Motivering (skydd): Spånga kyrka utgör en mycket viktig länk mellan traktens äldsta historia och nutiden genom sina runstenar, medeltida murar och kalkmåleri, det sena 1600-talets gravkor, 1700- och 1800-talets bebyggelse i den närmaste omgivningen och dess plats i 1960-talets Stockholmsförort.
Exteriören har fått en nyklassicistisk form med 1800-talets tornhuv, långhusets stora fönster och den vita putsen. I kontrast till detta står det Bondeska gravkoret, ett av de förnämsta från stormaktstiden, med sin tegelröda färgsättning och sin mycket bearbetade fasad.
Interiört präglas långhuset och det stora koret av sina kryssvalv och kalkmålningar från två medeltida perioder. Tornrummet, vars valv och öppning mot långhuset har ändrats sedan medeltiden, domineras av 1950-talets orgel. Gravkoret med sina inventarier och stuckdekor är av mycket hög arkitektonisk och konstnärlig klass. Med sitt formspråk, influerat från kontinenten, överljus, materialval och färgsättning står det i stark kontrast till det medeltida rummet. 1950-talets renovering av arkitekten Erik Lundberg visar en för honom typisk bevarandeideologi och medveten nygestaltning av ett äldre kyrkorum.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• kyrkan med kyrkogård, prästgård och tiondebod utgör en samlad miljö med en snart tusenårig historia • det medeltida murverket i sig är ett oersättligt dokument om byggnadens historia och sin tids byggnadsskick • det medeltida måleriet i valv och på väggar
• gravkoret med sina stora arkitektoniska och konstnärliga värden är ett personhistoriskt monument över ätten Bonde på Hässelby slott och ett vittnesbörd om dess nära anknytning till Spånga kyrka
• 1700-talets predikstol som ytterligare ett tidsskikt i kyrkans historia
• 1950-talsrenoveringens påverkan på rummet med altare, bänkar, orgel och armaturer.
Inventeringsår (2005)
Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med torn i väster. Huvudingången ligger i vapenhuset i söder. Kyrkan är enskeppig med ett tornrum i väster och ett kor i öster, nästan lika brett och långt som långhuset. Koret avslutas i öster med en öppning mot det Bondeska gravkoret med korsformad plan. I norr ligger sakristian och ett skrudhus. Långhus och torn har en stomme av gråsten medan de övriga byggnadsdelarna är byggda av tegel.
Kyrkans fasader har en vit spritputs förutom gravkor och 1900-talets skrudhus vilka är slätputsade, det förra i rödgult och det senare i vitt. Långhus och kor bildar i fasaden en sammanhängande byggnadskropp. Gravkoret har en sockel av sandsten medan den övriga kyrkan vilar på en gråstensgrund. Kyrkan är täckt med kopparklädda sadeltak, korets med valmad avslutning i öster. Tornets hela huv är kopparklädd. Den nedre delen har fall åt alla sidor och den övre en lanternin krönt av pyramidtak och ett förgyllt kors. Långhusets fyra rundbågiga fönsteröppningar i söder har träkarmar och blyinfattade glas. Det Bondeska gravkoret i öster är täckt med en lanterninförsedd kupol. Fasaderna är indelade av lisener och profilerade listverk av sandsten. Vapensköldar och inskriftstavlor av gotländsk sandsten smyckar fasaderna.
Vapenhuset nås via en bräddörr med smidesbeslag och stocklås. I kalkstensgolvet ligger två gravhällar av kalksten. Väggarna är putsade och målade och har fragment av figurativa kalkmålningar. Kryssvalvets kalkmålningar är troligen från 1400-talet men påmålade 1905. Kyrkans äldsta gravstenar, tre stycken med runskrift från 1100-talet, står i vapenhuset. Nischer finns i den östra och västra väggen. I en träkista med järnbeslag exponeras runstensfragment. Dörren till långhuset är av furu med mönsterlagda bräder.
Långhuset har kalkstensgolv och putsade och målade väggar. Tre kryssvalv vilar på murpelare och har dekorativa och figurativa kalkmålningar. I den södra väggen finns två fönster. De öppna bänkkvarteren på var sida om mittgången är av trä och målade i äggoljetempera och fernissade. Närmast tornrummet står lösa stolar intill en andaktsplats med en Mariabild av Vivianne Stenlund, vävd 1998 av Handarbetets Vänner. Tio elektriska armaturer sitter på väggarna i mässing och koppar, formgivna av Erik Lundberg. På murpelarna sitter ljushållare i mässing från 1600- och 1700-talet.
En spetsbågig valvbåge öppnar långhuset i väster mot tornrummet. Golvet med textilmatta ligger här tre trappsteg högre än långhuset. Väggarna är putsade och målade liksom takets tunnvalv. I väster finns ett runt fönster med blyinfattat glas. Under detta visar en rundbågig nisch var en tidigare ytterport suttit. Mitt i tornrummet står en orgel från 1957 med fasad av furu, ritad av Erik Lundberg, och orgelverk med 25 stämmor byggt av Marcussen & Son i Danmark. Utmed väggarna finns skåp för textilförvaring och högre upp på väggarna sitter 17 stycken begravningsvapen.
Koret har kalkstensgolv och putsade väggar med kalkmålningar liksom de två kryssvalven. I den södra väggen finns fem nischer och två fönster av samma slag som i långhuset. Altaret, ritat av Erik Lundberg, är gjort av grovhuggen svensk vit marmor med inhuggna evangelistsymboler. Öster om altaret står en fristående mur med samma höjd som altaret. På muren står ett krucifix flankerat av förgyllda träskulpturer, troligen gjorda av Burchard Precht på 1690-talet medan krucifixet är en gipskopia. Altarringen med smala balusterdockor är samtida med altaret liksom korstolarna utmed söderväggen. På norra sidan, angränsande till långhuset, finns predikstolen från 1700-talets mitt av marmorerat trä med snidad, förgylld dekor och ljudtak över. Intill predikstolen står en flygel och i söder en dopfunt av sandsten från 1943. I taket hänger fyra malmkronor och på väggarna sitter lampetter i mässing och koppar på skenor av smidesjärn. I norr leder en rundbågig dörröppning till sakristian och en spetsbågig till det tillbyggda skrudhuset.
En rundbågig öppning i öster leder till det Bondeska gravkoret som har överljus från högt placerade fönster och en lanternin som kröns av en kupol. Golvet är mönsterlagt med marmor i olika färger. Väggarna är vitmålade och indelade av lisener och kraftigt profilerade listverk. I svicklarna under lanterninen finns stuckdekor i form av puttis med nycklar i händerna, troligen utförd av stuckatören Carlo Carove (d 1697). Väggarna täcks nästan helt av begravningsvapen och mot östväggen står Gustaf Bondes gravmonument i svart och vit marmor.
Sakristian har ett golv av tegel medan väggar och kryssvalv är putsade. I norra väggen sitter en liten fönsterglugg och i öster ett fönster med träbåge och blyinfattat glas. På norrväggen, intill ett enkelt altare, finns en träskulptur, en nådastolsframställning från 1400-talets slut. En trappa leder upp till en järnbeslagen dörr till predikstolen. Dörren till koret är plåtklädd mot koret och har smidda beslag mot sakristian. Skrudhuset har kalkstensgolv och välvt tak som är putsat och målat. En trappa leder ned till källarvåningen och en dörr leder ut mot söder.
Övriga inventarier
Till Spånga kyrkas silver hör en oblattallrik från omkring år 1500 i förgyllt silver liksom en kalk vars fot är från 1743 och cuppa från 1798. Ljusstakar finns från 1600-talet i försilvrad mässing. Dopfatet från 1941 av silver är utformat av Arnold Karlström, som också ritat dopfunten. Bland textilierna finns en mässhake från 1788. Kormattan "Snäckorna" från 1955 är komponerad av Barbro Nilsson. I långhuset hänger två oljemålningar och ett epitafium från 1600- respektive 1700-talet. I gravkoret, på den norra väggen, finns ett stamträd över Bondeätten målat i olja 1693 av riksantikvarien Johan Peringskiöld. Här står också en skulptur föreställande kung Karl Knutsson Bonde på en sockel av grönmarmorerad kalksten. Skulpturen är en kopia från 1741 medan originalet utfördes av Berndt Notke och hörde till skulpturgruppen S:t Göran och draken i Storkyrkan. I kyrktornet hänger två klockor varav den större göts 1832 av S C Grönwall i Stockholm och den mindre troligen redan 1583 av en okänd gjutare.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2005): Vit
Byggnadsdel (2005): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2016
Spånga kyrka har en lång och komplex byggnadshistoria som börjar vid 1100-talets mitt. Då byggdes troligen tornet och långhuset. Under 1300-talets förra hälft uppfördes sakristian. Vid 1400-talets mitt byggdes vapenhuset i söder liksom det nuvarande koret. På 1670-talet uppfördes det Bondeska gravkoret, troligen med Nicodemus Tessin d ä som arkitekt. År 1953–55 gjordes en tillbyggnad på kyrkans norra sida och en omfattande renovering av interiören, vilken har påverkat kyrkans karaktär. Arkitekt var Erik Lundberg (1895–1969), en av 1900-talets mest tongivande restaureringsarkitekter. Han har, förutom t ex Kungsholms kyrka i Stockholm, renoverat ett stort antal kyrkor i landet och mer eller mindre satt sin egen prägel på dessa.
Spånga kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Ovanligt många runstensfynd har gjorts i kyrkans murar och i dess närhet. Fynden tyder på att en träkyrka byggdes på den nuvarande kyrkans plats vid 1000-talets senare del eller omkring 1100. Det torn, som uppfördes i samband med en stenkyrka vid 1100-talets mitt, har murar som talar för att det använts i försvarssammanhang.
Under 1300-talets första hälft sattes långhusets ursprungliga fönsteröppningar i söder och norr igen och nya togs upp i söder. Rummet välvdes och troligen tillkom då kalkmålningarna med ornament som bl a fortfarande smyckar valvribborna. Valvkappornas figurativa måleri är uppskattat till att vara från 1440-talet. Valven är av en typ som främst förekommer i stads- och klosterkyrkor. De som ansvarade för kyrkobyggnaden var väl medvetna om rådande kyrkoideal och hade ovanligt stora resurser för en landsbygdskyrka.
Vid 1400-talets mitt revs det ursprungliga koret i öster och ett nytt, större uppfördes i samma läge. Samtidigt byggdes vapenhuset i söder. Båda byggnadsdelarnas valv fick dekorativa kalkmålningar, troligen i samband med byggnationen.
1600-talets gravkor är från en period då ätten Bonde på Hässelby slott var den stora markägaren i trakten. Gravkoret uppfördes för riksskattemästaren friherre Gustaf Bonde, som dog 1667.
Västtornets nuvarande tornhuv tillkom 1825.
Med 1950-talets renovering ville arkitekten Erik Lundberg återställa så mycket som möjligt av den medeltida ”arkitektoniken”, som han uttryckte det. De medeltida kalkmålningarna, som övermålats 1905, togs fram på nytt. Altaret flyttades något åt väster för att bilda kyrkorummets samlingspunkt, inredningen av trä (bänkar, orgelfasad, altarring m m) utformades för att ge ett intimt intryck i kontrast till väggar, golv och altarets strama mur- och stenytor. Färgsättningen gjordes med avsikt att framhäva kalkmålningarna. Inredningen skulle ge en verkan av lugn och samling i kontrast till ”nutidslivets fartmentalitet” enligt Lundberg. Därför undveks all figurkonst och ljusföringen bearbetades noggrant. Fönstren i långhusets nordvägg murades igen liksom ingången i väster.
Spånga bildade med Järfälla ett pastorat t o m 1939. Spånga socken tillhörde Sollentuna härad till 1949 då större delen av Spånga inkorporerades med Stockholms stad. Församlingen fick sin nuvarande omfattning år 1980 då Kista församling bildades ur Spånga.
År 1140-1159 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
År 1758-1759 Fast inredning - predikstol
Konstnär - Bildhuggare: Olof Gerdman
År 1957 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Arkitekt: Erik Lundberg
År 1957 Fast inredning - orgel
År 1983 Underhåll - Omputsning, exteriör
Översyn av fasaderna, omputsning och lagning, Bondeska gravkorets ursprungliga färgsättning återställs, en del sandstensdetaljer förnyas.
År 1984 Fast inredning - orgel
Kororgel.
Orgelbyggare: Robert Gustavsson
År 1998 Konservatorsarbeten
Renovering/konservering av valv och väggar, översyn av äldre inventarier, fönstren ses över.
Konservator: Lars Göthberg
Arkitekt: Uno Söderberg
Jermsten, Elisabet. (2008). Spånga kyrka. Spånga kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin