Motivering (skydd): Färlövs kyrka tillhör ett av Skånes främsta kyrkliga byggnadsminne med flera exceptionella drag såsom det välarbetade granitmurverket, baldakinportalen, västportalen och tvillingtornen. Närheten till en medeltida storgård, ett mycket stort gravfält, där den största kända skeppsättningen i Sverige har dokumenterats gör att Färlöv bör ha haft en särställning som centralort, kanske i form av kultplats eller förknippat med en mäktig stormansätt. Sett ur ett större perspektiv finns flera kyrkor i området som har getts mycket påkostat utförande såsom exempelvis Gumlösa, Knislinge, Gärds Köpinge, Norra Åsum och Vä kyrkor vilket tyder på att trakten har varit rik med makt och resurser under tidig medeltid. Under 1100-talet tycks området ha en stark koppling till kungamakten i Danmark. Användandet av granit som byggnadssten till Färlöv kyrka, sannolikt hämtat från trakten, är dels ett lokalt drag liksom de höga murarna och breda långhuset. Granit som byggnadssten till kyrkor är också typisk för Jylland i östra Danmark. Kopplingen till Jylland förstärks genom dopfuntens utförande vars stilfränder kommer från östra Jylland. Dopfuntens form, dekor och behuggningsteknik, har förövrigt likheter med övrig dekorsten till kyrkan i exempelvis baldakinportalen och ljudöppningar. Sannolikt har dessa tillkommit i ett sammanhang. Kyrkans byggnadsstil med inslag av tärningskapitäl, baldakinportalen och de relativt tunna murarna samt det repstavsornerade remstycket är drag som tyder på hög ålder. Dateringar av takstolsmaterialet pekar på en datering till 1100-talets andra hälft. Återanvänt virke som dendrodaterats till 1000-talets första hälft antyder en kontinuitet från en äldre byggnad på platsen, kanske en träkyrka.
Delar av kyrkan är mycket välbevarad såsom exempelvis en sannolikt ursprunglig takstol över koret och det snidade romanska remstycket på korets norra sida. Tornets förhall med en arkad mot kyrkorummet liksom triumfbågen och långhusets altarnischer är andra välbevarade detaljer från kyrkans äldsta tid liksom baldakinportalen och ursprungliga öppningar i tornet och till vinden. Genom renoveringen av kyrkan på 1880-talet och tidigt 1900-talet har interiören fått en mycket karaktäristisk eklektisk atmosfär. Vid tiden för renoveringen på 1800-talet bör kyrkan ha varit putsad och målad invändigt vilket fick lämna plats för idén om det tidigmedeltida kyrkorummet med ett högt plant trätak och ett oputsat granitmurverk. Ombyggnaden bär Zetterwalls signatur men tillhör inte den mest bearbetade och utpräglat Zetterwallska renoveringen. Syftet med renoveringen var i första hand att få mer bänkutrymme och att modernisera kyrkan vilket skapades genom en ny korsarm och pelararkader till korsarmarna. Det är svårt att idag veta vad som var ekonomiska ställningstaganden, byggnadstekniska problem eller okunskap om kyrkans äldsta byggnadshistoria och kulturhistoriska värden men stora förluster skedde genom rivningen av sakristia, vapenhus och kyrkans romanska absid. Lyckligtvis bevarades andra delar såsom korets och norra tornets medeltida taklag. Renoveringen blev kanske för begränsad och ogenomtänkt vilken nästa arkitekt, Gustav Lindegren, åtgärdade genom en ny, mycket genomarbetad och påkostad inredning i nyrenässansstil samtidigt som dopfunten samt kyrkans mycket rika inredning i form av epitafier och minnestavlor från 16- och 1700-talen återfördes till kyrkorummet. Äldre målningsfragment som hade dokumenterats vid 1800-talets mer ovarsamma ombyggnader rekonstruerades och kompletterades med ny bemålning i nyromansk stil. Måleriet ackompanjeras av en blåmålad stjärnhimmel i långhustaket vilket var ett vanligt tillägg till kyrkoinredningen kring sekelskiftet 1900. Resultatet blev en stilrenovering, typisk för sin tid, men med ett tydligt antikvariskt förhållningssätt avsett att lyfta fram och bilda en vacker och enhetlig inramning till kyrkans arkitektur samt många och påkostade inventarier från olika perioder. Förutom dopfunten bevaras ett triumfkrucifix och altarskåpet från medeltiden liksom korvalvet med de ovanliga kalkmålningarna. Predikstolen och altaruppsatsen tillhör 1600-talets förnämsta inredning vilka kompletteras av 16- och 1700-talets påkostade minnestavlor, gravhällar, epitafier och ljuskronor. Mest tveksamt ur dagens perspektiv är möjligen orgelns placering i tornets förhall som tillhör kyrkans mest intressanta och byggnadshistoriskt välbevarade utrymmen. Som en del av 1905 års renovering är den dock mycket tidstypisk. I stort sett är 1905 års renovering bevarad med undantag av nya bänkar och förändring av korets avskrankningar samt omläggning av golven i bänkkvarter och kor vilka bär arkitekten Leon-Nilsons tydliga signum.
Den yttre kyrkomiljön präglas framför allt av den monumentala kyrkobyggnaden som ligger på en högplatå mitt i byn intill ett vägkors. Kyrkogården är mycket stor med flera utvidgningar men har i sin övergripande plan traditionell utformning med trädkrans, kraftiga bogårdsmurar och gravstensrader i gräs. Mot väster och norr gränsar kyrkogården till det öppna odlingslandskapet i kontrast till det moderna samhället i söder och öster. Det en gång så stora gravfältet med de stora skeppsättningarna finns inte längre kvar men genom den karaktäristiska kyrkosiluetten kan man ana platsens storslagna förflutna.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2021)
Kyrkomiljö
Färlövs socken ligger strax nordväst om Kristianstad mellan vattendragen Vinneå i väster och söder och Helgeå med Araslövssjön i öster. Merparten av socknen är utpräglad slättbygd, uppodlad med inslag av hagmarker och mindre skogspartier samt våtmarker i anslutning till vattendragen. Norra delen som gränsar till Kviinge och Norra Strö socknar är mer småbruten skogsbygd. Äldsta skriftliga omnämnande av Färlöv är från 1336 (in Færaldæ). Namnet har tolkats i betydelsen ’väg’, alternativt som en sammansättning av fær av fæ det vill säga ’kreatur’ och hald/ald i betydelsen ’betesmark’.
Fornlämningsmiljön kring Färlöv har flera exceptionella inslag. I södra utkanten av byns gamla bytomt finns ett stort gravfält med lång kontinuitet, från romersk järnålder-vikingatid. Gravfältet beskrevs redan av Linné 1749 och kan ha uppgått till så många som 57 resta stenar, bland annat två stora skeppsättningar som, i sin ursprungliga storlek, tillhör de största i Sverige. Numera finns 28 resta stenar kvar. En runsten har också påträffats i området. Runstenen står några hundra meter söder om kyrkan intill landsvägen, cirka 4 meter öster om dess fyndplats. Stenens inskription har ännu inte tolkats då ytan är mycket vittrad men en tidig datering till mellan 650-900 e.Kr har föreslagits. Gravfältets monumentala karaktär och förekomsten av flera rika gravsättningar gör att det kan betraktas som ett uttryck för en tidigt etablerad, elitär miljö. Denna miljö har sannolikt haft kontinuitet in i kristen tid/tidig medeltid. Under 1100-talet byggdes en kyrka med flera exceptionella drag såsom tvillingtorn i väster. Takstolsvirke som är äldre än den nuvarande kyrkan, daterat till 1000-talet, kan komma från en äldre kyrka på platsen. Enligt en sägen byggdes den nuvarande kyrkan av en riddare som reste iväg på krigståg. Eftersom han var nygift och hans fru väntade barn gav han order om att kyrkan skulle byggas med ett torn om barnet blev en son. När han återvände efter flera år i strid var kyrkan byggd med ett tvillingtorn och förstod då att hans fru hade fått tvillingar. Väster om kyrkan påträffades 2011 grunden till ett medeltida stenhus som kunde dateras till omkring 1200 (en mer försiktig datering anger 1100-1200-tal). Stenhuset skulle kunna utgöra resterna efter en storgård och läget antyder att en nära koppling kan ha funnits mellan gården och kyrkan. Enligt Nils Sjöstrand, kyrkoherde i Färlöv under 1960-70-talen, som skrivit om Färlövs historia har också stora grundstenar efter en byggnad påträffats norr om kyrkan. Platsen har aldrig undersökt arkeologiskt. Lämningar efter den medeltida borganläggningen Färlövsholm finns cirka 1200 meter norr om kyrkan Färlövsholm kan ha uppförts under högmedeltiden och är känt som adelshuvudgård fram till mitten av 1600-talet, då huvudgården lades ner och uppgick i Araslövs säteri.
Enligt en lantmäterikarta över byn från 1790 låg gårdarna vid denna tid ordnade ett stycke ifrån kyrkan i öst-västlig riktning utmed bygatan från Önnestad. Nordost om bygatan låg kyrkan och kyrkogården intill den nord-sydliga vägsträckningen mellan Araslöv och Bjärlöv. Det gamla gravfältet låg längre söder ut från kyrkan utmed vägen till Araslöv. I samband med att C A Wrangel på Araslövs gods genomförde enskiftet i socknen kring sekelskiftet 1800 lades de flesta gårdar ner och istället anlades stora, rationella arrendegårdar, så kallade farmer, placerade längs landsvägen sammanbundna av ett alléplanterat vägnät. Gårdarna gavs herrgårdskaraktär med påkostade boningshus i nyantik stil. Under senare delen av 1800-talet byggdes järnvägen ut och linjen norrut mot Knislinge-Broby och Färlövs station anlades strax öster om vägen mellan Araslöv-Bjärlöv. Vid stationen anlades så småningom ett mejeri och ett mindre järnvägssamhälle växte fram. Dagens samhälle består framför allt av villabebyggelse från järnvägstiden och från 1900-talet öster om vägen i anslutning till järnvägssträckningen. Det gamla vägkorset intill kyrkan utgör alltjämt byns centrum. Söder om kyrkan ligger församlingshem och expedition inrymt i den gamla klockaregården med tillbyggnad från 1980 medan kyrkoherdehemmanet som numera är privatbostad ligger söder om vägkorset. Affär och skola ligger öster om kyrkan och vägen.
Kyrkan och kyrkogården i hela dess utsträckning ligger inom registrerad fornlämning Färlöv 67:1 markerad utifrån Färlövs historiska bytomt i enlighet med 1792 års karta. Fornlämningar skyddas enligt Kulturmiljölagens 2 kap. Ovanpå den östra kyrkogårdsmuren finns ett 40-tal så kallade skålgropar på stenar i muren, vilka utgör fornlämning Färlöv 46:1. Färlövs by ingår även i riksintresset Araslövs farmer (L17). Uttryck för riksintresset är farmernas ståndsmässiga byggnader i klassicerande stil. I landskapet utgör bl.a. alléer ett viktigt inslag.
Kyrkogård
Enligt en karta över byn från 1790 var den dåvarande kyrkogården nästintill kvadratisk och kyrkan låg i dess mitt. Någon form av hägnad markerar kyrkogårdens ytterkant och utanför kyrkogårdens samtliga sidor löper byvägen. Intill kyrkogårdens nordöstra hörn fanns en byggnad kanske en tiondebod eller liknande. På en senare karta från 1800-talets början är begränsningen tydligt markerad som en mur. I mitten av 1800-talet gjordes en utvidgning av kyrkogården mot väster på den gamla klockaretomten. År 1887 påbörjades planeringen för utvidgning mot norr. Ytterligare utvidgning mot norr utfördes efter 1932 efter upprättat planförslag av länsarkitekt Nils A Blanck. En minneslund anlades kring 1986 som utökats under senare år med ytterligare ytor för askgravlund och askgravplatser.
Dagens kyrkogård är mycket stor och har en rektantulär form med den äldsta kyrkogårdsdelen i sydost. Hela kyrkogården omges av en gråstensmur som kring de äldsta delarna i söder är kallmurad men längst i norr en fogad gråstensmur. I den äldsta östra sträckningen finns ett 40-tal stenar med inhuggna skålgropar, vilka är registrerade i fornlämningsregistret. Här finns även bevarade järnöglor där kyrkobesökarna en gång i tiden band sina hästar. Trädkrans finns längs alla sträckningar med undantag för den sydvästra delen. På den äldsta kyrkogården har gamla gravvårdar tagits till vara och lagts ned utmed korets norra och södra sidor. Här ligger bland annat en möjligen medeltida sten med inskription M.L.I samt några hällar från sent 1700-tal-tidigt 1800-tal med titlar som möllaren, privincialläktaren och gårdsfogden.
Byggnader på kyrkogården
Vid gamla kyrkogårdsdelens nordöstra hörn ligger ett bårhus uppfört 1945. Bårhusets murar är uppbyggda av granitblock med utanpåliggande fogar. Ett par rektangulära småspröjsade fönster med råglas finns i varje långsida. I södra gavelsidan finns en port med två dörrblad och i norr en enkel port. Dörrbladen är försedda med lackad, spåntad panel, den södra med gångjärn i fornnordisk stil och den norra med fiskbenmönstrad panel. Yttertaket är ett sadeltak av svartmålad falsad plåt.
Källor
A Catalogue of Wall-Paintings in the Churches of Medieval Denmark 1100-1600, Scania, Halland Blekinge, II Catalogue, Red. Knud Banning, Köpenhamn 1976.
Färlövs kyrka under åtta sekler, Christer Olofsson, Benkt Olén, Färlöv 1980.
Färlöv Kyrka, Hantverkvetenskaplig dokumentation och dendrokronologisk datering, Karl-Magnus Melin, Knadriks Kulturbygg AB, Opublicerad undersökningsrapport inom projektet Timmermanskonst i Lunds stift ARS TIGNARIA DIOCENSIS LUNDENSIS, 2021.
Färlöv och Färlövsholm: medeltida huvudgårdsmiljöer i Helgeådalen, inledande observationer, Sten Skansjö, Anders Ohlsson, Johan Wallin och Henrik Svensson ur Ale, Historisk tidskrift för Skåne Halland och Blekinge 2012:1.
Gravfältet i Färlöv, Färlöv sn, FU + UN, arkeologisk rapport 2010:4, Tony Björk 1995
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Skånes konsthistoria för medeltiden, Carl Georg Brunius, 1850, Lund.
Skånes Kyrkor 1050-1949, Claes Wahlöö, Kävlinge 2014.
Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Internet
K-blogg Riksantikvarieämbetet, besökt 2021-09-12: http://www.k-blogg.se/2016/05/22/runor-pa-vaggen-och-hogt-upp-nocken/
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin