Motivering (skydd): Bostadsområdet Kungsmarken i Karlskrona anlades under åren 1967–73 som del av miljonprogrammet. Områdena norr om stadskärnan på Trossö hade efter örlogsstadens grundande på 1680-talet tagits i anspråk för jordbruk och djurhållning och med tiden utvecklades ett system med så kallade stadsfarmar, arrendegårdar på stadens mark. Gårdar i trakterna kring nuvarande bostadsområdet Kungsmarken var bland annat Marieberg, Sunna och Mariedal, gårdsnamn som lever kvar i angränsande bostadsområden som började växa fram under 1900-talets förra hälft. Ansvarig arkitekt för Kungsmarkenområdet på höjden norr om Sunnadal och Marieberg var Curt Strehlenert som under många år var chef för HSB:s tekniska kontor. Den karlskronafödde arkitekten ritade själv ett flertal nya centrumanläggningar och bostadshus i landet, där han uppmärksammats för sin förmåga att den höga produktionstakten till trots lägga fokus på individuella detaljer och inte hänfalla till en typiserad standardproduktion. I Kungsmarken får skalan närmast beskrivas som brutalistisk, med 1700 lägenheter fördelade på tre byggnadskroppar, ett intryck som dämpas av byggnadernas slingrande former som tycks anpassade efter topografin och ger anläggningen en säregen men distinkt modernistisk prägel.
Tanken om en kyrka i Karlskronas norra stadsdelar hade först väckts inom Mariebergs kyrkliga syförening, där Mariebergs småkyrkostiftelse bildats 1956 och startat en insamling av medel för ändamålet. Projektet intensifierades 1969 och en lämplig tomt utsågs vid foten till Kungsmarkshöjden strax norr om Mariebergs 1950-talsbebyggelse och öster om Sunnadalskolan från 1961. Närmiljön präglades således då som nu av efterkrigstidens intensiva bostadsbyggande och modernistiska arkitektur, men även av den enkla naturtomten och det mindre skogsparti med bok och ek som växer på sluttningen norr och väster om kyrkan. Det första spadtaget togs i maj 1974 och ett drygt år senare, 2 augusti 1975, invigdes den första nya kyrkan i Karlskrona stadsförsamling sedan 1740-talet då Fredrikskyrkan stod färdig.
De expansiva rekordåren med befolkningsökning och nya stadsdelar gjorde också avtryck i det nationella kyrkobyggnadsbeståndet, med fler än 700 nyuppförda kyrkor under en dryg 20-årsperiod. Utöver den modernistiska arkitekturen spelar även en liturgisk och teologisk förnyelse inom kyrkan en avgörande roll för att dessa kyrkor ofta avviker markant för vad som varit norm för kyrkobyggnader mer eller mindre sedan medeltiden. Fokus förflyttas från det heliga kyrkorummet till den gudstjänstfirande församlingen, något som bland annat kommer till uttryck i att församlingsverksamheterna planeras in under samma tak som kyrkan men även ett mindre avstånd mellan församling och präst, som börjar fira mässa ”versus populum” – vänd åt församlingen. Båda dessa grepp har tydligt anammats av Kungsmarkskyrkans arkitekt Anders Berglund (1925–2012), Värnamo, med en användarvänlig byggnad med församlingssal, kök, pastorsexpedition och vaktmästeri samt ett kyrkorum där enhetlig golvnivå och möblering med lösa stolar skapar en sömlös övergång mellan långhus och kor. Berglund, som under 1950- till 1980-talen ritade ett flertal kyrkobyggnader, kapell och församlingshem i främst Göteborg och Småland, var själv aktiv inom Svenska kyrkan och hans engagemang för barn- och ungdomsverksamheten kommer till uttryck i byggnaderna, så också i Kungsmarken.
Exteriört präglas kyrkan, likt flertalet av Berglunds byggnader, av en lågmäld profan och modernistisk karaktär där den sakrala verksamheten endast kommer till uttryck i subtila detaljer. Kyrksalen är givet den hösta delen, till skillnad från övriga byggnadskroppars plana pulpettak gestaltad med ett svängt vågformat takfall som möjligen är tänkt att alludera på en våg eller fartygsspant. Taktäckningen i ärgad kopparplåt signalerar en högre dignitet. De spritputsade fasaderna i guldockra är slutna i de tre väderstreck som är synliga från gaturummet, frånsett sydfasadens tre höga och smala fönster som låter ana det sakrala innehållet. Norrfasadens öppenhet med stora fönsterpartier som förses kyrkorummet med ett jämnt norrljus har anpassats efter topografin för att suterrängläget till trots lämna salen ostörd från insyn. Pilastrarna som delar in fönstren skulle kunna anspela på äldre kyrkobyggnadstraditioner men för i sitt enkla utförande snarare tankarna till modernismens industribyggnader. Öster om kyrkan står klockstapeln i gjuten betongkonstruktion med fyra pelare med konsoler som bär upp bjälkar på vilka i sin tur klockan vilar, en konstruktion Berglund några år senare kom att återanvända i Mariakyrkan i Värnamo.
Invändigt karaktäriseras kyrkorummet utöver den generösa takhöjden och den svängda takkonstruktionen av kontrastrika materialval – kalkstensgolv, vitputsade väggar och obehandlad takpanel i furu på synliga kraftiga limträbalkar – som i all sin enkelhet ger ett välarbetat och påkostat intryck med lång tradition i kyrkliga miljöer. Det stora rustika altarbordet är rummets självklara mittpunkt kring vilket den fasta inredningen i omålat trä och inventarier som Alf Jarnehegs keramikkors och Karin Jönssons vävda textilier samlats. I vilken uträckning inredningsarkitekt Sten Blomberg påverkat interiörens utformning framgår inte av de tidningsurklipp eller dokument som finns i kyrkans samling. Möjligen har han, frånsett stolarna från Silverbergs Möbler AB i Malmö, ritat den fasta inredningen som tillverkades av Hallströms Möbelverkstad, Karlskrona. I kontrast till kyrkorummets om än enkla men ändå högtidliga karaktär står den vardagliga gestaltning som präglar vapenhus, väntrum, sakristia liksom den med kyrkorummet sammanlänkade lågdelen. Sakristian har emellertid mer genomarbetade och gestaltade inslag, som de blyspröjsade innerbågarna och framförallt det mindre ljusschakt i obehandlad plywood som från en högre sittande glugg i fasaden ljussätter den enkla altarplatsen.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2020)
Kyrkomiljön
När örlogsstaden Karlskrona anlades på 1680-talet behövdes mark för jordbruk och djurhållning tas i anspråk norr om stadskärnan på Trossö. Med tiden utvecklades ett system med så kallade stadsfarmar, arrendegårdar på stadens mark, på Wämö. Gårdar i trakterna kring nuvarande bostadsområdet Kungsmarken var bland annat Marieberg, Sunna och Mariedal, gårdsnamn som lever kvar i angränsande bostadsområden som började växa fram under 1900-talets förra hälft. Ett flertal fornlämningar i form av bland annat gravfält påvisar emellertid en påtagligt längre mänsklig aktivitet i området än så.
På höjden norr om Sunnadal och Marieberg med sina flerfamiljsbostäder uppförda kring 1950 anlades 1964–73 Kungsmarken, som en del av det så kallade miljonprogrammet. Ansvarig arkitekt var Curt Strehlenert som under många år var chef för HSB:s tekniska kontor och därigenom kom att vara ytterst ansvarig för en betydande del av den bebyggelse som uppfördes i landet från 1940- till -70-tal. Strehlenert ritade själv ett flertal nya centrumanläggningar och bostadshus, där han uppmärksammats för sin förmåga att den höga produktionstakten under framför allt 1960-talets bostadsbyggande till trots lägga fokus på individuella detaljer och inte hänfalla till en typiserad standardproduktion. I Kungsmarken får skalan närmast beskrivas som brutalistisk, med 1700 lägenheter fördelade på tre byggnadskroppar, ett intryck som dämpas av byggnadernas slingrande former som tycks anpassade efter topografin och ger anläggningen en säregen men distinkt modernistisk prägel.
Kyrkan är belägen vid foten av den höjd som utgör Kungsmarken, strax norr om Marieberg och öster om Sunnadalskolan. Utöver bebyggelse, vägnät och parkeringar präglas närmiljön främst av det mindre skogsbestånd av främst bok och ek som omger kyrkan på stigningen i norr och väster.
Kyrkotomt
Kungsmarkskyrkans tomt avgränsas mot Sunnadalsvägen i söder av en låg gjuten betongmur med en fris av rektanglar i lågrelief, delvis avtäckt med stenskivor. Innanför muren är marken belagd med smågatsten och här återfinns även enklare blomsterplanteringar, buskar samt en högväxt tuja. I övriga väderstreck omges byggnaden av en gräsbevuxen naturtomt som endast sträcker sig några meter från kyrkan, där den inramas av ett bestånd bokar. I öster leder en asfalterad gångstig upp till entrén på norrsidan och vidare upp mot Kungsmarken.
Byggnader på kyrkotomten
Öster om kyrkan står klockstapeln i gjuten betongkonstruktion. Fyra pelare med konsoler bär upp bjälkar i nord-sydlig riktning på vilka i sin tur klockan vilar. Klockstapeln avtäcks av ett plåtinklätt svängt tak snarlikt det vid kyrkans entré.
Källor och litteratur
Haas, J. Anders Berglund (f. 1925): arkitekt i Värnamo. Ur Åsgrim Berlin, A. [red]Småländska kulturbilder 2007 – Visioner och vardagsarkitektur: byggnadskonst i Jönköpings län under 1900-talet. Jönköping: Jönköpings läns museum, 2007.
Blekinge Museum. Kogubbar och stadsfarmar. Historik: http://www.blekingemuseum.se/pages/88, hämtad 2021-01-11. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok, hämtad 2021-01-10. Diverse fotografier, tidningsurklipp och dokument ur kyrkans samling.
Platsbesök 2020-10-09.
Inventeringsår 2004
Texten saknas
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin