Motivering (skydd): Tjurkö är en av de så kallade storöarna som skapar det naturligt skyddade hamnläge där Karlskrona anlades under senare delen av 1600-talet. På ön har den så kallade Tjurköbrakteaten påträffats, ett forntida mynt daterat till tiden från 400 till 650 e.Kr med runinskrifter på urnordiska skrivna med den äldre futharken. Tjurkö beboddes länge av skärgårdsbönder men ön kom att förändras kraftigt när den tyske entreprenören F.H. Wolff 1862 köpte hemmanet Herrgården och startade ett av landets första industriella stenbrott. Med stenindustrin följde ett nytt samhälle och utbyggd infrastruktur med vägar, hamnar, bryggor och tåglinjer. Stenhuggeriet lades ner i samband med utbrottet av Andra världskriget men spåren efter verksamheten är ännu påtagliga på ön. Området kring Tjurkö stenhuggeri är utpekat som riksintresse för kulturmiljön, där kyrkan nämns som ett uttryck för riksintresset.
Tjurkö kyrka bär på en säregen historia. Byggnaden uppfördes 1876 på stenhuggeriet av och för Kronoarbetskåren, en kår med straffångar som kunde hyras ut till företag under förutsättning att arbetsgivaren stod för logi och gudstjänstlokal. Öns övriga befolkning hade också tillträde till förrättningarna och när Kronoarbetskåren i mitten av 1890-talet lades ner fick Tjurkö församling, som bildats 1888 genom en utbrytning ur Augerums församling, hyra kapellet. Stenhuggeriets beroende av export mot Tyskland gjorde att verksamheten började skalas ner ett par decennier in på 1900-talet och 1929 fick församlingen överta kapellet mot att det flyttades från stenhuggeriområdet. Länsarkitekt Thure Bergentz, Växjö, engagerades för upprättande av ritningar för flytten och den reveterade kyrkobyggnaden i korsvirkeskonstruktion som tidigare varit sammanbyggd med matsal och förläggning monterades ner och återuppfördes på sin nuvarande plats där den invigdes till kyrka. Kring den lilla gräsbevuxna kyrkotomten, vars närmiljö idag domineras av villabebyggelse, lövskog och närheten till kursgården Stenbräcka, anlades en kallmur av kvaderhuggen granit.
Såväl exteriört som interiört har relativt få synliga förändringar skett sedan invigningen 1930. Exteriört utgörs de påtagliga skillnaderna av att taken och takryttaren som var spåntäckta har avtäckts och klätts in med plåt i skivtäckning, västgavelns två fönster har satts igen och övriga fönster har bytts ut till kopplade bågar. Invändigt har sakristia tillkommit under läktaren och fast inredning delvis bytts ut. 2021–22 genomfördes en genomgripande restaurering till följd av långt gångna fuktskador i byggnadens stomme. I antikvarisk mening är arbetet till stora delar att betrakta som rekonstruktion snarare än restaurering. Betydande delar av stommen har bytts ut, liksom fasadputs, taktäckningsmaterial och interiöra ytskikt frånsett ekådringen på innerdörrar och läktarbarriär. Även om autenticitetsvärden av kulturhistorisk betydelse gått förlorade genomsyras arbetena av ett hantverksmässigt utförande med stor respekt för kyrkans ursprungliga karaktär.
Exteriört har kyrkan alltjämt ett lågmält uttryck kopplat till en enkelhet och småskalighet som för tankarna till 1800-talets missionsbyggnader. Signifikant är även takryttaren med sin karaktäristiska höga och smala spira som signalerar den kyrkliga funktionen. Kyrkorummet har karaktären av salkyrka, om än i liten skala, och präglas till stor del av innertakets öppna takstol som återställts med panel mellan högbenen och ursprunglig färgsättning i blågrått. Trots de omfattande restaureringsarbetena är det främst det hårdvaxoljade furugolvet som framträder som en tydligt ny årsring.
Den fasta inredningen har en brokig karaktär där renässanspredikstol samspelar med enklare inredning från 1800-talet liksom lösa stolar och elorgel från 2000-talet. Störst kulturhistoriskt intresse tilldrar sig predikstolen och altartavlan. Den förstnämnda tillverkades 1664 av bildhuggaren Lauritz Nilsson för Hällaryds kyrka och inköptes till stenhuggeriets kapell 1878. Predikstolen har med sin rikt skurna och snidade dekor betydande konsthistoriska och hantverksmässiga värden, men får ändå anses vara ett arbete av provinsiell karaktär i jämförelse med de många samtida verk av yppersta hantverksmässiga kvalitet som finns bevarade i kyrkor i de tidigare danska landskapen. Altartavlan symboliserar kyrkans tillkomst och äldsta historia då den är målad av en fånge i Kronoarbetskåren, Abel Andersson från Gävle. Av betydelse för upplevelsen av kyrkorummet är även två äldre psalmnummertavlor samt en rad äldre belysningsarmaturer i form av tre ljuskronor i bronserat trä, en ljuskrona i mässing, en ljuskrona i brons samt vägg- och taklyktor i plåt med färgat glas.
Inventeringsår (2022)
Kyrkan utgörs av en rektangulär byggnadskropp avtäckt med sadeltak, med en mindre utbyggnad för vapenhus på östra gaveln. Altaret är placerat i väster. Byggnaden är uppförd i korsvirkeskonstruktion i furu med tegelfyllningar. Syllen vilar på en oputsad granitsockel med invändig gjuten stödmur. Fasaderna är spritputsade med kalkputs och avfärgade med vit silikatfärg. Fönster- och dörromfattningar är slätputsade. Långsidorna har vardera fyra rytmiskt placerade fönsteröppningar med rakt avslutade småspröjsade fönster om två lufter. Bågarna är kopplade och tillkom 1954. Kyrkporten i öster nås via en gjuten trappa och ramp och utgörs av en rakt avslutad pardörr klädd med snedställd panel. Såväl fönster som kyrkport var tidigare brunmålade men är sedan den senaste restaureringen målade i grått. Även takutsprång och takfotsbräder är gråmålade. Sadeltaken över kyrkan och entrépartiet är avtäckta med dubbelfalsad galvad plåt i skivtäckning med närmast parallella tvärfalsar. Även avvattningssystemen, som utgörs av ståndrännor och hängrännor med skarpa vinklar, är utförda i galvad plåt. På nocken i öster återfinns en takryttare med kvadratisk planform och stickbågiga ljudöppningar i fyra väderstreck med en hög och smal spira som kröns av ett kulkors av järn och bemålat trä. I västra nocken finns en skorsten som sedan senaste restaureringen endast är en attrapp. Såväl taktryttaren som skorstenen är klädda med galvad plåt.
Interiör
Genom kyrkans entré i öster nås ett mindre vindfång eller vapenhus med oljat furugolv och vitmålade väggar och tak. Väggarna är klädda med plywood med täcklister över skarvarna och taken med gipsskivor. Kyrkportens insida är brunådrad. I norr och söder finns ekådrade fyllnadsdörrar med kammarlås mot skrubbar och i väster leder en pardörr i samma utförande till kyrkorummet.
Kyrkorummet har oljat furugolv och slätputsade vitmålade väggar med mörkgrå profilerad sockellist. Fönstrens insidor är vitmålade. Innertaket är öppet till nock med synlig takstol, mellanliggande panel och kraftigt profilerad taklist, allt målat i en blågrå kulör. Rummet är möblerat med lösa stolar i två kvarter kring en mittgång. Altaret är placerat framför en murstock mot västra väggen på vilken en altartavla hänger. Efter återuppbyggnaden är murstocken en attrapp utan rökgångar. Norr om altaret återfinns predikstolen och söder om orgeln.
Läktaren i öster upptar hela kyrkorummets bredd och nås via en svängd trätrappa i nordost målad i grågrönt. Den täta läktarbarriären är utförd i ekådrad ramverkskonstruktion. Läktaren vilar i framkant på en pilaster, en pelare samt underbyggnaden för sakristia. Undersidan är klädd med vitmålad pärlspont. Sakristian i söder nås via en ekådrad fyllnadsdörr. De profilerade dörrfodren hade vid besiktningstillfället strax efter kyrkans återinvigning precis som övriga innerdörrars foder nya omålade skursocklar som ska målas in lika innerdörrarnas bevarade äldre ekådring. Väggar och innertak är utförda enligt samma princip som i vapenhuset. I östra väggen mot kyrkorummet sitter ett vitmålat tvåluftsfönster med liggande spröjs. Under södra delen av läktaren finns ett mindre förråd. På läktaren finns en vitmålad underbyggnad för takryttaren som vilar på två pelare. Via en lucka i taket nås takryttaren där kyrkklockan är placerad.
Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i gråmålad ramverkskonstruktion med öppen baksida. Speglarna är gråmarmorerade och listerna är målade i blått och vitt. Altaret tillkom i samband med den senaste restaureringen från Jämjö kyrka och är samkomponerat med denna kyrkas bänkinredning från 1820-talet. Det tidigare, ursprungliga altaret var angripet av mögel och tekniskt uttjänt.
Altartavlan är en större oljemålning utförd 1887 av fången Abel Andersson från Gävle. Motivet är hämtat från Matteus 11:28 efter original av den danske konstnären Karl Bloch. Målningen restaurerades 1929–30 och konserverades 2022.
Predikstolen i snidad och fernissad ek tillverkades för Hällaryds kyrka 1664 av bildhuggaren Lauritz Nilsson. 1878 inköptes den av F.H. Wolff till Tjurkö kyrka. Korgens fyra synliga sidor indelas av kolonnetter som vilar på maskaroner. I fälten finns skulpturer föreställande tre av evangelisterna flankerade av förgyllda pilastrar med rikt skuren dekor. Deras klädnader är målade i grönt, blått respektive brunt. I det fjärde fältet har vid okänd tidpunkt evangelisten ersatts med två på varandra stående snidade huvuden. Såväl understycke som trappa är sekundära, utförda i ramverkskonstruktion. Överstycket pryds av skuren förgylld dekor på svart botten och hörnen markeras av änglaansikten. Understycket har liknande fält som överstycket men tomma. Predikstolen vilar på en sekundär fot med samma planform som korgen, utförd i ramverkskonstruktion med vridna pilastrar i hörnen. Även trappan med barriär i ramverkskonstruktion är sekundär. Predikstolen konserverades 1929–30 och 2022.
Framför predikstolen står ett enkelt, brunmålat dopfatsställ, utformat som en piedestal med kvadratiskt tvärsnitt och profilerad sockel och överstycke. Troligen tillverkad kringsekelskiftet 1900 eller tidigare.
Kyrkans ursprungliga bänkinredning ska enligt uppgift från en tidigare kyrkvärd ha ersatts av lösa bänkar 1955. Nuvarande kopplade karmstolar i ljust trä med sitsar och ryggar klädda i blått tyg tillkom 2004.
Den nuvarande elorgeln tillkom 2000 och ersatte då en elorgel från 1987 som tidigare köpts in från Fredrikskyrkan i Karlskrona. Dessförinnan hade kyrkan en tramporgel placerad i kyrkorummets nordöstra hörn.
Kyrkklockan göts 1930 av M. & O. Ohlssons klockgjuteri i Ystad till återinvigningen av den flyttade kyrkan. Klockan pryds av friser av liljor och bladornamentik samt inskriptioner. Ringning sker manuellt med rep.
Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan nämnas två äldre psalmnummertavlor samt en rad äldre belysningsarmaturer i form av tre ljuskronor i bronserat trä, en ljuskrona i mässing, en ljuskrona i brons samt vägg- och taklyktor i plåt med färgat glas.
Fasadkulör (2022): Vit
Antal våningar (2022): 01
Byggnadsdel (2022): Takryttare
Inventeringsår 2023
Kring Tjurkö stenhuggeri utvecklades ett mindre samhälle med stugor, bostadskaserner och affärer. Som bidrag till den personalkrävande verksamheten hade F.H. Wolff slutit avtal med fångvårdsstyrelsen om sysselsättning av Kronoarbetskårens manskap. Kronoarbetskåren var en typ av straffkår som kunde hyras ut som arbetskraft till privata företag mot villkoret att arbetsgivaren bistod med logi och gudstjänstlokal. Därför uppfördes 1876 ett kapell, i första hand avsedd för Kronoarbetskåren men öns övriga befolkning välkomnades också till gudstjänsterna. När Kronoarbetskåren i mitten av 1890-talet lades ner fick Tjurkö församling, som bildats 1888 genom en utbrytning ur Augerums församling, hyra kapellet.
Stenhuggeriets beroende av export mot Tyskland gjorde att verksamheten började skalas ner ett par decennier in på 1900-talet för att helt avvecklas i samband med Andra världskriget. Redan 1929 hade emellertid kapellet, som då var i eftersatt skick, skänkts till församlingen mot att det flyttades från stenhuggeriområdet. Länsarkitekt Thure Bergentz, Växjö, engagerades av Kungliga Byggnadsstyrelsen för upprättande av ritningar för flytten. Den reveterade byggnaden i korsvirkeskonstruktion med tegelfyllning som tidigare varit sammanbyggd med matsal och förläggning monterades ner och återuppfördes på sin nuvarande plats där den 1930 kom att invigas till kyrka. Taket täcktes med spån och nocken kröntes av en takryttare med klocka. Målarmästare John Olsson från Jämjö utförde åtgärder på altartavla, predikstol, bänkinredning och ljuskronor.
1938–1939 genomfördes en in- och utvändig renovering av målarmästare Erik Eriksson som bland annat omfattar ommålning av väggar och tak med oljefärg, kalkstrykning av yttermurarna samt fönsterrenovering. Vid samma tillfälle ersattes spåntaket med ett enkelfalsat skivtäckt plåttak, troligen svartmålat. 1954 genomfördes renoveringsarbeten efter förslag upprättat tre år tidigare av stadsarkitekten i Karlskrona, Sigge Ullén. Nya kopplade fönster tillkom på långsidorna medan västgavelns två fönsteröppningar murades igen. Invändigt lades nytt brädgolv på det gamla golvet med två tum mineralull emellan. Nya lösa bänkar tillkom och elektrisk belysning och uppvärmning installerades. Vid en renovering 1961 efter handlingar av arkitekt Samuel Fränne isolerades taket invändigt och interiören målades om. I sakristian tillkom skåp, hatthylla och klädhängare.
1987 överflyttades en elorgel från Fredrikskyrkan i Karlskrona. 1990–91 fick altartavla och dopfunt ny placering, ljuskronor flyttades från mittgången till över stolsraderna och en oljemålning från 1600-talet som skänkts till kyrkan 1970 konserverades av konservator Åsa Sandberg. 1994 skedde invändiga målningsarbeten och läktarbarriären höjdes. 1998 införskaffades ljudanläggning, 2000 ny orgel och 2004 ersattes de lösa bänkarna av kopplade karmstolar. I början av 2010-talet konstaterades omfattande in- och utvändiga fuktskador. Kyrkan stängdes och verksamheten flyttades.
Efter att kyrkan varit stängd i drygt tio år påbörjades 2021 en genomgripande restaurering som omfattade utbyte av rötskadade delar av korsvirkeskonstruktionen, takkonstruktionen och takryttarens stomme. Golvbjälklaget byttes ut i sin helhet med nytt brädgolv av furu. Väggarnas tegelfyllningar demonterades och återuppfördes med återanvänt och nytt tegel, väggarna putsades såväl exteriört som interiört med kalkputs och avfärgades med silikatfärg. Kyrkorummets panelade innertak som vid tilläggsisoleringen kläddes in med träfiberskivor återställdes med ursprunglig blågrå bemålning. Ny takplåt lades med dubbelfalsad galvaniserad plåt och även takryttaren fick ny plåttäckning. Predikstol och armaturer restaurerades. Ny el, dräneringspump, värmepump och avfuktare installerades. I projektet ingick även ombyggnad av ett fönster i norr till nödutgång, vilket ännu inte var genomfört vid inventeringstillfället. 13 november 2022 återinvigdes kyrkan av biskop Johan Tyrberg.
År 1664 Fast inredning - predikstol
Predikstol. Ursprungligen från Hällaryds kyrka
Hantverkare - Snickare: Lauritz Nilsson
År 1929-1930 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus och kor
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin