Motivering (skydd): Engelbrektskyrkan betraktas som ett av den svenska jugendtidens och nationalromantikens främsta byggnadsverk och har även rönt stor uppskattning i internationella arkitekturkretsar. Kyrkan räknas som arkitekten Lars Israel Wahlmans mest framträdande verk. Det tidiga 1900-talets känsla för och intresse av tydligt bearbetade material som handslaget tegel, huggen granit och skuret trä är här mycket tydlig.
Kyrkan är såväl exteriört som interiört rikt dekorerad, gestaltad in i minsta detalj av arkitekten själv eller i nära samarbete med konstnärer och konsthantverkare. Även kyrkotomtens gestaltning ingår i det allkonstverk som Engelbrektskyrkan utgör. Till sin hjälp anlitade Wahlman eliten av samtidens svenska konstnärer och konsthantverkare. Hans känsla för kristen symbolik visar sig både i den konstnärliga utsmyckningen och i inventariernas gestaltning.
Kyrkobyggnaden har en i stadsbilden mycket dominerande placering där den reser sig upp ur berget med sitt smäckra och höga kampanilliknande torn. De fritt grupperade byggnadsvolymerna med sina tunga tegelmurar och inslaget av natursten ger ett mäktigt intryck. Kyrkorummet har en överväldigande rymd med sin väl tilltagna takhöjd och vida korsarmar. Ljusföringen är speciell med dels dagsljuset som strålar in genom korsarmarnas stora fönster, dels mer eller mindre dolda ljuskällor.
Trots all konstnärlig utsmyckning upplevs rummet som rent och avskalat med några få material och kulörer som samspelar på ett harmoniskt sätt; ljus puts, grå granit, mörkt trä, mässing samt dekormåleri i en samstämd palett. Hjortzbergs kormålning Kristus på korset är central i rummet. Såväl exteriör som interiör är mycket välbevarade sedan byggnadstiden. Påpekas kan att i stort sett samtliga originalarmaturer har bevarats, vilket är tämligen unikt. De få förändringar som ägt rum i kyrkorummet har skett med respekt för dess ursprungliga arkitektur, antingen av Wahlman själv eller i hans anda.
Det senare tillkomna kolumbariet är med sin karaktär av grotta och totala avsaknad av ljusinsläpp ett mycket speciellt rum. Takbehandlingen ger associationer till ett molnklätt himlavalv. Den indirekta, jämna belysningen och det sammanhållna materialvalet gör rummet, trots sin funktion, harmoniskt och ljust.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• Engelbrektskyrkan som ett av jugendtidens och nationalromantikens främsta verk i Sverige och därtill Lars Israel Wahlmans mest framträdande byggnad
• kyrktornets betydelse i stadsbilden
• församlingshuset som en viktig del i kyrkomiljön
• såväl kyrkotomt, exteriör som interiör med sin ursprungliga konstnärliga utsmyckning, fasta inredning och sina inventarier utgör tillsammans en unik helhet med stora arkitektoniska och konstnärliga värden
• kolumbariets säregna utformning och karaktär
Inventeringsår (1998)
Byggnadsdel (1998): Begravningskapell, Korsarm, Kor - Smalare, Kor - Öster
Inventeringsår (2006)
Engelbrektskyrkan utgörs av en ganska komplex byggnadsvolym med en korsformad plan och ett utskjutande rakt avslutat kor i den östra korsarmen. Med det något längre mittskeppet och dess långsmala bänkkvarter har kyrkorummet trots korsformen en påtaglig längdriktning. Norr om koret ligger den utbyggda sakristian. Som en pendang till denna ligger, söder om koret men betydligt lägre än detta, det lilla kapellet med entré söderifrån. Mot väster avslutas byggnaden med en envånig omgång eller ”portik” som Wahlman själv kallade den. Det höga tornet är placerat i sydväst. Kyrkans ursprungliga huvudentré är placerad på tornets sydsida men entrén från nordsidan, strax väster om norra korsarmen, är numera den som används mest frekvent. Stommen är av tegel.
Ovan en sockel av grovt huggen natursten och linjemejslad granit reser sig murarna, klädda med handslaget rödbrunt tegel, delvis mönstermurat med inslag av putspartier. Samtliga entréer har omfattningar av dekorativt huggen granit, varav några även är försedda med skulptural dekor framställd av skulptören Arthur Gerle (1865-1940) i samarbete med arkitekten. Huvudportalen i söder är tydligt markerad genom sin skulpturala utsmyckning i stuck, en nästintill fristående Jesusgestalt och övriga motiv i relief. Ett på putsen målat nonfigurativt motiv i blått, gult och rött omger Jesusskulpturen. Stuckarbetena är gjorda av skulptören Tore Strindberg (1882-1968). Den södra entrén och kapellet har kopparklädda portar och dekorativa järngrindar medan övriga portar är av trä med stora smidesbeslag i svart. Granittrappor leder upp till entréerna. Den norra har sekundärt försetts med en ramp av granit för handikappade. Den sammansatta byggnadsvolymen har gett en oregelbunden fönstersättning och fönster av varierande storlek och format, varav merparten har oljade träbågar med blyspröjsade smårutiga glas, svagt tonade i skiftande kulörer. Takfallen är brutna och mycket branta, klädda med enkupigt rött lertegel och markanta detaljer av koppar. Det nedtill fyrkantiga och högre upp åttkantiga tornet är krönt av en kopparlanternin med en genombruten krona av förgyllt smide och högst upp ett förgyllt kors. Stora urtavlor pryder tornet i alla fyra väderstreck. Det lilla kapellets korparti är klätt med en huv av koppar.
Genom vindfång av ganska enkel karaktär leds besökaren in i det korsformiga kyrkorummet, som har en väldig rymd med drygt 30 meters höjd i mittskeppet där det är som högst. Över mittskeppet och orgelläktaren i väster är det höga taket av trä, svagt brutet och målat i rött och blått med dekorativa detaljer i guld. De fyra korsarmarna är utformade som väldiga nischer, vilka rytmiskt öppnar sig med allt högre valv in mot mittskeppet där de kraftiga parabelbågarna av granit bärs upp av åtta pelare, också i massiv granit. Dessa är rikt dekorerade med inristningar i form av motiv från Bergspredikan. Liksom de dekorativa relieferna med symboliskt innehåll som sitter högst upp i valvbågarna är de utförda av Arthur Gerle i samarbete med arkitekten Wahlman. Väggarna är upp till läktarnas bröstningshöjd av mönstermurat tegel, som slammats tunt i brutet gråvitt medan valven ovanför är putsade i samma kulör. De två sidoskeppen har höga rundbågade fönster. Bänkkvarteren formerar sig på ömse sidor om en mittgång medan sidoskeppens bänkkvarter är något snedställda, vända mot koret. Bänkarna med sin snidade dekor är av rökt ek, en speciell behandlingsmetod som ger träet en gråbrun kulör. Golvet är av granit, i bänkkvarteren linoleumklätt. Alla dörrar är av ek med dekorativa smidda svarta beslag. Kyrkorummets fyra ljuskronor, vägglampetter och övriga armaturer är av mässing och ritade av Wahlman. Den i väster belägna omgången har oputsade tegelväggar, kalkstensgolv och valv försedda med dekorativa alseccomålningar utförda av Filip Månsson (1864-1933).
Fyra breda trappsteg av granit leder upp till koret. På ömse sidor om trappan finns breda granitbarriärer. Bakom den södra står en en kororgel av ek, försedd med gulddekor, samt en flygel. Kororgeln har 17 stämmor och är byggd av den danska firman Marcussen & Son 1961. I norr står ursprungliga körstolar med sitsar av skinn. Den låga altarringen är av rökt ek med knäfall och överliggare av brunt skinn. Det fristående altaret, som är placerat ytterligare två steg högre, utgörs av stora dekorhuggna granitblock. Bakom altaret står, sekundärt arrangerat på ett fundament, sju stora silversköldar varav den mittersta har Kristusmotiv. Ursprungligen stod dessa på altaret och fungerade som altarbelysning i och med att var och en, förutom den mittersta, i toppen var försedd med en alabasterstjärna, som bröt ljuset från bakomliggande glödlampor. Silversköldarna ritades och tillverkades av Olga Lanner. Trots den nya placeringen uppfattas de nerifrån kyrkorummet som att de verkligen står på altaret. I korets inre finns sju höga rundbågade nischer i vilka det ända ned till golvet hänger bonader, vävda av Handarbetets Vänner enligt instruktioner från Wahlman. Bonaderna är försedda med invävda texter ur Bibeln och olika religiösa symboler. I väggfälten över bonaderna sitter, suggestivt belysta genom ett dolt överljus, Tore Strindbergs stuckreliefer med motiv ur Jesu liv. I övrigt domineras koret av alfrescomålningarna av Olle Hjortzberg (1872-1959) med Kristus på korset som motiv i fonden. Mycket högt upp finns fyra rundbågade fönster med små blyspröjsade rutor av alabaster. Korets kupol täcks av Filip Månssons dekormålningar. Korgolvet är belagt med ekplank. I de rundbågade öppningarna på vardera sida om yttre delen av koret finns dekorativa räcken i smide och mässing med bl a zodiaken som motiv.
Norr om koret är predikstolen placerad uppe på ett högt granitfundament, som skjuter ut mellan två av de grova granitpelarna. I fundamentet är liksom i övriga granitpartier inhugget dekorativa mönster med symboliskt innehåll. Predikstolen är av rökt ek med snidad dekor och gulddetaljer. Ljudtaket är av samma träslag och har en blåmålad undersida, rikligt försedd med skulptural förgylld dekor i form av bl a evangelistsymbolerna. Som en pendang till predikstolen finns söder om koret det lilla dopkapellet med en alseccomålning av Olle Hjortzberg. Två trappsteg lägre än kyrkorummet i övrigt står här en stor åttkantig funt av granit med en lika stor dopskål av silver, mässing och ädla stenar. Över denna hänger i ett spel ett dopfuntslock utformat som ett baptisterium (den klassiska italienska dopkyrkan) i miniatyr, även det av silver, ädla stenar samt pärlemor. I det originella arrangemanget, skapat av L I Wahlman, ingår även en ljuskrona som kan hissas upp och ned. Ingångarna till kapellet bevakas av änglar i granit, skulpterade av Arhtur Gerle.
Orgelläktaren i den västra korsarmen har en barriär av rökt ek med snidad dekor. Mittpartiet skjuter ut något i rummet. Granitpelarna uppe på läktaren har skulptural dekor i form av trumpetande änglar. Orgelfasaden, också av rökt ek, har detaljer från den ursprungliga i form av snidad dekor och förgyllningar. Orgeln har 86 stämmor och är tillverkad av Grönlunds Orgelbyggeri 1964. Undersidan av orgelläktaren är dekorerad med nonfigurativt måleri av Filip Månsson. Både norra och södra korsarmen har sidoläktare, vars barriärer är försedda med belysning i form av rader av nakna glödlampor. Här finns även bänkinredning med höga ryggar. Från den södra sidoläktaren leder en trappa upp till tornet. På den norra läktaren finns bl a ett rum som sekundärt inretts för textilförvaring.
Norr om koret ligger sakristian med brädgolv, vitputsade väggar och målat brädtak från byggnadstiden. Såväl altare som de platsbyggda skåpen är sekundära. Söder om koret finns en förbindelsegång, också sekundär, som leder till det lilla kapellet, ursprungligen ett gravkapell med entré söderifrån. Ett vindfång har sekundärt skapats genom de stora glasade dörrarna som leder in i kapellet. I öster, två steg högre än rummet i övrigt, ligger koret som har en halvrund absidlik avslutning vars valv och väggar är täckta med dekorativa målningar av Filip Månsson. Kapellet har i övrigt vitputsade väggar och kalkstensgolv samt rödmålat trätak. Även stolar och altare är målade i rött. I kapellet finns en liten orgel samt en skulptur, Madonnan med barnet, utförd i lera av Lena Lervik. Belysningen utgörs av ursprungliga ljuskronor i smide.
Övriga inventarier
Utöver ovan nämnda inventarier kan bl a nämnas det originella nattvardssilvret (kalk, patén, oblatask och vinkannor), som Wahlman ritat. En uppsättning nattvardssilver från 1979, ritad av Claes E Giertta, finns också samt 300 särkalkar. En del av de ursprungliga textilierna har Wahlman komponerat i en utpräglad jugendstil, bl a de två violetta och en röd mässhake, utförda av Handarbetets Vänner. Ytterligare en mässhake, komponerad av Eva Jahnke-Björk, är från byggnadstiden. Flera mässhakar av hög konstnärlig kvalitet finns även från åren omkring 1930, tillverkade av Handarbetets Vänner och komponerade i Wahlmansk anda av Ester Lindwall. Några mässhakar från 1952 är tillverkade på Licium av Sofia Widén. De fyra nioarmade höga kandelabrar som flankerar altarringen är av svart smide med detaljer av mässing och glas, ritade av Olga Lanner men tillverkade av konstsmeden Petter Andersson, Petter på Myra kallad. I norra korsarmen står en ljusbärare från 1974 medan processionskorset är från 1991. Tre av kyrkklockorna tillverkades av K G Bergholtz´ klockgjuteri 1913, ritade av Wahlman. Bergholtz´ gjuteri göt även den fjärde klockan 1952.
Kolumbariet
Ingången från Karlavägen utgörs av ett stort hål i bergväggen, markerat med ett enkelt förgyllt kors ovanför den glasade dörren. Innanför entrén med reception och blomsterrum ligger det 40 meter långa och 8-9 meter breda kolumbariet. Med sitt tak, som utgörs av bergets sprängda stenformationer som vitputsats och en takhöjd på endast cirka 3 meter, har rummet en tydlig karaktär av grotta. Utmed väggarna har urnnischerna placerats som en fristående vägg, från vilka framspringande flyglar med nischer bildar fem mindre rum på ömse sidor om mittgången och längst in ett större rum. Urnnischerna är konstruerade så att dess täckplattor av marmor tillsammans bildar en hel marmorvägg i olika nyanser; ljusgrön Mölnbo-, gul italiensk- och grågul Gotlandsmarmor. Rummets enda belysning är dold bakom urnnischerna. Golvet är belagt med hårdgjort grus. I fonden av det långa rummet står ett stort gyllene kors, kring vilket några rader av stolar är grupperade. Här finns också ett altare i marmor med ett litet triumfkrucifix av trä, utformat av Bertil Nyström, samt en ljusbärare i smide. Den dekorativa utsmyckningen i övrigt inskränker sig till fyra små glasmålningar av Einar Forseth med nonfigurativa motiv; Törnekransen, Korset och Kalken, Duvan och Flamman. Kolumbariet har plats för närmare 7 000 urnor i cirka 1 500 nischer.
Fasadkulör (2006): Brun
Byggnadsdel (2006): Korsarm, Kor - Öster, Sakristia
Inventeringsår 2016
På grund av den enorma befolkningsökningen på Östermalm under 1800-talets sista decennier delades år 1906 Hedvig Eleonora församling i tre varvid Oscars och Engelbrekts församlingar tillkom. 1909 stod Engelbrekts församlings första nya kyrka klar, Hjorthagens kyrka. Redan 1904 hade emellertid staden upplåtit mark för församlingens nya huvudkyrka i den s k Lärkstaden, uppe på ett berg där det tidigare stått en kvarn. Kyrkan blev, precis som den nya församlingen, i sann nationalromantisk anda uppkallad efter en av våra stora frihetshjältar, Engelbrekt.
I december 1905 utlystes en arkitekttävling för kyrkan med tillhörande församlingshus. I maj 1906 tilldelades L I Wahlman första pris i tävlingen med sitt förslag med mottot ”En blomma med kvist”. Förutom att kyrkan i tävlingsförslaget hade två torn realiserades i huvudsak Wahlmans ursprungliga idéskisser. 1908 fastställdes ritningarna av Kungl. Maj:t. och 1911 stod församlingshuset klart.
Pingstaftonen 1910 lades grundstenen till kyrkan, som invigdes den 25 januari 1914. Enligt tidens stadsplaneideal sprängdes inte berget bort, som man hade gjort under det senaste halvseklet, utan existerande nivåskillnader bibehölls i stort. Kyrkan kom på så sätt att få en mycket dominerande placering i staden, högt uppe på ett berg. Wahlman ritade själv en stor del av kyrkans fasta inredning och inventarier. Han hade också ett intimt samarbete med alla involverade konstnärer och konsthantverkare för att uppnå ett samstämt resultat.
Varken kyrkans exteriör eller kyrkorummet har i princip utsatts för några större förändringar sedan byggnadstiden förutom att orgelläktaren har utvidgats i omgångar och orgeln, som till stora delar förnyades 1964. Ett kolumbarium har inretts i ett f d skyddsrum, som under andra världskriget sprängdes in i berget under kyrkotomten. Församlingen bidrog ekonomiskt vid skyddsrummets tillkomst på villkor att den sedan för all framtid skulle få disponera rummet. Kolumbariet gestaltades av arkitekten Åke Tengelin (1889–1963). Det invigdes 1961.
År 1910-1914 Fast inredning - predikstol
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1910-1914 Fast inredning - altare
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1910-1914 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1910-1914 Specifika inventarier - dopfunt
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1910-1914 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia, torn, korsarmar
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
Byggmästare: V. Norrbin
År 1913-1914 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan. Inskription: Anno Domini 1913, då Gustav V var Sveriges Konung, J. A. Ekman ärkebiskop, J. Fr. Håhl pastor primarius, C. A. Rehn kyrkoherde, A. Kaijser kyrkobyggnadskommitténs ordförande, L. I. Wahlman kyrkans arkitekt, blev denna klocka gjuten för Engelbrekts församlings nya kyrka i Stockholm. - Gamla, unga må lovsjunga Faderns makt och härlighet. Och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet, Prisa Anden, som vid handen förer oss till salighet
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1914 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, exteriör
Konstnär - Skulptör: Tore Strindberg
År 1914 Invigning
Invigning 25 januari 1914 av kyrkoherde Axel Landquist
År 1921 Fast inredning - glasmålning
Konstnär: Olle Hjortzberg
År 1921 Arkitekturbunden utsmyckning
Relieferna av T Strindberg i korets inre del sätts upp
Konstnär - Skulptör: Tore Strindberg
År 1926 Fast inredning - läktare
Läktarutvidgningar
År 1926 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Konstnär - Dekormålare: Filip Månsson
År 1926-1929 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Orgelläktaren byggs ut, orgeln byggs om och förstoras.
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1929 Fast inredning - läktare
Läktarutvidgningar
År 1946 Fast inredning - läktare
Läktarutvidgningar
År 1946 Fast inredning - orgel, orgelverk
Hela orgelverket omdisponeras.
År 1952 Specifika inventarier - kyrkklocka
Inskription: År 1952 i Konung Gustav VI Adolfs andra regeringsår blev denna klocka gjuten för Engelbrektskyrkan i Stockholm. - Som Moses på sitt berg en gång. Jag ropar dig Guds bud och lag, Likt Davids harpolek och sång, Jag sjunger Herrens välbehag. Men först och sist är Jesus Krist.
År 1956 Underhåll - exteriör
Fasadrenovering
År 1958 Fast inredning - orgel
Kororgel
År 1960-1964 Fast inredning - orgel
Ombyggnad av orgelfasaden. Orgelverket förnyas i stora delar med Wahlmans orgelfasad delvis bevarad, läktarförstoring, inredning av brudkammare m m.
Arkitekt: Rolf Bergh
År 1964 Fast inredning - läktare
Orgelläktaren förstorades
Arkitekt: Rolf Bergh
År 1964 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Dekormålning på orgelfasaden
Konstnär: Folke Heybroek
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Kilström, Bengt Ingmar, Engelbrektskyrkan. 1969.
Lindhagen, Suzanne . (2008). Engelbrektskyrkan. Engelbrektskyrkan, Kyrkokarakterisering år 2006 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Wahlman,Lars Israel:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin