Motivering (skydd): Möja kyrka är en typisk skärgårdskyrka i trä, belägen i anslutning till en vik med goda hamnförhållanden. Läget har hävd som kyrkplats sedan 1600-talet med kyrkogård anlagd 1755. Kyrkogårdens ursprungliga plan och murar är idag väl bevarade liksom kontakten med prästgården söder om kyrkan.
Möja kyrka har timrad stomme och korsformad plan från tillkomsten 1769.
Exteriören präglas av det sena 1800-talets panelarkitektur, vilket särskilt märks i utformningen av västtornet som byggdes om 1885. Interiören präglas framför allt av restaureringen från 1920- och 1930-talen, särskilt väggarnas skivinklädda bågindelning, predikstolen, bänkarnas utformning samt färgsättning. De blyspröjsade innanfönstren, altarnischens bemålning samt det runda korfönstrets målning härrör likaså från denna restaurering. Altaret och altartavlan är ursprungliga, liksom bänkindelningen i fyra kvarter, avgränsade av mitt- och korsgången. Tillsammans med kyrkans båda portar ger detta kyrkorummet en harmoni och ett axialt flöde i riktning mot kyrkgrinden och prästgården.
Kyrkans silver och ljusredskap införskaffades främst under 1730-talet, och har därefter kompletterats, framförallt i anslutning till kyrkans skilda restaureringar under 1800- och 1900-talen. Flertalet inventarier har tillverkats och/eller skänkts till kyrkan av församlingsmedlemmar.
Att tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
· kyrkplatsens sjönära läge samt den terrasserade och med stenmurar omgärdade kyrkogården · kyrkans stomme och planform, bevarade sedan byggnadstiden
· exteriör med västtorn,präglad av 1800-talets panelarkitektur
· interiör från 1920-30-talets restaurering
· inventarier från kyrkans olika skeden, många med lokal förankring.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Möja är en av de största öarna i Värmdö kommun med ungefär 300 bofasta. Sommartid mångdubblas befolkningen. På ön finns tre insjöar och värdefull natur med hällmark samt barr -, blandskog och myrområden. Odlingslandskapet utgörs av småskaliga, flikiga åkrar samt ängs - och betesholmar på omkringliggande öar. Vid sekelskiftet initierades flertalet jordgubbsodlingar, vilka man idag försöker hålla som öppen ängsmark.
Bebyggelsen är framför allt koncentrerad till öns östsida med de för skärgården ovanligt stora byarna Berg, Löka, Långvik och Ramsmora. Med äldre välbevarade boningshus, sjöbodar och båthus visar de på fiskets och sjöfartens historiska betydelse för samhället, vilket även utgör motiv för riksintresse. 1906 fick Möja fast ångbåtsförbindelse, och har sedan dess varit en populär sommarö, med ett stort antal sommarvillor till följd. Bergs by, närmast kyrkan, är karaktäristiskt belägen invid en väl skyddad havsvik, och från farleden utanför ser man kyrktornet ovanför trädtopparna.
Kyrkomiljön
Möja kyrka är högt belägen på Kapellholmen på Stora Möjas östra sida. Terrängen är kuperad med bitvis berg i dagen. Från grusvägen kan man skönja kyrkan genom lövverket. Från kyrkogården har man en god utsikt över Kyrkviken öster om kyrkan.
Strax söder om kyrkogården ligger prästgården, på vars marken mindre förrådsbod med torrdass uppfördes 1936, sydväst om kyrkan. Fram tills bårhuset uppfördes 1950 nyttjades den även som likbod. Den har rektangulär plan med ett valmat sadeltak av svart korrugerad plåt. Fasaderna är klädda med vitmålad locklistpanel med bruna knutar. Dörrblad, dörr- och fönsterfoder samt spröjs är likaledes täckmålade i brunt.
Kyrkogården från 1755, i form av en oregelbunden rektangel, omges av stenmurar som i norr och öster bygger upp en terrass. Ingångar finns i väster, söder och norr. 1989 tillverkades en ny trägrind med grindstolpar till den södra ingången efter gamla förlagor. Huvudingången i väster flankeras av två lönnar. Gravarna är markerade med resta stenar i sammanhållna kvarter, framförallt i det nordvästra hörnet, samt i en sammanhängande remsa längs den östra kanten. I övrigt präglas kyrkogården av stenkantade grusgångar, utplacerade bänkar, klippta gräsmattor och ett antal storvuxna hängbjörkar. På kyrkans norra sida invid tornet finns en samling äldre gravvårdar av huggen sten. Kyrkans södra trappa består av en stor gravhäll av röd sandsten. Den är ditflyttad från Värmdö kyrkogård, men har genom inskriptionen lokal förankring. I närheten står en vackert lavbevuxen, äldre timsten av huggen sandsten.
1948-50 utvidgades kyrkogården åt norr på för ändamålet nyinköpt mark. Arkitekt Martin Hedman ritade den nya kyrkogårdsdelen, där stenkantade terrasser anpassade sig till den befintliga norrsluttningen. Låga häckar av buxbom ramar in den övre terrassen och en rad björkar avskärmar mot vägen. Ett av arkitekt Hedman ritat bårhus placerades invid terrasstrappan på samma plats som en äldre jordkällare. Bårhuset är murat av tuktad sprängsten med cementgolv, invändigt betongvalv samt gavelrösten av gråsten. Dörr och karm utgörs av svartmålad järnplåt. Taket planerades bli torvtäckt, men är idag övervuxet av slingerväxter.
Efter utvidgningen omfattade kyrkogården 275 gravplatser, vilket man redan då bedömde som knappt trots att man enligt lokalt bruk planerade återanvända även helt utnyttjade familjegravar redan efter ett tjugotal år. 1987 inrättades och invigdes en minneslund på kyrkogårdens sydvästra del. Denna mjukt böljande grässlänt med enstaka klipphällar pryds av ett ankare, en blomsterhållare skänkt av en familj på Granholmen, samt några planterade träd.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med koret i öster och är uppförd i liggtimmer på gråstensgrund med ett mot öster valmat mansardtak. Den ursprungliga taktäckningen av spån är sedan mitten av 1960-talet ersatt av kopparplåt.
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Möja är en av de största öarna i Värmdö kommun med ungefär 300 bofasta. Sommartid mångdubblas befolkningen. På ön finns tre insjöar och värdefull natur med hällmark samt barr -, blandskog och myrområden. Odlingslandskapet utgörs av småskaliga, flikiga åkrar samt ängs - och betesholmar på omkringliggande öar. Vid sekelskiftet initierades flertalet jordgubbsodlingar, vilka man idag försöker hålla som öppen ängsmark.
Bebyggelsen är framför allt koncentrerad till öns östsida med de för skärgården ovanligt stora byarna Berg, Löka, Långvik och Ramsmora. Med äldre välbevarade boningshus, sjöbodar och båthus visar de på fiskets och sjöfartens historiska betydelse för samhället, vilket även utgör motiv för riksintresse. 1906 fick Möja fast ångbåtsförbindelse, och har sedan dess varit en populär sommarö, med ett stort antal sommarvillor till följd. Bergs by, närmast kyrkan, är karaktäristiskt belägen invid en väl skyddad havsvik, och från farleden utanför ser man kyrktornet ovanför trädtopparna.
Anläggningen
Möja kyrka är högt belägen på Kapellholmen på Stora Möjas östra sida. Terrängen är kuperad med bitvis berg i dagen. Från grusvägen kan man skönja kyrkan genom lövverket. Från kyrkogården har man en god utsikt över Kyrkviken öster om kyrkan.
Strax söder om kyrkogården ligger prästgården, på vars marken mindre förrådsbod med torrdass uppfördes 1936, sydväst om kyrkan. Fram tills bårhuset uppfördes 1950 nyttjades den även som likbod. Den har rektangulär plan med ett valmat sadeltak av svart korrugerad plåt. Fasaderna är klädda med vitmålad locklistpanel med bruna knutar. Dörrblad, dörr- och fönsterfoder samt spröjs är likaledes täckmålade i brunt.
Kyrkogården från 1755, i form av en oregelbunden rektangel, omges av stenmurar som i norr och öster bygger upp en terrass. Ingångar finns i väster, söder och norr. 1989 tillverkades en ny trägrind med grindstolpar till den södra ingången efter gamla förlagor. Huvudingången i väster flankeras av två lönnar. Gravarna är markerade med resta stenar i sammanhållna kvarter, framförallt i det nordvästra hörnet, samt i en sammanhängande remsa längs den östra kanten. I övrigt präglas kyrkogården av stenkantade grusgångar, utplacerade bänkar, klippta gräsmattor och ett antal storvuxna hängbjörkar. På kyrkans norra sida invid tornet finns en samling äldre gravvårdar av huggen sten. Kyrkans södra trappa består av en stor gravhäll av röd sandsten. Den är ditflyttad från Värmdö kyrkogård, men har genom inskriptionen lokal förankring. I närheten står en vackert lavbevuxen, äldre timsten av huggen sandsten.
1948-50 utvidgades kyrkogården åt norr på för ändamålet nyinköpt mark. Arkitekt Martin Hedman ritade den nya kyrkogårdsdelen, där stenkantade terrasser anpassade sig till den befintliga norrsluttningen. Låga häckar av buxbom ramar in den övre terrassen och en rad björkar avskärmar mot vägen. Ett av arkitekt Hedman ritat bårhus placerades invid terrasstrappan på samma plats som en äldre jordkällare. Bårhuset är murat av tuktad sprängsten med cementgolv, invändigt betongvalv samt gavelrösten av gråsten. Dörr och karm utgörs av svartmålad järnplåt. Taket planerades bli torvtäckt, men är idag övervuxet av slingerväxter.
Efter utvidgningen omfattade kyrkogården 275 gravplatser, vilket man redan då bedömde som knappt trots att man enligt lokalt bruk planerade återanvända även helt utnyttjade familjegravar redan efter ett tjugotal år. 1987 inrättades och invigdes en minneslund på kyrkogårdens sydvästra del. Denna mjukt böljande grässlänt med enstaka klipphällar pryds av ett ankare, en blomsterhållare skänkt av en familj på Granholmen, samt några planterade träd.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med koret i öster och är uppförd i liggtimmer på gråstensgrund med ett mot öster valmat mansardtak. Den ursprungliga taktäckningen av spån är sedan mitten av 1960-talet ersatt av kopparplåt.
Inventeringsår 2003
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Möja kyrka uppfördes av fortifikationsbyggmästare Carl Öhrn på uppdrag av Möja kapellförsamling. Arbetet med kapellets uppförande påbörjades 1768 och kapellet stod klart för invigning året därpå. 1840 tillfogades långhuset ett vapenhus med en mindre tornspira i väster som 1885 ersattes av dagens goticerande tornspira. Interiören präglas av en större restaurering av arkitekt Martin Hedman 1924-1938.
Möja kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet kulturminneslagen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
Möja (Myghi, 1538) har in på 1900-talet uttalats som Mya eller Myan vilket kan vara en avledning på de dialektala orden moge eller muga (hög, massa). I fornsvenskan förekommer ordet moghe med betydelsen mängd eller hop. Det återfinns även i norska fjällnamn som Muen och Mughen samt i dagens allmoge.
På 1200-talet omtalas Möja i kung Valdemars seglingsbeskrivning, och var vid tiden förmodligen redan bebodd. Traditionellt har man huvudsakligen livnärt sig på fiske, men även jordbruk och boskapsskötsel har bidragit till försörjningen. 1543 fanns det elva gårdar på ön, fördelade på byarna Berg, Löka, Ramsmora, Långvik samt Södermöja. P g a det goda fisket växte byarna och i samband med laga skiftet omfattade Möja 74 gårdar.
Möjaborna tillhörde fram till 1961 Värmdö församling och hade därmed Upplands längsta kyrkväg till församlingskyrkan. Möja blev därför snart en kapellförsamling (1600-tal - 1922) och Värmdöprästen kom till Möja var fjärde söndag. Det är okänt när det första kapellet uppfördes, men på en karta från 1630-talet är ett mindre skärgårdskapell beläget ungefär på nuvarande kyrkplats, som då sköt ut som en udde i Bergsviken. Idag är den inre delen av viken igenvuxen och kyrkplatsen är belägen på Kyrkvikens västra sida. Kyrkplatsens läge i anslutning till hamnen är karakteristiskt för skärgården då man förr ofta anlände vattenvägen till kyrkan.
Vid Rysshärjningarna 1719, då flertalet byggnader på Möja brändes ner, klarade sig Möjas kapell, men stod i princip öde fram till 1726 då det var i mycket dåligt skick. Kyrksilver och ljusverktyg införskaffas under 1730-talet liksom en altartavla. En fristående klockstapel omnämns första gången 1749 och 1755 anlades kyrkogården på nuvarande plats.
1768 revs det gamla kapellet och överste Anton Wrangel, som innehade besittningsrätten till Bergs by och på vars mark kapellet låg, utarbetade planer för att uppföra en stenkyrka. Församlingen motsatte sig dock planerna och den nya kyrkan kom istället att utföras i liggtimmer under fortifikationsbyggmästare Carl Öhrns ledning. I kontraktet ingick att material från det äldre kapellet fick nyttjas till det nya kapellets uppförande så länge församlingen inte behövde fira gudstjänst under bar himmel. Detta är troligen förklaringen till det snabba uppförandet som tog mindre än ett år. När kyrkan invigdes 1769 var det en rektangulär kyrkobyggnad med två mindre korsarmar för sakristia i norr och vapenhus i söder. Taket var belagt med spån och fasaden var troligen rödfärgad.
1840 brädslogs kyrkan samtidigt som det västra vapenhuset uppfördes med tillhörande tornspira. Genom delning av Värmdö församling blev Möja egen socken 1861 och genom kungligt brev särskild socken 1889. 1885 skedde en mer genomgripande omdaning då interiören kraftigt omgestaltades med nya bänkar, predikstol samt altarring. I detta sammanhang fick även exteriören inklusive tornet sitt nuvarande utseende och flera inventarier avyttrades. 1924, två år efter att man blev annexförsamling, påbörjades nästa stora restaurering då framförallt interiören återigen omgestaltades. 1950 utvidgades kyrkogården åt norr och ett bårhus uppfördes och 1989 inrättades minneslunden i kyrkogårdens södra del. 1962 övergick Möja församling till Djurö pastorat och 2005 slogs de tre församlingarna Djurö, Möja och Nämdö samman till en med namnet Djurö, Möja och Nämdö församling. Församlingen består av en mängd större och mindre öar som Stora Möja, Södermöja, Granholmen samt Södra och norra Stavsudda.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Djurö, Möja och Nämdö församlings arkiv
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Lst Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms stadsarkiv
Muntlig uppgift från Titti Eriksson, Djurö, Nämdö och Möja församling 2005
Berg, J, Votivskepp I, inventeringen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Berg, J, Votivskepp II, utredningen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Boëthius, Ulf. Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bohrn, E, Möja Kyrka. Upplands Kyrkor 16, Uppsala 1948
Bohrn, E, Möja Kyrka Upplands kyrkor 16. Reviderad av Lars Edström, Katrineholm 1989 Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Hedenstierna, B, Från urtid till nutid i Djurö socken, Värmdö 1983
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Stockholms läns museum, Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987 Lindblad, J, Skärgårdskyrkor, Stadskyrkor och kapell från Skutskär till Kvarsebo. I: Bebyggelsehistorisk tidskrift, Nr 46:2003
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm, 2001 Möja Kyrka. Sveriges kyrkor, band 1 Häfte 3, Stockholm 1949
Svenskt ortnamnslexikon, Red. Mats Wahlberg, Uppsala, 2003
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Möja kyrka ligger vid en vik på södra delen av Stora Möja. Ett träkapell från 1630-talet revs 1768. Nuvarande kyrka, som uppfördes 1768-1769 efter fortifikationsbyggmästaren Carl Örns ritningar, är liggtimrad med träpanelade fasader. Den har rektangulärt långhus, västtorn samt sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhuset har kopparklätt mansardtak, tornet är uppfört i nygotisk stil. Tornet tillfogades 1839-1840 till långhuset. Tornkrönet fick sin nuvarande utformning 1885, då även fasaderna fick sin panel. 1924 påbörjades en restaurering av interiören, den avslutades inte förrän 1938. Vid denna tid fick kyrkorummet sin nuvarande karaktär. Mindre åtgärder har utförts under senare år. I mitten av 1960-talet byttes spåntaket ut mot kopparplåt.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996. Reviderade vid inskrivningen 2003.
Inventeringsår 2016
Möja kyrka uppfördes av fortifikationsbyggmästare Carl Öhrn på uppdrag av Möja kapellförsamling. Arbetet med kapellets uppförande påbörjades 1768 och kapellet stod klart för invigning året därpå. 1840 tillfogades långhuset ett vapenhus med en mindre tornspira i väster som 1885 ersattes av dagens goticerande tornspira. Interiören präglas av en större restaurering av arkitekt Martin Hedman 1924–1938.
Möja kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet kulturminneslagen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
Möja (Myghi, 1538) har in på 1900-talet uttalats som Mya eller Myan vilket kan vara en avledning på de dialektala orden moge eller muga (hög, massa). I fornsvenskan förekommer ordet moghe med betydelsen mängd eller hop. Det återfinns även i norska fjällnamn som Muen och Mughen samt i dagens allmoge.
På 1200-talet omtalas Möja i kung Valdemars seglingsbeskrivning, och var vid tiden förmodligen redan bebodd. Traditionellt har man huvudsakligen livnärt sig på fiske, men även jordbruk och boskapsskötsel har bidragit till försörjningen. 1543 fanns det elva gårdar på ön, fördelade på byarna Berg, Löka, Ramsmora, Långvik samt Södermöja. P g a det goda fisket växte byarna och i samband med laga skiftet omfattade Möja 74 gårdar.
Möjaborna tillhörde fram till 1961 Värmdö församling och hade därmed Upplands längsta kyrkväg till församlingskyrkan. Möja blev därför snart en kapellförsamling (1600-tal–1922) och Värmdöprästen kom till Möja var fjärde söndag. Det är okänt när det första kapellet uppfördes, men på en karta från 1630-talet är ett mindre skärgårdskapell beläget ungefär på nuvarande kyrkplats, som då sköt ut som en udde i Bergsviken. Idag är den inre delen av viken igenvuxen och kyrkplatsen är belägen på Kyrkvikens västra sida. Kyrkplatsens läge i anslutning till hamnen är karakteristiskt för skärgården då man förr ofta anlände vattenvägen till kyrkan.
Vid Rysshärjningarna 1719, då flertalet byggnader på Möja brändes ner, klarade sig Möjas kapell, men stod i princip öde fram till 1726 då det var i mycket dåligt skick. Kyrksilver och ljusverktyg införskaffas under 1730-talet liksom en altartavla. En fristående klockstapel omnämns första gången 1749 och 1755 anlades kyrkogården på nuvarande plats.
1768 revs det gamla kapellet och överste Anton Wrangel, som innehade besittningsrätten till Bergs by och på vars mark kapellet låg, utarbetade planer för att uppföra en stenkyrka. Församlingen motsatte sig dock planerna och den nya kyrkan kom istället att utföras i liggtimmer under fortifikationsbyggmästare Carl Öhrns ledning. I kontraktet ingick att material från det äldre kapellet fick nyttjas till det nya kapellets uppförande så länge församlingen inte behövde fira gudstjänst under bar himmel. Detta är troligen förklaringen till det snabba uppförandet som tog mindre än ett år. När kyrkan invigdes 1769 var det en rektangulär kyrkobyggnad med två mindre korsarmar för sakristia i norr och vapenhus i söder. Taket var belagt med spån och fasaden var troligen rödfärgad.
1840 brädslogs kyrkan samtidigt som det västra vapenhuset uppfördes med tillhörande tornspira. Genom delning av Värmdö församling blev Möja egen socken 1861 och genom kungligt brev särskild socken 1889. 1885 skedde en mer genomgripande omdaning då interiören kraftigt omgestaltades med nya bänkar, predikstol samt altarring. I detta sammanhang fick även exteriören inklusive tornet sitt nuvarande utseende och flera inventarier avyttrades. 1924, två år efter att man blev annexförsamling, påbörjades nästa stora restaurering då framförallt interiören återigen omgestaltades. 1950 utvidgades kyrkogården åt norr och ett bårhus uppfördes och 1989 inrättades minneslunden i kyrkogårdens södra del. 1962 övergick Möja församling till Djurö pastorat och 2005 slogs de tre församlingarna Djurö, Möja och Nämdö samman till en med namnet Djurö, Möja och Nämdö församling. Församlingen består av en mängd större och mindre öar som Stora Möja, Södermöja, Granholmen samt Södra och Norra Stavsudda.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Djurö, Möja och Nämdö församlings arkiv
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
Lst Länsstyrelsens arkiv
SLM Stockholms läns museum, arkivet
SSA Stockholms stadsarkiv
Muntlig uppgift från Titti Eriksson, Djurö, Nämdö och Möja församling 2005
Berg, J, Votivskepp I, inventeringen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Berg, J, Votivskepp II, utredningen. Statens sjöhistoriska museum 1969
Boëthius, Ulf. Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bohrn, E, Möja Kyrka. Upplands kyrkor 16, Uppsala 1948
Bohrn, E, Möja Kyrka. Upplands kyrkor 16. Reviderad av Lars Edström, Katrineholm 1989 Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Hedenstierna, B, Från urtid till nutid i Djurö socken, Värmdö 1983
Kulturmiljöer i Värmdö kommun. Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Stockholms läns museum, Värmdö kommun 1989
Källman, R, Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun, Stockholm 1987 Lindblad, J, Skärgårdskyrkor, Stadskyrkor och kapell från Skutskär till Kvarsebo. I: Bebyggelsehistorisk tidskrift, Nr 46:2003
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm, 2001 Möja Kyrka. Sveriges kyrkor, band 1 Häfte 3, Stockholm 1949
Svenskt ortnamnslexikon, Red. Mats Wahlberg, Uppsala, 2003
År 1725 Nyanläggning
Nyanläggning - Gravhäll i röd sandsten över Erik Andersson och hans hustru Karin SLM
Larsdotter i Löka. Senare placerad framför södra vapenhusporten,
flyttad från Värmdö kyrkogård.
År 1755 Nyanläggning - Begravningsplats
Nyanläggning - Begravningsplats - Kyrkogården anläggs.
År 1768-1769 Nybyggnad
Nybyggnad - Nuvarande kyrka uppförs 1768 under fortifikationsbyggmästaren Carl Örns ledning. Invigs 1769.
År 1948-1949 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgas åt norr samt förses med ett bårhus ritat av arkitekt Martin Hedman.
År 1987 Nyanläggning - Minneslund
Minneslund inrättas i kyrkogårdens södra del.
År 1989 Ändring - Inhägnad, mur
Grindstolpar med grind tillverkas efter gammal förlaga till kyrkogårdens södra ingång av Allan & Erik-Petter Westerberg, Tornö.
Detthoff, Suzanne. (2008). Möja kyrka. Möja kyrka. Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin