Motivering (skydd): ASIGE KYRKA är belägen på medeltida kyrkplats väster om bebyggelsen i Asige, i närheten av Suseån, öster om Falkenberg. Kyrkogården kringgärdas av låga kallmurade skalmurar, kantade av trädrader, med smidesgrindar. Kyrkogården har en rundad avslutning åt öster och här finns en äldre trädallé och häckrader som leder ned till de gamla kyrkstallarna. I miljön finns en hembygdsgård samt en ekonomibyggnad. Asige ingår i Ätradalens riksintresseområde för kulturmiljövården.
Den vitputsade stenkyrkan härrör i sina äldsta delar från 1100-talet och betydande delar av det medeltida murverket ingår i det nuvarande. Kyrkans långhus förlängdes åt öster 1805-06 och fick då sin tresidiga koravslutning. Stentornet i väster tillkom 1847 och ersatte en äldre klockstapel. Exteriören präglas av en omgestaltning 1890, efter omarbetat av arkitekten Ferdinand Boberg, som sedan följde renoveringsarbetet. Tornet fick då den spetsiga spiran och sydportalen betonades genom en utskjutande risalit. Den välbevarade exteriören är i stort sett oförändrad sedan 1890 och representerar de historiserande renoveringar som genomfördes under 1800-talets slut.
Kyrkorummet präglas av en stram nyklassicism och av den fasta inredning som tillkom under 1800-talets andra hälft. Altaruppsatsen utfördes efter arkitekten Fredrik Wilhelm Scholanders omarbetade ritningar efter ett lokalt upprättat förslag, och ansluter sig till Mjöbäckssnickarnas formförråd. Bänkinredningen ombyggdes 1913 och bänkgavlarna dekorerades med stiliserade växtmotiv skurna i låg relief av en bildhuggare från grannsocknen Slöinge. Bänkarna skiljer sig stilmässigt från den övriga inredningen. Läktarunderbyggnader har tillkommit i senare tid. Kyrkans medeltida triumfkrucifix återinsattes i kyrkorummet 2001 och minner om kyrkans långa historiska kontinuitet. Kyrkans interiör är en god representant för de medeltida sockenkyrkor som under 1800-talet byggdes om till en nyklassicistisk kyrka.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, smidesgrindar, trädrader och grusade gångar.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Den välbevarade exteriören från 1800-talet.
- Den fasta inredningen från 1800-talets senare hälft; altare, altaruppsats, predikstol, altarring, psalmnummertavlor, dopfunt, orgelfasad och läktare.
- Det medeltida triumfkrucifixet.
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2002)
KYRKOGÅRDEN
Kyrkan kringgärdas av en låg kallmurad skalmur. Huvudingången är placerad i väster med en svart smidesgrind med rundbågeformad överdel och grindstolpar av natursten. I nordväst finns en mindre grind med höga grindstolpar. I norr och söder finns planterade häckrader. I söder, norr och väster ramas kyrkogården in av planterade trädrader. Grusade gångar leder fram till kyrkan och runt kyrkan samt ut i kvarteren i söder och norr.
Gravvårdarna ligger i N-S riktning. Några är s.k. singelgravar med naturstenskarm och grusfyllnad och några är inramade av kedjor med stolpar. Inga lyktstolpar finns på kyrkogården men ett par träbänkar finns. I den södra delen finns en öppning i häcken där det tidigare har suttit en grind.
I öster har kyrkogården en avrundad avslutning och här finns också en äldre trädallé och häckrader som leder ner till de gamla KYRKSTALLARNA. Detta hus har ett sadeltak täckt med korrugerad rödmålad plåt, fasader med röd locklistpanel, fönster med spröjs, vit kulör, utedass. Den gamla likvagnen finns bevarad.
I norr finns en EKONOMIBYGGNAD som idag används av vaktmästarna. Fasaderna består av en röd locklistpanel, sadeltak, 2-luftsfönster utan spröjs, enkupiga tegelpannor.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - ASIGE
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 545, 1900: 884, 1995: 357
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i utkanten av bebyggelsen, nära Suseån som strax i öster har eroderat sig ned ett tiotal meter under omgivande nivåer. I miljön finns bla hembygdsgården väster om kyrkan samt dessutom en relativt hög fornlämningstäthet. Asige sn ligger i utkant av slättbygderna längs kusten med skogsbygden som vidtar i nordöst. Socknen domineras av kuperade skogsmarker. Asige ingår i Ätradalens riksintresseområde (se Abilds sn).
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Stenkyrka bestående av ett rektangulärt långhus och ett lika brett kor med tresidig avslutning i öster. I väster ett stentorn. Kyrkans sammansatta byggnadshistoria är i många stycken oviss, men murarna torde innehållar partier från flera byggnadsperioder (byggnadsperioderna dokumenterad vid yttre restaurering 1978). I kyrkans långhus bevaras betydande partier av murverk från en sannolikt romansk kyrka, murad helt i rå eller kluven gråsten. Under senmedeltiden utvidgades kyrkan österut och fick ett kor i jämnbredd med långhuset. Kyrkan har också, sannolikt efter medeltidens slut, utvidgats västerut minst 5 meter. År 1806 förlängdes kyrkan ytterligare österut, och fick då den nuvarande koravslutningen. Stentornet i väster tillkom 1847 som ersättning för en äldre, fristående klockstapel.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad. Kyrkans exteriör präglas av en restaurering som gjordes 1890, efter förslag av arkitekterna Carl Pettersson och Ferdinand Boberg, då västtornet fick den nuvarande spetsiga spiran (tidigare en låg pyramidhuv), och sydportalen betonades genom en utskjutande risalit. Ingångar genom tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkans interiör präglas av 1800-talets strama klassisism. Det vitputsade kyrkorummet täcks av ett tunnvalv av trä med markerad taklist. Kyrkans fasta inredning, såsom altaruppsats och predikstol, förnyades under 1800-talets andra hälft.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin