Motivering (skydd): Kyrkbyn Nättraby kyrka ligger en knapp mil nordväst om Karlskrona. Kyrkan är belägen intill Nättrabyån, som historiskt varit en viktig farled från Östersjön och vars möte med den Blekingska kustvägen varit avgörande för byns uppkomst. En placering intill vattenleder är karaktäristiskt för flera av Blekinges medeltidskyrkor. Sedan vikingatid fanns här en så kallad bondehamn där handel kunde bedrivas under friare former än inne i städerna, vilket var av stor betydelse för allmogen. När Karl XI anmodade societeten i Ronneby att flytta till den nya örlogsstaden kom många att slå sig ner i det närbelägna Nättraby och högreståndsfamiljer med koppling till Karlskrona utgjorde ännu på 1800-talet hälften av socknens befolkning. Senare kom industrier som tegelbruk, garveri, bryggeri, stärkelsefabrik och cellulosaindustri att prägla bygden. Kyrkan ligger idag i södra utkanten av samhället, i en slänt mot ån i väster omgiven av ett parkområde med gångstråk. På en bergsknalle öster om kyrkan tronar klockstapeln från 1796 inbäddad bland villabebyggelse från skilda delar av 1900-talet. I sydöst uppfördes 1980 Martagården med församlingshem och expedition och i söder gränsar den långsträckta kyrkogården till åkermark.
Nättraby kyrka är en av Blekinges endast sju bevarade medeltidskyrkor. Kyrkan antas ha uppförts kring år 1200 enligt romansk kyrkobyggnadstradition med långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Ett avbrott i sockeln mellan korpartiet och långhusets västra del har tolkats som att kor och absid skulle kunna ha uppförts i anslutning till ett tidigare långhus i trä. Vid den murverksundersökning som genomfördes på 1970-talet iakttogs dock inga stötfogar som kunde styrka en sådan teori. Ingångar fanns initialt både genom syd- och nordportal i långhuset samt även på korets sydsida. Ett bredare västtorn tillkom sannolikt inte långt senare, vilket anslöts till långhuset genom två rundbågiga muröppningar i västväggen.
Dubbla långhusportaler och korta kor med bred absid är karaktäristiskt för skånska romanska kyrkor, där det också finns exempel på den avsmalnande korsplan som förekommer i Nättraby. Separata korportaler är däremot sällsynta i Skåne, men mer allmänt förekommande i södra Småland. Nättrabys och närbelägna Fridlevstads kyrkors planformer är tidiga uttryck för hur Blekinge under många århundraden tagit intryck från både det danska Skåne och svenska Småland, även om några tydliga nationalstater inte utkristalliserat sig vid tiden för kyrkornas uppförande. Tillbyggda breda västtorn av samma typ som funnits i Nättraby har också funnits i Ramdala, Hjortsberga och Bräkne-Hoby, men var även vanligt förekommande i Skåne, inte minst i de till Blekinge angränsande nordöstra delarna. Dessa torn kan i regel dateras till äldre medeltid och tiden omkring 1200. Undantag finns, bland annat i Ronneby som historiskt varit centralort i häradet, där Heliga kors kyrkas nuvarande västtorn är uppfört på 1400-talet men kan ha haft en romansk förlaga. När tornet i Nättraby har rivits är okänt, en teori är att det skedde efter Nordiska sjuårskriget på 1560-talet då många kyrkor härjades svårt och Nättraby kyrka enligt traditionen ska ha fått sitt tak nedbränt.
Frånsett uppförandet och rivningen av tornet och vapenhusets adderande, den nuvarande från 1700-talet, har förhållandevis få förändringar skett sedan uppförandet. I allt väsentligt bevarar kyrkan sitt medeltida exteriöra uttryck, vilket förstärks av de frilagda men igensatta portalerna i norr och väster samt ritsningar i putsen som markerar äldre fönsteröppningar. Traditionen med taktegel går tillbaka till åtminstone 1600-talet men tidigare bör tjärade ekspån, som ännu utgör taktäckningsmaterial på absiden, ha täckt hela kyrkan. Sentida tillägg som Eiler Græbes ekfönster och plankdörrar från tidigt 1970-tal underordnar sig tydligt de odekorerade vitmenade fasaderna.
Interiört präglas kyrkan av tre tydliga årsringar, där medeltiden främst representeras av de småskaliga byggnadsvolymerna och de vitputsade murverken med triumf- och tribunbågar samt absidens hjälmvalv. Det medeltida uttrycket är indirekt en frukt av 1930- och i viss mån även 1970-talets restaureringar och de restaureringsideal som då var rådande, där den mest påtagliga förändringen var att det sena 1800-talets tillägg i form av bland annat dekorativt målade väggar och tak helt utraderades. Absidfönstret i öster, som är den enda bevarade romanska fönsteröppningen, är sedan 1800-talets stora altaruppsats avlägsnats åter ett karaktäristiskt inslag i kyrkorummet. Här bör även nämnas det triumfkrucifix som idag hänger norr om triumfbågen och som på konsthistoriska grunder givits två väsensskilda dateringar, senmedeltid eller sent 1700-tal.
Till följd av branden på 1560-talet finns inga delar av det medeltida taklaget bevarat, frånsett några få rester av vad som tros vara medeltida takstolar i gavelmuren mellan långhus och kor. Den nuvarande takstolskonstruktionen av bilad och dymlad furu bör emellertid vara samtida med innertaket från 1603 och har betydande byggnadshistoriskt värde.
Störst konsthistoriskt intresse tilldrar sig den fasta barockinredning i trä som tillkommit under andra hälften av 1600-talet med predikstol (1693), orgelläktare (1686, målad 1699) dopfunt (1692), bänkinredning (1677). Såväl läktaren som bänkinredningen, inklusive den polykromt bemålade prästbänken, utmärks av ett flertal bildframställningar föreställande Kristus, Martin Luther samt en rad profeter och apostlar. Predikstolen och orgelläktaren är arbeten av högsta konstnärliga och hantverksmässiga kvalitet. Båda har koppling till den framstående bildhuggaren Åke Truedsson eller dennes verkstad, vilket även gäller en baldakin till dopfunten som emellertid saknats sedan åtminstone tidigt 1800-tal. Dopfunten har i sammanhanget en tydligt enklare och provinsiell karaktär, snarast att betrakta som så kallad bondbarock. Även den slutna bänkinredningen har en enkel utformning, typisk för landsortskyrkor ända in på 1800-talet. Orgelläktaren ska ha målats av Åke Truedssons son Jöns Ulf, medan flera av de övriga måleriarbetena tillskrivs Christian de Gelliers. Till tidsperiodens avtryck i kyrkorummet hör även Ankarloos epitafium i trä från 1694, långhusets och korets plana innertak i trä, sannolikt från 1603, och de båda väggmålade epitafierna från 1591 respektive 1602 på korets nordvägg. De sistnämnda tycks utöver ett exempel i Heliga Kors kyrka i Ronneby sakna motstycke i landskapet. Dessutom bevarar kyrkan en mässhake och en svepask från 1600-talet.
Den sista framträdande årsringen i kyrkorummet utgörs av den nyligen utförda restaurering och ombyggnad som avslutades 2018 då bland annat läktaren försågs med underbyggnader för sakristia, barnrum och förråd mm. Att utnyttja utrymmet under läktaren för tillkommande funktioner blev vanligt i svenska kyrkor under 1970-talet, men då främst i 1700- och 1800-talskyrkor med ingång i väster. Under 2000-talet ser vi en trend där flera delar av församlingsverksamheten av besparingsskäl flyttar in i kyrkobyggnaden. Läktarunderbyggnaderna i Nättraby är utförda på ett pietetsfullt vis där små men effektiva medel utnyttjats för en respektfull anpassning till den kulturhistoriskt värdefulla orgelläktaren. Den väldiga ljusrampen som installerades 2018 har ett diametralt motsatt förhållningssätt och dominerar genom sin storlek, form och material det lilla romanska långhuset. Fokus förskjuts på ett olyckligt sätt från den enhetliga barockinredningen som utgör kyrkorummets främsta konsthistoriska tillgång.
Nättrabys gamla kyrkogård närmast kyrkan präglas av gravplatser med orgelbunden storlek och placering, typiska för tiden före 1800-talets mitt. Majoriteten av gravplatserna är numera gräsbevuxna men bevarar i vissa fall sina omfattningar. Några gravplatser är ännu grusade med infattningshäckar, stenramar eller mer sällan järnstaket och kedjor i pollare. Äldre gravvårdar som speglar tiden från 1800-talets mitt fram till 1900-talets första decennier dominerar, däribland obelisker, bautastenar, gjutjärnskors, mindre stenkors samt en gravvård utformad som en stubbe. Särskilt personhistoriskt intresse tilldrar sig en mycket högrest minnessten över Vittus Andersson, bonden som på 1600-talet sålde Trossö där Karlskrona anlades. I övrigt går 1900-talets gravvårdsideal att följa längs kyrkogårdens utvidgningar söderut, från klassicistiska familjegravar av 1930-talstyp via lägre och bredare stenar mot rygghäckar till minnes- och askgravlundar i öster. Yrkestitlar förekommer i relativt stor utsträckning och speglar traktens historia och utveckling. Inte minst gäller det kopplingen till örlogsstaden Karlskrona. Ett ovanligt inslag av högt kulturhistoriskt värde är Blekinges enda bevarade timrade stiglucka eller luckhus i rödfärgad ek, troligen från senare delen av 1600-talet.
Inventeringsår (2002)
Se ovan Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2020)
Kyrkomiljön
Kyrkbyn Nättraby kyrka ligger en knapp mil nordväst om Karlskrona och knappt två mil öster om Ronneby. Kyrkan är belägen intill Nättrabyån, som historiskt varit en viktig farled från Östersjön och vars möte med den Blekingska kustvägen, som idag ungefär motsvaras av E22, sannolikt varit avgörande för byns uppkomst. Fornlämningar i form av bland annat stenåldersboplatser och järnåldersgravfält visar på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i trakten. Sedan vikingatid fanns här en så kallad bondehamn där handel kunde bedrivas under friare former än inne i städerna, vilket var av stor betydelse för allmogen. 1554 fick Nättrabyhamn Kristian III:s tillstånd att vara officiell hamn, privilegier som emellertid drogs in när Blekinge blivit svenskt 1658. Försvenskningen ledde även till anläggandet av Karlskrona på Trossö, som ägdes av bonden Vittus Andersson i Nättraby socken. När Karl XI anmodade societeten i Ronneby att flytta till den nya örlogsstaden kom många att slå sig ner i det närbelägna Nättraby och högreståndsfamiljer med koppling till örlogsstaden utgjorde ännu på 1800-talet hälften av socknens befolkning. Senare kom, utöver hamnverksamheten och fisket, industrier som tegelbruk, garveri- och läderfabrik, bryggeri, stärkelsefabrik och cellulosaindustri att prägla bygden.
Kyrkan ligger idag i södra utkanten av samhället i en slänt mot ån i väster, omgiven av ett parkområde med gångstråk. Sommartid trafikeras ån av kanal- och fritidsbåtar. Öster om kyrkan reser sig en bergsknalle på vars höjd klockstapeln från 1796 tronar, inbäddad i villabebyggelse tillkommen i omgångar under 1900-talet. I sydöst uppfördes 1980 Martagården med församlingshem och expedition. I söder gränsar den långsträckta kyrkogården till åkermark.
Kyrkogård
Nättraby kyrkogårds äldsta delar närmast kyrkan har medeltida anor. Den första kända beskrivningen av kyrkogården är från 1665, då den uppges vara försedd med tre luckhus. Det område som idag kallas gamla kyrkogården förfaller ovanligt stort för en medeltida kyrkogård. På det äldsta kartmaterialet från 1708 tycks omfattningen emellertid överensstämma väl och utvidgningar innan 1700- och 1800-talens befolkningsökningar är sällsynta. Att kyrkogården var stor redan tidigt är därmed förklaringen till att inga utvidgningar sker under dessa århundraden utan dröjer till 1905, då ett större område i söder tillhörande prästgården adderas. Ett mindre område i öster, där bårhus och ekonomibyggnad idag är belägna, tillkommer 1927 varpå en sista större utvidgning i öster och söder genomförs 1966.
Kyrkogården omgärdas till största del av en bogårdsmur av granit samt en trädkrans av lind, lönn, ask och al. Huvudingångarna utgörs av en ingång i norr grindstolpar i granit och dubblad smidesgrindar, två i öster med murade och vitputsade stolpar med pargrindar i smide samt i väster genom det enda bevarade luckhuset som nås via en trappa från gångvägen utmed ån. Utöver detta finns några mer anonyma ingångar i anslutning till Martagården med parkering i sydöst.
Gamla kyrkogården präglas av gravplatser med orgelbunden storlek och placering, typiska för tiden före 1800-talets mitt. Några gravplatser är ännu grusade med infattningshäckar, stenramar eller mer sällan järnstaket och kedjor i pollare. Majoriteten av gravplatserna är numera gräsbevuxna men bevarar i vissa fall sina omfattningar. Äldre gravvårdar som speglar tiden från 1800-talets mitt fram till 1900-talets första decennier dominerar, däribland obelisker, bautastenar, gjutjärnskors, mindre stenkors amt en gravvård utformad som en stubbe. Inslag av lägre och bredare stenar liksom klassicistiskt inspirerade familjegravar, vanliga från 1930-talet och framåt förekommer också. Utmed östra muren har återgångna gravvårdar samlats. Direkt söder om kyrkan återfinns en mycket högrest minnessten över Vittus Andersson, bonden som på 1600-talet sålde Trossö där Karlskrona anlades. Stenen restes 1891. Utvidgningen från 1905 har i väster snarlik karaktär som den gamla kyrkogården medan den östra delens gravar ordnats utmed rygghäckar direkt i gräset, en utformning typisk för 1900-talets andra hälft. Liknande kvarter återfinns även i 1960-talets stora utvidgning i öster och söder, där endast delar av området tagits i anspråk. Dels för nämnda kistgravplatser, men även för minnes- och askgravlund. Yrkestitlar förekommer i relativt stor utsträckning och speglar traktens historia och utveckling. Inte minst gäller det koppling till örlogsstaden Karlskrona. Ett mindre antal gravar utmärker sig istället genom dess anonyma inskriptioner, exempelvis ”MOR” eller ”HÄR VILAR FAR MOR OCH BROR”.
På äldre fotografier har gamla kyrkogården ännu på 1930-talet en närmast vildvuxen karaktär, med höga träd, buskar och fritt växande gräs och blommor. I början av 1940-talet har kyrkogården ett betydligt mer ansat uttryck och de sista resterna av den äldre växtligheten i form av bland annat en hängask söder om kyrkan, fyra hängalmar på 1905 års utvidgningen samt flera cypresser och en robinia har under de senaste åren tagits ner. Trädkransen med sina högresta äldre träd sätter ännu storprägel på platsen, men vegetationen domineras i övrigt, utöver nämnda infattnings- och rygghäckar, av städsegröna buskar och planteringar på gravplatserna. På södra delen finns ett flertal relativt nyplanterade lövträd.
Byggnader på kyrkogården
I gränsen mellan gamla och nya kyrkogården, mot ån i väster, står en timrad stiglucka, även kallat luckhus. I Sveriges kyrkor (1926) antas det inte vara ett av de luckhus som omnämns 1665 då dessa var kraftigt förfallna. I församlingens informationsskrift om Nättraby kyrka omnämns det som ” en av de ursprungliga stigluckorna” och Nättrabys äldsta bevarade träbyggnad. Under 1900-talet har det flyttats flera gånger och fick sin nuvarande placering 1973. Byggnaden är uppförd i knuttimrad ek och täcks av ett brant tälttak klätt med tjärade spån som kröns av en liten spira. Mot kyrkogården i öster saknas dörrblad medan öppningen åt väster har en äldre plankdörr med narar. Golvet är belagt med rött tegel. Sittbänkar finns utmed norra och södra väggarna.
1970 uppfördes bårhus och vaktmästeri i den på 1920-talet adderade kyrkogårdsdelen i öster. Båda byggnaderna är byggda tegel med spritputsade vita fasader, sadeltak avtäckta med rött enkupigt tegel och dörrar och fönster i oljad eller lackad ek. Bårhuset har ett framskjutande entréparti murat i granit som avtäcks av plåt och kröns av ett smideskors. Möjligen står domkyrkoarkitekt Eiler Græbe för ritningarna. Græbe ansvarade vid samma tid för den stora restaureringen av kyrkan och har ritat ett otal bårhus i Lunds stift. Byggnaderna är uppförda i vinkel, med vaktmästeriet och dess 2007 adderade lågdel i nord–sydlig riktning och bårhuset med entré i västgaveln, och sammanbinds av en låg mur i granit. 2006 tillkom ytterligare ekonomibyggnader, bland annat maskinhall, i kyrkogårdens sydöstra hörn efter ritningar av Landskapsgruppen Öresund.
Klockstapeln på höjden öster om kyrkogården ska vara uppförd 1722. 1665 fanns på samma plats en klockstapel som uppgavs vara förfallen. Vindflöjeln med årtalet 1796 markerar tidpunkten för en renovering. Klockstapeln är byggd av ek och furu och står på en fogad granitsockel. Den har inte den för landskapet typiska utformningen med lutande bockkonstruktion utan är uppförd i enlighet med barockens stilriktning med horisontella väggar där klockvåningen med parställda stickbågiga ljudluckor i varje väderstreck är betydligt smalare än det nedre partiet. Klockvåningen bär upp en mindre huv med svängt tak som kröns av ett kors med kula och nämnda vindflöjel. De rödfärgade fasaderna är nedtill klädda med stående lockpanel och i de två övre partierna med locklistpanel. Takfallen är avtäckta med tjärade spån.
Utanför kyrkogården ligger även Martagården med samlingslokal, församlingsexpedition och arkiv, uppfört 1980.
Källor och litteratur
Nättraby kyrka – Underhållsplan (2005-12-06), Sweco FFNS Arkitekter AB, Malmö. Vård- och underhållsplan – Nättraby kyrkogård (2019), Ankdammen Konsult, Karlskrona. Nättraby kyrka – Invändig renovering 2018–2018, Antikvarisk medverkan (Rapport 2018:3), Blekinge museum, 2018. Andersson, W. Sveriges kyrkor: Konsthistoriskt inventarium, Blekinge Band I, Medelsta härad, Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen, 1932.
Tuulse, A. Sveriges kyrkor: Kyrkor i Blekinge - en konsthistorisk översikt inventarium, Blekinge Band I, Medelsta härad, Stockholm: Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag, 1961.
Ullén, M. (red.). Blekinge – Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2002. Svenska kyrkan. Nättraby-Hasslö församling. Nättraby kyrka: https://www.svenskakyrkan.se/nattrabyhasslo/nattraby-kyrka, hämtad 2020-11-02.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/4f1bca4b-b2f7-4287-9844-6bb08deb2071, hämtad 2020-11-02.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - NÄTTRABY
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1469, år 1900: 2199, år 1995: 4188
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Aspö utbruten 1888.
LÄGE OCH OMGIVNING - Nättraby kyrka ligger i parkmiljö i tätorten, i en brant slänt omedelbart öster om Nättrabyån. Prästgården återfinns 250 m sydost om kyrkan. 600 m mot nordväst finns en skola. Till kyrkomiljön hör även ett församlingshem. Socknen är fornlämningstät. Landskapet är kuperat och odlingsmarken relativt omfattande. Nättraby ligger strax väster om Karlskrona.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den medeltida gråstenskyrkan består av ett rektangulärt långhus, smalare absidkor och vapenhus i söder. Kyrkans kärna härrör troligen från 1100-talet. Ett brett västtorn har funnits i väster. När tornet sedermera revs murades den dubbelvälvda tornbågen igen och gaveln stöttades med strävor. Ovisst när, men möjligen under 1500-talet tillbyggdes vid långhusets sydvästra del ett vapenhus, vilket 1665 beskrives vara av Træ sammensat, med Stoper oc imellom muret med Tegelsteen /
/. Det nuvarande vapenhuset är uppfört av tegel och uppges vara reparerat tidigast 1796.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är enkel och osmyckad med vitputsade fasader. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak, absidens tak är konformat och vapenhuset har ett valmtak. De stickbågiga fönsteröppningarna är resultatet av förändringar i senare tid. Ingång sker i söder genom vapenhuset, en mindre ingång finns på korets sydsida. Kyrkorummet har putsade väggar och täcks av ett plant träinnertak. Koret, vilket nås via den rundvälvda triumfbågen, täcks också av ett plant trätak, medan absiden har ett hjälmvalv. Tribun- och triumfbågar är utvidgade. På korets norra vägg finns två målade epitafier från omkring 1600. Sakristia ordnades i absiden, bakom ett träskrank, under 1800-talet. Kyrkan restaurerades invändigt 1891.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin