Motivering (skydd): Landskapet kring Grödinge kyrka hade länge karaktär av skärgård. Arkeologiska undersökningar visar dock att bygden kring Grödinge kyrkby har varit bebodd sedan stenåldern och Grödinge är rikt på arkeologiska fynd. Utefter en ca sex km lång och tre km bred sträcka från Viad till Grödinge kyrka finns inte mindre än 1800 registrerade gravar. I takt med landhöjningen har vattnet dragit sig tillbaka och havsvikarna omvandlats till bördig jordbruksmark. I det kuperade landskapet ligger kyrkan numera på en höjd men den uppfördes ursprungligen på en udde vid en havsvik.
Möjligtvis redan på 1000-talet fanns en enklare träkyrka på platsen och någon gång på 1100-talet byggdes den första stenkyrkan. Den första kyrkobyggnaden av sten utgjordes av ett mindre rektangulärt långhus med smalare kor i öster samt torn i väst. Tornet som hade karaktär av förvarstorn var då lika brett som långhuset, det saknade yttre dörr och fönsteröppningar samt var uppfört med sluttande murar uppåt.
Under början av 1300-talet revs större delen av denna byggnad, med undantag av södra muren och tornet. Kyrkan utvidgades då mot norr på bredden samt mot öster på längden. Även vapenhuset i söder tillkom under perioden.
Under följande sekel höjdes tornet liksom långhusets tak med ca tre meter och kyrkorummet välvdes med sina tidstypiska ribbvalv. Samtidigt uppfördes sakristian mot norra sidan.
På 1700-talet höjdes tornet ytterligare två meter och försågs därefter med sin tidstypiska krönlist och huv; samtidigt öppnades en portal i tornets västra mur. Nuvarande portal som är anlagd i långhusets axel tillkom på 1790-talet. Under århundraden genomgick långhusets fönsteröppningar ett flertal förändringar.
Vid restaureringen 1982 upptäcktes under korgolvet två stora gravvalv tillhörande släkter vars vapen finns på kyrkans väggar.
Kyrkan har en komplicerad byggnadshistorik med flera om- och tillbyggnader var och en representativ för sin period. Byggnadsutvecklingen och de byggnadstekniska förändringarna har stora likheter med Salems kyrka. Av den äldsta stenkyrkan består murverken i nedre delen av tornhuset samt i den västra delen av södra långmuren. Karakteristiskt för byggnaden är det förskjutna tornet, i förhållande till långhusets längdaxel.
Nuvarande kyrka är till största delen en sen medeltida skapelse präglad av 1300-talets omfattande förnyelse och 1400-talets valvslagning samt tillbyggnation med sakristia. Den högmedeltida karaktären förändrades något på 1700-talet då tornet höjdes och därefter kröntes med sin tidstypiska huv med lanternin. Samtidigt skapades även tornets västra portal.
Invändigt präglas kyrkorummet, som har få fönster, av de välvda travéerna med väggpelare och av den raka koravslutningen med sitt murade altare. Även vapenhuset och sakristian är välvda. Förbindelsen mellan tornet och kyrkorummet utmärker sig med sitt trävalv. Predikstolen från 1600-talet är en av de äldsta i landskapet. Den slutna bänkinredningen från 1790-talet är sällsynt på grund av sin ålder.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING -
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Kyrkomiljöns lantliga karaktär och karakteristiska läge i utkanten av dalgången och intill den uråldriga landsvägen
- Äldre murverk från 1100-talet, som härrör från den äldsta stenbyggnaden samt spåren på vinden av äldre takkonstruktioner och öppningar
- Den märkliga trappuppgången till tornet, inbyggd i en pelare
- Kyrkans dominerande senmedeltida karaktär som är representativ för flera samti-da sörmländska församlingskyrkor - Den äldre slutna bänkinredningen från 1792
- Predikstolens korg; ett Stockholmsarbete som dateras till omkring 1600 och är en av de äldsta bevarade i landskapet. Ljudtaket dateras till 1688
- De många begravningsminnena från stormaktstiden som härrör från bygdens inflytelserika släkter
Inventeringsår (1999)
Texten saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Grödinge kyrka ligger högt på dalgångens västra sluttning, vid en plats som ursprungligen utgjorde en udde i havsviken som trängde in i dalgången. Gamla landsvägen passerar strax nedanför kyrkan och på dess östra sida ligger försam-lingshemmet. Två mindre vägar ansluter kyrkan till landsvägen. Den ena leder i en brant backe till den lilla planen framför kyrkobyggnaden; den andra rundar bergklacken och leder till kyrkogårdens ekonomibyggnader som ligger nedanför kyrkan i nordost. En ny större parkeringsplats är anlagd i anslutning till ekonomibyggnaderna på dess norra sida. Framför kyrkan i öster finns en mindre par-keringsyta med några platser.
Den äldsta delen av kyrkogården är anlagd kring kyrkan. Den utvidgades i flera etapper mot väster. Kyrkogårdens äldre del kring kyrkan omgärdas av en bred kallmurad mur av natursten. Den yngre delen i norr är öppen och anlagd i för-längning av den gamla.
Gamla kyrkogården har två ingångar i öster, den ena nära koret och den andra längre bort mot norr i höjd med kyrkogårdens ekonomibyggnad. Ingången närmast kyrkan har grindstolpar av gjutjärn krönta med urnor. De bär grindar av svartmålad smide med korsutsmyckning. I höjd med kyrkogårdens ekonomibyggnad finns en bredare infart som har öppnats i stenmuren, den avgränsas av trästolpar,.
Mot den äldre kyrkogårdens norra mur ligger ett bårhus av rödjärat timmer. Det är troligen från 1600-talet men flyttades till nuvarande plats 1930.Den äldre kyrkogården har gräskvarter indelade av vinkelräta grusgångar. Närmast kyrkan har kvarteren glest utspridda gravvårdar, huvudsakligen med resta stenar. Längs med kyrkogårdsmuren och alléerna finns planterade lövträd. Den yngre delen av kyrkogården, norr om den gamla, saknar inhägnad. Gräskvarteren avgränsas av kringliggande samt korsande alléer. Den västra delen har karaktär av minneslund med slingrande alléer.Strax söder och väster om kyrkan finns mindre skogsdungar .
Runstenen vid Grödinge kyrka användes som trappsten fram till 1884, då den frilades och ställdes upp på kyrkogårdsmurens insida, mitt emot ingången till vapenhuset. Där är den fortfarande placerad. Stenen är av röd sandsten.
Aldhagen, Yngve; 1983. Södermanlands kyrkor.
Berthelson, Bertil; 1944. Sörmlandska kyrkor, del IV.
Grödinge hembygdsbeskrivning. 1945.
Karppinen, Pentti; ?. Grödinge kyrka. Församlingens hemsida
Mörkfors, G; Ullén, I. 1988. Botkyrka - Kulturmiljöinventering
Söderberg, Brita: 1975. Grödinge, en sockenhistoria från medeltid till nutid. Schnell, Ivar: 1971. Grödinge socken, utgiven av Grödinge hembygdsförening. Schnell, Ivar: 1972. Grödinge kyrka, ett häfte från Sörmlands hembygds och museiförbund.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - GRÖDINGE
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1314, år 1900: 1847, år 1995: 4836
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socken ligger på Södertörn och utgör riksintresse med sina många fornlämningar, mindre herrgårdar samt den ålderdomliga Iselsta by. Kyrkan har ett högt och dominerande läge på ett impediment i änden på en uppodlad sprickdal. Öster om kyrkan ligger församlingshemmet och i väster går en allé till prästgården. Vid prästgården står en tiondebod. Intill kyrkogårdsmuren står en rest runsten, som tidigare låg som tröskelsten i kyrkan.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan, som till sin planform är helt medeltida, består av långhus med rakslutet korparti i öster, sakristia i norr, vapenhus framför långhusportalen i söder samt västtorn.
I: Av den äldsta stenkyrkan, sannolikt från 1100- eller tidigt 1200-tal, återstår delar av långhusets sydmur och västgavel samt ett lika brett västtorn. Riven, förutom tornet och långhusets sydmur.
II: Kyrkans nuvarande planform är resultat av en nybyggnad troligen under 1300-talets första hälft, med återbruk av föregångarens torn, södra långhusmur (enligt en nu förlorad, sekundärt återgiven källa stod kyrkan under uppbyggnad 1313-24). Såväl sakristia som vapenhus är troligen tillbyggda under 1400-talet, spår efter en äldre sakristia, i förband med 1300-talets nybyggnad är dock synliga från vinden.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Grödinge är en homogen och välbevarad medeltidskyrka med för Sörmland påfallande få efterreformatoriska tillskott. Exteriören har dock förändrats något. Tornkrönet påmurades 1758 och erhöll ny huv. Medeltidskyrkans sydportal är alltjämt i bruk. Under 1700-talet upptogs den befintliga tornportalen. Som framgår av putsspår på kyrkvinden täcktes 1300-talets kyrkorum av ett treklöverformat trävalv (tornets bottenvåning har ett stenvalv från äldre medeltid). Murtrappa i 1300-talskyrkans nordvästra hörn förbinder bottenvåningen och tornets övre våningsplan. Under sent 1400-tal välvdes kyrkorummet i tre travéer. Korpartiet har ett särskilt rikt utbildat valv. Predikstolen från omkring 1600 är en av de äldsta i Södermanland, altartavlan är från 1659. Kyrkan äger ett stort antal begravningsvapen från 1600- och 1700-talen, minnen efter den talrika adel som hade sina sätesgårdar i Grödinge socken.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Ångström, Inga Lena. (1992). Altartavlor i Sverige under renässans och barock. Studier i deras ikonografi och stil 1527-1686.
Berthelson, Bertil. (1944). Grödinge kyrka, Sörmländska kyrkor 56.
Schnell, Ivar. (1972). Grödinge kyrka, Sörmländska kyrkor 56.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin