av restaureringen 1959-60, då bland annat södra korsarmen inreddes som sakristia, absiden frilades och altaret gjordes om. Vidare framtogs fragmentariska senmedeltida kalkmålningar i absiden och långhuset, och huvudingången flyttades till långhusets nordvästra del. Under 1700-talets andra hälft såldes kyrkans äldre altartavla och predikstol till andra kyrkor (till Steninge respektive Ysby), och ny altartavla och predikstol, tillverkade av bildhuggaren Johan Joachim Beckman, anskaffades.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger en medeltida granitdopfunt.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin