Motivering (skydd): Aspeboda kyrka byggdes 1962-63 på platsen för en nedbrunnen 1600-talskyrka av timmer. Grundplanen och landskapssiluetten anknyter till föregångaren, men annars speglar kyrkan i hög grad sin samtids byggande. Typiska drag är fasaderna av hårdbränt tegel och koppartaket. Att vända tegelstenarna med den obehandlade, skrovliga sidan utåt är arkitekten Rolf Berghs egen idé, liksom de fyra bärande, skivformiga betongpelarna som spelar en framträdande roll i gestaltningen. Konstruktionen förekommer i flera kyrkor ritade av Bergh. Ytterligare ett särdrag är koppartakets tvärfalsar som placerats för att skapa mönsterverkan.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Aspeboda kyrka är en av flera kyrkor som ritats av Rolf Bergh, i en högst personligt hållen modernistisk stil. Detaljer som skapar särprägel är de skivformiga hörnpelarna av betong, koppartaket med tvärfalsar lagda i mönster och fasaderna av tegel som vänts med den obehandlade baksidan utåt.
• Fasadteglet från Insjön har dessutom ett lokalhistoriskt värde
• Kyrkorummets kassettdekorerade takpanel från 1600-talet är omistlig
• Kyrkorummets konstnärliga utsmyckningar håller mycket hög klass, utförda samtidigt med kyrkobygget av konstnärer som stod i direkt kontakt med arkitekten. • Kyrkans modernistiska utformning står i effektfull kontrast till den timrade, faluröda klockstapeln och vapenhuset i söder, vilka vittnar om platsens tidigare kyrka
Inventeringsår (1998)
Byggnadsdel (1998): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Väster, Takryttare, Vapenhus - Söder, Vapenhus - Väster
Kyrkobyggnaden är till sin grundplan nästan kvadratisk, med östra sidan något snedställd, uppförd 1962-63 där förut varit en timrad 1600-talskyrka. Den något skeva planen sägs symbolisera Kristi kropp i dödsögonblicket. På grunden av armerad betong står fyra hörnpelare av betong, vilka bär upp takstolarna till ett koppartäckt, valmat tak, med hörnspiror och en större takryttare i mitten. Väggarna består av dubbla murar hårdbränt tegel, mönstermurat i fasaderna. Nederst sitter en sockel av röd Älvdalssandsten. De kvadratiska fönstren är förhållandevis små, spröjsade och delvis försedda med glasmålningar. För dagsljuset svarar snarare bandet av fönster längre upp, invid takfoten.
I en västlig utbyggnad finns sakristian och det västra av vapenhusen inrymda. Mot norr finns en utbyggnad med gapskulle för kyrkokören. Södra sidans vapenhus avviker, byggt av rödfärgat timmer från den tidigare kyrkans sakristia.
Inträde sker vanligen genom något av vapenhusen. Södra sidans timrade vapenhus har sin timmerstomme synlig på insidan, vitlimmad.
Kyrkorummet täcks av en kassettdekorerad takpanel från 1600-talet, tillvaratagen från den tidigare kyrkan. Runt den dekorerade panelen inramar en två meter bred panel av handhyvlade, omålade bräder. Väggarna är slätputsade och vitkalkade. Södra och östra sidans fönster pryds av djupbrända glasmålningar med evangelistsymboler och en korssymbol. Mesta dagsljuset strömmar in från fönsterbandet längre upp.
Gångarna och korets golv är belagda med kvadratiska plattor röd Älvdalssandsten. Bänkinredningen står på brädgolv, har öppna bänkar med rektangulära gavlar, betsade i en mörkgrön nyans. Bakom bänkkvarteren står orgeln, uppställd på ett podium, med fasad av kopparpipor och plana, rödbruna paneler. Runt sydvästra hörnpelaren finns en liten läktare, vars barriär är klädd med en grön bonad med en psaltarpsalm.
Koret ligger på samma nivå som kyrkorummet. I blickfånget står altaret och på södra sidan dopfunten, båda murade av röd älvdalssandsten. Framför altaret finns knäfall av laserad ek uppställda. Altartavlan som snidats i trä framställer den uppståndne Kristus, omgiven av Maria, Josef och barnet samt två moderna människor inför pingstundret. Predikstolen står i anslutning till en av kyrkans hörnpelare. Den är beklädd med bonader som symboliserar stormen och tystnaden.
Utbyggnaden norr om kyrkorummet har bönerum inredda i bottenvåningen och en läktare för kören/gapskulle i övervåningen. Den har en relativt låg öppning mot kyrkorummet.
Fasadkulör: Röd
Byggnadsdel: Kor - Öster, Sakristia - Väster, Takryttare, Vapenhus - Söder, Vapenhus - Väster
Inventeringsår 2015
Platsens första kyrka, Helga andas kapell, uppfördes 1609. Utseendet är inte känt. 1667 revs kapellet och istället timrades en större kyrka. Den stod färdig 1681. Anläggningen fullbordades 1688, med resandet av alltjämt befintlig klockstapel.
En brand utbröt natten den 7-8/8 1959 och förstörde kyrkan, frånsett sakristian. Därpå följde två års uppslitande diskussioner om hur kyrkans återuppbyggnad skulle ske. En del ville rekonstruera 1600-talets timrade kyrka, men majoriteten förordade en modern byggnad, med hög brandsäkerhet. Arkitekten Rolf Bergh anlitades, känd för sina modernistiska skapelser.
Kyrkan som uppfördes anknyter till sin föregångare genom att grundplanen är densamma och yttertaket kröns av hörnspiror och takryttare. Grundmurar och skivpelare göts av betong, på ett dränerat markskikt. På grunden ställdes fyra hörnpelare, också av betong. Väggarna uppfördes av dubbla murar hårdbränt tegel, tillverkat i Insjön. För att få en livligare mönsterverkan valde arkitekten att vända teglens skrovligare baksida utåt. Murfogarna gjordes avsiktligt breda och lite ojämna. Taket täcktes med koppar i långa band, med tvärfalsarna tydligt markerade och placerade så att ett rytmiskt mönster bildades.
Kyrkorummet inreddes med gedigna, rejält dimensionerade material: hörnpelare av betong, golv av åtta centimeter tjocka plattor älvdalssandsten och i taket breda, handhyvlade bräder. Altaret och dopfunten av sandsten hör också till de mer robusta inslagen. Enligt medeltida förebild inrättades en läktare för kören, så kallad gapskulle, på norra sidan och i flera fönster sattes färgrika målningar. Invigning förrättades av biskop Sven Silén den 22/6 1963.
Första större renoveringen genomfördes 1990, då golven slipades och bänkinredningen ommålades. Norra sidans gapskulle gjordes mindre sluten, genom att tidigare panel ersattes med ett skyddsräcke i metall.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
• Handlingar om förnyelse 1987 och 1990
Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel F III A: 52; ämbetsberättelse 1981
Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, Västerås 1996 Olsson, Knuts Anders: Aspeboda nya kyrka/Julbok för Västerås stift, 1964/
Övriga tryckta källor
Artikel om inre förnyelse 1990, införd i Dala – Demokraten 1990-09-14
År 1962-1963 Nybyggnad
Istället för den nedbrunna timmerkyrkan nybyggdes en kyrka med moderna material och metoder. Det symboliska första spadtaget togs den 12/6 1962.
Den nya kyrkan fick samma grundplan som den gamla. Grundmurar och grundmurar göts av betong, på ett dränerat markskikt. På grunden ställdes fyra hörnpelare av betong. På dessa vilar dels ett inre valv, dels takstolarna av trä och limträ. Väggarna uppfördes av dubbla murar hårdbränt tegel, tillverkat i Insjön.
Fasadteglen vändes med den skrovliga baksidan utåt för att skapa en livligare mönsterverkan. Breda fogar mellan teglen. De kvadratiska fönstren gjordes förhållandevis små, placerade mitt i fasaden och försågs med glasmålningar. Under takfoten upptogs ett band fönster, för att dagsljuset i första hand skull strömma snett uppifrån in i kyrkorummet. Yttertaket fick valmat fall, täcktes med koppar i långa band och kröntes med fyra hörnspiror och en större takryttare i mitten. Kopparplåtarna lades i bandtäckning med markanta tvärfalsar för att få rytmiskt mönster.
I en västlig utbyggnad inrymdes vapenhus och sakristia.
På södra sidan byggdes ett mer traditionellt vapenhus av timmer från den nedbrunna kyrkans sakristia.
Kyrkan invigdes av biskop Sven Silén den 22/6 1963
Konstnär: Folke Heybroek
Konstnär: Ivar Lindecrantz
Konstnär: Per Lindecrantz
Konstnär - Glaskonstnär: Ralph Bergholtz
Arkitekt: Rolf Bergh
Konstnär: Tor Berg
År 1963 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia, vapenhus, bönerum.
Arkitekt: Rolf Bergh
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990.
Ahlberg, H. (1996). Dalarnas kyrkor i ord och bild. Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.. ISBN: .
Olsson, Knuts Anders. (1964). Aspeboda nya kyrka. Olsson, Knuts Anders: Aspeboda nya kyrka/Julbok för Västerås stift, 1964/ . ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin