Motivering (skydd): Storkyrkan har en mycket viktig funktion som historiebärare inte bara av Stockholms och den svenska kyrkans historia utan även Sveriges. Här sammanträdde stadens råd under medeltiden, här tog reformationen sin början i Sverige och många av landets regenter kröntes här.
Med sin strategiska placering i Gamla Stan och Stockholm är kyrkan med sitt torn oersättlig i stadsbilden. Under sin mer än 700-åriga historia har kyrkan genomgått förändringar som helt ändrat dess utseende och karaktär. Sedan 1700-talets första hälft har dock exteriören inte ändrats nämnvärt. Fasaden är anpassad efter byggnaderna runt kyrkan och har liksom de den romerska barocken som förebild med en övervägande horisontell prägel.
Interiören ger ett helt annat intryck och har inte samma enhetlighet som exteriören. Kyrkorummets pelare och valv har en medeltida höjdsträvan. Höjden ger tillsammans med de fem skeppen en väldig rumsvolym, ungefär densamma som vid 1500-talets slut. Inredningen har förändrats desto mera genom tiderna. Nu har de äldre inventarierna och inredningen en avgörande betydelse för rummet. Kyrkans många inventarier och fasta inredning från 1400-, 1500-, 1600- och 1700-talen sätter sin prägel på rummet, delvis genom sin storlek men framför allt p g a sin enastående kvalitet i form och hantverk. Flera av dem, t ex Sjustaken, S:t Göran och draken, Silveraltaret och Kungsstolarna har inte någon motsvarighet i Sverige.
Det råa teglet i pelare och valvribbor skiljer sig markant från slätputsen i valv och väggar och framför allt från alla de förgyllda och snidade träytor som en stor del av inredningen och inventarierna har. Olika typer av material och bearbetning står i stark kontrast till varandra och skapar en viss spänning i rummet. Kyrkans markerade centralaxel med fokus på koret förstärks av de långsmala bänkkvarteren.
Senare tiders tillägg, såsom armaturer och lösa stolar, sätter också sin prägel på rummet men samspelar inte alltid med kyrkans äldre former och oskattbara kvalitéer.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• byggnaden som en ytterst viktig del av Sveriges och Stockholms historia
• byggnadens betydande roll i stadsbilden, med en genomtänkt exteriör anpassad till sin närmiljö • det medeltida murverket och dekormåleriet i sig är oersättliga dokument om byggnadens historia och sin tids byggnadsskick
• rumsvolymen
• de unika inventarierna och den fasta inredningen med oerhörda konstnärliga och historiska värden.
Inventeringsår (2005)
Storkyrkan är en femskeppig hallkyrka med västtorn och rakt avslutat kor i öster. Planen har inte helt räta vinklar vilket troligen beror på det medeltida gatunät kyrkobygget fick rätta sig efter. Huvudentrén ligger i tornet men ingångar finns även på nordfasaden och på sydfasadens östra och västra del. Kyrkans stomme utgörs av tegel.
Kyrkans putsade murar har en stödmur som löper som en sockel runt hela kyrkan. Den är klädd med sandsten förutom mot väster där den är av granit. Stödmuren tillkom vid renoveringen 1906-08 och är en slags rest av de bodar som byggdes under 1700-talets senare del norr och söder om kyrkan. Fasaderna, som i övrigt fick sin form 1736-42 efter Carlbergs ritningar, är uppdelade av strävpelare mellan vilka rundbågiga fönster med gjutjärnsbågar sitter. På östfasaden är strävpelarna gråputsade till skillnad från den i övrigt ockraliknande fasadfärgen. Strävpelarna delar likt pilastrar in fasaden i fem delar, motsvarande interiörens fem skepp. Mitt på östfasaden sitter ett stort cirkelformat fönster. Här bryts den kraftigt profilerade taklist som sträcker sig runt kyrkan med en tydlig horisontell verkan. Under fönstret sitter en inskriptionstavla med sandstensomfattning. Intill östfasaden står en bronsstaty föreställande Olaus Petri av Theodor Lundberg, rest 1898.
På västfasaden är portalen markerad genom ett något framskjutande gråputsat parti i två våningar uppdelat av lisener, listverk och nischer. Carlbergs öst- och västfasad, som aldrig genomfördes så som avsetts utan förenklades betydligt, har inspirerats av barockkyrkan Il Gesù i Rom. Inte långt efter det att fasaderna fått sin nuvarande form byggdes det trapphus till som ligger söder om tornet, en tvåvånig tillbyggnad med rundade hörn och rusticerad portal. På kyrkans sydfasad, mot det östra hörnet, sitter ett solur av sten hugget på 1580-talet. Det kraftiga tornet artikuleras genom lisener och listverk i grå puts. Urtavlor sitter på alla fyra sidorna. Tornet kröns av en kopparklädd lanternin.
Vapenhuset har golv av kalksten och putsade väggar. På väggarna sitter förgyllda reliefer, troligen från tidigt 1600-tal, i väggfasta ramar. Taket är slätt och putsat.
Kyrkorummet har en väldig rymd med sina fem skepp indelade av höga pelare och valv. Rummet är disponerat med en mittgång i mittskeppet, kring vilken de öppna bänkkvarteren är placerade. I sidoskeppen är bänkarna vända mot mittskeppet. Koret i öster är tydligt avgränsat genom en högre golvnivå och genom ett smidesräcke mot norr och söder. Tre läktare finns i kyrkans västra del; i norr, söder och väster. Den västra rymmer kyrkans orgel.
Kyrkorummet har ett rutlagt kalkstensgolv i grått och rött. I bänkkvarteren ligger brädgolv och i den östra och nordvästra delen av kyrkan utgörs golvet av gravhällar. Väggarna är putsade och ljust grå liksom stjärnvalven i mittskeppet och ribbvalven i sidoskeppen. Valvribborna och pelarna, varav flertalet är knippepelare, har frilagda tegelytor. Teglet är delvis bemålat i tegelkulör. Fyra av kryssvalven i de södra sidoskeppen, som ursprungligen täckte Vårfrukoret, är dekorerade med kalkmålningar, troligen från 1340-talet då valven slogs. Fönstren i kyrkan är rundbågiga med innerbågar av trä med blyspröjsat antikglas. Glasmålningarna i fönstret i nordväst är gjorda av Einar Forseth (1892-1988). Bänkinredningen är målad i grågrönt och har snidade gavlar och fältindelade fronter. Armaturer av mässing med vita glaskupor i tre nivåer hänger från gördelbågarna mellan mittskeppet och de närmast angränsande skeppen. Liknande lampor, men mindre, hänger närmast koret och över sidoläktarna.
Mot en av pelarna på mittskeppets norra sida finns predikstolen av trä. Den är ritad och tillverkad av bildhuggaren Buchardt Precht (1651-1738). Innanför en portal leder en trappa med rikt utsirat räcke upp till predikstolens korg. Denna är, liksom fonden mot pelaren och ljudtaket, mycket rikt utsmyckad med förgyllda figurativa reliefer och listverk.
Mot pelarparet direkt öster om predikstolen står Kungsstolarna på var sin sida om mittgången. Innanför en bröstning med snidad förgylld dekor finns en fast bänk på vars plats det ursprungligen stod en tron. Ovanför sittplatsen hålls en stor förgylld krona upp av änglalika skulpturer och bakom dessa hänger en guldbrokad - allt snidat i trä och till stor del förgyllt. Ritningarna till dessa verk av högsta konstnärliga kvalitet stod Nicodemus Tessin d y (1654-1728) för medan de tillverkades av Precht. I mittgången, ungefär i höjd med predikstolen, står ett centralaltare av trä från 2006.
I sydöstra delen av kyrkan står dopfunten av kalksten. På cuppan finns mellan två rader med bladrankor i relief en inskription som anger att den är gjord år 1514. Lika långt öster ut, men i ett av de norra sidoskeppen står skulpturgruppen S:t Göran och draken tillverkad av den tyske skulptören Bernt Notke (f. före 1450-1509). Beställare var riksföreståndaren Sten Sture d ä och hans fru Ingeborg Tott. Skulpturgruppen består av en ryttarstaty kämpande mot en drake. Piedestalen de står på har sidor klädda med reliefer ur Georglegenden. Till konstverket hör även en prinsessa med ett lamm vilka står på en separat sockel formad som ett kastell. Skulpturerna, polykroma och i huvudsak tillverkade av ek, är omgärdade av ett högt järnstaket.
Koret ligger i mittskeppet längst i öster, dit tre trappsteg i hela korets bredd leder. Mitt i trappan står en sjuarmad ljusstake av brons, den s k Sjustaken. Den är närmare fyra meter hög och troligen tillverkad i nordtyskland på 1400-talet. Koret har kalkstensgolv med gravhällar. Altaruppsatsen, det s k silveraltaret, skänktes av riksrådet Adler Salvius' änka Margareta Pedersdotter 1652 och är tillverkat i huvudsak av ebenholts och silver. Uppsatsens trevåniga mittparti är den donerade delen och pryds bl a av tre reliefer i silver. Friskulpturer och ornament av silver liksom kolonner och listverk av ebenholts utgör dekoren i övrigt. Uppsatsens flyglar tillverkades ett par år senare. Altaret är murat och putsat och fick sin form inför altaruppsatsens uppsättande. Korväggen har en draperimålning målad av Filip Månsson 1932 som sträcker sig ända upp till det runda korfönstret med sin glasmålning. Altarringens mittparti är utförd av grågrön marmor och i övrigt i av marmorerat trä. Koret avgränsas mot sidoskeppen i norr och söder av smidesräcken.
Söder om koret ligger Olaus Petri kapell. Altaret med en medeltida altarskiva är placerat mot östväggen under David Klöcker Ehrenstrahls stora målning Korsfästelsen.
Kyrkorummet präglas delvis av de många, stora och rikt utsmyckade gravmonumenten. Utmed kyrkans ytterväggar finns stora upphöjda gravar där överbyggnaden är arkitektoniskt eller skulpturalt utformade. Hit hör monumentet över Jesper Mattson Kruus och hans familj, vilket är placerat norr om koret. Det är utfört 1628 av sandsten, kalksten och marmor med liggande statyer på en tumba vilken är omgiven av kolonnställningar. Mot kyrkans södra yttermur ligger Johan Adler Salvius' upphöjda gravhäll. Kring denna står ett smidesgaller med sirlig dekor och över den, mot väggen, sitter ett väggepitafium av olika sorters marmor med friskulpturer. Bildhuggaren Heinrich Wilhelm skapade detta på 1650-talet. Ett stort antal epitafier finns också på pelarna. Ett som skiljer sig ur mängden är det över Nicodemus Tessin d ä, Nicodemus Tessin d y och Carl Gustav Tessin. Konstnären bakom monumentet med skulpturer av vit marmor i en fri komposition var Carl Milles.
Läktarna i de yttre sidoskeppen i norr och söder vilar på pelare med skulpterade och förgyllda konsoler. Läktarbarriärerna är marmorerade och dekorerade med förgyllda och snidade akantusmotiv utförda av Precht. Den norra läktaren har ett trapphus inrymt under läktaren medan den södra har ett trapphus byggt mot läktaren. Skulpturerna vid trapphusdörrarna är utförda av Herman Buck 1702-05.
Orgelläktaren i väster bärs upp av de västligaste pelarna och av två marmorerade träkolonner. Barriären har ett utskjutande mittparti med balusterdockor medan partierna på sidorna har samma typ av skuren dekor som sidoläktarnas barriärer. Barriären är målad i ljust grått med förgylld dekor. Orgelns fasad ritades 1789, troligen av arkitekten Petrus Serén. Den sträcker sig över kyrkans tre mellersta skepp och har ett absidliknande mittparti. Dekoren i form av snidade girlander, urnor, musslor m m är förgylld, i övrigt är orgeln målad i ljusgrått. Fasaden byggdes för ett orgelverk tillverkat av Olof Schwan vid samma tid, som byttes ut 1878. Dagens orgelverk byggdes 1960 av Marcussen & Son i Danmark och har 53 stämmor.
Dagens önskan om ett mångfunktionellt rum medför inredning i form av lösa stolar i flera olika utföranden och tillfälliga installationer som förvaras i kyrkorummet.
Sakristian norr om vapenhuset har brädgolv, putsade och målade väggar och slätt tak. De små fönsteröppningarna i väster har blyinfattat glas. Ett altare av trä står mot den västra väggen. I sakristian finns även en hurts och skåp för textilier.
I de utrymmen som byggdes som kapell söder och norr om tornet samt i tornet, ovanför vapenhuset, ryms idag flera rum med olika funktioner. De f d kapellen är numera entresolerade och innehåller i norr på bv sakristia och en trappa upp ett kontorsrum. Däremellan, en halv trappa upp, ryms en skrudkammare. I kontorsrummet är taket kryssvälvt och den östra väggen har frilagt tegel där igensatta fönsternischer och vitputsade blinderingar visar hur en del av kyrkans tidigare yttermur mot väster såg ut. Söder om tornet ligger ett samlingsrum med panelklädda väggar med prästporträtt. Dörren i söder, som leder till entrén från Trångsund, sitter i en spetsbågig portal av formslaget tegel. En kalkstenstrappa leder härifrån upp till ett rum med två kryssvalv med kalkmålningar, figurativa och i dekorform. I den västra väggen finns vitputsade blinderingar och målerifragment på vissa partier. I tornet, bakom orgelläktaren, ligger ett rum med ett högt stjärnvälvt tak och väggar vars övre delar i söder och norr är indelade i välvda nischer.
Övriga inventarier
Bland Storkyrkans många mycket speciella inventarier kan här bara några enstaka exempel nämnas. Söder om koret hänger ett krucifix av ek på en pelare. Troligen är det gjort av Bernt Notke. En ljuskrona av silver med mycket rik dekor, även den söder om koret, skänktes till kyrkan 1674 vid Ebba Brahes begravning. Nära vindfånget i sydväst hänger Vädersolstavlan, den tidigaste avbildningen av Stockholm som man känner till. Originalmålningen gjordes på 1530-talet medan denna kopia målades 100 år senare. De mycket stora målningarna i östra delen av kyrkan, söder respektive norr om koret, är målade 1695-96 av David Klöcker Ehrenstrahl och förställer Korsfästelsen och Yttersta domen. De målades för Slottskapellet och flyttades till Storkyrkan i samband med slottsbranden 1697. Bland kyrkans textilskatter kan nämnas en korkåpa från slutet av 1500-talet och en mässhake samt antependium donerade av Johan Oxenstierna Axelsson 1659. Till de främsta silverföremålen hör ett krucifix i silver och ek samt ett par ljusstakar tillverkade av Andreas Hamburger i Augsburg och skänkta till kyrkan av Magnus Gabriel de la Gardie till drottning Kristinas kröning.
I kyrkans torn finns sex kyrkklockor varav två av medeltida typ. Två är gjutna på 1600-talet, 1638 respektive -93, av Jurgen Putensen respektive Jacob Birman. 1743 göts en klocka av Fahlsten i Stockholm. Den yngsta klockan är från 1921, en omgjutning utförd av K G M Bergholtz.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2005): Gul
Byggnadsdel (2005): Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia, Torn - Väster, Vapenhus
Inventeringsår 2016
År 1306 invigdes S:t Nicolai kyrka (namngiven efter handelns och sjöfartens skyddshelgon) eller Storkyrkan som den kallats sedan 1600-talet. Troligen fanns en kyrka på samma plats redan på 1200-talet.
Under århundradens lopp har kyrkan byggts till och förändrats åtskilliga gånger. Den arkitekt som till namnet är känd för eftervärlden och som står för en genomgripande exteriör förändring är Johan Eberhard Carlberg (1683–1773), stadsarkitekt i Stockholm (1727–73). Han har bl a ritat Arméns intendenturförråd på Skeppsholmen, Carlbergska huset (hans eget bostadshus på Hornsgatan), Stora Sjötullen på Djurgården och tullhusen vid Norrtull. Kyrkans interiör präglas delvis av den renovering som genomfördes 1906–08 ledd av arkitekten Ernst Stenhammar (1859–1927).
Storkyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger i Gamla Stan, ett område av riksintresse för kulturmiljövården.
På Storkyrkans höga och strategiska plats, mellan den kungliga borgen och torget, har en kyrka legat sedan mycket lång tid tillbaka. Redan 1279 omnämns Bykyrkan, som Storkyrkan också kallades under medeltiden.
Den kyrka som invigdes 1306 var troligen en treskeppig kyrka med kor och sakristia i norr. Under 1300-talet byggdes den till i olika etapper med kapell i norr och söder. Vårfrukoret i söder, som byggdes på 1340-talet, var det största av dessa. Kyrkans placering nära slottet har bl a medfört att kyrkan har använts som kröningskyrka. Första gången var 1336 då kung Magnus Eriksson och drottning Blanche av Namur kröntes där. Kyrkan blev även en naturlig samlingsplats av världsligt slag där t ex borgmästare och råd sammanträdde i ”rådsens kor”.
Under 1400-talets början, under påverkan av unionsdrottningen Margareta, byggdes kyrkan till och blev dubbelt så stor. Den behöll sin treskeppiga plan med kor längs norra och södra långväggarna men avslutades i öster med en femsidig utbyggnad, en koromgång. Hela kyrkorummet välvdes med kryssvalv. Kyrkan spelade en viktig roll i Stockholms befästningssystem, inte minst med sitt läge nära slottet.
Omkring år 1420 byggdes tornet och inreddes för försvarsändamål. Snart därefter tillkom Själakoret och ytterligare ett kor söder om tornet. Under 1400-talets andra hälft, på Sten Sture d ä:s tid, genomfördes en genomgripande ombyggnad. Kapellens mellanväggar revs så att kyrkorummet fick sin nuvarande femskeppiga plan, valven och taken höjdes, stora rundbågiga fönster sattes in, en västportal öppnades i tornet som byggdes på och kapell byggdes direkt norr om tornet. Under denna period tillkom även skulpturgruppen S:t Göran och draken.
Under 1520-talet genomfördes reformationen i Sverige med utgångspunkt i Storkyrkan där mässan sjöngs på svenska för första gången. Gustaf Vasa beslutade 1554 att Storkyrkan skulle rivas p g a att den vid ett eventuellt krig låg farligt nära slottet. Till slut nöjde sig kungen med att riva den femsidiga utbyggnaden i öster, som låg närmast slottet. Under 1500-talets andra hälft lät Johan III omgestalta kapellen intill tornet till sakristior. Yttermurarna sänktes och försågs med strävpelare. Fram till 1590-talet var Storkyrkan Stockholms enda församlingskyrka. Därefter bildades nya församlingar på malmarna för att underlätta kyrkgången för den växande stadsbefolkningen.
Under 1600-talet tillkom många av Storkyrkans konstnärligt högtstående inventarier, t ex de flesta gravmonumenten, silveraltaret, kungsstolarna och predikstolen. Efter 1686 organiserades ett kyrkoråd med kyrkoherden som ordförande istället för stadens råd och borgmästaren som tidigare styrt över kyrkan.
En fullständig omgestaltning av exteriören genomfördes 1736–42 med Johan Eberhard Carlberg som arkitekt. Då fick kyrkan i princip sitt nuvarande utseende utvändigt. Arkitekten Erik Palmstedt (1741–1803) ritade vid slutet av 1700-talet det gravkapell och den likvagnsbod som är byggda på Storkyrkans gård mot Börshuset, vilket är ritat av samme arkitekt. Han ritade även trapphuset med rundade hörn söder om kyrkans torn.
År 1306 invigdes S:t Nicolai kyrka (namngiven efter handelns och sjöfartens skyddshelgon) eller Storkyrkan som den kallats sedan 1600-talet. Troligen fanns en kyrka på samma plats redan på 1200-talet. Under århundradens lopp har kyrkan byggts till och förändrats åtskilliga gånger. Den arkitekt som till namnet är känd för eftervärlden och som står för en genomgripande exteriör förändring är Johan Eberhard Carlberg (1683–1773), stadsarkitekt i Stockholm (1727–73). Han har bl a ritat Arméns intendenturförråd på Skeppsholmen, Carlbergska huset (hans eget bostadshus på Hornsgatan), Stora Sjötullen på Djurgården och tullhusen vid Norrtull. Kyrkans interiör präglas delvis av den renovering som genomfördes 1906–08 ledd av arkitekten Ernst Stenhammar (1859–1927).
Storkyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger i Gamla Stan, ett område av riksintresse för kulturmiljövården.
Under 1860-talet fick kyrkan sina nuvarande gjutjärnsfönster. 1900-talets största förändring genomfördes vid en genomgripande renovering av interiören 1906–08. Arkitekt var Ernst Stenhammar som ville förstärka interiörens medeltida uttryck, bland annat genom att knacka bort putsen från pelare och valvribbor.
1942 bildades Stockholms stift och Storkyrkan blev därmed domkyrka. Storkyrkoförsamlingen upphörde att finnas 1989 då den slogs samman med S:ta Clara och Jakobs församlingar och bildade Stockholms Domkyrkoförsamling.
År 1270-1306 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
År 1306 Invigning
Invigning av en då troligen treskeppig kyrka.
År 1469 Fast inredning - orgel
År 1484-1489 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, interiör
Skulpturgruppen S:t Göran och draken av Bernt Notke utförs.
Konstnär - Bildhuggare: Bernt Notke
År 1647 Fast inredning - orgel, orgelverk
År 1654 Fast inredning - altare
Silveraltaret av Eustachius Erdmüller i Hamburg sätts upp.
Konstnär: Eustachius Erdmüller
År 1678 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, exteriör
Sandstensskulpturer huggs och sätts upp på pelare vid kyrkogårdsingångarna.
År 1684 Fast inredning - läktare
Konstnär: Burchart Precht
Arkitekt: Nicodemus Tessin d y
År 1684 Arkitekturbunden utsmyckning
Kungsstolarna ritas av Nicodemus Tessin d y och tillverkas av Burchardt Precht 1685-86.
Konstnär: Burchart Precht
Arkitekt: Nicodemus Tessin d y
År 1686-1687 Fast inredning - läktare
Sidoläktarnas barriärer utförs av Burchardt Precht.
Konstnär: Burchart Precht
År 1698-1701 Fast inredning - predikstol
Konstnär: Burchart Precht
År 1702 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, exteriör
Sandstensskulpturer huggs till en av kyrkogårdsingångarna.
Konstnär - Bildhuggare: Daniel Kortz
År 1787 Fast inredning - läktare
Orgelläktaren i väster färdigställs.
Arkitekt: Erik Palmstedt
År 1816-1838 Fast inredning - bänkinredning
År 1857 Fast inredning - glasmålning
Glasmålning i det runda korfönstret tillkommer.
År 1892 Fast inredning - bänkinredning
År 1932 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Draperimålning av Filip Månsson på korväggen uppförs provisoriskt och godkänns 1946.
Konstnär - Dekormålare: Filip Månsson
År 1952-1954 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Invändig renovering då vapenhuset repareras och diverse inventarier konserveras. Bänkar, läktare och orgelfasad målas om. Olaus Petrikapellet inrättas. Nuvarande takarmaturer, ritade av konstnären Knut Hallgren, sätts upp. Norra tornkapellet entresoleras (sakristia i bottenplan, skrudkammare i mellanvåningen).
Konstnär: Knut Hallgren
År 1960 Fast inredning - orgel, orgelverk
År 1978 Underhåll - Omputsning, exteriör
År 1978 Konservatorsarbeten
Stenkonservering.
År 1980 Konservatorsarbeten
Originalytor konserveras, medeltida målningar i tornrum ses över av konservator.
År 1980 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Rullstolsramp och handikapptoalett installeras.
År 1994 Konservatorsarbeten
De fyra sandstensskulpturerna på gården konserveras och avgjutningar görs.
År 1999 Fast inredning - glasmålning
Glasmålningar sätts in i fönstret i nordväst.
Konstnär: Einar Forseth
År 2000 Underhåll
Gravvalvet under kyrkans gård saneras från hussvamp.
År 2002 Underhåll - fönster
Fönsterrenovering.
År 2006 Fast inredning - altare
Centralaltare installeras.
År 2006 Fast inredning - bänkinredning
Biskopsstol.
Jermsten, Elisabet. (2008). Storkyrkan. Storkyrkan, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin