Motivering (skydd): Miljön kring Munsö kyrka utgör idag ett välbevarat sockencentrum med bl a prästgården, kyrkskolan och det gamla klockarbostället. Kopplingen till den bevarade och nära belägna gården Bona är betydelsefull i kyrkans historia.
Munsö kyrka är vid sidan om Bromma och Solna, mellansveriges enda bevarade rundkyrkor. Trots flera tillbyggnader kan kyrkans ursprungliga form fortfarande urskiljas. Kyrkans nuvarande form har vuxit fram i samband med de tillbyggnader och reparationer som genomfördes under 1600-och 1700-talet.
Invändigt täcks den medeltida rotundan av ett mäktigt stjärnvalv från 1400-talet. Annars präglas även kyrkans interiör av 1700-talets ombyggnader. Till detta bidrar framförallt koret och bakkoret som skapat en tydlig riktning i kyrkorummet. Riktningen har även förstärkts av de slutna bänkkvarteren. I kontrast till det medeltida rundhusets mörker, står korets och bakkorets ljusa interiör. Kyrkorummets 1700-talskaraktär förstärks av inredningen, som trots något skiftande tillkomsttider, sammanhålls av 1700-talets grå kulörer. Väggarnas utsmyckning är homogen med de förtenta ljusplåtarna samt de dominerande begravningsvapnen.
Förutom kyrkorummets begravningsvapen, ger Gierttas gravkor en tydlig bild av stormaktstidens begravningsskick. Men framförallt är gravkoret och begravningsvapnen betydelsefulla kopplingar till de släkter och gods som haft stort inflytande i området, och även på kyrkan.
Om kyrkans äldre historia minner något annorlunda inventarier och byggnadsdetaljer. Nämnas kan det smäckra beslaget från 1300-talet på sydportalen, liksom klockstapelns mellanklocka från 1500-talet. Kyrkan bevarar även en mässhake från 1500-talet.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Munsö kyrka är en av tre bevarade rundkyrkor i Mälardalen
• medeltida valv och murverk samt delvis ursprunglig sydportal
• kyrkans exteriör och interiör som tydligt redovisar de olika byggnadsetapperna • interiörens 1700-talskaraktär
• det välbevarade södra gravkoret
• mässhaken från 1500-talet.
Inventeringsår (2005)
Kyrkan består av ett runt kärnparti, rotundan. Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med koret i öster. Sakristian vetter mot norr och vapenhuset mot söder. Kyrkans medeltida delar är uppförda av gråsten. Tillbyggnader från nyare tid samt omfattningar och valv är av tegel.
Kyrkan består av ett runt kärnparti, "rotundan". Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med koret i öster. Sakristian vetter mot norr och vapenhuset mot söder. Kyrkans medeltida delar är uppförda av gråsten. Tillbyggnader från nyare tid samt omfattningar och valv är av tegel.
Exteriör
Idag är kyrkans fasader putsade och avfärgade i vit kulör. Under medeltiden var kyrkans murar orappade, men spritputsades i samband med 1700-talets renoveringar. Omfattningar har dock lämnats släta.
Mot sydost och mot norr genombryts rundhuset av rundbågiga fönster. De fick sin nuvarande form 1856 för att bättre harmoniera med korets och västra tillbyggnadensrundbågiga fönsteröppningar. Gravkoret i söder har äldre glas i blyspröjsar, som är fästade i rödmålad järnplåt. Innan sakristian uppfördes i nordost fanns ett fönster mot samma riktning.Det är numera igensatt, men syns interiört i form av en nisch.
Inga av kyrkans äldsta takkonstruktioner finns bevarade. Den nuvarande konstruktionen kom till efter 1700-talets ombyggnad. Rundhusets, vapenhusets och sakristians tak är täckta med spån. Koret och tillbyggnaden i väster är dock belagda med svartmålat plåttak. Lanterninen genombryts av småspröjsade fönster med vitmålade fönstersnickerier och kröns av en spånklädd spira. Det polygonala gravkoret är täckt med falsat plåttak, målat i röd kulör och kröns av en kopparkula.
Kyrkans nuvarande entré leder in via vapenhuset i söder. Den något oregelbundet rundbågiga och ensprångiga portalen är försedd med en panelbeklädd furudörr. Dörrens järnring kan vara medeltida. Vapenhuset täcks av ett kryssvalv, som kom till något senare än vapenhuset.
Portalen mellan vapenhuset och rundhuset är kyrkans ursprungliga entré. Endast den nedre delen har dock kvar den ursprungliga omfattningen av profilerad, grå sandsten som framträder i murens ytterliv. Uppåt avslutas portalen av en spetsig båge, troligen tillkommen under 1300-talet. Den sekundära bågen är utförd i tegel. Portalens innerdörr bevarar medeltida järnbeslag.
Rundhuset täcks av stjärnvalv från 1400-talets slut. Koret och kyrkans västra del har däremot putsat trätak. Väggar och valv är vitlimmade. I bänkkvarteren ligger trägolv, som senast lades om 1856. I samband med en renovering under 1960-talet, fick gångarna nytt trägolv, som numera är belagt med en heltäckningsmatta. Vid renoveringen 1960 täcktes även korgolvet med ny kalksten.
Det polygonala gravkorets minneshall täcks av ett sexkappigt valv. Valv och väggar är målade i vit kulör. I minneshallen är begravningsföremål och minnesföremål upphängda efter familjen Giertta. Från gravkoret leder den medeltida trappan i rundhusets södra mur, vidare upp till vinden och skyddsrummet.
I samband med 1960-talets renovering tillkom det nuvarande altarbordet med en skiva av en gravhäll från 1600-talet. Altarringen tillverkades under 1730-talet, men ändrades och utvidgades under 1860-talet. Idag finns en glasmålning på altaret, föreställande Kristus på korset. Målningen, som skänktes till kyrkan 1905 omges av ett äldre ramverk som härrör från 1719.
Kyrkorummet fylls av bänkkvarter på vardera sidan om en mittgång. De slutna bänkarna tillkom under 1770-talet men blev ombyggda 1838 och 1856. Senast byggdes bänkarna om i samband med renoveringen under 1960-talet. Då sattes även en äldre bänkdörr in, antagligen från den bänkinredning som fanns i kyrkan under 1650-talet.
Predikstolen tillkom i samband med kyrkans reparation 1651-53, och stod klar 1654. Som donator omnämns bl a Bergenfelts på Bona. Den tillverkades av snickarmästaren Lars Olsson från Hans Behms verkstad i Stockholm. Den gråmålade predikstolen är dekorerad med förgyllda figurer och ornament.
Kyrkans orgel uppfördes 1837-38 av orgelbyggaren Pehr Zacharias Strand. Den byggdes om 1911 av orgelbyggaren C R Löfvander. I sitt nuvarande skick har orgeln 6 stämmor renoverade senast 1981. Den ursprungliga fasaden är dock bevarad med överstycke i empirestil.
Inventarier
Kyrkans väggar dekoreras av ett antal ljusplåtar av förtent järnplåt. De tillverkades under 1700-talet och är utsmyckade med blomstermönster och varierande figurframställningar i mitten. I kyrkorummet finns även tre begravningsvapen från 1600- och 1700-talen.
Kyrkans äldsta inventarium är dopfunten från omkring 1200. Den är tillverkad av grov, grå sandsten och saknar uttömningshål. Den medeltida fotens nedre del är borta och har ersatts med en sekundär. Till de medeltida inventarierna hör även fyra träskulpturer från två altarskåp, som tillverkades under 1400-talet. Tre av skulpturerna står idag i nischen till kyrkans ursprungliga norrfönster, bredvid predikstolen.
Till kyrkan mer sällsynta inventarier hör en mässhake från 1500-talet. Den är tillverkad av omönstrad, slät atlas i grå, ursprungligen ljusblå färg. Till kyrkans mer intressanta textilier hör även en mässhake, inköpt 1821, som är tillverkad av svart sammet med guldbroderier och dekoreras av kors med törnekrona och strålkrans. Från 1800-talet härstammar även ett kalkkläde av svart sammet med silverspets. Kyrkans gamla silver stals vid ett inbrott under 1970-talet. Församlingen har dock åköpt tillbaka en förgylld silverkalk från 1578.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Byggnadsdel (2005): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder
Inventeringsår 2016
Munsö kyrka uppfördes som rundkyrka under 1100-talet. Kyrkan hade då delvis funktionen som försvarsanläggning. På rundhusets vind fanns ett stort rum för skyddssökande människor och deras ägodelar, den s k Jungfrukammaren. Ovanför skyddsvåningen fanns en skyttevåning, där männen försvarade kyrkan genom skyttegluggar på rundhusets murkrön. Idag finns ingenting kvar av denna översta våning.
Under 1300-talet uppfördes sakristian i norr. Vapenhuset i söder uppfördes under 1400-talet, men kryssvalvet av tegel tillkom dock något senare. Under 1470-talet uppfördes det kupolliknande valvet i rundhuset, antagligen efter en eldsvåda.
1651–58 uppfördes gravkoret i söder för räntmästaren Peder Pedersson Bergenfeldt på Bona. Under 1700-talet såldes gravkoret och hamnade i familjen Gierttas ägo, men alltsedan det uppfördes har det, trots ett flertal ägarbyten, hört till gården Bona.
Det var i samband med en reparation 1704–08, ledd av stadsbyggmästaråldermannen Petter Lindberg, som kyrkans västra tillbyggnad uppfördes, i syfte att stödja den skadade rundmuren. Under koret inrättades ett gravkor för J Nordschöld med familj. Vid samma renovering ersattes rundhusets koniska tak med den spånklädda barockhuv rundhuset täcks av idag. Det nuvarande koret uppfördes efter förslag av kungl Byggmästaren J Möller 1719, och ersatte då kyrkans äldre, halvrunda kor. Samtidigt vidgades triumfbågen. Under östra koret inrättades ett gravkor för E Adelstierna med familj. I samband med en renovering 1856 förstorades fönstren i rundhuset.
Munsö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Kommunala områdesbestämmelser finns för avsikt att skydda landskapsbild och bebyggelse.
De äldsta spåren av bosättningar som påträffats på Munsö har järnålders- eller bronsålderskaraktär. Flera av storgodsen i området har anor och rötter i yngre järnåldern. Sedan medeltiden var gården Bona Munsös största gods. När gården nämns för första gången 1185, ägdes den av ärkebiskopen i Uppsala. Möjligen var det biskopen som lät bygga Munsö kyrka för att den skulle fungera som befäst tillflyktsplats för Bonagodset. Rundkyrkorna i Mälardalen uppfördes just med tanke på försvar. Kyrkans cirkelformade plan har dock även ansetts vara ett arkitektoniskt tema som återgår till Kristi grav.
Namnet Munsö knyts samman med sundet mellan Adelsö och Munsö. Muns- skulle vara genitiv av mun ”mynning”, d v s Björkfjärden. En annan tolkning är ordet mund ”riktpunkt”.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska, arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250–1350, Uppsala 1987
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet, remissyttrande 2007-03-08
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen serie U:22, 1997 Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001 Tuulse, A, Munsö kyrka. Upplands kyrkor – 80, Uppsala 1956
Tuulse, A, Sveriges kyrkor. Band VI, Häfte 1, Färentuna härad, västra delen, Stockholm 1954
Legars, Niss Maria. (2008). Munsö kyrka. Munsö kyrka. Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin