Motivering (skydd): Sturkö är Karlskrona skärgårds största ö, belägen sydost cirka 25 kilometers bilväg sydost om Karlskrona. Socknen som bildades 1564 genom utbrytning ur Lyckeby socken består utöver Sturkö av ett antal mindre öar och skär. Kyrkan har ett kustnära läge i utkanten av byn Uttorp intill den gamla landsvägen med havet skymtandes genom vegetationen i öst. Omkringliggande bebyggelse utgörs främst av villabebyggelse från 1900-talet. Landskapet är relativt kargt med inslag odlingsområden och lövträdsvegetation. På det område mitt på ön som idag kallas för mossen fanns fram till slutet av 1800-talet ett lågt vattenstånd som var särskilt gynnsamt för Stork, vilket sannolikt gett upphov till öns namn som tidigare skrevs Storköö.
En kyrka har legat på samma plats sedan medeltiden, då ett kapell helgat åt fiskarnas och sjömännens beskyddare S:t Gertrud uppfördes. Stenåldersboplatser och järnåldersgravar visar emellertid på en betydligt längre kontinuitet av mänsklig aktivitet. Från 1000-talet härstammar runstenen Sturköstenen. Traditionellt sett har näringar som fiske och sjöfart i kombination med jordbruk varit av särskild betydelse. Även stenhuggeriverksamhet har i perioder varit en viktig sysselsättning och från 1800-talets mitt fram till första världskriget exporterades gatsten till i synnerhet Tyskland. Skärgårdsmiljön i Sturkös och Torhamns socknar är under det gemensamma namnet ”Östra Skärgården i Blekinge” utpekat som riksintresse för kulturmiljön.
På Sturkö uppfördes under medeltiden en enkel stenkyrka med rektangulärt långhus, rakt avslutat kor och ett under 1600-talet adderat timrat vapenhus. Liksom på många håll i landet kom den medeltida anläggningen på grund av 1700- och 1800-talets befolkningsutveckling, som på Sturkö även hade koppling till den framväxande stenindustrin, att ersättas av en nyuppförd helgedom.
1878 invigdes en kyrka av gråsten och tegel, sannolikt med delvis återvunnet material från den medeltida föregångaren, i nyklassicistiskt stil med långhus, något indraget kor med tresidig absid i öster samt torn med högrest spira i väster. För ritningarna stod den karlskronafödde arkitekten Johan Adolf Hawerman vid Överintendentsämbetet, som vid denna tid var i slutet av en yrkeskarriär där han som kyrkoarkitekt låg bakom ett hundratal ny- och ombyggnader men även inredning som orgelfasader, altaruppsatser och predikstolar. I Blekinge kan bland annat nämnas den tre decennier äldre Eringsboda kyrka samt predikstolen i Fredrikskyrkan i Karlskrona.
Den nyklassicistiska stilen inom kyrkobyggande fick sitt genomslag under 1700-talet och var under 1800-talets första hälft förhärskande för nyuppförda helgedomar i landet. Stilen kännetecknas av vitputsade kyrkobyggnader med väl tilltagna långhus, sträng symmetri och kyrkorum präglade av ljus och rymd, ideal som speglar den demografiska utvecklingen i landet liksom ett nytt rationellare förhållande till tro och vetande. Under 1860- och 1870-talen övergick arkitekterna till den nyromanska och därefter den nygotiska stilen, som efter att domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall 1882 tillträtt som överintendent kom att bli helt förhärskande inom svenskt kyrkobygge.
Sturkö kyrka är således uppförd i en tid där nyklassicismen sedan åtminstone ett drygt decennium blivit ett mer och mer sällsynt stilval. I västtornets smala och högresta spira med spetsbågiga lukarner ser vi också att Hawerman sent i karriären inte stod opåverkad av de ny stilidealen. Det något indragna koret är ytterligare en subtil avvikelse från de nyklassicistiska salkyrkans fullbreda kor. I övrigt är den sedan uppförandet närmast oförändrade exteriören en typisk representant för den nyklassicistiska kyrkoarkitekturen, med spritputsade vita fasader, högresta rundbågiga fönster och sadeltak, vars enkupiga tegel i kraftigt varierande röda och bruna kulörer dock är ett säreget inslag.
Även interiört karaktäriseras kyrkan av ett välbevarat, enkelt och sammanhållet formspråk, inte minst genom Hawermans samkomponerade och närmast helt intakta fasta inredningen, om än med färgsättning från restaureringen 1961 i bland annat grått, rött, rosa och blått. Långhusets femdelade och panelklädda innertak drar åt nygotik till skillnad från korets och absidens mer stiltypiska tunn- och hjälmvalv. Sentida tillägg och förändringar utöver inredningens färgsättning begränsar sig till orgelläktarens underbyggnader, ett decimerat antal bänkrader samt kyrkorgeln från 1967 vars fasad av arkitekt Torsten Leon-Nilson utgör kyrkorummets enda modernistiska inslag. Ett fåtal föremål överfördes från den medeltida kyrkan och har på så vis ett särskilt kontinuitetsvärde som länkar till Sturkös äldre kyrkliga historia, däribland en tidigare altartavla från 1700-talet, en järnbeslagen kista i vapenhuset som inköptes under tidigt 1700-tal samt den omgjutna lillklockan, ursprungligen kyrkans första kyrkklocka från 1600-talet som då hängde i en fristående klockstapel. Störst konsthistoriskt intresse tilldrar sig det corpus som finns bevarat av en troligen senmedeltida altaruppsats i snidat trä, av olika bedömare ansett som ett baltiskt eller skånskt arbete.
Sturkö kyrkogårds äldsta delar omgav den medeltida kyrkan, men någon kyrkogård bör inte ha anlagts förrän i samband med att den egna församlingen bildades 1564. Utvidgningen har skett 1863 och 1905 åt norr, på 1950-talet i söder samt 1931 och 1979 på terrasserade ytor i öster.
Kyrkogården omgärdas idag av naturstensmurar av varierande ålder och utförande samt bitvis av ligusterhäckar och högväxt trädkrans. Ett flertal ingångar finns, av vilka den ursprungliga huvudentrén i norr har smidesgrindar av kulturhistoriskt intresse, dels då de har konstnärliga och hantverksmässiga kvaliteter, dels då de härrör från Karlskrona gamla stadskyrkogård. Utöver gångsystemen är merparten av marken gräsbevuxen och gravplatserna saknar omfattningshäckar eller andra inramningar förutom vid ett mindre antal gravar på de äldsta delarna söder och öster om kyrkan. Här blandas äldre gravvårdar, såsom högresta i svart eller grå granit, låga och breda vårdar i klassicistisk stil samt kors i gjutjärn och smide med yngre gravar av enklare och lägre karaktär. I sydväst står en minnessten över församlingsbor som fått sin sista vila i havet i form av en bautasten och utmed södra gränsen finns ett lapidarium med återlämnade gravvårdar av skiftande ålder och karaktär, bland annat några träkors. Särskilt konstnärligt intresse tilldrar sig en gravvård i form av en skulpterad ängel i vit sten, vilken har en snarlik motsvarighet på 1930-talsdelen. Här liksom på delen från 1970-talet är annars vårdarna mer enhetligt av den lägre och enkla typen och i enlighet med kyrkogårdsideal från andra delen av 1900-talet ordnade utmed rygghäckar. I sydost finns en minneslund som omgärdas av en spireahäck och tre rönnar. Förekomsten av gemensamma planteringar och rabatter är begränsad men på gravplatserna finns viss planterad växtlighet såsom perenner, lökväxter och ettåriga sommarblommor.
Inventeringsår (2002)
Se ovan Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2018)
Kyrkomiljön
Sturkö är Karlskrona skärgårds största ö, belägen sydost cirka 25 kilometers bilväg sydost om Karlskrona. Socknen som bildades 1564 genom utbrytning ur Lyckeby socken består utöver Sturkö av ett antal mindre öar och skär. Kyrkan har ett kustnära läge i utkanten av byn Uttorp intill den gamla landsvägen med havet skymtandes genom vegetationen i öst. Omkringliggande bebyggelse utgörs främst av villabebyggelse från 1900-talet. Landskapet är relativt kargt med inslag odlingsområden och lövträdsvegetation. På det område mitt på ön som idag kallas för mossen fanns fram till slutet av 1800-talet ett lågt vattenstånd som var särskilt gynnsamt för Stork, vilket sannolikt gett upphov till öns namn som tidigare skrevs Storköö.
En kyrka har legat på samma plats sedan medeltiden, då ett kapell helgat åt fiskarnas och sjömännens beskyddare S:t Gertrud uppfördes. Stenåldersboplatser och järnåldersgravar visar emellertid på en betydligt längre kontinuitet av mänsklig aktivitet. Från 1000-talet härstammar runstenen Sturköstenen. Traditionellt sett har näringar som fiske och sjöfart i kombination med jordbruk varit av särskild betydelse. Även stenhuggeriverksamhet har i perioder varit en viktig sysselsättning och från 1800-talets mitt fram till första världskriget exporterades gatsten till i synnerhet Tyskland. Skärgårdsmiljön i Sturkös och Torhamns socknar är under det gemensamma namnet ”Östra Skärgården i Blekinge” utpekat som riksintresse för kulturmiljön.
Kyrkogård
Sturkö kyrkogårds äldsta delar omgav den medeltida kyrkan, men en kyrkogård bör inte ha anlagts förrän i samband med utbrytningen till egen församling 1564. En avmätningskarta från 1766 visar en oregelbunden oval liten kyrkogård vars utsträckning sannolikt motsvarar den ursprungliga. En klockstapel i nordost tillkom troligen vid mitten av 1600-talet. Den första kända utvidgningen sker 1863 åt norr, där en mur flyttas och järngrindar som ska ha köpts in från Karlskrona stadsförsamling hängs i murade grindstolpar. Utvidgningen lär även ha inneburit en uträtning av gränserna i samtliga väderstreck eftersom 1875 års skifteskarta uppvisar en strikt rektangulär kyrkogård.
1905 avsöndras mark för ytterligare utvidgningar norrut och 1931 utvidgas kyrkogården genom en lägre belägen del i öster. I början av 1950-talet tillkommer mark för ekonomiytor i söder. På 1960-talet upprättar trädgårdskonsulent Ivar Granberg ett förslag till omläggning av norra delen och 1979 sker den senaste utvidgningen med ett terrasserat område öster om utvidgningen från 1931.
Kyrkogården omgärdas av naturstensmurar med varierande ålder och utförande. Stenmurar avdelar även de olika utvidgningarna. En ligusterhäck ramar in den nya delen i norr och öster. En trädkrans bestående av lönn, alm och hästkastanj är placerad innanför muren i väst, söder och delar av den norra sträckningen. Trädkransen följer även östra gränsen för 1931 års utvidgning. I väst markerar två kvaderhuggna stenstolpar utan grindar kyrkogårdens huvudentré. En stensatt gång leder fram till västportalen och vidare runt kyrkan. Pargrinden vid kyrkogårdens gamla huvudingång i norr är av svartmålat smide och gestaltad med rundbågar och klöverbladskors. Grindbladen hänger i vitputsade kvadratiska stolpar krönta av oljelampor. Ytterligare en ingång med pargrind i smide återfinns i norr vid 1931 års utvidgning.
Utöver gångsystemen är merparten av marken gräsbevuxen och gravplatserna saknar i regel omfattningshäckar eller andra inramningar. I området norr om kyrkan som lades om på 1960-talet samt på utvidgningen från 1979 är gravarna emellertid ordnade utmed rygghäckar av häckoxbär respektive tuja. I sydost finns en minneslund som omgärdas av en spireahäck och tre rönnar. Förekomsten av gemensamma planteringar och rabatter är begränsad men på gravplatserna finns viss planterad växtlighet såsom perenner, lökväxter och ettåriga sommarblommor.
Äldre gravvårdar, såväl enskilda som familjegravar, återfinns främst på gamla kyrkogården söder och öster om kyrkan. Ett mindre antal gravplatser är grusade och omgärdas av stenramar eller järnstaket. Vanligast är högresta vårdar av svart eller grå granit typiska för decennierna kring sekelskiftet 1900, men här finns även inslag av låga och breda vårdar i klassicistisk stil, liksom ett flertal järnkors. De äldre gravvårdarna blandas utan tydlig struktur upp av lägre och enklare stenar som blev vanliga från 1930-talet och framåt. I sydväst står en minnessten över församlingsbor som fått sin sista vila i havet i form av en bautasten och utmed södra gränsen finns ett lapidarium med återlämnade gravvårdar av skiftande ålder och karaktär, bland annat några träkors. Särskilt konstnärligt intresse tilldrar sig en gravvård i form av en skulpterad ängel i vit sten, vilken har en snarlik motsvarighet på 1930-talsdelen. Här liksom på delen från 1970-talet är annars vårdarna mer enhetligt av den lägre och enkla typen, även om ett mindre antal nyklassicistiskt präglade vårdar med tempelgavelmotiv förekommer på 1930-talsdelen.
Byggnader på kyrkogården
Sydväst om kyrkan ligger ett bårhus ritat 1937 av dåvarande länsarkitekten Olof Lund Byggnaden är murad med grov kvadersten med synliga fogar och har sadeltak belagt med enkupigt tegel. En järnport återfinns i den norra gaveln och ovan dess omfattning av granit ses årtalet 1937 krönt av ett kors. Integrerad i kyrkogårdsmuren strax sydväst om bårhuset står sockenstugan som ska ha utgjort den medeltida kyrkans vapenhus och ha stomme av ektimmer. Byggnaden har rödmålad locklistpanel, svarta knutar och vindskivor, vitmålade tvåluftsfönster i norr och söder samt panelad enkeldörr mot parkeringen i väster. Sadeltaket är avtäckt med enkupigt tegel. Utanför bogårdsmuren vid gamla kyrkogårdens sydöstra hörn finns en sentida servicebyggnad som i fasad- och takmaterial ansluter till sockenstugan.
Källor och litteratur
Sturkö kyrka – Undershållplan, Sweco Architects AB, 2009.
Sturkö kyrkogård – Vård- och underhållsplan, Blekinge museum, 2018.
Anderson, W., Sveriges kyrkor – Medelsta härad, Svenska bokhandelscentralen, Stockholm, 1932. Cinthio, E. [red.], Kyrkobyggnader 1760-1860, D. 1 Skåne och Blekinge, Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1989.
Riksantikvarieämbetet. Bebyggelseregistret: http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?byggnadId=21400000441436&page=historik (hämtad 2020-06-15).
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/ (hämtad 2020-06-15). Tuulse, A. [red.], Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium. Blekinge. Bd 5, En konsthistorisk översikt samt generalregister, Stockholm, 1961.
Ullén, M. [red.], Franzén, Kristina, Lindblad, Jakob & Sjöström, Ingrid, Blekinge. Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet, 2002.
Översiktsplan 2030, Karlskrona kommun, 2010.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - STURKÖ
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 394, år 1900: 1974, år 1995: 1676
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Utbruten ur Lyckeby 1564.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på platsen för en äldre kyrka helgad åt Sankta Gertrud sjöfararnas skyddshelgon. Den var en välbesökt offerkyrka. Kyrkplatsen ligger mellan vägen och Killmafjärden i en löst sammansatt bebyggelse. Läget är högt från söder och öster, men skyddat. Prästgården är belägen strax intill kyrkan, mot norr. Sturkö, som har en omfattande fritidshusbebyggelse, är en tämligen karg ö. Någon lövträdsvegetation samt odling finns dock i dälderna. Ön ligger söder om Karlskrona.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den äldsta stenkyrkan, som sannolikt fungerade som fiskekapell, dokumenterades med en planritning och beskrivning strax innan den revs. Sannolikt var den uppförd som salkyrka med rakslutet korparti under medeltiden, men någon närmare datering kan inte preciseras. Under 1600-talets senare hälft tillbyggdes ett vapenhus av ektimmer i väster. På det plana innertaket av trä fanns en framställning av Yttersta domen och bibelspråk, av okänd ålder. Medeltidskyrkan revs 1878 i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. På kyrkogården i sydväst står det gamla vapenhuset av ek, nu använt till sockenstuga samt invändigt moderniserat.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga kyrkan byggdes efter ritning av arkitekten J. Haverman från 1875, och invigdes den 13/10 1878. Den består av ett rektangulärt långhus med smalare, utvändigt tresidigt avlutat kor i öster (invändigt absidialt), som innefattar en med skrank avskiljd sakristia, samt torn i väster; ett trapphus skjuter ut på tornets nordsida. Byggnadsmaterialet är huvudsakligen gråsten med tegel i omfattningar och korvalv.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har putsade fasader, profilerad taklist och rundbågiga perspektivfönster. Långhus och kor täcks av ett sammanhängande sadeltak; ett lägre valmtak täcker den tresidiga sakristian. Tornet har rundbågade ljudöppningar och kröns av en spira. Ingång sker i väster. Murarna är invändigt vitputsade. Långhuset täcks av ett brutet, kassetterat innertak av trä, medan koret är tunnvälvt. Den fasta inredningen är samtida med kyrkan.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin