Motivering (skydd): Häringe kapell har kommit till 1929 genom en donation från August Trolle Löwen och hans hustru, ägare till Häringe gård. För omgestaltningen av en äldre byggnad till kapell och för nybyggnad av klockstapel svarade arkitekt Ove Leijonhufvud. Kapellet består av ett rektangulärt putsat, stenhus med hög takresning och ett enkelt sadeltak samt tillbyggt vapenhus och är beläget på en närmast trädgårdsliknande kyrkotomt. Området användes under 1600-talet som begravningsplats för flottan och har i folkmun benämnts "Kyrkogårdsbacken".
Kyrkorummet präglas av enkelhet från 1920-talets gestaltning med tunnvälvt tak, synliga takbjälkar, två bänkkvarter med mittgång och fasta bänkar. Korets inredning, tillkommen samtidigt med kapellet, består av ett enkelt altare i trä och altarring på en upphöjd nivå över kyrkorummet. Predikstolen har samma färgsättning som altarringen men med rikare profilering. I väster finns en orgelläktare med plats för ett harmonium.
Även den textila skruden hör till kapellets byggnadstid och är en gåva från samma donator.
På en höjd sydost om kapellet ligger klockstapeln uppförd 1929 som en öppen klockbock med ståndare, strävor och spånklätt tak av tjärstruket virke försedd med hög, spetsig spira klädd med koppar och krönt av en tupp.
Kyrkomiljön och kapellets exteriör såväl som interiör präglas alltjämt av byggnadstidens gestaltning. Att tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
· kyrkotomtens historiska användning och gestaltning med klockstapel på höjden · murverket som ett oersättligt dokument om byggnadens historia och sin tids byggnadsskick · traditionella material och färgsättning från byggnadstiden
· inventarier från kapellets tillkomsttid.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Häringe kapell är beläget en dryg mil söder om Västerhaninge kyrka på mark som tillhört Häringe gård. Terrängen består av en skogklädd bergknalle intill gamla landsvägen söderut mot Nynäshamn. Närliggande bebyggelse utgörs av bostadshus uppförda för sommarboende. Nordost om kapellet ligger Västnora gård med äldre agrar bebyggelse.
Kyrkomiljön
Häringe kapell är beläget på ett cirka 1,3 hektar stort markområde bestående dels av en skogbevuxen höjd med berg i dagen dels av mera låglänt gräsbevuxen mark. Området är inhägnat av trästaket försett med grindar av järnsmide. Det plana markområdet har i dag karaktär av trädgård med fruktträd och buskar samt grusgång fram till och runt kapellet . Intill kapellets fasader i söder och öster löper blomsterrabatter. På höjden, sydost om kapellet, ligger klockstapeln i form av en öppen klockbock med ståndare, strävor och spånklätt tak av tjärstruket virke samt försedd med en hög, spetsig spira klädd med koppar och krönt av en tupp. Nedanför klockstapeln ligger rödfärgade uthusbyggnader av trä. Nordväst om kapellet, på en mindre höjd, ligger en kyrkvaktarbostad byggd i trä med rödfärgad panel. Byggnaden kom troligen till 1929 som bostad åt den kapellvärd som nämns i Löwens donationsbrev och vars uppgift var att utöva tillsyn över kapell, klockstapel, kyrkvaktarbostad och tomt. Denna tjänst var till en början förbehållen trädgårdsmästaren vid Häringe A. Th. Freden. Att den förste kyrkvaktmästaren även var trädgårdsmästare har troligen påverkat planeringen av kyrkotomten.
Kyrkobyggnaden
Kapellet är orienterat i öst-västlig riktning och har rektangulär plan med en tillbyggnad mot norr. Murarna är uppförda av tegel på en sockel av granit.
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Häringe kapell är beläget en dryg mil söder om Västerhaninge kyrka på mark som tillhört Häringe gård. Terrängen består av en skogklädd bergknalle intill gamla landsvägen söderut mot Nynäshamn. Närliggande bebyggelse utgörs av bostadshus uppförda för sommarboende. Nordost om kapellet ligger Västnora gård med äldre agrar bebyggelse.
Anläggningen
Häringe kapell är beläget på ett cirka 1,3 hektar stort markområde bestående dels av en skogbevuxen höjd med berg i dagen dels av mera låglänt gräsbevuxen mark. Området är inhägnat av trästaket försett med grindar av järnsmide. Det plana markområdet har i dag karaktär av trädgård med fruktträd och buskar samt grusgång fram till och runt kapellet . Intill kapellets fasader i söder och öster löper blomsterrabatter. På höjden, sydost om kapellet, ligger klockstapeln i form av en öppen klockbock med ståndare, strävor och spånklätt tak av tjärstruket virke samt försedd med en hög, spetsig spira klädd med koppar och krönt av en tupp. Nedanför klockstapeln ligger rödfärgade uthusbyggnader av trä. Nordväst om kapellet, på en mindre höjd, ligger en kyrkvaktarbostad byggd i trä med rödfärgad panel. Byggnaden kom troligen till 1929 som bostad åt den kapellvärd som nämns i Löwens donationsbrev och vars uppgift var att utöva tillsyn över kapell, klockstapel, kyrkvaktarbostad och tomt. Denna tjänst var till en början förbehållen trädgårdsmästaren vid Häringe A. Th. Freden. Att den förste kyrkvaktmästaren även var trädgårdsmästare har troligen påverkat planeringen av kyrkotomten.
Kyrkobyggnaden
Kapellet är orienterat i öst-västlig riktning och har rektangulär plan med en tillbyggnad mot norr. Murarna är uppförda av tegel på en sockel av granit.
Inventeringsår 2016
Häringe kapell invigdes den 22 september 1929 av Sam Stadener, biskop i Strängnäs stift. Slottsarkitekt Ove Leijonhufvud svarade 1929 för omgestaltning med ritningar till ”Förändring av bostadshus till Kapell vid Häringe Gård” samt för klockstapelns utformning genom ritning till nybyggnad av ”Klockstapel vid Häringe Kapell”.
Ove Leijonhufvud (1883–1962) har restaurerat Jakobs kyrka 1933–1937 och även utformat kyrkans ljuskronor. Han har vidare ritat Landsorts kapell, byggt 1937 och gjort förslag till ombyggnad av Muskö kyrka 1952. Vid Ludgo i Sörmland har Ove Leijonhufvud ritat familjen Trolle-Löwens gravkor 1937.
Häringe kapell är skyddat enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Namnet Häringe kapell har hävd sedan cirka 20 år tillbaka, tidigare kallades det för Kyrkogårdsbackens kapell. Att Kyrkogårdsbacken användes som begravningsplats för flottans döda i slutet av 1600-talet finns belagt. Den exakta platsen för begravningsplatsen var bortglömd redan i slutet av 1800-talet, men den bör ha legat i den del av kapelltomten som gränsar till landsvägen eller strax nedanför den nuvarande kapelltomten. Oklart om begravningsplatsen ska betraktas som övergiven och därmed skyddas som fornlämning. Kapelltomten anges i Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Haninge kommun som kyrkogård.
Häringe gård har förhistoriskt ursprung. På 1300-talet bör det fasta hus ha funnits som det finns rester av efter att det brändes i början av 1500-talet. Ägare har varit bl a Sten Sture d ä, Gustav Vasa och Gustav II Adolf, som i sin tur förlänade godset till Gustaf Carlsson Horn. En ny säteribyggnad uppfördes på 1650-talet, då Agneta Horn var ägare. Under 1700-talet gjordes Häringe om till fideikommiss av Otto Johan Löwen, vars släkt ägde gården fram till 1929. Den siste innehavaren av Häringe fideikommiss, friherre August Trolle Löwen och hans maka, lät på ägolotten nr 17 å ägorna till Västnora 4 färdigställa ”därå liggande kapellbyggnad, klockstapel med klocka och kyrkvaktarbyggnad med nödiga uthus så snart allt efter reparation och nybyggnad blir färdigt att begagnas” av Västerhaninge församling. Avsikten var att det skulle ägas och förvaltas av församlingen såsom en from stiftelse under namnet Kyrkogårdsbackens kapell. Gåvobrevet då församlingen fick överta kapellet är daterat 10 juni, 1937.
Kapellbyggnadens ursprungliga funktion och husets ålder är oklart. Den folkliga traditionen och häradskartan från 1900-talets början kallar byggnaden för ”Skogvaktarboställe”. Enligt arkitekt Ove Leijonhufvud är kapellet byggt i tegel, ett byggnadsmaterial som tyder på speciella krav. Hela byggnaden, särskilt interiören, genomgick på 1920-talet en omgestaltning till kapell efter arkitekt Ove Leijonhufvuds förslag. Kyrkvaktarbostaden intill kapellet beboddes till en början av f d trädgårdsmästaren på Häringe som var kapellets kyrkvaktmästare och nyttjade marken intill kapellet för trädgårdsodling. Byggnaden ritades av samme arkitekt och uppfördes samtidigt med tillkomsten av kapellet.
Inventeringsår 2016
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Häringe kapell invigdes den 22 september 1929 av Sam Stadener, biskop i Strängnäs stift. Slottsarkitekt Ove Leijonhufvud svarade 1929 för omgestaltning med ritningar till "Förändring av bostadshus till Kapell vid Häringe Gård" samt för klockstapelns utformning genom ritning till nybyggnad av "Klockstapel vid Häringe Kapell".
Ove Leijonhufvud (1883-1962) har restaurerat Jakobs kyrka 1933-1937 och även utformat kyrkans ljuskronor. Han har vidare ritat Landsorts kapell, byggt 1937 och gjort förslag till ombyggnad av Muskö kyrka 1952. Vid Ludgo i Sörmland har Ove Leijonhufvud ritat familjen Trolle-Löwens gravkor 1937.
Häringe kapell är skyddat enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Namnet "Häringe kapell" har hävd sedan cirka 20 år tillbaka, tidigare kallades det för "Kyrkogårdsbackens kapell". Att "Kyrkogårdsbacken" användes som begravningsplats för flottans döda i slutet av 1600-talet finns belagt. Den exakta platsen för begravningsplatsen var bortglömd redan i slutet av 1800-talet, men den bör ha legat i den del av kapelltomten som gränsar till landsvägen eller strax nedanför den nuvarande kapelltomten. Oklart om begravningsplatsen ska betraktas som övergiven och därmed skyddas som fornlämning. Kapelltomten anges i "Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Haninge kommun" som kyrkogård.
Häringe gård har förhistoriskt ursprung. På 1300-talet bör det fasta hus ha funnits som det finns rester av efter att det brändes i början av 1500-talet. Ägare har varit bl a Sten Sture d ä, Gustav Vasa och Gustav II Adolf, som i sin tur förlänade godset till Gustaf Carlsson Horn. En ny säteribyggnad uppfördes på 1650-talet, då Agneta Horn var ägare. Under 1700-talet gjordes Häringe om till fideikommiss av Otto Johan Löwen, vars släkt ägde gården fram till 1929. Den siste innehavaren av Häringe fideikommiss, friherre August Trolle Löwen och hans maka, lät på ägolotten nr 17 å ägorna till Västnora 4 färdigställa "därå liggande kapellbyggnad, klockstapel med klocka och kyrkvaktarbyggnad med nödiga uthus så snart allt efter reparation och nybyggnad blir färdigt att begagnas" av Västerhaninge församling. Avsikten var att det skulle ägas och förvaltas av församlingen såsom en from stiftelse under namnet "Kyrkogårdsbackens kapell". Gåvobrevet då församlingen fick överta kapellet är daterat 10 juni, 1937.
Kapellbyggnadens ursprungliga funktion och husets ålder är oklart. Den folkliga traditionen och häradskartan från 1900-talets början kallar byggnaden för "Skogvaktarboställe". Enligt arkitekt Ove Leijonhufvud är kapellet byggt i tegel, ett byggnadsmaterial som tyder på speciella krav. Hela byggnaden, särskilt interiören, genomgick på 1920-talet en omgestaltning till kapell efter arkitekt Ove Leijonhufvuds förslag.
Kyrkvaktarbostaden intill kapellet beboddes till en början av f d trädgårdsmästaren på Häringe som var kapellets kyrkvaktmästare och nyttjade marken intill kapellet för trädgårdsodling. Byggnaden ritades av samme arkitekt och uppfördes samtidigt med tillkomsten av kapellet.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Muntlig uppgift från vaktmästare Ylverton Andersson 2006
Alm, H, Väster-Haninge kyrka, Sörmländska kyrkor 84, Eskilstuna 1946
Andersson, A, Häringe kapell. En bebyggelsehistorisk undersökning. Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, 2006
Schnell, I, Kyrkorna i Södermanland, Nyköping 1965
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Nilsson, Gunilla. (2008). Häringe Kapell. Häringe kapell. Kyrkokarakterisering år 2006 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin