Motivering (skydd): Svärdsjö kyrka har sitt ursprung i en medeltida salkyrka, men senare utvidgningar har varit så kraftiga att dessa i högre grad präglar dagens exteriör. Korsarmarna är typiska för kyrkobyggandet under 1700-talets första hälft. Att takfallen alltjämt täcks av spån är ovanligt. Västtornet med sin blandning av nygotiska och nyklassicistiska stildrag hör det sena 1800-talet till. Även de likformiga fönsteröppningarna med sina yttre snickerier är från denna tid.
I kyrkorummet är den äldre byggnadshistorien lättare avläsbar. Medeltidens formspråk visar sig i korsmittens och korets valv med bevarade kalkmålningar.
Kyrkorummets övriga stjärnvalv, slagna 1670-72 och 1733-34, är enklare formade och odekorerade. Predikstolen från 1634 är ett talande exempel på dåtidens rika snickerikultur. 1700-talets barock representeras av altaruppsatsen från 1717 och de två orgelfasaderna från 1734 respektive 1738, båda byggda av Daniel Stråhle. Från samma tid är sakristians äldre möblering. Även bänkfasaderna är från 1700-talet, fast i en enklare stil. Från 1800-talet är altarringens och läktarbarriärernas spegelindelade paneler.
Vid den av Sigurd Curman ledda omgestaltningen 1920-21 fick bänkinredningen, altarringen, läktarbarriären och angränsande snickerier sin befintliga marmorering, för att förstärka kyrkans 1700-talskaraktär. Korets gavelfönster försågs med en glasmålning som anknöt till de framskrapade och restaurerade kalkmålningarna.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Medeltida murverk och kalkmålningar är omistliga
• Exteriören kan betraktas som ett möte mellan 1700-talets stilideal - korskyrkan med rent nyklassicistiska former - och det sena 1800-talets - västtornet med en blandning av nyklassicistiska och nyromanska former.
• I kyrkorummet dominerar medeltidens och 1700-talets former och färger, en karaktär som förstärktes vid den senaste stora omgestaltningen 1920-21.
• Kyrkogården har inventerats och gravvårdar av större kulturhistoriskt värde klassats i vårdplanen för Svärdsjö kyrka
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Kyrkobyggnaden omfattar ett korsformigt långhus med kor i östra delen, sakristia i vinkeln mellan norra korsarmen och koret, samt ett västtorn. Långhusets östra del är medeltida, västra delen är från 1672, korsarmarna och sakristian i sin nuvarande form utbyggdes 1733-34 och västtornet 1873. De yttre murarna består av gråsten, samt tegel i det östra gavelröstet och i muröppningar. Sadeltaken är branta och spånklädda, valmade över norra och södra gaveln. Tornet kröns av en spetsig, plåtklädd spira och fyra små hörnspiror.
Tornet och koret har en kallmurad sockel av sprängd sten, medan norra och södra korsarmarnas sockel murats av huggen sten, fogad med rödaktigt bruk. Fasaderna är helt slätputsade och avfärgade med vit Gotlandskalk. Östra gaveln och tornet har dekorerats med tegelmurade rundbågsfriser och blinderingar. Fönsteröppningarna är stora och rundbågiga, med snickerier målade i en gulaktigt grå nyans. Portaler finns i tornet och i de båda korsarmarnas gavlar, med pardörrar som klätts med furukassetter.
Vapenhuset i tornets bottenvåning fick sin nuvarande inredning 1921, för att även fungera som gravkapell. I södra fönstret sitter en liten glasmålning, inramad av en freskomålning. Golvet är belagt med polerad kalksten och i taket sitter en slät, dekorerad panel.
Kyrkorummet har korsplan. Medeltida, muralmålade stjärnvalv täcker korsmitten och koret. Väster om korsmitten och över korsarmarna är enklare formade, vitkalkade stjärnvalv slagna. I mitt- och korsgången ligger trägolv, under grå heltäckningsmattor, medan bänkinredningen står på lackade brädgolv. Bänkinredningens slutna, spegelindelade fasader är från 1700-talet, med ramstycken marmorerade i gråblå nyans och fyllningarna i en brungul. Läktare finns i väster och i de båda korsarmarna, alla byggda omkring 1870 med spegelindelade, marmorerade barriärer krönta med urnor. Handhyvlade bräder och smidd spik vittnar om snickeriernas relativt höga ålder. Västra läktarens orgel är från 1943, men fasaden tillhörde ursprungligen ett verk byggt 1738 av Daniel Stråhle. Ytterligare en orgel står nere i södra korsarmen, också med fasad som tillhört en Stråhle-orgel.
Predikstolen vid triumfbågens norra sida tillverkades 1634, har en korg bruten i sex fält, åtskilda av kolonnetter och ornerade med flacka rundbågar. En murad uppgång leder från sakristian.
I koret ligger gravhällar och ett kalkstensgolv, ett steg högre än kyrkorummet i övrigt. De nedre väggfälten är dekorerade med en draperimålning. I östra gavelns fönster sitter en målning från N P Ringströms glasmästeri 1921. Fönstret inramas av en altarprydnad i barockstil, marmorerad och med snidade, förgyllda akantusornament, tillverkad 1717 av bildhuggare Erich Bergman. Altaret som är av marmorerade bräder tillkom 1807, liksom femsidiga sluten altarring.
En rundbågig, plåtklädd dörr leder in till sakristian som är kryssvälvd och dess golv ligger lägre än kyrkan i övrigt. I nordvästra hörnets valvpelare finns en öppen eldstad inmurad. Dörrar och väggfasta skåp fick nuvarande strålasering och schablonering 1921. Möbleringen utgörs av en grupp stolar från 1737, en större karmstol och ett bord tillverkade 1921 efter äldre förlagor.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2014)
Hämtat ur Medeltida takstolar i Dalarnas kyrkor (Blomberg och Linscott 1993): Enligt Gerda Boethius är de två östligaste travéerna från 1300‐talet eller från tidigt 1400‐tal. Enligt Boethius skall den tredje trevéen tillkommit på 1670‐talet och såväl valv som takstolar kopierades då efter de medeltida. Skillnaderna mellan etapperna är liten men kan ses i sammanhuggningen mellan högben och nedre hanbjälkar, respektive högben och tass samt timmermansmärkningen vid knutpunkten mellan högben och nedre hanbjälkar. Blomberg och Linscott resonerar vidare om hurvida så pass noggranna medeltidskopior verkligen gjordes på 1670‐talet. De framför en alternativ hypotes att takstolarna är
medeltida men senare än de övriga och att det är den fjärde travéens takstolar som i själva verket är från 1670‐talet med hänsyn till konstruktionen, och inte 1870 som Boetihus menar. Vidare skriver de att det vore intressant att med hjälp av dendrokronologiskt prov klarlägga ålder i travéerna 1‐2, 3 och 4.
Från inventering:
34 gotiska takstolar fördelade på cc avstånd 1,30‐1,10 m. Takstolarna över tredje travéen, nr 8‐18, är ev. kopior av medeltida takstolar. Takstolarna över de två östliga travéerna, nr 19‐34, är samtida och den östligaste är inmurad i murkrönet, därav även samtida med kyrkobyggnaden. Takstolar som berördes av att korsarmarna byggdes kring 1730 har kapats av. Högbenen i furu har rotändan vänd nedåt och bjälken smalnar av uppåt. Virket är tvärbilat med överställt skaft. Mycket enhetlig behuggning i östra delen av långhuset. Samma behuggningsteknik på takstol 29‐34 längst i öster som på 19‐28, framåthuggning. Minst två olika timmermän har deltagit i arbetet, den ena vänsterhänt. Två olika märksystem skiljer även dessa takstolar åt. Tre olika typer av timmermärkning förekommer. Flera trobrädor är sprättäljda och är av kraftiga dimensioner. Takstolarna är resta innan gavlarna murades. Flera sprättäljda taktrobrädor ligger löst, en har en bit av en dymling kvar för fäste av taktron. Ett stödben(?) har en märklig skärning runt om. ”Tvåmansinhugg” på virke.
Tornet är sentida.
Inventeringsår 2015
Den äldsta stenkyrkan, i östra delen av dagens långhus, uppfördes som en rektangulär salkyrka omkring 1400 (kanske äldre, men tidigast under 1200-talets andra hälft – dopfunten har daterats till denna tid). Sakristia tycks ha funnits utbyggd redan då. Kyrkorummet täcktes av trätak - i vilket utförande är okänt - och golvet bestod troligen av stampad jord, som med tiden belades med stenhällar. Under senare hälften av 1400-talet ersattes det ursprungliga trätaket med två stjärnvalv och mot söder utbyggdes ett vapenhus. Ett altarskåp som framställde Marie kröning tillkom möjligen vid samma tid. Omkring 1500 dekorerades valv och väggar med kalkmålningar. Alltjämt befintlig predikstol insattes 1634, då placerad vid triumfbågens södra pelare. Äldsta kända orgelverket omnämndes 1634 som ”obrukeligt”. Tio år senare tillkom ett nytt på en läktare på korets norra sida.
En stor utbyggnad inleddes 1669 med att dåvarande sakristia revs och ersattes med en ”tre gånger så stor”. Intill sakristian byggdes den så kallade norra kuren, sannolikt avsedd för socknens finskspråkiga invånare. 1670-72 förlängdes kyrkans långhus en travé västerut, täckt med ett stjärnvalv som fick något enklare utformning än de medeltida. Vid inre renovering fem år senare överkalkades troligen de medeltida målningarna.
I väster byggdes 1710 en läktare ”för folkets märkeliga tillwäxande skull”. Predikstolen flyttades 1716 över till triumfbågens norra pelare och fick en murad uppgång från sakristian. Året därpå uppsattes bildhuggare Erich Bergmans stora och rikt ornerade altarprydnad, medan det medeltida altarskåpet gick förlorat. Även korskranket borttogs.
Åren 1733-34 utbyggdes korsarmarna, först den södra och sedan den norra, under ledning av murmästare Anders Olsson från Leksand. Dessförinnan revs södra sidans vapenhus, liksom norrsidans ”finnkur”. Över tillkommande rum slogs stjärnvalv - av samma form som de i Leksands kyrkas södra sidoskepp, från samma tid. Sju stora fönster och två ingångar togs upp. Norra korsarmen tog i anspråk västra delen av sakristian, vilken i gengäld utvidgades österut och kom i liv med korets gavel. Efter att utbyggnaden fullbordats kröntes norra korsarmens gavel med en vindflöjel av järn. Det förstorade kyrkorummet vitkalkades 1735 och predikstolen smyckades ytterligare. Bänkkvarteren som byggdes ut förblev länge omålade. En orgel av Daniel Stråhle installerades 1738 på en för ändamålet byggd läktare i norra korsarmen. För att få plats med det stadigt växande antalet kyrkobesökare byggdes 1764 en läktare även i södra korsarmen. Vid inre reparationer, avslutade senast 1787, stabiliserades korsarmarnas väggar med dragjärn.
Korets golv höjdes 1807 och nuvarande altare tillkom. Vid en inre renovering 1819 målades altare, läktarbarriärer och predikstol i tidens anda med en gråvit ”pärlfärg”.
Vid den sista utbyggnaden 1866-73 förlängdes kyrkan ytterligare en travé västerut och västtornet tillkom. Bygget skedde efter ritningar av G V Runer, arkitekt och stadsbyggmästare i Gävle som till en början även ledde arbetena. Fönstren utvidgades och fick sina alltjämt befintliga, yttre snickerier. I kyrkorummet revs befintliga 1700-talsläktare i norr, söder och väster för att ersättas med nya, mer enhetligt utformade. Läktaren framme i koret, ”gapskullen”, revs utan att få någon ersättare.
De medeltida målningarna i korsmittens och korets valv frilades 1906 och restaurerades vid en stor omgestaltning 1920-21, efter professor Sigurd Curmans anvisningar. Vidare gjordes bänkinredningen sittvänligare och fick sin alltjämt befintliga marmorering. Även altarringen och läktarbarriärerna marmorerades. Predikstolen återfick en mer ursprunglig färgsättning, genom att senare påförda färgskikt borttogs av konservator. Målningar från N P Ringströms glasmästeri insattes i korets gavelfönster och i vapenhusets södra fönster. Övriga fönster fick inre bågar.
Vid en inre modernisering 1978 fick mitt- och korsgångarna heltäckande mattor och under södra korsarmens läktare inreddes sanitetslokaler och förråd. 1985 insattes en kororgel i södra korsarmen, med fasad från 1734 som ursprungligen tillhörde en orgel i Avesta kyrka.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Svärdsjö församlingsarkiv (SF):
• Årsredovisningar 1976-90
Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel E IV a: 83 a, kyrkans inventarium upprättat den 18/1 1748 • Västerås domkapitel E V a; 36, ämbetsberättelse 30/6-2/7 1925
• Västerås domkapitel F III A: 3, protokoll från visitation 1623
• Västerås domkapitel F III A: 22, kyrkans inventarium upprättat den 1/6 1767 • Västerås domkapitel F III a; 33, visitation 1831
Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, s 257-260 Förlag: Staffan Björklund 1996
Ekström, Gunnar: Svärdsjö kyrka – Historisk översikt samt vägledning, Falun 1953 Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson – Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952 Sveriges kyrkor – Konsthistoriskt inventarium, Dalarna - band 1, häfte 2. Falun av Gerda Boëthius, s 234-260 – Stockholm 1920
År 1250-1399 Nybyggnad
Den äldsta stenkyrkan, som ingår i det nuvarande långhusets östra del, uppfördes som rektangulär salkyrka, troligen under 1300-talets senare hälft (möjligen äldre, men tidigast under 1200-talets andra hälft - kyrkans dopfunt är daterad till denna tid). Troligtvis uppfördes en sakristia i sammanhang med salkyrkan - den befintliga sakristians västra mur ligger i förband med den norra långsidans mur.
Över det ursprungliga kyrkorummet var ett trätak. Golvet bestod troligen av stampad jord.
År 1450-1499 Valvslagning
Halvstens stjärnvalv slogs över kyrkorummet. Till formen är de besläktade med valven i Stora Tunas mittskepp och i Torsångs kyrka.
På kyrkans södra sida blev ett vapenhus utbyggt
Möjligen tillkom ett altarskåp vid samma tid, framställande jungfru Marias kröning och de tolv apostlarna.
År 1500-1599 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Kyrkorummet dekorerades med kalkmålningar, vilka framställer profeter, kyrkolärare, änglar och helgon
År 1643-2004 Ändring
Ändring - För ändringar, ombyggnationer och tillbyggnader mellan 1643 fram till 2004 se bifogad PDF-fil.
Konstnär: Arvid Backlund
Konservator: Carl Wilhelm Pettersson
Orgelbyggare: Daniel Stråhle
Orgelbyggare: Gustaf Wilhelm Becker
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
Antikvarie: Sigurd Curman
Inventarium över svenska orglar, Skara stift, 1989..
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
Svärdsjö församlingsarkiv (SF). Svärdsjö församlingsarkiv (SF).
Sveriges Kyrkor, band 1.
Sjögren, Josef. (1952). Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952. Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952. ISBN: .
Ahlberg, H. (1996). Dalarnas kyrkor i ord och bild. Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.. ISBN: .
Ekström, Gunnar. (1953). Svärdsjö kyrka – Historisk översikt samt vägledning. Ekström, Gunnar: Svärdsjö kyrka – Historisk översikt samt vägledning, Falun 1953. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin