Motivering (skydd): Kvarter A, B, C och D
Kvarteren A-D ingick i kyrkogården då den först togs i bruk på 1870-talet. Sedan dess har området brukats kontinuerligt. Den övergripande strukturen med kvartersindelning och mittgång är troligen bevarad sedan kyrkogården anlades. Kvarteren präglas idag av sin blandning av vårdar från 1800-talets slut till idag. Speciellt karaktärsgivande är de höga vårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900, trots att de inte är så många. Ett mindre antal vårdar från kyrkogårdens första decennier är idag bevarade på kyrkogården. Några av dem har särskilt högt kulturhistorisk värde varför de bör föras in på inventarieförteckningen. Det gäller främst gjutjärnskorsen i kvarter A och B. I det framtida bruket av kyrkogården bör man även tillgodose att övriga av de äldsta vårdarna långsiktigt kan bevaras på plats. Under en period från omkring sekelskiftet 1900 och fram till 1900-talets mitt var många av gravplatserna grusbelagda och omgärdade av låga häckar eller stenramar. Idag finns endast spår av detta bevarat. Kvarter C och D brukades tidigare för både familjegravar och allmänna gravar. Spår efter linjegravsystemen från 1920-40-talen finns ännu bevarade i kvarteren, om man studerar dem noga. Församlingen bör långsiktigt bestämma sig för att bevara några av linjegravvårdarna på sin plats för att spåren efter denna företeelse, som omfattade en stor del av samhällets befolkning, inte helt ska försvinna.
I kvarteren finns många vårdar som berättar om personer som levt och verkat i socknen. Här finns person- och/eller lokalhistoriska värden att värna. Här kan särskilt gravvården över riksdagsmannen Jonas Jonasson lyftas fram.
Kvarter E och F
Kvarteren började användas omkring år 1930. Enligt arkivhandlingar från tiden skulle man göra skilda områden för familjegravar och allmänna gravar. Troligen var familjegravplatserna grusade och omgärdade av stenramar eller, som förslaget sa, med häckar av buxbom. Troligen är de buskar av buxbom som finns i kvarteren rester efter tidigare häckar. Kvarteren tillkom i en tid då man höll på att överge bruket av höga påkostade vårdar till förmån gör mindre och enklare. Detta är också tydligt när man tittar på gravstenstyperna i kvarteren. Att man ordnade skilda områden för familjegravar och allmänna gravar är ändå tydlig genom gravvårdarnas utseende och storlek. Fenomenet har ett socialhistoriskt värde som är viktigt att värna om. Den enda bevarade grusgraven berättar något om hur kyrkogården såg ut i ett tidigare skede. I kvarteren finns många vårdar som berättar om personer som levt och verkat i socknen. Här finns person- och/eller lokalhistoriska värden att värna.
Kvarter G och H
Området togs i bruk på 1950-talet och anlades med vårdar i raka rader och rumslighet skapad genom tujahäckarna. I arkivhandlingarna från anläggningstiden kan man läsa att vårdarna skulle vara enkla och enhetliga. De tidigaste vårdarna, från 1950-talet bär dock ännu klassicistmens dekor. Denna skulle snart allt mer försvinna till förmån för mer enkelhet och enhetlighet, vilket man kan se i vårdarna från 1960-70-talen. Till karaktären i kvarter G bidrar uppdelningen mellan familjegravar och ensamgravar. Kvarter H domineras av sitt tidstypiskt diskreta bårhus av kalksten.
I den framtida skötseln bör den ursprungliga strukturen i kvarteren värnas. Vårdarna är tidstypiska och många av dem rymmer lokal- och personhistoriska värden.
Nya kyrkogården
Områdes struktur liksom gravvårdarnas utseende är tidstypiska för slutet av 1900-talet. En utveckling mot mer individualiserad syn på gravvårdarnas utformning kan skönjas, vilket är typiskt för 1900-talets slut. Minneslunden är ett tillägg som är typiskt slutet av 1900-talet.
KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET
Gullabo kyrka och kyrkogård ligger i vägkorset där vägarna möts som leder från Gullabo till Torsås, Pårdyd och Vissefjärda. Platsen har kontinuitet som sockencentrum sedan 1700-talet då det första kapellet uppfördes på platsen. Till kulturmiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården även näraliggande bebyggelse i form av skola, lärarbostad, församlingshem och stationshus. Kyrkogården omgärdas av murar med smidesgrindar från 1800-talet samt en, något sporadisk men delvis gammal, trädkrans – alla viktiga delar av kyrkogårdens karaktär. Gullabo var kapellförsamling till Torsås församling fram till 1870 vilket är anledningen till att kyrkogården togs i bruk först då. Kyrkogårdens nuvarande utsträckning har tillkommit genom större kända utvidgningar på 1920-, 1940- och 1980-talet. Äldst är kyrkogården närmast kyrkan som organiserades på 1870-talet. Delar av det sena 1800-talets struktur är ännu synlig genom kvartersuppdelningen och huvudgångens sträckning. Här fanns vid 1900-talets början grusade gravplatser omgärdade av häckar, stenramar eller staket. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravplatser var tydlig. Under 1900-talets andra hälft har Gullabo kyrkogård genomgått samma utveckling som merparten av kyrkogårdar i länet. Grusgravar har såtts ingen, omgärdningar och gravkullar tagits bort och gångar har lagts igen eller asfalterats. Idag finns endast en grusgrav bevarad på kyrkogården. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravplatser är dock ännu tydlig såväl på den gamla kyrkogården som på utvidgningen från 1920-talet. Här finns socialhistoriska värden att värna. Viktig för karaktären på den gamla kyrkogården är de bevarade vårdarna från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal som tillsammans kan berätta något om socknens historia under den perioden. Bland vårdarna finns två gjutjärnskors som bör föras in på församlingens inventarieförteckning.
Även om kyrkogården till stor del är ett resultat av 1900-talets användning kan bevarade strukturer och gravvårdar berätta om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande stilideal och traditioner. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och yrkestitlar. Yrkestitlarna berättar om verksamheter och utkomstmöjligheter som funnits i socknen.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis:
• Kyrkan, kyrkogården och den omgivande bebyggelsen utgör tillsammans en värdefull kulturmiljö som vittnar om platsens betydelse som kyrkligt centrum i bygden. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan, vilken genom de olika tidsskikten inte bara speglar olika skeden i Gullabo kyrkogårds utveckling utan också kyrkogårdarnas utvecklingshistoria i allmänhet.
• På den gamla kyrkogården är de höga vårdarna från tiden kring sekelskiftet en viktig del av karaktären.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2006)
Kyrkogården består av fyra tydliga delar; den äldsta närmast kyrkan med många höga gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900, de två utvidgningarna i sydväst med låga vårdar och ett bårhus samt den nya kyrkogården i väster. De tre första delarna ligger integrerade med varandra med en gemensam mittgång som löper genom alla delarna och skapar en tydlig struktur. Kyrkogården sluttar något från området kring kyrkan och mot sydväst vilket gör att de utvidgade ytorna inte hamnar i blickfånget. Till detta bidrar också det faktum att bårhuset är halvt nedgrävt i marken och har ett tak belagt med gräs och mossa. Med undantag av ett par gravplatser är hela kyrkogården insådd med gräs och vårdarna står i gemensamhetsplanteringar, i vissa partier mot rygghäckar.
Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av murar av olika typer och generationer. I sydväst finns ett mindre parti stödmur av fältsten som är kallmurad. Kring övriga delar av den gamla kyrkogården är stödmuren utförd i sprängsten fogad med cement. Stora partier av muren mot väster är förhöjd med cement. Muren längst i söder och sydväst är utförd med rektangulära granitblock i kallmur. I söder är muren som högst. Mellan de olika utvidgningarna finns olika delar av murar bevarade. Längs med flera sträckor av muren som omgärdar kyrkogården finns en låg häck av måbär.
Ingångar
Kring kyrkan finns tre ingångar, i öster, i nordväst och i sydost. Den östra ingången har en enkelgrind i svartmålad smide mellan stolpar av granit. De två andra ingångarna har svartmålade, smidda pargrindar som står mellan stolpar av granit. Alla grindarna är av samma typ; rikt dekorerade med former som liknar liljor, vridna tener och runda knoppar. I sydväst finns två ingångar, en vid mittgången mellan kvarter G och H och en mitt i kvarter H. Den första har dubbelgrindar lika de tidigare nämnda mellan stolpar av granit. Den andra består enbart av en öppning i muren.
Vid inventeringstillfället var alla utom en grind avhängda inför vinterns snöröjning. Vid besiktning av grindarna i förrådet kunde konstateras att två av dem är märkta ”Tuthult 1885 Karlberg”.
Vegetation
Trädkrans: Med ojämna avstånd är olika lövträd planterade kring kyrkogården. Mestadels rör det sig om björk, lind och lönn.
Övrigt: På den gamla kyrkogården finns tre solitärträd i sydväst, nämligen två hängaskar och en paraplyalm. Nära församlingshemmet står ytterligare en hängask. Invid kyrkans ingång i nordväst står en ståtlig cypress. Längs med mittgången från 1920-talsutvidgningen och vidare mot sydväst finns björkar planterade som en allé. På den nya kyrkogården finns enstaka björkar och lönnar. I olika partier på kyrkogården finns häckar, oftast som rygghäckar av bl a tuja och häckoxbär. Murgröna växter på muren mellan kvarteren E och F samt G och H. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
Framför kyrkan i nordväst finns en yta med betongsten av typen byasten. Asfalterade gångar löper runt omkring kyrkan. Mittgången som går från långhuset och vidare mot sydväst är även den asfalterad liksom gången från kyrkogårdsingången i nordväst och vidare mot sydväst. I kvarter H finns flera asfalterade gångar medan övriga gångar som går inom och mellan kvarteren är i gräs. I kvarter G finns dock en gång belagd med grus.
Gravvårdstyper
På kyrkogården finns vårdar från hela 1900-talet. Några enstaka är dock från 1800-talets slut. Materialen är främst grå, svart och röd granit. Några kalkstensvårdar finns också, samt några i vit marmor och två i gjutjärn. I fråga om utformning följer vårdarna den gängse utvecklingen under 1900-talet. Vårdarna från 1900-talets början är vanligen påkostade och höga av polerad svart eller grå, ibland röd granit. Typen av vårdar drar blickarna till sig och förekommer enbart på den gamla kyrkogården kring kyrkan. Inspirationen till utformningen kan komma från klassicismen med symmetrisk uppbyggnad och dekor i form av exempelvis girlander eller en urna. En vård i kvarter D är formad som en obelisk, en typ som förekom vid tiden. Växriket gav ofta inspirationen och ekblad eller murgröna är vanliga som dekoration. Ibland är hela vården formad som ett kors som står på en hög sockel eller har en avbildning av ett kors på en sockel utförts på en hög gravsten med toppig form. En annan stilriktning som kan skönjas skulle kunna tillskrivas nationalromantiken. Vårdarna är asymmetriska i formen och har grovt huggna partier, men även de höga. Enklare vårdar för samhällets lägre skikt från samma period är mindre representerade på kyrkogården, men är oftast mindre och av svart granit. Från 1930-talet och framåt blir familjegravvårdarna lägre och ibland väldigt breda. Klassicismen blir nu väldigt populär och kolonner och pilastrar är de vanligaste dekorelementen. Denna typ av vårdar finns spridd över kyrkogården, men särskilt framträdanden är det i kvarter E. Typen är också vanlig bland de allmänna gravarna, men i mindre format. Vid tiden kring andra världskriget kom ofta bestämmelser om hur hög en gravsten fick vara. Så var det troligen även i Gullabo. När kyrkogården utvidgades 1949 rekommenderas just använding av låga och enhetliga vårdar. Det är också så vårdarna utvecklas under 1950-70-talen. De präglas av enkelhet och dekoren blir mer sparsmakad. Denna utveckling märks tydligt i kvarter G och H. Under de senaste decennierna har en utveckling påbörjats vilket lett till att man åter kan se en större variationsrikedom bland gravvårdar såväl i material som i former. Fenomenet är tydligt bland den nya kyrkogårdens vårdar. En grusgrav finns på kyrkogården.
På en hel del vårdar finns den dödes yrkestitel angivet, speciellt bland de äldre vårdarna. Att ange gårds- eller bynamn är mycket vanligt.
Minneslund
Minneslunden är belägen i den norra delen av nya kyrkogården. Gräsytan är omgärdad av häckar och andra planteringar. Mitt i ytan finns ett litet stenparti bestående av 12 mindre naturstenar och en stor. På den stora stenen finns ordet ”Minneslund” inristat. Stenpartiet symboliserar Jesus och de tolv lärjungarna. I planteringarna finns treenigheten symboliserad genom att de olika växterna är planterade i grupper om tre. Minneslunden är ritad av kyrkorådets ordförande Bertil Gustafsson.
Byggnader
På kyrkogården finns endast en byggnad nämligen bårhuset som är halvt nedgrävt i marken. Bårhuset har fasader av röd kalksten som huggits till rektangulära block och fogats samman. Ingång finns i sydväst. Sadeltaket täcks av mossa. Mot nordost sticker byggnadens gavel upp över muren mot kvarter F i en form som liknar en flack trappstegsgavel. Framför bårhuset finns en lutande plan belagt med kalksten samt murar av samma material.
Övrigt
På en sten som ingår i kyrkogårdsmuren invid den nordvästra entrén finns en signatur efter kung Gustav VI Adolf inhuggen i stenen efter ett besök av konungen den 17 maj 1954.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A, B, C och D
Allmän karaktär
Kvarteren utgör tillsammans den gamla kyrkogården som togs i bruk från 1870-talet och framåt. Kvarter A och B är mycket små kvarter, belägna sydost om respektive norr om kyrkan. I kvarteren finns omkring 15 vårdar vardera, i kvarter A placerade i korta rader och i kvarter B mer oordnat med vårdar vända åt olika håll. Kvarter C och D utgör tillsammans en stor yta framför kyrkans långhus i sydväst. Kvarteren avdelas av mittgången som går över hela kyrkogården. Båda kvarteren är ordnade med vårdar som står i långa rader, merparten mot rygghäckar av tuja, ölandstok eller blandade perenner. Mellan många av gravplatserna finns små buskar av buxbom. Vårdarna är av varierande typer. I kvarter C står två solitärträd, en hängask och en paraplyalm.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns olika typer av vårdar från 1800-talets slut och hela 1900-talet. Materialen är främst grå, svart och röd granit. I vardera kvarter A och B finns ett gjutjärnskors. Några få vårdar är av vit marmor. I ett par kombineras granit och vit marmor. I kvarter A finns en vård som tidigare haft ett kors av vit marmor, som nu saknas. Kalksten förekommer också i några vårdar, exempelvis ett kors av röd kalksten i kvarter D.
I kvarter A och B finns flera av kyrkogårdens äldsta vårdar. Till dessa hör gjutjärnskorsen, det i kvarter A daterat 1876 och det i kvarter B daterat 1881. Den allra äldsta står i kvarter B och är en enkel, liten sten av röd granit med den kryptiska och enkla inskriptionen ” P S BLM DÖD 1870”. I samtliga kvarter finns ett mindre antal höga vårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. Utformningen varierar men många är av svart granit och dekorerade med kors, blommor eller blad. Ett par är korsformiga och en har formen av en obelisk. Merparten av vårdarna i området är dock låga, några extra breda så som var vanligt vid tiden kring andra världskriget. Flera har tydligt klassicerande formspråk med kolonner eller pilastrar som dekor. I kvarter C och D finns partier med särskilt små vårdar som sannolikt hör till linjegravsområden från 1920-40-talen. Vårdarna är ofta av svart granit och bär inskriptionen efter endast en avliden. I kvarter C finns två små vårdar med ovanlig utformning. Den ena består av ett lamm som ligger på en liten sockel. Materialet är troligen vit marmor. Inskriptionen lyder: ”John Albin Walfrid född feb 5 1804 Död dec 3 1894” Dessutom finns ett bibelord. Typen är mycket ovanlig. En annan vård består av en sockel på vilken vilar en uppslagen bok, allt i svart granit. Vid några av gravplatserna finns rester av stenramar som visar att platsen tidigare varit grusbelagd.
På en del vårdar finns den dödes yrkestitel angiven. Hemmansägare är den vanligaste. Andra som förekommer är bl a nämndeman, handlande, byggnadssnickare, trädgårdsmästare och riksdagsman. By- eller gårdsnamn finns angiven på merparten av vårdarna.
Övrigt
I kvarter C finns gravplatsen över riksdagsmannen från Gullaboås, Jonas Jonasson (1817- 1895). Den gamla riksdagsmannagården ligger en bit nordost om kyrkogården längs vägen mot Torsås. Där finns också en minnessten över Jonasson, som bl a var initiativtagare till Svenska freds- och skiljedomsföreningen.
Kvarter E och F
Allmän karaktär
De båda kvarteren är belägna sydväst om den gamla kyrkogården och utgör en naturlig förlängning av den. Mittgången kantas här av björkar. De båda kvarteren består av rader av vårdar i gemensamhetsplanteringar. Strukturen, som är den samma i båda kvarteren, är ordnad så att två långa rader löper i sydost-nordvästlig riktning med kortare rader i rak vinkel från de tidigare nämnda raderna. Nyplanterade rygghäckar av tuja finns i området och i en del fall rosor. Buskar av buxbom finns mellan många gravplatser. Gravvårdarna i området är från 1930-talet och framåt
Gravvårdstyper
Kvarteren är organiserade med olika rader för familjegravar och allmänna gravar. Denna ursprungliga struktur är tydlig fastän vissa platser fått nya gravstenar under sent 1900-talet. Familjegravvårdarna är överlag större än linjegravvårdarna. Svart, grå och röd granit är de dominerande gravstensmaterialen. Några få vårdar är av kalksten varav ett par formade som kors. En gravsten är av marmor och en av trä, båda korsformade. En av familjegravplatserna är grusad och omgärdas av ett staket av sten och järn. Detta är kyrkogårdens enda grusade gravplats men enstaka rester av stenramar tyder på att området tidigare haft fler grusgravar. Bland familjegravvårdarna finns flera av svart granit som har starkt klassicerande dekor. En vård i kvarter E är särskilt hög och har ett inhugget kors som dekoration. Vården är rest över kyrkoherden Gunnar Lagerquist som var Gullabo församlings första kyrkoherde. En anmärkningsvärd vård i kvarter F är också hög och av grå granit och formad som ingången till ett antikt tempel med pilastrar och en tresidig överbyggnad. Vården flankeras av två stenurnor och är sannolikt från 1930-talet. Linjegravvårdarna är oftast av grå eller svart granit och små, ibland placerade liggande eller lutanden. I vissa fall har man, under 1970-talet och framåt, gjort ytterligare en begravning i en allmän gravplats. Linjegravarna kan sporadiskt följas från 1932 -35 i kvarter F och från 1939-43 i kvarter E.
Titlar förekommer sällan på vårdarna. Hemmansägare anges i några fall. Andra som förekommer är förman, kyrkoherde och handlande. By- eller gårdsnamn anges frekvent.
Kvarter G och H
Allmän karaktär
De båda kvarteren är belägna sydväst om den gamla kyrkogården och utgör en naturlig förlängning av den. Eftersom hela kyrkogården lutar mot sydväst är kvarteren tydligt lägre belägna än den gamla kyrkogården. Mittgången kantas här av björkar. Mot den äldre kyrkogårdsdelen finns en mur som delvis är helt övervuxen av murgröna. I kvarter G är vårdarna placerade längs denna mur samt, i övrigt mestadels, längs kraftiga tujahäckar som delar in området i olika delar. Mellan många av gravplatserna finns små buskar av buxbom. I kvarter H utgör bårhuset centrum kring vilka vårdarna är placerade. Även här indelas dock området av kraftiga tujahäckar. Häck av måbär finns längs med murarna i kvarterens sydvästra delar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter G är från 1950-talet och framåt medan de i kvarter H mestadels är från 1970-talet och framåt. I kvarter G finns skilda rader för familjegravar och ensamgravarna. Vårdarna vid ensamgravarna är små i förhållande till familjegravvårdarna. Många av vårdarna i kvarter G är tydligt klassicerande till sin dekor. Andra har en mycket sparsmakad dekor. Svart, grå och röd granit är de vanligaste materialen, men någon vård av kalksten och marmor finns också liksom några naturstenar. I kvarter H finns ett antal urngravar, men vårdarna skiljer sig inte från de övriga. Endast i några få fall finns den dödes yrkestitel angiven på vården. Några som förekommer är hemmansägare, kvarnägare och byggmästare. By- eller gårdsnamn anges mer frekvent.
Övrigt
Av de små gravstenarna i kvarter G står flera på ett olyckligt sätt nästan inne i tujahäcken.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården är belägen norr om de äldre delarna och utgörs av en rektangulär gräsyta om gärdad av måbärshäck och mur. Vårdarna står ryggställda, en rad mot häck av häckoxbär. Några lönnar är planterade i området. Minneslunden utgör nästan hälften av ytan.
Gravvårdstyper
Vårdarna är av olika typer från slutet av 1980-talet och framåt. Gravstenarna är relativt jämnstora, men olika utformning och dekor förekommer. Inga yrkestitlar anges på vårdarna, däremot då och då by- ort- eller gårdsnamn.
Inventeringsår 2001
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter beslut om nybyggnad 1 juni 1802 uppförd 1804-05 som ersättning för ett träkapell från 1713. Som arkitekt stod Axel Almfelt. Invigd 1805.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär plan med rakt avslutat kor med sakristia och två smårum bakom i öster. Huvudingång i väster samt separata ingångar till smårummen från öster. Uppförd i liggtimmer och klädd med stående panel med locklister. Väggarna är vitmålade, ursprungligen tjärade. Tegeltak.
EXTERIÖR - I princip har man följt Almfelts ritning från 1803. Ursprungsritningen avsåg dock ingen takryttare. Takfallet blev också mycket brantare. Likaså gjordes den på ritningen rundbågiga enkla västportalen rektangulär och med ett oproportionerligt högt rundbågigt fönster ovanför. Förutom omfärgning och eventuellt byte av takmaterial är kyrkan förmodligen oförändrad sedan byggnadstiden.
INTERIÖR - Ett lågt, sannolikt ursprungligt tunnvalv täcker det lilla kyrkorummet, som domineras av en stor altarpredikstol. Interiören är delvis förändrad i och med 1900 års renovering, då altarpredikstolens överbyggnad tillkom. Altarpredikstolens nederdel kan delvis härstamma från den ursprungliga altarpredikstolen, som var skapad av Anders Friske. Från början var den dock endast dekorerad med ett kors och törnekrona, på sidostyckena "sinnebilderna av hopp och kärlek personifierade" och på väggen ett blått målat draperi. Nederdelen kan även ha tillkommit 1856 samtidigt med den nuvarande altartavlan, en kopia av Leonardo da Vincis "Nattvarden", utförd av Sven Gustaf Lindblom. Kordörrarnas omfattning är från byggnadstiden. Sluten bänkinredning från 1950-talet. Orgelfasaden är från 1881 medan läktaren delvis kan vara samtida med kyrkan.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Fram till år 1870 hörde Gullabo till Torsås församling och kyrkan gick under benämningen Torsås kapell. Organisationen med en huvudkyrka och ett kapell i skogsbygden förekom även på andra platser i södra Kalmar län. Exempel på andra f d kapell i skogsbygden är Bäckebo och Oskars kyrkor. I oktober 1870 blev Gullabo annexförsamling till Torsås och fick en egen präst. Prästgård och löneboställe skänktes till kyrkan av sockenbor. Den första prästen var komminister Olof Sellström. Det var först i samband med att Gullabo blev egen församling som kyrkogården anlades kring kyrkan. Innan dess hade de döda förts till Torsås för begravning. I början av 1920-talet begärde Gullabo församling att få bli eget pastorat med kyrkoherde. Begäran hörsammades och Gullabo fick sin första kyrkoherde i Gunnar Lagerquist som tjänstgjorde fram till 50-talet.
Kyrkogården togs alltså i bruk först på 1870-talet. Ytan var då liten, men omgav kyrkan åt alla håll. Störst yta fanns i sydväst. Det var nuvarande kvarter A-D som ingick. Redan på 1920-talet hade kyrkogården blivit för liten. Församlingen ansökte därför om att få utvidga den. Ett stort område sydväst om den befintliga kyrkogården föreslogs. Omkring hälften av det föreslagna området kom också till utförande. Inför utvidgningen besöktes platsen av Manne Hofrén som beskrev att den befintliga kyrkogården var anlagd på en terrass uppmurad av gråsten och att ingen egentlig kyrkogårdsmur fanns. Vid denna tid stod en materialbod i kyrkogårdens södra kant. Boden, som hade byggts 1804, var uppförd av gråsten och hade tegeltak. I samband med utvidgningen, som kom till stånd 1927, revs boden. Vid samma tid fanns planer på att uppföra en klockstapel efter ritningar av arkitekt F Wetterqvist, men det utfördes aldrig.
Den yta som tillkom genom 1927 års utvidgning gavs begränsningsmurar av sprängsten i kallmur. Man fortsatte på så vis att bygga på den terrass som den befintliga kyrkogården var anlagd på. Förslaget till den nya kyrkogårdsdelen hade utförts av kyrkoherden Gunnar Lagerqvist själv 1926. Det nya området, som inkluderade nuvarande kvarter E och F, utfördes som en fortsättning på den gamla. Mittgången som löpte ut från kyrkans långhusvägg förlängdes nu mot sydväst. Mittgången skulle, enligt förslaget kantas av granar. Den nya delen skulle anläggas med skilda ytor för familjegravar och allmänna gravplatser. Kring familjegravsplatserna föreslogs att buxbom skulle planteras och de allmänna kvarteren skulle omgärdas av tuja. Om dessa föreslagna planteringar genomfördes fullt ut är inte klarlagt. Ett nytt bårhus skulle, enligt planerna, uppföras i den södra kanten av den nya kyrkogården. Bårhuset skulle uppföras av tegel och ha slätpustade fasader samt tegeltak. Om bårhuset verkligen uppfördes är oklart.
I länsmuseets och riksantikvarieämbetets arkiv finns några få äldre bilder från Gullabo kyrkogård. Samtliga bilder är odaterade och visar den sydvästra delen av kyrkogården. På bilderna syns att gångarna var belagda med grus eller sand och att även gravplatserna hade samma ytbeläggning. Häckar och, i något fall, staket av järn omgärdar de enskilda gravplatserna. Vid många av gravplatserna finns höga vårdar av svart eller grå granit – en typ som blev vanlig i 1800-talets slut då den industriella tillverkningen av gravvårdar tog fart. Troligen fanns på den gamla kyrkogården en uppdelning av köpta och allmänna gravar. Av dagens struktur kan man sluta sig till att det fanns både familjegravar och allmänna gravar i kvarter C och D under 1900-talets första hälft.
År 1949 genomfördes en enkätundersökning i Växjö stift. Alla församlingar fick svara på ett antal frågor om sin kyrkogård. Kyrkoherde Gunnar Lagerquists svar är mycket kortfattat. Han berättar att björkar och lönnar samt häckar av tuja, buxbom och hagtorn är planterade på kyrkogården och att det både finns familjegravar och allmän linje. Vidare att gravstenarna är av granit och att inskriptionen består av bynamn samt födelse- och dödsdata. Lagerqvist vill också passa på att berätta något mer för domprosten. Han avslutar: ”Herr Domprost. Den nya kyrkogården, som i år av Biskopen invits är vacker genom sin monumentala ceremoniplats av kalksten…”. Han bifogar också ett fotografi över platsen.
År 1949 hade kyrkogården alltså utvidgats igen, även denna gång åt sydväst. Kvarter G och H tillkom så tillsammans med den av kyrkoherden omtalade ceremoniplatsen. Utvidgningen hade ritats av länsarkitektkontoret i Kalmar. Den gamla kyrkogårdens mur bibehölls och kompletterades kring den nya kyrkogården. På samma sätt som vid den tidigare utvidgningen förlängdes den gamla kyrkogårdens mittgång mot sydväst. I kvarter G anlades familjegravar och enkelgravar i skilda områden, något som fortfarande syns i kvarteret idag. I kvarter H anlades familjegravar och den ceremoniplats som kyrkoherden beskrev ovan. Vid ceremoniplatsen skulle finnas plats för barngravar och urngravar. Planteringar utfördes enligt trädgårdsarkitekt Schuwerts förslag med träd längs mittgången och tujahäckar inne i kvarteren. I förslaget förordas av gravstenarna skulle vara låga och enhetliga. Vid mitten av 1900-talet genomgick Gullabo kyrkogård samma utveckling som många andra kyrkogårdar vid tiden. Grusgravar såddes igen och häckar och staket togs bort – allt för att rationalisera skötseln. En flygbild över Gullabo tagen år 1964 visar att merparten av grusgravarna i kvarter D då var igensådda.
Kvarter H med ceremoniplatsen gjordes om på 1970-talet och ett bårhus uppfördes på platsen, halv nedgrävt i marken. År 1979 invigdes bårhuset som byggdes helt av öländsk kalksten. År1977 godkändes ett förslag till utvidgning av Gullabo kyrkogård med en helt ny del norr om den gamla. Arbetet blev dock inte utfört förrän 1988-89 då också en minneslund, ritad av Harry Kolsby, Kalmar, utfördes. Minneslunden gjordes om under sent 1990-tal. Då uppsattes också tre lyktstolpar på kyrkogården. År 1999 gavs tillstånd till ny beläggning med asfalt och toppbeläggning av singel på några gångar i kvarter H.
ATA.
Kalmar läns museums topografiska arkiv.
Lantmäteriet.
Nationalencyklopedin online.
ÄLDRE RITNINGAR - 1803 nybyggnad (osign, troligen lokalt upprättat förslag); 1803 nybyggnad (A Almfelt); 1810 orgelfasad (A Almfelt).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - N I Löfgren, vol 1. ATA; Foton från och med 1920-talet. ATA..
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
(1983). Medeltida träkyrkor del I. ISBN: .
Hammarskiöld, H. (2001). Minnets stigar.. ISBN: .
Bucht, Eivor. (1992). Kyrkogårdens gröna kulturarv. ISBN: .
Hammarskiöld, Britt-Marie. (1985). Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985. ISBN: .
Rahmqvist, Sigurd. (1999). Det medeltida Sverige. Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999. ISBN: .
Larsson, Lars-Olof. (1972). Växjö stift under 800 år. ISBN: .
Åberg, Göran. (1996). Sankt Sigfrids stift i historia och nutid,. ISBN: .
Lindahl, Göran. (1955). Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt. ISBN: .
Erixon, Sigurd. (1958). Sveriges bebyggelse. Svensk statistisk topografisk uppslagsbok,
Landsbygden del III. ISBN: .
Petersson, Folke. (1977). Kyrkor i Torsås. ISBN: .
Gustafsson, Bertil. kyrkorådets ordförande, Gullabo församling.
Gustafsson, Christer. kyrkogårdsvakmästare, Gullabo församling.
Svenska kyrkans hemsida. URL: www.svenskakyrkan.se
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin