Motivering (skydd): Exteriört visar Stora Sköndals kyrka tydliga drag av traditionellt landsortskyrkobyggande med sina vitputsade fasader och branta tjärade spåntak. Även klockstapeln har getts en mycket traditionell utformning. Det natursköna läget utan störande bebyggelse förstärker karaktären av äldre landsortskyrka.
Innertakets form och beklädnad har också ålderdomliga drag liksom bänkkvarteren med de enkla träbänkarna. De förändringar som skett under årens lopp har dock inneburit att kyrkorummet har förlorat en del av sin autenticitet, framförallt koret och korsarmen i norr. Färgskalan rött/grått/vitt präglar idag hela rummet. Kyrkorummet domineras av det rödmålade trätaket och det förhållandevis stora koret, som med sina nästan helt odekorerade väggar och valv och delvis dolda belysning ger ett ganska kalt och kallt intryck. Triumfkrucifixet, placerat mitt i blickfånget, markerar gränsen mellan långhus och kor. Kyrkans ursprungliga funktion som diakonvigningskyrka återspeglas i en del av den konstnärliga utsmyckning som finns i kyrkan, bland annat i altarskåpets motiv. Tillbyggnaden från 1993 har placerats så den underordnar sig den äldre kyrkobyggnaden och har i någon mån även utformats i samklang med denna.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• exteriörens enkla, ålderdomliga och något lantliga karaktär
• klockstapelns traditionella utformning
• interiörens klöverbladsformade tak och långhusets enkla träbänkar
• kyrkotomtens stora tallar och ekar och den fria sikten ned mot Drevviken
Inventeringsår (2005)
Stora Sköndals kyrka är en enskeppig kyrka med koret i öster och huvudentrén i ett separat vapenhus i söder intill västgaveln. Norr om koret finns en korsarm med särskild entré mot öster till vilken den sekundära tillbyggnaden av församlingslokaler numera är ansluten via en glasad gång. Söder och öster om kyrkans långhus löper breda terrasser. Kyrkans stomme är av tegel.
Kyrkans fasader är slätputsade och avfärgade i vitt ovan en sockel klädd med svarta skifferplattor. Det mycket branta taket är utformat som ett säteritak och är helt klätt med tjärade träspån och försett med en bred takfot. De rundbågade fönstren är av trä, småspröjsade och målade i grått. Det lilla vapenhuset är också spåntäckt men med en något rundad takform och en gavelprydnad av trä. Den enkla järnskodda träporten har handtag i smide av jugendkaraktär. I församlingshusets exteriörer har i någon mån den äldre kyrkobyggnadens material och färgsättning tagits upp med vita, slätputsade fasader och skifferklädd sockel. Det branta taket är klätt med svart plåt och fönstren är småspröjsade och gråmålade. Mot vattnet har fasaderna i stora delar glasats upp.
Vapenhuset i söder har slätputsade väggar i vitt och i taket gråmålad slätpanel i trä. Den ursprungliga trappan in till kyrkorummet har dolts under ett lutande golv av tegelfärgade klinkers varigenom en handikappramp i rummets nästan fulla bredd har tillskapats. På väggen finns en originallampett av trä. Enkla gråmålade trädörrar leder besökaren in i kyrkorummets sydvästra del, in under orgelläktaren.
Långhusets tak är klöverbladsformat, klätt med längsgående falurödfärgad slätpanel i trä. Väggarna är slätputsade och vitmålade. På ömse sidor om mittgången finns två öppna bänkkvarter med bänkar målade i grått med röda detaljer och rödmålat trägolv. Golvet i övrigt är belagt med stortegel, som lackats. Fönsternischerna är djupa och rundbågade, försedda med småspröjsade gråmålade fönster med klarglas. Fönsterbänkarna är av räfflad kalksten. I väster finns orgelläktaren med sina fyra kraftiga runda träpelare som stöd. Orgeln, som är byggd av Grönlunds Orgelbyggeri 1961, har en enkelt utformad fasad och 27 stämmor. Belysningen i långhuset består av fyra ursprungliga ljuskronor i målat trä med nakna glödlampor samt i trätakets nedre del sekundära ljusramper. I valvet mellan långhus och kor hänger ett stort triumfkrucifix.
Två trappsteg leder upp till koret som präglas av de förändringar som gjorts 1961 resp 2006. Väggarna är även här putsade och vitmålade och golvet är belagt med stortegel. Det tunnvälvda vita taket har i valvanfangen dolda ljusramper, vilka lyser upp valvet. I öster, ovanför platsen för det ursprungliga altaret, finns fortfarande ett altarskåp vars mellersta målningar är signerade Gunnar Torhamn (1894-1965) 1929. Dessa har senare kompletterats med luckor med målningar av samme konstnär. Predellan har motivet Nattvarden medan övriga målningar på olika sätt anknyter till Stora Sköndals diakonala utbildning och verksamhet. Det ursprungliga altaret har ersatts av ett fristående altare av oljat körsbärträ. Det är placerat mitt i koret, under en stor rund ljusring som tar upp formen av det ljusschakt som ursprungligen fanns här. Korets dopfunt, ambo, kredensbord och knäfall är också tillverkade av oljad körsbär. I korets södra vägg sitter ett runt fönster med en glasmålning från 1956, signerad Gunnar Torhamn, som även ritat lampetterna av koppar. Predikstol saknas numera men hade ursprungligen sin placering i korets sydvästra del, väl synlig både från långhuset och den norra korsarmen, som var avsedd för de epileptikerpatienter som vårdades inom området. I korsarmen är numera den fasta bänkinredningen borttagen. Lösa stolar, ett modernt träaltare, en flygel, kororgel och den ursprungliga dopfunten samsas här om utrymmet. Väggarna är putsade och vitmålade. Golvet är av trä liksom taket, som är försett med två ursprungliga takarmaturer.
Sakristian, som ligger bakom koret, har också vitputsade väggar förutom en vägg där det röda teglet står oputsat. Det släta brädtaket är rödmålat. Takarmaturen är ursprunglig medan möblerna är sekundära. I en liten nisch mot öster finns ett litet altare med en lampett, en liten piscina och i väggen infälld mosaik. I en mindre tillbyggnad mot nordost från 1961 ryms idag textilförvaring.
Övriga inventarier
Kristusgestalten på korets triumfkrucifix är skuren 1939 i Oberammergau, Tyskland, medan själva korset med evangelistsymbolerna utfördes av dåvarande slöjdläraren på Stora Sköndal, Samuel Lindholm. Den ursprungliga dopfunten är av granit med en dopskål av driven mässing, den senare ritad av Hakon Ahlberg. Långhusets två stora målningar, Jesus tillsammans med lärjungarna i Emmaus och Den barmhärtige samariten, är utförda av Gerda Höglund 1946 respektive Torsten Lidman 1959. Lidman var för övrigt konstnär till de målningar med motiv från diakonins fält som fanns på den andra, numera borttagna predikstolen. I kyrkan finns också två mindre väggmosaiker av Akke Hugh Malmeström. Mässhakarna är bland annat från 1950-talet, signerade ACOE, Libraria och Ester Sjöberg. Bland kyrkans textilier bör även nämnas den vävnad av textilkonstnärinnan Barbro Nilsson som hänger i gången mellan församlingshem och kyrka. I den stora församlingssalen, Skönstaviksssalen, kan nämnas den stora glasmålningen, signerad av konstnären Nils G Stenqvist. Utomhus står, vid entrén till det nya församlingshemmet, en Mariaskulptur i betong utförd av Kajsa Mattas.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2005): Vit
Byggnadsdel (2005): Kor - Öster, Vapenhus - Söder
Inventeringsår 2016
Stora Sköndals kyrka uppfördes under åren 1927–29 med Svenska Diakonanstalten som byggherre och invigdes 1929. Arkitekt var Hakon Ahlberg (1891–1984), prästson från Halland. Ahlberg har under sina nästan sextio år som verksam arkitekt ritat flera kyrkor. Förutom Stora Sköndals kyrka är han upphovsman till bl a den samtida Mälarhöjdens kyrka i Brännkyrka församling, Stockholm och i Malmbergets kyrka från 1945 skapade Ahlberg ett kyrkorum som står mycket nära Stora Sköndals med ett klöverbladsformat innertak. Ahlberg har också ritat en hel del bostadsbebyggelse och sjukhus. Stora Sköndals kyrka byggdes till med församlingslokaler 1993, ritade av BLP Arkitekter AB med S-O Larsson som ansvarig arkitekt.
Stora Sköndals kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
1904 köpte Svenska Diakonsällskapet egendomen Stora Sköndal söder om Stockholm. Sällskapet behövde lokaler för utbildning av diakoner och vård av sjuka, bland annat epileptiker och alkoholister, i diakonins anda. Huvudbyggnaden på Stora Sköndal med anor från 1680-talet används numera för administration. Området har kontinuerligt byggts ut med sjukhem, vårdpaviljonger, pensionärsbostäder och bostäder för personalen. Vid sidan om denna verksamhet drevs gårdens lantbruk vidare fram till 1940.
I många år firades gudstjänst i den gamla huvudbyggnaden. Redan 1905 lades den första grundplåten till en kyrkofond men först 1927 fattades beslutet att uppföra en kyrka här. Arkitekten Hakon Ahlberg hade några år tidigare ritat förslag till ett litet kapell på Lövudden vid Drevviken men man ville hellre att kyrkan skulle få ett mer centralt läge inom området. Kyrkan uppfördes med hjälp av arbetskraft från diakonanstalten och invigdes på Tacksägelsedagen 1929. Klockstapeln togs i bruk året därpå. 1993 byggdes kyrkan till mot nordost med moderna församlingslokaler.
Ända fram till år 1989 ägde Diakonsällskapets alla diakonvigningar rum i Stora Sköndals kyrka. Sedan år 1993 ägs kyrkan gemensamt av Stiftelsen Stora Sköndal och Farsta församling.
År 1927-1929 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Arkitekt: Hakon Ahlberg
År 1961 Fast inredning - orgel
År 1961 Fast inredning - predikstol
Arkitekt: Tor Boije
År 1998 Fast inredning - orgel
Kororgel i fyra stämmor.
År 1999 Specifika inventarier - textilskåp
Ny textilförvaring i tillbyggnaden från 1961.
Arkitekt: Göran Jansson
År 2003 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Vapenhusets handikappramp tillkommer.
År 2006 Fast inredning - altare
Fristående altare.
Arkitekt: Göran Jansson
År 2006 Specifika inventarier - dopfunt
Arkitekt: Göran Jansson
Lindhagen, Suzanne. (2008). Stora Sköndals kyrka. Stora Sköndals kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin