Motivering (skydd): Vika kyrka har i huvudsak sin medeltida form bevarad. Portaler, tegelfriser och vågräta, putsade band visar att den tillhör en arkitekturriktning som härskade i Dalarna och Västmanlands östra delar. Det genuina intrycket förstärks av att sadeltaket förblivit spåntäckt och att två medeltida fönsteröppningar bevarats. Övriga fönsteröppningar fick dagens form och storlek vid ombyggnad 1774-76. Norrsidans fönstersnickerier med blyinfattat glas är bevarade sedan denna tid, medan södra sidans fönstersnickerier utbyttes 1817.
Kyrkorummet präglas av sina medeltida stjärnvalv med efterreformatoriskt måleri, förmodligen från mitten av 1500-talet. Intrycket av autenticitet förstärks av att gapskullen norr om koret finns kvar, liksom en rad medeltida träskulpturer och ett altarskåp. Understrykas skall att denna historiska atmosfär i hög grad är resultatet av restaureringen 1917-18, ledd av professor Sigurd Curman. Förutsättningarna för att återskapa ett äldre utseende var i detta fall ovanligt goda.
Framträdande inslag från 1700-talet är orgeln i barockstil, altarringen och korfönstrets profilerade omfattning i gips. Den slutna bänkinredningen som byggdes 1852 motsvarar till sin utformning 1600- och 1700-talens.
Vid 1917-18 års restaurering murades altaret med freskomålning, bänkfasaderna fick sin nuvarande färgsättning och de grisaillemålade rutorna sattes in i korets fönster. Dessa nytillskott underordnades den befintliga gestaltningen och har med tiden fått sådan patina att de upplevs som äldre än de faktiskt är. I syfte att återge kyrkorummet ett äldre utseende insattes också predikstolen från 1650-talet, vilken har tillhört Vadstena hospitals kyrka och påminner om den Vika hade från 1630-talet fram till 1774.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• Bevarade medeltida murverk är omistliga, liksom återstående medeltida takstolar. • Vika kyrka har en av stiftets få bevarade gapskullar
• Kyrkan besitter en ovanligt rik uppsättning medeltida inventarier, däribland altarskåpet och en rad
träskulpturer
• Kyrkorummets efterreformatoriska målningar tillhör stiftets bäst bevarade i sitt slag. • Vapenhusets draperimålningar är välbevarade exempel på 1600-talets kyrkokonst. • Bevarade fönster från 1700- och 1800-talen är av stort byggnads- och hantverkshistoriskt värde, liksom ingångsdörrarna.
• Läktarorgeln har fasad och ett verk som till sina äldsta delar är från 1769 • Kyrkorummet framstår i sitt befintliga skick som ett av de bästa och minst förändrade exemplen på Sigurd Curmans restaureringskonst.
• I bisättningshuset från 1893-94 finns en intressant samling fast inredning från 1700- och 1800-talen, som tidigare fanns i kyrkan. Den återspeglar på ett tankeväckande sätt vilka förändringar kyrkorummet genomgått.
• Kyrkogården måste inventeras, för klassificering av de kulturhistoriskt mest värdefulla gravvårdarna.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2006)
Kyrkobyggnaden som är senmedeltida består av ett stort och högt långhus, under brant, spåntäckt sadeltak. Vinklat mot söder är ett vapenhus vars röste upprepar långhusgavlarnas branta resning. I norr ansluter sakristia och sidokapell, vilka till det yttre bildar ett enhetligt sidoskepp med snedtak.
Kyrkans nedre murar består av gråsten, de övre av tegel. Sockeln är spritputsad och grå. I övrigt är fasaderna slätputsade och kalkavfärgade i en vit nyans som drar åt ockragult. Blinderingar pryder södra och västra gavlarna. Omfattningar av profilerat tegel inramar de två portalerna i söder och väster. Västra portalen har en pardörr klädd med tjärad rutig panel, samt ett litet segmentformigt överljusfönster. Huvudingången i vapenhusets gavel har en pardörr av stående, tjärade bräder. Ovanför portalen sitter ett litet fönster med omfattning i flera språng.
Fönsteröppningarna är rundbågiga, med brunt målade fönstersnickerier. Norra och västra sidans fönsterbågar från 1776 har blyinfattat, grönskimrande glas, medan södra sidans fönster från 1817 har ofärgade rutor i spröjsverk av trä. Framförvarande solbänkar är av svartmålad plåt med vågformiga framkanter. Utöver långhusets fönster finns tre fönster i sakristian, tre små medeltida fönsteröppningar: i kuren och i vapenhuset. Fönstret över västra ingången upptogs 1917.
Vapenhuset täcks av ett stjärnvalv, med sköldbåge endast mot långhusets södra mur. Strålarna formar sig i hjässorna till fyra manliga figurer. Väggarna har i panelhöjd bemålats med draperier och fruktgirlander i gråblått (sannolikt 1683)
En tung port klädd med rutig panel för in till kyrkorummet, täckt av tre stora, rikt indelade stjärnvalv, murade samtidigt med ytterväggarna och därför utan sköldbågar. Valv- och väggytorna är i sin helhet dekorerade med efterreformatoriska kalkmålningar, i en övervägande gulröd nyans. Väggfälten har med schablonerade bårder indelats i tavlor, i vilka evangelierna avbildats. Valvribborna omges av slingornament.
Såväl i mittgången som i sidogångar ligger skurgolv av breda bräder, spikade uppifrån, täckta med röda gångmattor. Den slutna bänkinredningens golv är upphöjt. Bänkfasaderna från 1852 har gråmarmorerade fyllningar, bruna ramstycken, samt rödsvarta ramlister. Två obelisker med facklor kröner de främre bänkskärmarna.
I väster finns en orgelläktare på sex fyrkantiga, fasonerade pelare i trä, samt spegelindelad, svagt laserad barriär. Orgelfasaden i barockstil är målad i en blågrå nyans, med förgyllda lister. Söder om orgeln finns fem benvita bänkrader. Läktarens tak har en hyvlad panel med dekorativt måleri.
Vid södra väggen är predikstolen infäst, med korg från mitten av 1600-talet, marmorerad i grått med ornament i gult mot blå botten i fyllningarna, uppläggningar i grönt och andra färger i listerna.
Norra sidokapellet, ”kuren”, används som dopplats, med dopfunten centralt uppställd på ett tre trappsteg högt kalkstenspodium. Ett halvt kupolvalv är slaget och golvet består av tegel med kalkstensfris. Utmed väggarna finns fasta bänkar, målade i stenimiterande nyans. En bevarad bänklucka från 1653 har infogats.
Korets golv ligger två steg högre, belagt med kalksten och gravhällar. Altarringen är indelad med speglar marmorerade i rosa, mörkgrått och blått. Altaret är tegelmurat, putsat och freskomålat i en röd ton som anknyter till väggarnas kalkmålningar, samt täckt av en kalkstensskiva med fem inhuggna kors. På dess bakkant sitter en skulpterad predella, underbyggnaden för ett medeltida altarskåp med enkla flygeldörrar. Bakomvarande fönster har en rikt profilerad omfattning och en stor glasmålning i grisaille, vilken omsluter fem medeltida, målade rutor.
På korets norra sida leder en spegeldörr med fyra fyllningar in till sakristian. Den täcks av två kryssvalv och har skurgolv med tegelfris. På östra sidan finns ett litet altarbord uppställt. Från koret utgår även en tegelmurad trappspindel till gapskullen, med stjärnvalv, tegelgolv och en spetsbågig valvöppning mot koret. Öster om gapskullen finns ett litet bibliotek.
Fasadkulör (2006): Grå, Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2014)
Kyrkan är uppförd under perioden 1450‐75 och taklaget är ursprungligt.
Delvis hämtat ur Medeltida takstolar i Dalarnas kyrkor (Blomberg och Linscott 1993): Takresningen i 30 graders lutning består av 30 likadana takstolar på ca 1, 05 m i cc avstånd. Ingående delar är övre och nedre hanbjälke och saxkryss. Nedre hanbjälke är avkapade över valvmitten eller urhuggna för valven. Takresningen gjordes före valven och troligen räknade man fel på valvhjässans höjd. För vindförstyvning är takstolarna förbundna med tunna rundvirken, vissa är bilade. I långhuset är virket tvärbilat med jämn behuggning - fåtal timmermän som varit verksamma. Typiskt senmedeltida, överställt skaft och man har arbetat sig framåt. Fyrkantshuggna dymlingar.
De mittersta takstolarna bär delar av resningen till en takryttare som revs 1725.
I vapenhuset finns sju takstolar av klent virke på ca 1 m cc avstånd. Virket är något yngre än långhusets och har en annan behuggningsteknik där man har arbetat bakåt. Hopfogningarna är spikade.
Inventeringsår 2015
Vika kyrka uppfördes sannolikt under 1400-talets senare hälft och ersatte då en föregångare i trä. Bygget har förknippats med Marquard Olofsson i Kniva. Ursprungligen omfattade kyrkan långhus med kur/sidoskepp mot norr, samt en sakristia, mindre än den nuvarande. Väggarna murades nertill av gråsten, längre upp av tegel med dekorativa inslag. Portalerna i söder och väster fick formstensomfattningar. De ursprungliga fönstren var smalare än nu och hade färgat glas, varav fem rutor bevarats till våra dagar. Yttertaket var sannolikt redan då spåntäckt och tjärat. Över kyrkorummet slogs stjärnvalv av tegel. Altarskåpet ingick sannolikt i kyrkans ursprungliga inventarium, liksom en rad träskulpturer. Vid sidan av högaltaret fanns flera sidoaltare, varav två i norra kuren.
Omkring 1500 tillbyggdes vapenhuset mot söder, i liv med långhusets västra gavel. Samtidigt utvidgades sakristian västerut, varvid en del av norra sidokapellet, ”kuren”, togs i anspråk. Dopfunten av uppländsk kalksten anskaffades. I mitten av 1500-talet borttogs kyrkans sidoaltare, till följd av reformationen. Valv och väggar fick sina kalkmålningar, vars protestantiskt präglade motiv anknyter till den illustrerade andliga litteraturen vid denna tid.
Kyrkans tidigast kända orgel installerades 1614. Den placerades på ”gapskullen” norr om koret. Från 1631 är första uppgifterna om en bänkinredning, varav delar bevarats till våra dagar. I en visitation 1634 redovisades att predikstol anskaffats. Vapenhusets draperier och girlander målades 1683.
Sakristian utvidgades österut 1763, samtidigt som gapskullens valvöppning mot koret sattes igen med bräder, för att senare muras igen. Ett orgelverk med fasad i barockstil installerades 1769 på västra läktaren.
En mer genomgripande ombyggnad vidtog 1774-76. Dessa år miste kyrkan mycket av medeltidens gestaltning, till förmån för en ny tids former och uttryck. Dekorativa blinderingar och rundbågsfriser doldes under en heltäckande fasadputs – möjligen hade fasadmurarna varit oputsade dessförinnan. Fönsteröppningarna höggs upp till nuvarande storlek och runt östra gavelns fönster sattes en profilerad ram av gips. Fönsterbågar av trä med blyinfattat glas sattes in. Kyrkorummets kalkmålningar överkalkades och en rad medeltida träskulpturer flyttades upp till sakristians övervåning som gjordes otillgänglig. Trappan som fört dit byggdes om till uppgång för en ny predikstol i barockstil – södra sidans predikstol borttogs och såldes senare till Bingsjö kapell. I koret revs det medeltida altaret. Ersättande murade altare kläddes in med dekorativ stuck. Altarskåpet flyttades till kuren/norra sidokapellet och till ny altarprydnad togs ett omgjort triumfkrucifix som förut hängt i triumfbågen.
Vid en reparation 1825 insattes södra sidans fönster med spröjsverk av trä – däremot behölls norra och östra sidans fönster med blyinfattade rutor. Ny bänkinredning byggdes 1852 av snickaren Göran Jansson från Torsång, fast delar av 1600-talets bänkar sparades och återanvändes. 1891 ersattes det murade altaret av ett enklare, utfört i trä. På detta ställdes en gipsreplik av danske skulptören Thorvaldsens kända Kristusskulptur. Dessutom uppsattes tre tavlor i relief. En orgel i nygotik installerades 1900, medan den tidigare från 1769 såldes.
Nyss beskrivna altaruppsats med Kristusskulptur varade bara 26 år - till 1917, då en stor omgestaltning under professor Sigurd Curmans ledning vidtog. Hela golvet lades om, bänkinredningen fick sin nuvarande målning och kompletterades med obelisker från 1600-talet. Valvens och väggarnas kalkmålningar framskrapades och restaurerades. Gapskullen över sakristian återöppnades och de medeltida träskulpturer som varit gömda sedan 1776 togs fram. Norra sidokapellet iordningställdes till dopplats. Koret återfick ett murat altare och altarskåpet flyttades tillbaka till sin ursprungliga plats. En ny glasmålning komponerad ihop med fem medeltida rutor sattes i korets fönster. 1776 års predikstol passade illa i det omgestaltade kyrkorummet och ersattes därför med en predikstol från 1650-talet, som tillhört Vadstena hospitals kyrka. Bänkinredningen färgsattes i grå och bruna nyanser för att bättre harmoniera med de restaurerade kalkmålningarna.
Orgeln i nygotik från 1900 borttogs 1966 och istället återinstallerades den tidigare orgeln från 1769, tillverkad av Matthias Swahlberg. Den hade varit i bruk på annat håll, men köpts tillbaka av församlingen.
Vid en stor yttre renovering 1974 återställdes blinderingar och rundbågsfriser i kyrkans fasader. Församlingen önskade även riva ner fasadputsen och låta gråstensmurarna vara frilagda, så som många antagit att de från början varit. Riksantikvarieämbetet ställde sig dock avvisande, efter en byggnadsundersökning som tydde på att fasadmurarna alltid varit putsade.
Sedan dess har en inre målerirestaurering skett 1976, fönsterrenovering 1995-96 och fasadrenovering 2002. Insatserna har inte medfört utseendemässiga förändringar.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
• Skrivelse 1974-09-19, dnr 1588, angående kyrkans ursprungliga utseende
• Skrivelser angående orgelinstallationen 1966 (Dalarnas fornminnes och Hembygdsförbund 1-2/10 1957, byggnadsstyrelsens tillstånd 8/1 1964, A Magnussons orgelbyggeri 28/8 1965)
Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel E IV a; 93 a, protokoll från möte i sockenstugan den 25/7 1631, angående bänkdelning • Västerås domkapitel E IV a; 93 a, Extrakt av kyrkoräkningarna 1680-83
• Västerås domkapitel F III a; 39 inventarium 10/6 1899
Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 1996 Curman, Sigurd: Vika kyrka/Svenska turistföreningens årsskrift 1926, s 149-167/ Garfvé, Axel: Vika kyrka och Dalarnas äldsta ”biblisk historia”/Julbok för Västerås stift – Västerås 1919, s 4-62/ Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 Sveriges kyrkor – Konsthistoriskt inventarium, Dalarna - band 1, häfte 2. Falun, av Gerda Boëthius, s 150-217 – Stockholm 1920
Övriga tryckta källor
Artiklar om 1917-18 års förnyelse, Falu - Kuriren 1917-04-16 och Tidning för Falu län 1918-06-20 Artikel om 1974 års yttre renovering, införd i Dala - Demokraten 1974-04-09 Artikel om 1976 års rengöring av kalkmålningar, införd i Dala - Demokraten 1976-06-03
År 1450-1474 Nybyggnad
Långhus, kor och sidokapell
År 1450-1550 Nybyggnad
Ca 1450-1500:
Vika kyrka uppfördes sannolikt på Marquard Olofssons tid (Storgården i Kniva).
Ursprungligen bestod den av långhus med sidokapell mot norr, samt en sakristia som tillhört en äldre föregångare på platsen.
Väggarna murades nertill av gråsten, i gavelrösten av tegel, delvis dekorerade friser.
Fasaderna kröntes med profilerade tegellister utefter långsidorna, samt gavelröstenas sidor av stigande bågfriser. (Enligt tidigare antaganden av bland andra professor Sigurd Curman skall kyrkans ytterväggar från början ha varit oputsade, som i Torsång. Mot detta talar undersökning 1974 av Riksantikvarieämbetets byggnadsminnesavdelning)
De ursprungliga fönstren var betydligt smalare än nu
Portaler i söder och väster fick formstensomfattningar. Den västra fick rundstavar, språng och hålkäl av dels glaserat grönrött tegel, dels rött oglaserat
Den södra fick vartannat skift mörkglaserat och vitstrukna fogar.
Yttertaket var sannolikt alltifrån början täckt med spån och tjärat
Över kyrkorummet var redan från början täckta med stjärnvalv av tegel (därför inga sköldbågar) Valven gjordes 1½ sten tjocka, murpelarna smala, profilerade med trekantig grundplan. Valvstrålarna fick avfasade hörn och stiger från i tegel och puts utförda kariatydansikten med stripigt hår, rundade kinder samt dels målade, dels plastiska huvudbonader.
Sakristian fick en övervåning med kryssvalv.
Kyrkorummet hade från början flera sidoaltare.
Till kyrkans ursprungliga inventarium hör ett altarskåp, med många helgonbilder och tre ljusstavar. (inhemskt arbete, möjligen från Johan Målares verkstad i Stockholm)
I fönstren fanns målat glas. Till våra dagar har fem rutor bevarats, (en avbildar korsfästelsescenen och en annan avbildar ätten Stjärnas vapen)
ca 1500- 1550:
Vapenhus byggdes till mot söder, i liv med långhusets västra gavel.
Sakristian utvidgades västerut, så att en del av norra sidokapellet, ”kuren”, införlivades med sakristians över- och nedervåning.
Dopfunt av uppländsk kalksten anskaffades, huggen i två block som motsvarar cuppa och fot. Cuppan är tiokantig med rosetter, stjärnor och hexagram i relief med insänkt botten. Foten avslutas av en bandflätning prydd vulst och är försedd med en halvpalmettranka.
År 1550-2002 Ändring
Ändring - För ombyggnationer, tillbyggnader och övriga ändringar och händelser i kyrkans historia se bifogad PDF-fil.
Konservator: Evald Håkansson
Konstnär - Bildhuggare: Gustaf Eriksson
Orgelbyggare: Matthias Swahlberg d y
Orgelbyggare: Nils (Nicolaus) Söderström
Orgelbyggare: Paulus (Paul) Mûller
Antikvarie: Sigurd Curman
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
Sveriges Kyrkor, band 1.
Sjögren, Josef. (1952). Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952. Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952. ISBN: .
(1990). Inventarium över svenska orglar, 1990: 1 - Västerås stift & Karlstads stift.. Inventarium över svenska orglar, 1990: 1 - Västerås stift & Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag svenska orglar 1990. ISBN: .
Ahlberg, H. (1996). Dalarnas kyrkor i ord och bild. Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.. ISBN: .
Curman, Sigurd. (1926). Vika kyrka/Svenska turistföreningens årsskrift 1926. Curman, Sigurd: Vika kyrka/Svenska turistföreningens årsskrift 1926, s 149-167/ . ISBN: .
Garfvé, Axel. (1919). Vika kyrka och Dalarnas äldsta ”biblisk historia”. Garfvé, Axel: Vika kyrka och Dalarnas äldsta ”biblisk historia”/Julbok för Västerås stift – Västerås 1919, s 4-62/. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin